Så var det då dagas för att tacka för året som gått...

...från paradiset!!

Lilla vackra knopp...

...inkapslad i väntan på våren. Ska du klara dej så länge...??

 Vackert sällskap av droppen...

...som frös till is innan den ens hann lämna grenen.

Inomhus...

...amaryllisen som jag fick av en f.d. kollega...

...börjar nu bekänna färg.
En vacker och lugn torsdag.
Har svårt att hålla reda på dagarna, ibland känns det som måndag och sen har jag lördag helt oväntat. Får ingen ordning på det här med helgdagar och vardagar...
Har hämtat ut yngsta arvingen.
Kommer att bli en lugn kväll i tvsoffan, i sovrummet sprakar brasan.
Har jag tur, så eldar jag lagom till läggdags, annars blir det till att sova med fönstret på glänt...det ha hänt förr och kommer säkert att hända många gånger än!!
I morgon...börjar jobbarhelgen!!
Men det är i morgon det...
 

En fantastisk, skön, underbar, fridfull julhelg. 
Söndagen blev vår julafton.

Vackra paket under granen....

...som öppnades av ivriga små fingrar...

kommunen förvånade mej i år...

i det stooora paketet låg en riktigt skön och vacker ullpläd och några väldoftande ljus. Det värmde på flera sätt...Värmde som alla andra paket. Paket inslagna av barn, paket med tanke bakom till förmån för de som har det betydligt sämre än vi, blommor som valts med omsorg, vackra foton, lite ljuv musik för öronen...ja allt som tänkas kan.

Värmer gör det också när man har barnbarn omkring sej, stora som små.

Julafton...

...för nio år sen fick mormor den vackraste julklapp man kan få...ett barnbarn till!!
Snart är det så många ljus i tårtan att det blir en omöjlighet att blåsa ut alla på en gång...
Julaftonskvällen tillbringade jag på jobbet.
En verkligen mysig kväll, när många utav de vanliga rutinerna ruckades lite, när lugnet låg över avdelningen. Boende, anhöriga och personal skrattade och umgicks, önskade varandra God Jul. En kväll när det blev lite extra tid vid sänggående, gamla tider gjorde sej påminda, man berättade om hur det var förr. Kände att vi verkligen tog oss tid att lyssna och prata, pyssla om lite extra, krama om och önska god natt, tassa ut försiktigt och sakta stänga dörren...När jag åkte hem så kändes det...ja riktigt varmt i hjärtetrakten.
Så kom juldagen...

 ...det har fallit åtskilligt med snö under natten. 
Vackert på morgontimmarna. 
Lite oro för hur jag ska ta mej till jobbet sen frampå eftermiddagen...
Insnöade.
Sovrumsfönstret...

...ja till och med inte så rena fönster kan bli vackra!!
God fortsättning önskar jag er alla!!

Så kom då det ögonblicket alla väntat på...

Granen kom in i stugvärmen... 

Efter stor möda och många svordomar så var den på plats...

Efter att vi fått flyttat undan en del möbler, så står den där så grön och grann i stugan... Kan också upplysa om att det förmodligen är sista året vi har en "riktig" gran...För den barrar värre än någon annan gjort tidigare. Ja visste det...det var något skumt med den rödbrusige och vänlige granförsäljaren...

Det är för övrigt den absolut tätaste gran vi någonsin haft innanför husets väggar, och jag upptäckte nyss att kulor och glitter räckte bara till framsidan...

Men vad gör väl det...

Vi har haft en supertrevlig kväll...

 Spelat kort...

Druckit glögg och ätit skinksmörgås...

Å vem har bestämt att man inte kan ha skumtomtar till smörgåsen...??

Här kan man det i alla fall...

Signe var med...en ny bekantskap ( det är hon längst fram i bilden, den mörka...)

 Trevlig dam, som emellanåt tyckte det var väldigt mycket liv och rörelse, och när det väl lugnade ned sig tyckte hon nog det vart lite för lugnt, så då satte vi fart och snodde lite leksaker för de tvåbenta små...

Måste kolla om tomten skickat något sms än...

 ...vi har meddelat att vi firar jul redan på söndag och lagt in en önskan om ändrad rutt för hans del, om det är möjligt med så kort varsel...

 Vill nu önska er alla en riktigt God Jul!!

Nu blir det några dagars uppehåll och vila...

Att köpa julgran...

är inte det lättaste, i alla fall inte i det här hushållet.

Min drömgran, ja det är ju en sån där Disneygran ni vet...Vi har hitintills inte ens kommit i närheten av det.

Inte i år heller.

Först försökte mannen i huset nu i en veckas tid få mej att själv handla gran.

Det är uteslutet.

