Gyllene morgon...

Några få minuter när natten sakta övergår till dag....

 Ett skådespel som nästan tar andan ur en.

Att äta frukost och ha den här utsikten (ja, jag åt väl inte utomhus, men sprang fram och tillbaka med kameran i morgonrock...) det kan göra vem som helst salig eller rent av religiös. 

På några minuter ändrar sej ljuset...

...och nu är det ju nästan så man förväntar sej att något eller någon ska stiga ned från himlen.

Så börjar dagen ta överhand, solen stiger högre.

Dimman lättar, och guldet blir till...tja inte sand i alla fall.

Trädet står fortfarande som en spökgestalt...

...men egentligen är det ju minst av allt spöklikt, bara sååå vackert!!

Roligt att läsa att det är fler än jag som mest flyttar om i garderoberna...förstår också att det är ett kvinnligt syndrom. Men sen kan man ju vända på saken...tänk om vi skulle slänga allt som vi nu sparar på...guuud så mycket nya kläder det skulle bli och guuud så tunn mannens plånbok skulle bli!!

Nu ska jag till tant doktor och få min dom...Men egentligen vet jag nog redan nu vad hon kommer att säga...rör på dej kvinna, och gå ned i vikt. Men når ska jag då hinna jobba...??

Ny blomma på köksbordet...

...och bilden hade blivit riktigt bra om jag även plockat bort katthåret som gör att det ser ut som om det kommer en liten rökpelare från själva blomman.

Så här ser den ut utan att jag har lekt i bildprogrammet...

...en riktigt rosa Kalanchoe, en blomma som jag förr tyckte var hemsk och aldrig kunde tänka mej att köpa. Tänk va man kan ändra sej med åren...

Om nu våren har lite problem att komma igång utanför väggarna så inomhus...

...börjar kvistarna av hallon som jag tog in få små "musöron". Fördelen med att ta in hallonkvistar är att kattdamerna låter bli.

Däremot tycker de om kvistarna av vinbär som sitter i en annan vas...

...så dom har jag fått flytta till en säkrare plats i ett fönster som inte används som landningsbana eller språngbräda.
Gårdagen ägnades åt att "titta" i garderoberna, rensa ut det som jag tror att jag ska kunna använda, och som jag trott i flera år...att försöka hitta make/makan till alla udda strumpor och att försöka få reda i den allmänna oredan. Det gick väl så där...Jag har nu en HEL hylla í garderoben med kläder som enbart ska användas vid ev renovering och målning av huset, en hylla med kläder som jag bara inte kan slänga men inte heller kommer i...så egentligen så har väl det mesta bara bytt plats...Känns det igen??

Idag var vi "innåt (närkingska...)...."

...till den stora staden Örebro med sitt vackra slott. 
Mannen skulle bjuda på lunch, dock inte här...

...men på sommaren finns det servering här, både ute och inne bland de vackra valven.
Det är inte ofta vi tar oss tiden att vandra runt i staden, oftast är snabbt in och uträtta ärenden och sen hemåt igen. Men idag så...det var min dag sa mannen i huset, så jag bestämde att efter god mat blev det promenad över kullerstensgatorna.

Ett vackert rådhus har vi också, och jag inser nu att jag nog inte fick det ur bästa vinkel heller...

...men det jag ville visa är att i fönsterraden längst upp, är det i december månad är adventskalender, bestående av olika konstverk utav för det mesta lokala konstnärer (tror jag..där kan jag vara ute och cykla...).
Står man sen bredvid slottet alldeles vid storbron så kan man längst ned i slutet av gatan se det berömda vattentornet Svampen.

Längst uppe i tornet så är det servering och även utkiksplats förstås. Näe...jag tycker inte svampen är direkt vacker i stadsbilden, men den sätter onekligen Örebro på kartan.
Jag har inte läst boken Män är från mars Kvinnor från venus, men jag kan liksom förstå att någon skrev den...
På hemvägen från stora staden skulle bilen tvättas, i en vanlig tvättunnel vid en vanlig bensinmack. Så tänkte nog också resten av befolkningen i den stora staden...
Mannen i huset avskyr köer, han avskyr att vänta, och han får fullkomligen  spel om den sen inte flyter på...och det gjorde det inte.
När vi väl hamnat i kö, med ett ganska stort antal bilar framför, mannen hade konstaterat att semlorna han köpt till kaffet, som låg i baksätet, skulle hinna surna och bli oätliga, så blir det åter grönt, och den första bilen i kön bör åka in. Så skedde dock inte...
En lätt förvirrad man med hår som Einstein for ur den första bilen och började skruva ned alla antenner och nå´n mojäng på bakluckan. Jag höll andan...och ett stadigt grepp om mannen i huset.  Ja...det slutade väl. Bilen är ren och vi är lyckligt hemkomna till paradiset. Då slår mannen i huset på tv:n, där någon hurtig vädergubbe talar om att i morgon väntas slaskväder...å vi har för en gångs skull nytvättad bil...suck.
Agneta på bloggen http://snackskalsdalen.blogspot.com/ (kolla in där, jääättetrevlig blogg!!)undrade över droppen jag visade i förra inlägget. Den har jag köpt från Odla, http://erbjudande.odla.nu/vs/ 
 ett slags vindspel kan man väl kalla den, utan ljud, men otroligt vacker när solen får dansa i den.





