Jag tycker det känns skönt när man vet vart skattepengarna tar vägen...och nu vet jag att en stor del går till arbetsförmedlingen!! De förvaltar dem sååå väl...Idag fick vi reda på i skolan att vi ska tillbaka till förmedlingen med våra nyskrivna CV:n under armen, de hade ju börjat projektet med oss och då skull det väl avslutas också...Så i morgon klockan tio ska vi vara där, vi behövde inte komma tidigare eftersom de öppnar tio...Den upplysningen tycker jag också är jättebra! Ungefär som att gå till tandläkaren en timme innan för att det är så himla trevligt att vara där!

Hann precis lagom hem idag från skolan innan solen gick ned, ett underbart ljus över Närkeslätten. Snön var inte vit, den skiftade alla himlens färger, och då är det vackert med vinter!

Men så fort solen försvann färgades himlen i lila som övergick i rosa, bara en liten  kort stund för att sen bli kallt blågrå. Ibland ska man ha tur att hinna ut med kameran!

Efter alla änglar tänkte jag det skulle passa med lite tomtar...

Men det är också de enda som kommit fram ännu!! Något som däremot inte kommit fram är alla min juldukar och gardiner!! Ekorren i mig säger mig att de ligger på ett väldigt bra ställe, vilket jag inte hittar...I före detta gamla sovrummet hade vi en väldigt stor och bra gammal kista som jag förvarade sådant i, sen när sovrummet skulle tömmas så packades allt icke för tillfället användbart ned...Jag förmodar att min tanke var då att till jul är allt klart, men det är det inte!! Så bland alla lådor och kartonger ligger det vackra juldukar...men det finns också de som säljer sådant, och så dem får jag besöka i morgon.
Igår vart vi insnöade, ordentligt. Efter en del efterforskningar kom det fram att det med snöröjningen hade liksom hamnat mellan två stolar, men nu är det fixat! Fantastiskt folk som orkar och vill ut när andra helst sitter inne med en mugg glögg på första advent! Samtidigt som vi konstaterade att det är sådant man får räkna med när man bor på landet så fick mannen näring i sin önskan om en fyrhjuling...utrustad med schaktblad givetvis! Tanken är god, men jag är mest oroade för allt som kommer att vara i vägen, det är ju inte utan anledning han har klippförbud på sommaren. Hur ska det då inte bli vintertid när han inte ens ser buskar och blommor på sommaren?? Jag får märka ut allting i trädgården med pinnar, kommer att se ut som värsta slalombanan här...

Nu så börjar det ordna sig, stakarna nere från vinden, julsakerna likaså. Men vägen dit var inte helt rak...Eftersom jag skulle jobba igårkväll tog jag in stegen och tyckte på så sätt att jag markerat rätt bra vad som borde göras. När jag åkt kom mannen hem från jobbet, kliade sig säkert i huvudet en stund, och bar sen ut stegen! Så i morse upprepade vi proceduren, och nu är alla nöjda!
Samtidigt som stakarna kommer fram ska alla skyddsänglar dammas av,de hör ju också liksom till julen.

Älskar de lite enkla, inte alltför ljuva. Den här är ett fynd från en outlet, enklare än så kan det egentligen inte bli, och ändå så vacker!

En till i trä, också den rätt enkel, lite mer godmodig och glad.

Nykomlingen i gänget är denne man i lera, han skiljer sig lite från de vanliga änglarna kanske...men jag tycker han är så urbota charmig och jag tror definitivt att änglaflickorna gillar honom även omde kanske inte direkt visar det....

Över alla dessa änglar, och alla oss andra i huset också för den delen, håller hustomten ett vakande öga. Han är inte någon godmodig "...ho, ho, finns det några snälla barn..."tomte, utan en hustomte som står framme året runt, är butter och ganska svårflörtad, men jag är övertygad om att det är han som ser till att det går rätt till här i huset.

Ibland är man bra lättlurad...har varit ute och skottat resterna av snön som kom i veckan, och sen satt upp lite ljusslingor. Det nöp lite i kinderna och fingrarna efter ett tag, men termometern visade bara -0.6 när jag gick ut, så det var bara att bita ihop...Sen precis när jag skulle gå in upptäcker jag att givaren till termometern ligger snyggt inbäddad i gräset under snön...Jädrar va kallt det blev på en gång, -9.8!!

När vi tömde mammas hus i somras hittade vi min gamla kälke på vinden!!Hade den hängt med så många år och några flyttar så var det självklart att den skulle med hit också! Misstänker att det är min lilla pappa som sparat den i alla år, och det värmer verkligen mitt hjärta nu när han är borta sen några år.

Lite skavanker har den, men till prydnad duger den gott!

Första julstjärnorna inhandlades igår, och efter mycket velande hit och dit fick det bli tomtekrukorna.

 

Riktigt röda är de, antingen det eller vita ska det vara. Så nu väntar jag bara på att mannen och jag ska komma till förhandlingsbordet angående stakarna och resten som ligger på vinden. Det finns ingen vindstrappa, än, i huset, utan det är stege som gäller. Å jag är höjdrädd...Så nu ska det mutas och fjäskas som på värsta regeringsnivå, för på söndag ska stakarna fram!!

Sockerkakan som jag gjorde i onsdags kom väl till pass. Avloppsnissen kom på eftermiddagen och skulle fixa reningsverket, och även här gäller mutor så jag bjöd in honom på kaffe och kaka. En ung och vältränad kille som säkert efteråt fick göra ett extrapass på gymmet, kakan är ju inte direkt nyckelhålsmärkt...Han åt med väldigt god aptit, tog flera bitar, och när han åkt hade han glömt lämna fakturan...