Jag får inte in den i bilen, och sen tycker jag den är alldeles för stor och otymplig.

Så vi begav oss till den lilla orten strax intill.

Jag med siktet på att åka hem med en Ädelgran eller Kungsgran...

Nu hade den glade och smått rödbrusige försäljaren varken den ena eller det andra, men dock vackra granar från Skåne.  Nu kan man ju undra vad skillnaden är på en gran från Skåne och en från Norrland...

När vi hade tittat igenom i stort sett hela lagret hittade jag DEN, en vid vacker gran, väldigt vid...så vid att den inte gick in i den lilla plåtmackapären som nätar in den...

Nu började mannen i huset anta en något ansträngd min. 

Men granen var min, betald och klar.

Den något rödbrusige försäljaren förstod situationen trots sin rödbrusighet, han var en rutinerad man, det var säkert inte första gången detta utspelade sej, att man och hustru inte är helt överens om granvalet.

"...vi får lägga den på biltaket..." sa den nu trötte mannen i huset.

"...aldrig i livet...skrek hustrun, ...den kommer att vara både barr- och kvistlös när vi väl kommer hem...

Då händer det som sällan händer, mannen i huset spänner ögonen i hustrun, och väser..."antingen blir det det, eller också får du sitta och ha armen ut genom sidorutan på bilen och hålla i den..."

Försäljaren undrar försynt om den ändå inte går in i bilen, eftersom vi har mannens firmabil. En firmabil fylld med verktyg och maskiner...

Där var det stopp, mannen förklarade att det var totalt omöjligt.

Nu förstår försäljaren att goda råd är dyra, så han erbjuder sej villigt att följa med till bilen och hjälpa till att få upp den på taket. 

Där stegar vi iväg,jag sist...

När vi kommer fram till bilen, så säger försäljaren, som antagligen redan glömt att bilen är full med mannen i husets arbete...

"...du tror inte vi får in den i bilen i alla fall..."

Där hoppade jag snabbt in i bilen, för jag hörde hur mannen i huset drog efter luft...

Men nu är granen hemma, vi kommer antagligen att få möblera om i hela vardagsrummet för att få plats med den, men visst är jag nöjd...

 Nu står den där på altan och väntar...

...för på fredag kommer barn och barnbarn och då ska de få äran att klä den...
Mor i huset ska nöjt sitta och endast titta på...
 Julkorten börjar dala ned i brevlådan...
 
...för att sen hamna här för allmän beskådan och beundran. Tänk...där går jag ifrån alla moderna tekniska prylar...det ska vara riktiga julkort!!
Men tomten på vardagsrumsbordet...börjar han inte se lite bekymrad ut...??
Redan...

Lite trött och uppgiven...
Tur att grannen räcker ut en vänlig hand...

...precis som vi alla borde göra, inte bara nu i juletider.

Kämpa för varenda unge!

 Vill du sprida vårt budskap och engagera andra? Då kan du publicera nedanstående text (och bilder) på din sajt och länka till

http://www.unicef.se/stod-oss

 

 

Skriv om kampen för varenda unge på din blogg

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.
Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.
UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.
På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller "facebooka" om barns rättigheter.
Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.
Du kan göra större skillnad än du tror.

 

UNICEF/Josh Estey

 En liten pojke vaccineras mot mässling i Indonesien. 

 

 

I dessa juletider är det lätt att glömma bort att alla kanske inte har det lika bra som vi. Att det är inte så självklart med julmat på bordet eller ett paket. 

Men det lilla jag kan bidraga med gör i alla fall skillnad, och tänker vi alla så, då BLIR det verkligen skillnad!! Låt fler ögon få tindra i jul...

Ruskigheter hända här i paradiset...
Så kom då luciadagen...och vad hade hänt...?? Jo, i pyntlådan låg lucia, halshuggen!! 
Så nu står det två vilsna tärnor på köksbordet, utan sin ledsagarinna, och bredvid dom sitter de bedrövade pepparkaksgubbarna...Ja...jag har pepparkaksgubbar...lite vågat kanske i dessa tider, men jag tycker de ser ganska oskyldiga ut...
Men för att återgå till lucia...olyckan har varit framme, Karlssons Kalasklister hjälper inte, det var alldeles för många delar.

Å nu har dom börjat titta fram...hörde dom allt härom kvällen...fniss, tipp...tapp...och helt plötsligt så var skåpet fullt!!

Trötta...

...nybadade.

Tomtemor lika kär som vanligt i sin tomtefar, blöt puss på kinden gubben min!!

 Är man liten...då blir man trött av allt julbestyr, somnar fort...

Å de busiga unga...rumsterar om i fönstret i skydd av julstjärnor...håll reda på klapparna, annars får ni med mej att göra...