 

Ibland händer det under...förutom att det föds kungligheter...

...den fina julrosen jag fick av svärmor till förra julen, som jag sen planterade ut...och trodde inte överlevt...

 ...under alla blad kommer det små späda fina knoppar!! Måtte de slå ut, sorken inte hitta dom och kattdamerna låta dom vara i fred!!

 Sorken har jag lite otalt med, lökarna har han under vintern petat upp ur jorden. Bekväm är han, den lille rackar´n, det ska vara enkelt att äta...

Hela rabatten med tulpanlökar ser ut som ett slagfält, han har då ingen ordning i sitt skafferi.

 Vårsolen, ja för det är det, leker i vindspelet. Snart åker de första trädgårdsstolarna ut mot husväggen...självklart står den där Kung Bore vid stughörnet och hånler mot mej...men det kan han gott göra, för våren kommer antingen han vill eller inte!

Idag har jag gjort det jag borde ha gjort för länge sen, tagit tag i min värk i kroppen, artros. Det går inte längre, att på morgonen ta sej upp ur sängen är helt företag, likadant på kvällen att resa sej upp ur tvsoffan, det gör ont överallt. Att leva på alvedon för att kunna jobba, det tar magen stryk av. Så nu är det början, förhoppningsvis, på en ny väg.

Bilden kanske inte säger så mycket...

 ...men efter jobbet i går var det fortfarande ljust när jag kom hem, även om solen inte riktigt orkade över trädtopparna här på tomten. Men det jag ville visa...INGEN SNÖ!! Å uppfarten bredvid huset...där är det vårpölar (pölar är närkingska och betyder små vattenansamlingar...)!! Första dagen som jag lät ytterdörren stå öppen en stund, fick in den friska, fortfarande lite råa och kalla, men vårdoftande luften. Ja men det är väl så underbart som det kan bli!! Hela kroppen tog små piruetter i ren våryra. Sen att de lite senare på nyheterna sa att våren absolut inte var på väg, det har jag förträngt...de har alltid så pessimistiska nyheter nu för tiden tycker jag...

För två år sen såg det nämligen ut så här samma datum...

huset i mitten på bilden, med två gavlar, där bor jag...

 ...å jo visst...det är väl vackert det med.Men mycket vitt och blått var det...och väldigt lite grönt.

Fick reda på igår att jag har jobb fram till sista april. Å då slog det mej...tänk så lite man vet om livet och framtiden, så många krokiga svängar det ska ta, både hit och dit, och man hamnar aldrig där man trott, men det blir liksom rätt bra ändå vid alla hållplatser, även om man inte vet var slutstationen är. Jag som fick reda på för drygt tre år sen nu att jag skulle bli arbetslös, skräcken som kom, följd av en enorm trötthet och nästan förlamning. Nu sitter jag här, jobbar med något som jag kanske aldrig trott eller tänkt, men sååå nöjd!! Det var också för tre år sen jag började skriva blogg (på annan adress först), för jag vart så rastlös och saknade all social kontakt från tidigare jobb. Först en blogg helt utan bilder, mest svammel tror jag...tills en dag stora dottern sa ...det blir lite roligare att läsa om du lättar upp med lite bilder...På den vägen är det!! Å jag har absolut ingen aning om var slutstationen är...

 Å bara för att ni stod med mitt svammel på slutet... så kommer det lite sommar här!!

Ibland tar vi oss utanför sockengränsen...

bilden lånad från nätet

 och beger oss ända till Norrköping och De Geerhallen och kollar på Peter Karlsson. Nu ska jag väl inte få det att låta som om jag direkt visste vem han var innan...men han bjöd på en eftermiddag med mycket skratt, djupa funderingar och en blues och rock som inte gick av för hackor!! Helt klart värd både resa och pengar! Ibland är det riktigt roligt att ge sej ut på 52:an (riksvägen här utanför som delar världen i här och nu och utanför ära och redigheten enligt mannen i huset, man ska inte gärna korsa den...)och rent av vika av från den också...

