Just a perfect day...(Lou Reed)
...jo men det var väl enkelt beskrivet av en fantastisk dag!!

Go´aste bloggvännen Anki kom rattandes i arla morgontimman på tisdagen, och solen hade hon med som ciceron.
Dagen låg framför oss...som ett oskrivet dagboksark som skulle fyllas med minnen och upplevelser.
Och det lyckades vi med...gott och väl!!
Efter promenad här i trakten, småprat på verandan...
så blev första stoppet i vackra Wadköping. Innan dess hade vi plockat opp en annan bloggveteran, Annika ...hon fanns liksom efter vägen, eller ja inte efter vägen, men ja...ni förstår!! Det blir ju så mycket roligare, ju fler man är.
Men som sagt...första stoppet...ja det var för att beundra nästa bloggvän, Karina ´s utställning av hennes fina tavlor! Utställningen pågår tills på söndag, så har ni chansen att besöka, ta den!!
 Förutom att hon är en otrolig konstnär, jag gillar verkligen hennes stil, så är hon en fantastisk människa också!!

Hon har modet, att satsa på det som hennes hjärta klappar för, nämligen måla. Så till hösten börjar hon konstskola, och ja...jag önskar henne verkligen lycka till, bra gjort!!

Efter att ha fått lite kulturellt i själen begav vi oss ut till Naturen Hus och Rynningeviken. Ett område som har fått en rejäl ansiktslyftningen, och väl värt ett besök.

Fågelrikt område...

...även om nu jag inte såg så mycket ovanligt...

Men söt är han/hon i alla fall!!

En del kanske inte ens söta...

...men charmiga på sitt sätt.

 En del såg annat som jag inte såg...

...eller också berodde det på att mitt knä inte ville vara med längre, så jag inte kom ned på deras nivåer...

Däremot....

...vulkanutbrott...?? Hur många kan skryta om det, mitt på "slätta"...??

Och nästa stopp...

...Karlslunds herrgård. Otaliga är väl de örebroare som någon gång ätit julbord där, eller varit på andra festligheter.

Vacker omgivning, med stort ridhus i närheten.

 Nu började knä´t verkligen göra sej påmint...

...så den här bänken...ja den såg inte bara vacker ut, den var lite lockande också!!

Men även det roliga tar slut, så även denna tisdag.

Men minnen, ja dom finns kvar!!
Och i trädgården...

...Aklejrutan...inte lika söt som Violrutan (men den blommar senare), men säregen...
Tremastarblomman...

...som det mesta här i trädgården, inklusive ägaren...inte så vacker kanske, men lite...speciell!!

Är det nu det vänder...??!!

När nätterna blir lite längre...lite mörkare...är det verkligen så??

Har vi redan upplevt de där ljusa sommarnätterna som liksom aldrig riktigt tog slut, som aldrig blev riktigt natt...??

Ja...då har jag väl sovit bort dom...för inte tycker jag att det är dags att vända redan nu.

Inte på länge än.

Midsommar...liksom en milstolpe mitt i kalendern...så mycket sommar det kan bli.

Här har det varit en lugn midsommar. 

In i det sista var vi osäkra om vi skulle fara ut med husbilen, men sen bestämde vi. 

Midsommar är en helg som vi som enstöringar inte  kommer att hitta någon bra plats att övernatta på, vi som inte vill ha för mycket folk omkring oss...

Och visst blev det midsommarstämning...

Stora prinsessan...på midsommaraftonens morgon bands det krans...

Inte vet jag om det var sju sorters blommor i den, men vacker blev den...vacker är hon...

Och mormor är så lycklig när hon får rå om.
Och sill blev det. Och nubbe till gubbe...Lugnt och stilla.
Lillprinsen kom en snabbvisit, men inte ens han var intresserad av grodor som dansar...

 

 Här ska det brumma...och morfars raggaråk...ja det slår nog bättre bland flickor än grodor runt en midsommarstång...
Och natten...

Som egentligen aldrig blev riktig natt, utan bara trollsk...magisk...full av väsen, dansandes på ängen, utan midsommarstång.

Iförd nattsärk beskådade jag det vackra, alldeles ensam, alldeles tyst var naturen. 

Livet när det är som bäst.

Söndagen så...

...våra små mammor skulle också få njuta av det vackra i paradiset.

Ja...då så klart...himlen öppnade sej. 

På glasverandan fick vi avnjuta vårt kaffe, regnet smattrade inte, det dånade, så där satt vi tysta och fick nöja oss med pelargoner som utsikt.