Andra tjurar över att det här med skidor inte var så enkelt som det såg ut...

 ...och naturligtvis, alla små och stora hemmagjorda tomtar man fått genom åren, av barn och barnbarn, klart att de också kom fram!! 
Helgen började stort, avslut i bastun för mannen och hans vänner.
Badtunna och julknytis stod på programmet. 
Å tänk, jag kunde känna ett sting av avund när jag skjutsade iväg några förväntansfulla. Väskan var fylld med godsaker, allt från julskinka till köttbullar, och överst låg...mössan!! För badar man tunna så är det mössa som gäller...När jag sen, i nattens mörker, skulle hämta hem de nu väääldigt rena och väääldigt glada männen så såg jag i lyktornas sken från bilen hur det fortfarande stack upp små luvor ur tunnan, det ångade från vattnet och bredvid stod en eldkorg och sprakade så vackert.
Och om jag nu varit modigare, så hade jag också stannat och förevigat det hela, och sen hade ni fått se bilder ni sällan skådat...Men jag är inte modig, men lite avundsjuk...ja det erkännes!!
Idag har busvädret kommit. Snöar i alla väderstreck, blåser från alla håll, man ser inte många meter framför sej. Lilla svärmor som vi skulle hälsa på idag i den stora staden, ja vi får se hur det blir med det...

Så kom då en dag med sol...och mååånga ( men det skulle visa sej kunna bli än värre...)minusgrader.
Onsdag...

Hjälmaren...grodpölen...inget unket grumligt vatten längre...visade sej från sin bättre sida.

Kvällen...

först lite småshopping, nödvändiga ting inför julen...såsom ny belysning till granen, den lilla svarta till festligheter m.m.

Men sen...

...träff med vännen på vackra Stallbacken för en kopp fika, först...

...för sen skulle hon med ny kamera ha lite vackra kvällsbilder från ett julsmyckat Örebro. Att kvicksilvret kröp nedåt, det gjorde inget, så länge vi satt där inne på fiket med kaffe och en megabulle...

Men sen...bilderna är suddiga...högt isotal, mörker...men framför allt...jag frös så in i h-lvete om fingrarna!!

Vi ägnade oss åt fönstershopping, en billig och bra variant...

Beundrade granen på torget...

Beundrade (?)

...en del mer eller mindre märkliga jularrangemang på Kungsgatan.

Gågatan, Köpmangatan, föll oss bättre på läpp...

...nästan som att gå in i en kyrksal. Och ser ni, det är ganska folktomt...kan bero på att en del förstod att hålla sej inomhus i kylan...

Drottninggatan...

...här var vi rejält nedfrusna så det blir bara suddigare och suddigare...

Och till sist...

...vid Svartån...bor förmodligen en av de familjer som har Örebros högsta elräkning över jul. Faktiskt...tycker det är mindre än vanligt med ljus och figurer...men jag kan ha fel. 
Tack Karina för en supertrevlig kväll, hoppas att du varken drog på dej lunginflammation eller dropp i näsan!!
Sen blir jag glad när jag läser kommentarerna hos mej...det här med julhysteri...det tycks höra till det förgångna. Kommer ihåg ett av mina första jobb, som barnflicka...där revs ALLT ut, ur skåp, ur lådor. Sen torkades det, sorterades, lades/ställdes det tillbaka i linjalraka rader...Allt som gick att stoppa i tvättmaskinen (ja...och lite till kändes det som...)tvättades, fönstren...gud, jag blir matt vid blotta tanken!! Tack och lov har vi begravt den tiden!!
-23,8 i morse...blir en lugn inomhusdag innan jobbet kallar. Kanske några tomtar kommer att titta fram...man vet aldrig!!
 

Genväg...är för det mesta senväg...

åtminstone om det gäller mej!!

Måndag...slutade skapligt tidigt, kameran låg i väskan...så det blev en genväg hem...

...som innebar senväg eftersom jag var tvungen att stanna.
Den lilla kullen långt bort, Kvarntorpshögen, som i somras bjöd på skulpturutställningen, blir nu en vacker bakgrund. Skymningen börjar redan falla, landskapet är bara så vinterlikt som det kan, inte ett spår i snön. Att högen där borta är en rejäl askhög, som säkert innehåller både det ena och det andra...det man kan inte ens ana.
Fortsätter väl med mina träd som blir så vackra med sin snöskrud.
Önskar jag hade en så här vacker allé hem till mitt hus också...