Det där med frön är ju som bekant inte riktigt min grej...

...men ibland förvånar jag mej själv. Tog frön i höstas från en blomma som jag köpt hos TantGrön, den var riktigt frodig, så den skulle jag nog våga mej på...Å faktiskt, resultat över förväntan! Om nu kattdamerna kan låta bli den...

Förhoppningsvis kommer den att bli ståtlig och färggrann som den nedan.

Tyvärr har jag glömt namnet på den, tror inte den hade något svenskt sådant. 

Värre blir det nog med de fem-sex ynka frön jag köpte i påse för dyra pengar...

...EN tittar försiktigt upp ur jorden, så liten så man knappt kan se den...

Å så här stor och vacker SKA den bli...

bilden lånad från nätet

...fan tro´t...

Törnrosas kjortel heter den, spaljéväxande, vacker...visst, om den kommer så långt!

Lördagen blev här en enda lång skön och trevlig dag med trevligt besök av barn (med sambo) och barnbarn, ja förutom hon i Göteborg då som inte kommer hem så ofta. Jag tycker det är så mysigt när de bara ringer eller skickar ett sms, du vi kommer om en stund, och man tar det som det är. Inser också hur lyckligt lottad jag är som har dom på så nära håll, det finns dom som har dom på andra sidan jordklotet...

Nu har vi sportlovsvecka här, knappt någon snö finns det kvar efter helgens plusgrader. Dessutom ligger barnbarnen i magsjuka...

Sen lite rader speciellt till dej Åsa, jodå...vägen till Hällebo genom skogen känner jag till väl. Och jag tror jag vet ganska säkert var du har ditt smultronställe på sommaren, dessutom huset allra längst upp på vänster sida är min mans avlägsna släkts...världen är liten!! Å det skulle inte förvåna mej om vi träffats någon gång, genom gemensamma bekanta...!!

Har jag sagt att jag gillar det här...

 Ibland kan man liksom känna när modellerna fått nog...

Har köpt en extern blixt till kameran, och den måste ju prövas...nu är det inte alla som uppskattar det, tydligen.

I går var det åter igen bastu (för "pojkarna"), längst upp i nästa bygata.  Ungefär som när barnen var små och man skjutsade till olika evenemang så samlade också jag upp de förväntansfulla efter vägen. Känner ett visst ansvar att de kommer till platsen, och även att samma herrar kommer med hem och av vid rätt ställe dessutom. Jag vill ju gärna kunna se deras äkta hälfter i ögonen dagen efter, att jag levererat rätt man till rätt ytterdörr. Jag väntar också i bilen, med helljuset på, för att se att de ordentligt kommer in, inte tappar nyckeln i snön eller ännu värre skulle snubbla och slå sej väldigt illa.

Att mannen i huset har fått egen dator är inte bara av godo. Nu sitter vi på varsitt håll och stirrar stint på våra skärmar, och intet blir gjort för övrigt...men det bästa av allt, sonen har fixat så nu kan vi ta med den lilla svarta lådan (mannen i husets  dator) i husbilen i sommar och använda min mobil som bredband, eller hur jag nu ska förklara det...men vi slipper köpa ett till i alla fall!! Tekniken är fantastisk...

Lite vår har jag hittat...

...några av de pelargoner som jag tog till saxen på har överlevt, som belöning får de flytta ned från vinden och bo i köksfönstret.

Någon som gjort sitt är dock narcissen...

...liknar varken maräng eller blomma längre...

...och idag får den flytta till avdelningen sparadelökarförattplanterasutivår...

med andra ord bänken i tvättstugan. Där kommer den att stå ihop med alla andra frasiga och skräpande lökväxter tills jag tröttnar och inte orkar vänta tills de går att peta ned i jorden.

Ibland är jag ute i god tid...

...på vägen hem från kvarnen och dammen härom dagen så hittade jag årets julgran. En riktig Disneygran, precis som en julgran ska se ut. Kan nästan till och med se de där små ettriga Piff och Puff i den...nu gäller det bara att markägaren inte har koll på sin skog...och i såfall blir det också den första gran jag stjäl!!