Men svärmor var nöjd, lilla mamma var nöjd och moster, hon somnade så gott av ljudet på taket.
Och mannen och jag, vi summerade helgen, nöjda och belåtna.
Drömde oss tillbaka till Gotland, till Fårö...

 När solen precis gått ned.
När vi satt där tysta, med havet alldeles inpå oss.
"...hade jag pengar skulle jag flytta dit på en gång...bli en riktig enstöring..." muttrade mannen på söndagskvällen. Jag svarade inte, men tänkte i mitt stilla sinne...du är redan på god väg...inte att flytta kanske...men det andra...

Jo men det gör inte speciellt ont att vara ledig...man vänjer sej fort!

Inga måsten uppsatta än, lite mer som lusten och andan faller på. Lusten kommer stötvis, det här att peta i trädgården. Och inte alltid att tanken och lusten jobbar jämsides...Därför har jag också lyckats med att köra ned med åkgräsklipparen i en rejäl grop...mycket döljer sej i hög vegetation...och själv hamnat i skalbaggsläge, på rygg alltså, när jag skulle baxa upp fordonet. Knä´t gav vika...

Mannen i huset var hemma, och hittade sin lagvigda på rygg, skrattandes så tårarna sprutade...och tänk, han såg inte ett dugg komiskt i det hela!!

"...Va  #%/"*^#"§# ska du ut här för...bland grävlingshål å allt..."

Tolkar det som en ren kärleksförklaring.

 Den fina blomlådan, ja där växer det så det knakar.

 

 Mer än nöjd med resultat. Gäller bara att komma ihåg att vattna...de sitter nämligen på "fel" sida om huset...

Och den gamla trädgårdsstolen....

 

 ...som egentligen borde ha varit med i majbrasan. Ja, den fick en chans till, som blompall istället.

 Flyttat om en del växter, grävt lite grann...

Och det har jag fått experthjälp med.

Pionerna...

 Med eller utan myra...

 Sommardoft.

Och den som spar han har...

 

 Vet inte om det kan vara ett åldertecken...att spara på gamla blommor.

Men julstjärnan, ja den står kvar i köksfönstret. Snyggare än någonsin.

Recycling...

Vill också passa på att önska alla en riktigt skön och fin MIDSOMMAR!!

"... okey...jag kan sträcka mej så långt att jag står här bland blommorna...men nån blomsterkrans på huvudet...nej du matte...där går gränsen..."
Och om nån händelsevis funderar på min lilla odling...så tror jag att jag slipper sy postsäckar över midsommar i alla fall...lugnt i PARADISET än så länge!!

Och visst fick vi vara med...!!

...när äldsta dot´ra sa ja till sin man!!

Inte ett öga var torrt i rådhuset...och skvalade, det gjorde det ännu mer när mellanprinsessan efter vigseln sjöng. Då, om inte tidigare , kom det fram näsdukar även ur de manliga fickorna...

Ett riktigt gardenparty blev det efteråt, och tur med vädret...ja det hade vi verkligen!!

Paradiset blev...verkligen ett paradis den här dagen.
Kärleken liksom flödade...

 Små och stora gäster...alla lika glada!! Oavsett om man fick tårta eller fick nöja sej med napp...

Det var väl kanske bara fotografen själv som flippade ur ibland...

Men det kan väl vara förlåtligt en dag som denna...??!!

Ja...lite uppståndelse kanske det blev ändå när barnen upptäckte mammas nya odling...

När jag har rensat rabatten har jag låtit denna växt få vara...lyckligt ovetandes om det var ogräs eller inte...

Nu vet jag...och hoppas att jag får gå fri hela min semester för det!!

För det är inte jag som planterat, utan fåglarna som genom att sprida ut frön i vintras sått HAMPA.

Jo, jo...i de oskyldigaste vatten...

semester....

...smakar på det...jo men det rullar rätt gott i munnen!! Nästan som ett vällagrat vin...ska avnjutas lääänge, i alla fall i tre veckor. Inte mycket inplanerat, ta dagen lite som den kommer, kolla in vädret, och bestämma efter hand.

Det ska bli skönt, underbart och framför allt välbehövligt.

Och i trädgården...

 Tagets...Linné kanske var namnet...i alla fall inhandlade hos Lena, ja den växer sej kämpahög. 

Har aldrig haft så stor och ståtlig tidigare...

Vallmon...

...kortlivad. Och i det här blåsvädret så höll den inte ut länge. 

Som alltid, nästan, så gillar jag baksidan nästan mest...

Fast den här framsidan...

...ser väl ut som en snäll liten nallebjörn...?? Eller det kanske bara är jag som ser det...

