Mors dag...blev  också en mormorshelg...

Har haft en underbar helg, inte bara vädret som rätade till sig fast "de där" i tvrutan hade lovat både rusk och regn, utan 50% av barnbarnen har vi haft glädjen att få rå om också.
Morsdag blev perfekt, med mycket mys när mamma så äntligen kom för att hämta sin prinsessor. Fullskaligt vattenkrig med morbror, som tog den fega varianten och garderade sig med vattenkannan... 
Årets första rabarberpaj istället för tårta,blev också godkänt. 
Mycket av allt har det blivit, och mycket med kameran också.
Mellanprinsessan...fantastisk med sin kamera, har förmågan att se "det", och sen att fånga det på bild.
Men bästa bilden i helgen...

Bilden ska arrangeras, kameran ställas in, lillasyster ska vara statist med ett knippe maskrosor...
För en gångs skull stod mormor bredvid, och har kameran i skjutläge...
Älskar bilden, den är inte perfekt, men...lillasyster har helt tappat fokus på sin uppgift, hon har bara näsa och ögon för maskrosorna.
Ljuvliga barn.
Hur bilderna blev...??

 Fick ju vara med på ett hörn...

 

Riktiga sommarbilder, en helg att minnas.

Och okey då... 

 ...en liten bild kan jag väl bjuda på...

Även en mormor kan ju behöva sin Törnrosasömn...
Och i trädgården...

Iris som dök upp för några somrar sen, från var vet ingen,

Hon var så välkommen så.

Nejlikrot...

Underbar färg. Lika mycket som jag älskar den nu på försommaren när den slår ut, lika mycket svär jag över den senare under sommaren när den spridit sej om det värsta ogräs.

Sen...rara f.d. kollegan A...

efter en liten utfärd i fredags, till bl.a. Lena, så fick jag denna röda Löjtnantshjärta.

Hur ljuvlig är inte den??

Och Lena då, med sitt vackra orangeri, med nybakat bröd...sticklingar och växter både högt och lågt. Ja därifrån åkte vi med fyllda brödpåsar (hennes sesamknäcke...jädrans så gott!!), kassar med tomatplantor, paprikaplantor och gud vet vad. Eniga om att inte är det då något fel på de gubbar vi har, men...nog kunde de väl tycka att ett orangeri ändå borde ligga lite högre på prioriteringslistan...

Och när vi ändå är inne på det här med män...ibland fungerar inte kommunikationen så bra...

Från första början skulle vi ju ha varit med valp denna försommar, och då var tanken att vi skulle vara "valplediga", det vill säga vi skulle ta semester efter varandra, just för att valpen skulle slippa vara ensam i början.

Nu är vi inte med valp.

Vi är med en slyngel, tonåring, buse...

älskat skäggmonster. 

Och mannen i huset...ja han "glömde" att ändra sin semester...så nu har jag först ledigt, sen han. 

"...och...vad är det å gnälla om...? Trevligare sällskap får du leta efter, jag ska nog kunna sysselsätta dej matte..."

En kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad...

Ja då var vi där.
Denna vackra tid.
När kvällarna bara är så där underbara som de aldrig mer blir...

...promenaderna kan bli hur långa som helst, och ändå...det vackra finns inpå knutarna.
Och dagtid...till och med ett landskap som anses platt och ganska intetsägande...

...nästan som taget ur en bok. Allt är perfekt, nyutsprunget, doftar härligt.

Det är vid såna här tillfällen skräcken kan gripa tag i mej, tänk om "dom" en vacker dag får för sej att jag inte klara mej själv här hemma längre...

placerar mej på något hem mitt inne bland asfalten och en massa människor...

Ja, då kommer jag att sakta dö...själsligt.

Hemska tanke...

Och jag som muttrade över min lilla pappa när han passerat nittiostrecket, ...gamla gubben, han skulle då kunna ha det bättre...

Inte då, förskräckligt att jag inte förstod det förr, sorgligt att jag aldrig hann säga det till honom, men jag är glad att han var envis och höll fast vid det han ville.