Mannen i huset fick en ny liten dator via sitt jobb. Mannen i huset är INTE datorkunnig...och inte intresserad heller, det ska bara fungera. Så nu har han gått och trummat lite på den där kartongen med svarta lådan i, och i går kväll kände jag att tiden var mogen för att visa vem som besitter kunskapen...Nu ska erkännas att det var mer tur än skicklighet...men datorn är igång, alla program installerade och internet fungerar klockrent!! Inte är jag lång (i bästa fall 1.60 över havet...), men igår vart jag nog minst två meter!! Om han blev imponerad...YEEES!!

Sen till Åsa som lämnade en kommentar till förra inlägget, hör gärna av dej igen!! Så kul med någon som också känner till "mina" trakter, och jag tror att jag vet vem din farfar och farmor var.

Vad gör det väl att det kom en del snö i natt när dagen blev så fantastiskt vacker??

Nollgradigt och sol, naturligtvis måste det bli en promenad ner till dammen.

 Om några månader ska jag ta med mej en kär gammal kollega som jag träffade igår, sätta oss här på bänken och förhoppningsvis njuta av solen, och något gott som finns i den medhavda korgen.

Men idag kunde jag gå över vattnet (ja...det finns ju dom som gjort det före mej...) och ta mej en närmare titt på kvarnen.

 Lite pirrigt är det, när knakar och gnäller i isen...tänkte samtidigt på min lilla pappa, på den här dammen lärde han sej åka skridskor för mååånga år sen, och grabbarna i byarna runt omkring fick till slut ihop helt bandylag. Det var bandy som gällde på den tiden...

Över kom jag. I den här kvarnen har jag som liten varit med pappa, jag minns inte om den var i drift då, men en mjölnare fanns det, men han kanske bara visade oss runt. 

 Inte tror jag den gamla kärran är kvar från den tiden, men den har nog gjort sitt.

Under tiden jag står där så kommer tjejen som bor i huset bredvid, berättar allt hon vet om kvarnen, att de haft café där för ett antal år sen, och gjort en liten utställning med kvarnens historia från förr i tiden. Sen öppnar hon upp så jag får gå in och kika!! Jag blir så till mej så jag glömmer att ta bilder där inne...När vi går runt där inne och tittar på allt gammalt, och på alla bilder som finns från förr, så visar hon bilder som min pappa en gång skänkt dit. jag blir alldeles varm i hela kroppen, älskade saknade lilla pappa, vad mycket du gjort som jag inte visste om!! 

Nu är jag och mannen i huset välkomna tillbaka i sommar, och då ska jag komma ihåg att ta bilder även där inne...

 I går kväll träffade jag en kär gammal kollega sen tiden på postverket (ja, från den tiden man fortfarande skickade brev till varandra och betalade sina räkningar i en lucka på postkontoret...). Vi försöker träffas några gånger om året och gå ut och äta lite god mat, oftast blir det kinamat, och sen pratar vi i turbofart om allt som hänt under tiden vi inte setts... Igår var inget undantag...

Hon är så gullig och omtänksam, hade med en liten påse med sååå trevligt innehåll...

 ...vackra vårservetter med tulpaner (längst bak, syns kanske inte så bra på bilden...), ett vackert vårgrönt ljus och VÅRKOLOR!!

 Goda kolor med kiwismak..( jo, det finns några kvar än...). 

Å jag ler fortfarande åt hennes kommentar "...det är mjuka kolor, så du inte behöver vara oroliga för tänderna..."

Det är äkta vänskap!! Kram på sej Abbe och tack för en trevlig kväll!! 
Ha´en skön och mysig alla hjärtans kväll!!

Det är inte ofta det ligger något i brevlådan, förutom räkningarna då förstås...

 ...men nu hade jag faktiskt gått på det där med bokklubb, igen...Så ett stort paket med två böcker hade tryckts ned i den lilla lådan, bl.a. den här som jag tycker verkar väldigt intressant.

Lite kloka ord på vägen (kan behövas...)...många vackra bilder...

 ...och flera olika plantskolor ( från söder ända upp i norr) att besöka, beskrivningar av deras sortiment och lite annat smått och gott. 

När jag besökte vännen 

http://annika-dittenochdatten.blogspot.com

för ett tag sen så bjöd hon på så underbart goda kakor till kaffet. 

Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och gjort dom, inte med samma snygga resultat som hon, men de smakade lika gott faktiskt!!

  Ernst gjorde dom tydligen i ett av sina många program, men det missade jag.

Ernst snabba chokladsnittar toppade med solrosfrön och vit chokladrippel.