Såg gjorde jag däremot inte, inte förrän jag laddade upp bilden här på datorn...

...fy tusan så ful och äcklig spindel det satt på blomman!! Ser ni munnen...å jag som haft svårt för spindlar förr, nu vart det helt klart inte bättre...Och huvudet, visst påminner han lite om en hammarhaj...?? Säkert lika farlig också...

Sist...Stjärnflockan...alldeles för nära...alldeles för suddig bild...men den är ju bara för ljuvlig!!

Trädgården ja...i den står nu ett stort partytält, ska rymma mycket folk, unga som gamla.

Här ska det festas i morgon, men om det återkommer jag senare...men så mycket kan jag säga, det gäller inte mej, det gäller inte mannen i huset...men vi ska vara med, det ska vi!!

"...matte...nu gick det väl lite fort här i alla fall...du måste väl visa hur j-drans snygg jag blev när sommarklippningen blev gjord...Du får ta en bild i profil...tror jag gör mej bäst så...."

Så var vi då hemma igen...

Och egentligen höll vi väl aldrig på att komma iväg...

För när vi kommer till Nynäshamn på lördagens eftermiddag, så fick jag en orolig känsla i magen. Vi skulle med båten tidigt på söndagsmorgon över till Gotland, och jag kände att det var lika bra att åka över redan på kvällen innan. Så jag ringde färjebolaget...

"... Hej, jag skulle vilja boka om biljetten så vi kommer med redan ikväll om det är möjligt..."

"...men du...det går ingen båt från Visby nu ikväll..."

"...nej, inte Visby, vi ska åka från Nynäshamn..."

"...men biljetten du har, den är från Visby i morgon bitti, du har inte bokat från Nynäshamn..."

Där...ungefär...slutade nog hjärtat mitt att slå...Men denna vänliga människa/fe i andra änden av luren, hon fixade allt med sitt trollspö. Så iväg kom vi...och hem också...eftersom jag bokat "åt fel håll" där också....
Annars så...
...tog ett soligt Gotland emot oss, om än med lite dis och dimma.

 Ett Visby som man aldrig blir riktigt mätt på.

Dessa gamla hus och ruiner, blandat med grönska, nyare hus och en vidunderlig utsikt!!
Många steg blev det, gata upp och gata ned, för det finns nog ingen gata som går helt horisontellt...Det kändes i knä och vad efter en heldag!!
 Och vem skulle inte vilja ha nyckeln till den här dörren...??

Med Blåregn böljande ned...som taget ur en romantisk skildring från ön.
Vi skulle ju hinna med så mycket...
Träffa släkten, efterlängtat  och så kärt.
Mannen fyllde år (inget jämt), och sen skulle vi ju ha SEMESTER också!!
Fårö...
...ja där blev det några dagar och nätter.
I tystnad och enskildhet.
Bara vi och allt det vackra runt omkring.
En kväll i ett ensligt bortglömt fiskeläge.

Solen som förgyllde...
Andäktigt såg vi sen hur himlen förvandlades.


Bara vi och fåglarna.
Länge satt vi den kvällen, mest tysta, lyckliga över att livet kan vara så enkelt och ändå njutningsfullt, utan en massa krusiduller och om och men.
Enkelt. Vackert.

Fårö fyr.
Som för året skulle vara öppet för allmänheten...

Jo pyttsan...så mycket närmare kom man inte.
Men omgivningen var väl värd ett besök, så resan var inte förgäves ut till udden.
Gamla Hamn´s raukområde.

Helt plötsligt vällde dimman in. Som i den bästa Bergmanandan.
Jo man nog förstod man varifrån han fick sin inspiration...
"...det är jag som är döden..." (ur Det Sjunde Inseglet)
( Ser ni förresten dinosaurien längst till vänster i bilden...?)
Kunde känna hur mäktigt havet med dimman var...

Solen som trängde igenom.
Och Zambo, ja han badade...eller kände i alla fall på vattnet.

Han hade svårt att bestämma sej för om han skulle gilla det hela.
Husbilslivet gillade han i alla fall, mycket intressant att utforska, många kaninhål att gräva i...Alla nya intryck dagtid gjorde att han somnade lätt på kvällen och snarkade sen högt hela natten igenom...
Och nu är vi tillbaka i vardagen.
Zambo luktar gammal rutten tång efter sin semester så han ska få ett välförtjänt bad ikväll.

"...hahaha matte, rutten tång...luktar mumma...ta lite under armarna så kommer du också att lukta gott..."
Och jo...det kommer säkert mer bilder från Gotland, det fanns några stycken på minneskortet i kameran...!!