Men inte då...
Sen har jag förstått från en del andra bloggar, att det här med jul inte enbart är av godo. Man stressar och håller ett tempo som skulle få vilken elitidrottsman som helst att stupa innan halvvägs till målsnöret. Å då blir jag...precis tvärtemot!!
Inte av protest direkt, eller av att jag tycker folk är "dumma" som håller på, utan för att jag gör som gamla istadiga hästar, jag stannar upp, trilskas och går nästan baklänges istället...Får ingenting gjort, sitter som Ferdinand under sin korkek, mest betraktar och förundras...Nu kan jag lugna mina avkommor, det blir julskinka, det blir köttbullar och prinskorv, men städat...öppna inte skåp och lådor bara...för då kan det bli överraskningar!!
Sen måste jag tacka Ingemar på bloggen http://kungsfiskaren.blogspot.se/ 
som via vännen Lotta rätade ut frågetecknet kring den vackra fågeln jag sett, det är med största sannolikhet en fjällvråk. Har inte hunnit läsa på än om den är vanlig så här långt ned i landet, eller om den tycker att vädret här är så "fjäll-likt" att det passar bra med en resa söderut. Kvar är den i alla fall, såg den senast igår, men då hade det börjat snöa, så det blev inga bilder. 
Ledig dag idag, och jag har...mest fikat!! Med trevliga kollegor och f.d. kollegor, å tänk...jag tror vi pratade både på in- och utandningen!!
 

Fortsätter väl i den  svart/vita tonen...

Fredagen skulle inledas med sol...men nu började jag på allvar tro att jag befann mej på den plats som SMHI glömde...

Dagsljus...nja...knappt på hela dagen. 

Så när jag tog en tur med bilen, så var det knappt jag såg den vackra fågel i trädet först...

 ...genom rutan knäppte jag snabbt...

...men det är klart han såg mej!!

 

 Vackert, majestätiskt lyfte den...bredde ut de vackra vingarna och seglade iväg.

Där kan du sitta och glo i bilen tänkte han säkert, ingen skärpa, inget bra objektiv...Tror det är en Glada i i alla fall. Om inte...så är det säkert nån här som läser som kan hjälpa mej.

Vägen till det fågelrika området är vacker även vintertid...

 Tycker om träden, det spretiga...

Tomt är det på ängarna där det för några månader sen var fullt med gäss och tranor, sista flighten har gått...får hoppas det inte var några förseningar, för att bli lämnad kvar här är ingen hit...

 Men vackert är det, så ödsligt vackert...
Vackert väder har det däremot varit i helgen när jag jobbat.
Men utsikten från tredje våningen, där jag befunnit mej, går inte av för hackor heller...
Gnistrande kallt på morgonen, skönt att vara inomhus när termometern visar på -17...

 Bilderna tagna genom fönstret, lite blänk här och där...men det bjuder jag på...
Å nu börjar dom verkligen stöka runt...

 ...dom små med röd luva och skägg...
För när jag kom hem från jobbet idag, långt upp vid nock, vindsluckan...fyra meter ovan jord...stackar´n...brått han fick när han hörde någon komma...luvan fastnade...måtte han inte gjort sej illa, för jag vill ju så gärna att han återvänder om några veckor...
Blir en lugn avslutning på helgen, tänder lite ljus...

...en del med kloka budskap som inramning. 
Jo men det gör jag, njuter!!

Man kan nästan tro att jag har gått över till svart/vita bilder...

...men de sista dagarnas väder har mest gått i den här färgskalan.

Om nu någon äventyrs tycker att vi inte fått så mycket snö...så nej då, inte så mycket snö kvar på gärdena utanför husknuten, för det mesta ligger nämligen på vägen. Framkomligheten har varit begränsat, som de skulle ha sagt på nyhetssändningen...

Bilden tagen genom fönstret, och när jag nu tittar noga...

...så ser jag den stackars stretande människan där i blåsvädret, på nästa bygata...Kan undra om han är hemma än...??

 Å visst ser det injbudande ut, två fluffiga fåtöljer ute på altan.

 Bara att slå sej ned med en kopp kaffe...i väntan på våren eller något sådant.

Kransen på ytterdörren har fått lite extra utsmyckning.

Och egentligen...jag tycker inte om att skryta...tycker inte hellre om folk som skryter alldeles förfärligt mycket...

Men ibland måste jag bara gå över gränsen...

Som stolt mormor, ja megastolt...ja då har man nog rätt att skryta utan att bli hånad eller kallad högfärdig. Underbara unge...kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, första barnbarnet...livet har inte alltid varit lätt, kommer inte att bli lätt i den värld vi lever i, men för sjutton...njut av det som bjuds prinsessan, du kommer att förvalta det väl med din klokhet, för skönhet är inte allt, det vet jag att du vet. Fotografen...en lokal "kändis", http://www.procard.se/, har en hel del vackert på sitt samvete.
Mormor är stolt.