Ingredienser

100 g smör
1 dl socker
2 msk ljus sirap
2 msk kakao
2 dl vetemjöl
0.5 tsk bikarbonat
1 tsk vaniljsocker
100 g vit choklad
1 dl solrosfrön

• 
• 
• 

Gör så här

1. Vispa smör riktigt poröst med socker och sirap. Använd gärna elvisp.

2. Tillsätt vetemjöl blandat med kakao, vaniljsocker och bikarbonat.

3. Lägg ett bakplåtspapper på en plåt.

4. Dela degen i två bitar och rulla ut till längder.

5. Platta till längderna rejält på plåten och räffla dem med en gaffel.

6. Strö över solrosfrön.

7. Grädda i 175 grader i 15-18 minuter.

8. Medan kakorna är i ugnen, gör ett vattenbad och smält den vita chokladen.

9. När kakorna har svalnat lite kan du ringla över vit choklad.

10. När chokladen har stelnat kan du skära kakorna lite på snedden.

11. Låt kakorna ligga kvar på plåten tills de har kallnat helt. 

 Jag var på konstutställning igår. En bloggvän, som jag faktiskt aldrig träffat i "real life" (men ändå känns som om vi är gamla bekanta...) har utställning på att bibliotek här i närheten. Jag blev så imponerad!! 

Ni hittar henne här:
http://karinaorman.tumblr.com/

Så nu är det ju faktiskt så...jag känner en kändis!! 

Nu tänker jag inte ge mej in i alla matbloggar som finns eller skryta med att jag kan laga mat, men efter att av en slump hamnat på ett inslag om mat på nå´t kvällsprogram igår så var jag bar tvungen att prova idag.

Pasta Carbonara, med vitt vin!!

Lite ändringar gjorde jag, istället för sidfläsk blev det bacon. 

Rackarn´s gott blev det, och vilken perfekt bjudrätt när man är många!!

Å det vita vinet, det gick ju inte mycket åt till såsen...så resten måste väl då tillfalla kocken...??!!

Här kommer receptet:

Spaghetti carbonara Ingredienser Beräknat för 4 portioner spagetti 400-500g 2 msk salt 2 msk  smör 2 msk  olivolja 100 g  rimmat sidfläsk 3 msk  vitt vin 4 st  äggulor 1/2 dl  riven parmesanost salt och svartpeppar Gör så här: Häll ordenligt med vatten i pastakastrullen och ställ den på medelstark värme. Skär fläsket i tunna skivor. Riv parmesanosten. Lägg smör och olivolja i en stor stekpanna med höga kanter och sätt den på medelhög värme. När det börjar fräsa lite, lägg i fläsket. Rör om då och då medan du steker fläsket tills det fått fin guldbrun färg men inte är bränt eller hårdstekt. Häll i vin och låt det koka upp. Ställ stekpannan åt sidan. Lägg salt i det kokande vattnet och lägg i pastan. Rör om. Dela på gulor och vitor, och lägg gulorna i en skål. Vispa gulorna lite lätt. Lägg i den rivna osten, en nypa salt och några ordentliga varv med pepparkvarnen. Vispa ihop. Häll av pastan i ett durkslag när den är al dente. Lägg pastan i stekpannan med fläsk, häll över äggblandningen och rör om ordentligt. Ta gärna några extra varv svartpeppar och riv lite extra parmesan över alltihop. Servera genast.  Bästa frukostsällskapet fick jag igår. En liten prins kom och delade en njutbar stund. Vi diskuterade som man förmodligen gör i de flesta familjer vid gemensamma måltider. I dunkel belysning tog vi upp världsekonomin, eller kanske mer på lokal nivå...varför mormor inte har råd att köpa nytt lego så allting blir komplett...?? Men ska jag jobba till sjuttiofem så...nytt lego ska vi väl kunna skrapa ihop till!!

Nu åker de ut...

...tulpanerna i alla regnbågens färger...

...de har gjort sitt nu.

Narcisserna däremot...

 ...de blommar för fullt nu och liknar mest små maränger på skaft.

Vi har ett matbord för fåglar utanför sovrumsfönstret. Det har nog varit en gammal syrénberså där tidigare, så bordet sitter skyddat från hök, vråk och annat otyg. Rogivande och roligt att se på de små liven som får jobba för brödfödan. Som bekant är det inte riktigt min grej att ta bilder på modeller som är rörliga...men idag blev det ett undantag. Fel objektiv på kameran, inget stativ och genom skitig fönster så...

 ...det jag vill få fram med bilden är, kolla in fru domherre!! Jösses säger jag...det är inte bara vi människor som lägger på oss under vintern!! Om nu någon tror att hon är sjuk..nej då, jag kollade in henne en stund, och det enda hon möjligen kunde lida av är hetsätning för hon var hungrigast av alla.