Den envisheten...ja den har nog gått i arv, rakt nedstigande....

Och eftersom vi är med husbil, så har jag ju lovat...med fingrarna nästan på bibeln...

...inte alltför mycket blommor...tänk på den krake som ska vattna...

Herre gud...så mycket man kan lova och sen snabbt glömma!!

Skulle passa förträffligt inom politiken...

På glasverandan...

...en efter en slår dom ut...

Den vackraste är nog denna...

 

 ...Rococo...en rosenknopp (ja det kan väl ingen ta miste på...som små rosor...) som blir lätt lite hängande, passar alltså i ampel också.

Och se...

Nu är de äntligen klara, blomlådorna!!

Fyllda med färg...pelargoner, salvia, dahlia o rosa snöflinga.

Får väl hoppas att den som ska vattna går runt huset också...och inte glömmer lådorna!!

Dessa lådor har varit ett hett ämna i huset sista tiden...JAG ville ha dem under hela fönstret, JAG ville ha fina snidade konsoler...

Lyssna tålmodigt har aldrig varit min starka sida...för hur mycket väger inte dessa lådor...??

Nu är det rejäla FULA konsoler, som förhoppningsvis kommer att döljas av blomsterprakten så småningom...

Nu är jag turligt nog gift med en tålmodig man och som vet när det är läge att knipa k-ft..."va var det jag sa..." har han förmodligen bara tänkt...

 Är ju inte mycket för krimskrams i trädgården, men dessa solcellslampor, ja dom föll mej verkligen i smaken!!

Hängandes utanför dörren i resterna av det gamla äppelträdet som Gudrun tog, riktigt vackert på kvällen!!

"jaha...då är det väl lika bra att du berättar också att jag är inom lås  och bom...

 

 ...grönt nätstaket, 1,20 högt...runt nästan hela tomten, hur kul tror dom att jag tycker det är...? Som hämnd ska jag nog fixa lite i någon av mattes rabatter..."

Varför så bråttom...
ja...det kan man undra. Denna ljuva tid, den bästa på året, och så ger man sej knappt tid att sitta ned och njuta bara för alla måsten...
Man borde inte sova när natten faller på...
Jeremias i Tröstlösa var inte så dum...
Dumt var det nog däremot att plantera en honungsros så nära glasverandan...dessutom linda in den i en spaljé...
Nu har honungsrosen växt, med en faslig fart, och ny spaljé som blev en portal har kommit till. Så i helgen fick sonen i uppdrag att klippa bort den gamla spaljén, dels för att försöka lura över rosen på den nya och sen för att det behövdes målas bakom...
Inget roligt jobb, taggigt och eländigt...Mannen i huset var lite mer drastisk, han ville jämna rosen med marken, därav överlät jag det ansvarsfulla jobbet till sonen...

Bestämd och säkert med samma tanke som mannen i huset, skred sonen till verket, men nu är spaljén borta, fönstret bakom nymålat...och jag, ja jag ser ut som jag slagits med en flock marskatter på armarna av alla rostaggar...

Mannen...ja han snickrade ihop ett par blomlådor, av det mer rustika slaget.

Skall monteras under fönster på framsidan av huset, så nu är det bara för mej att hitta konsoler som passar. Tror det kommer att bli riktigt snyggt...och ja Agneta där nere på kusten, jag vet att du snickrade dina själv för några somrar sen...men så händig är inte jag!!

Och verandan...

...tror inte det ska inhandlas några mer pelargoner...I år har det varit ganska sparsamt på den fronten, det mesta och de flesta är skott och sticklingar av tidigare blomster, fast det är klart...en och annan nykomlingen har det väl smugit sej in...

Utanför verandan...

...ja där blommar det som aldrig förr.

Julrosen...ja den ska blomma nu i "vilt" tillstånd.

Sen kommer drottningen av det hela...

...Kungsängsliljan!! Jo men i år har sorken missat några, så nu förgyller de min trädgård lite här och där!!

Vackert i kruka fick jag också.

Kära kusin kom med minnen och blommor, och så försvann den lördagen i ett nafs, ändå tror jag inte vi ens hann avhandla hälften av det som tänkt oss.

Så nu får det bli en favorit i repris, å det snart!

Och när jag inte umgås med nära och kära, så blir det promenader.

En annars ganska trist och ful bygata, ja till och med den kan te sig vacker när vårsolen förgyller den med sin sista strålar och ljuset blir sådär som det bara kan bli en majkväll.

Eller kärt sällskap har jag ju...

...många och långa promenader blir det. Och det bästa med sällskapet, han håller alltid med, nickar lite instämmande, skakar på huvudet uppgivet när jag berättar hur eländigt det kan vara utanför paradiset domäner...och vi är helt eniga när vi sen är hemma igen...borta bra men hemma bäst!!
Sen ska det delas ut en guldstjärna till detta flickebarn, eller tonårstjej är det ju...

...för att  hon står ut med skäggmonstret ovan på tisdagskvällarnas kurser i lydnadsrally.
Med tålamod ärvt från nån anfader långt bort i leden, så kämpar hon med "monstret" som helst skulle se att det hela gick ut på bus och lek med de andra deltagarna. Och se, igår gav det verkligen resultat...han gick igenom banorna som han aldrig gjort annat!! 
Jag stod som en stolt mo...näe matte och med tår i ögonvrån såg det hela, och en lyckligt leende prinsessa följde med hem den kvällen. Där satt den kan man säga!!

 Så var premiärturen gjord...

 ...med husbil och hund. Som alla barn hade han packat själv...den röda fula ankan var med.

Nu ska väl tilläggas att han inte sitter i bodelen när vi åker, utan säkert fastspänd som det ska vara, efter konstens alla regler. 

Det föll hund på läppen, där här med husbil. Såg ut som han aldrig gjort annat än bott där...

Enda minuset var väl då hans mage, som i och för sej var på bättringsvägen...men han fes så vi stundtals fick stanna och vädra ur ordentligt. Den ende som var oberörd var väl han själv då...

Färden gick upp till Dalarna, Rättvik...eller Kullsbjörken närmare bestämt, som så många gånger förr.

 Den här skylten är alltid lika efterlängtad, för när man ser den, ja då är man i stort sett framme.

Himlen var blå (ja inte på lördagen för då regnade det mest hela dagen, men söndagen...), vattnet var blått och i skogsgläntan lite ovanför husen var det blått...

 ...blåsippor precis överallt.

 Och kunde man slita blicken från den vackra gläntan så...

 ...låg Siljan där nedanför, om än lite "ynkligare" än vanligt.

För så här års så sänker man vattenståndet när isen precis gått.

 Man kan ju tycka att det annars vore lite onödigt med sjömärken bland stenar som syns...

En fantastisk helg hade vi, precis som alltid där "oppe". Ja...jag skulle faktiskt kunna tänka mej att bo där...

Och har man nu inte fullt så stora vatten omkring sej, så får man hålla till godo med dammen.

 Och den är inte bara fylld med grodor och paddor så här års.

 Ståtligt par som gästspelar.

 Som alltid när jag går den här rundan så hamnar jag vid en trädgård...

 ...som har det där lilla extra. Och varje år suckar jag lika avundsjukt...

jag vill också ha små bäckar i min trädgård med fina nätta broar över. 

Hur vackert är det inte...??

Mota olle i grind har jag inte gjort...men däremot öppnat dörren på vid gavel för den samme!!

 För det här är Olle, härstammar från vännen i torpet. Hennes man förvaltar dem med kärlek och omsorg, och nu har jag fått en. Moderplantan kommer alldeles säkert från någon av alla våra blomsterrundor vi gjorde, det blev ju en och annan under vår- och försommaren. Oftast med föresatsen att bara titta, inte handla, eftersom det redan fanns fullt med pelargoner...men sen så...det var oftast glömt när vi klev över tröskeln till handelsträdgården. Och hem for vi lyckliga över våra nya tillskott till samlingen...