Nej då, jag har inte startat något bakblogg, det är absolut inte min grej. Men jag har en dotter som är en fena på att baka, och av henne har jag fått det här receptet.

Kanelbullesockerkaka
175 g smör
2 1/2 dl strösocker
2 ägg
3 dl gräddfil
4 1/2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 msk bakpulver
1 krm salt
fyllning:
1 dl strösocker och 3 msk kanel
sätt ugnen på 175 grader.
rör smör och socker mjukt och luftigt.  blanda sedan ner äggen ett och ett, och därefter gräddfilen.
rör samman de torra ingredienserna i en separat skål.  blanda sedan med resten av smeten.
blanda samman socker och kanel till fyllningen.
smörj och bröa en sockerkaksform.
häll i hälften av smeten, strö sedan över hälften av kanelsockret. fyll på med resten av smeten och strö över resterande kanelsocker. dutta till sist över 2 msk smör.
grädda kakan i 45-60 min. testa med en sticka om den är färdig.

Den är j----vligt god kan jag säga!!  Meningen var att en kurskamrat skulle komma idag, men eftersom hon bor mitt ute i urskogen (ursäkta mig Elsa...) så vågade hon sig inte ut i detta väder, så nu sitter jag här med en nybakt kaka...och en kopp kaffe...livet kunde vara sämre...Men jag saknar givetvis sällskapet från skogarna i Tiveden!

 

Vore jag nu Leif G W Persson skulle jag kalla detta bildbevis (ursäkta den dåliga kvalitén på den sista bilden, ibland måste man vara lite för snabb...). Trodde i min enfald att min bananplanta inte mådde så bra, och det gör den väl inte heller...Den fungerar som kattgräs!! Behöver jag säga att det är den kattdam som kallas "den elaka" av  mina närstående...?? Bild nr två talar för sig själv...

Är detta möjligt?? Jo men visst!! Inte utan att man sträcker på sin 160 cm...Kära go´a M på bloggen http://carpediemmie.blogspot.com förärade mig den!! Kolla in den bloggen, bilder som är lite alldeles extra, som verkligen sticker ut!! Sen har vi något speciellt gemensamt, kärleken till London...Som vanligt, kan inte välja!! Så var så goda, alla som känner sig manade, ta för er!!

 

Kort väderleksstatus från paradiset....

Idag tänker jag vara en äkta närking och gnääälla lite...Det vart liksom aldrig dag, får det vara så? Efter lite pyssel (pyssel och pyssel, röjning var nog mer rätt) så trotsade jag snö och grå himmel och tog en rejäl långpromenad. Skulle ju ta med det i mitt CV, envis...På lite bättre humör när jag kom in, men det sjönk ganska fort när mannen kom hem och vi konstaterade att vårat avloppsreningsverk inte fungerar som det ska...Så nu är jag livrädd att det som en gång passerat ut ur huset via toan ska komma tillbaka samma väg...Måtte servicekillen komma i morgon!!

Det som däremot gjorde mig på verkligen gott humör var denna award som jag fick från http://rantamor.blogspot.com. 
En underbart underhållande blogg med lika underbara bilder. Så mycken värme och humor den kvinnan har!! Så alla vänner, ta för er, jag skickar den vidare till er alla!!

 

 Ljuslyktorna är laddade denna måndagskväll, för säkerhets skull med lite doftljus också ifall det skulle börja osa från toan...

När man fyller TVÅ år, då är man inte bara prins, man är KUNG för dagen!!

Huslig kille...farmor förstod direkt att en spis stod på önskelistan...

...en traktor som TÅL en hel del gillades...

Älskade farfar som åkt över tjugo mil i snöblask för att fira sin älskade pri...nej kung var det ju idag!

 

Morfar har skruvdragare när han jobbar, nu har pri...nej just det, kungen det också

 Man äter givetvis tårta som mamma bakat, hon som varit konditor i sitt tidigare liv...

 Man är bara så lycklig som man kan vara på sin födelsedag, paket och full uppmärksamhet hela dagen!!

 Å vem har inte hört talas om nakna kocken...??

Idag snöar det i sidled, kan bero på att det blåser också...

Men härom dagen sken solen en liten liten stund, och helt plötsligt blänkte verandafönstret som silver bakom den vissnade clematisen. Våran älskade veranda som vi knappt använde somras eftersom den fick tjänstgöra (och gör det fortfarande) som bygg/materialförråd. Hoppas att vi får många vår och sommarkvällar nästa år som vi kan njuta av där!!
TACK för alla uppmuntrande kommentarer om mitt CV! Jag har ett som faktiskt duger, men jag funderar på att lägga till lite...1. jävligt envis, ser sällan några hinder TROR att allt går att fixa (visst är det en tillgång...?) 2. Har dålig ordning på min almanacka (det är därför mamman till mina älskade barnbarn alltid ringer och checkar av så att jag kommer ihåg att jag ska vara barnvakt...) 3. Tror att dygnet har mer än tjugofyra timmar... Eller, man kanske inte ska ta med det i CV, lite ska väl komma som en glad överraskning om man någonsin får ett fast jobb!!

Nej jag är inte imponerad av arbetsförmedlingen...Har ju en del att göra med dem eftersom jag läser via dem med akassa. I utbildningen sista skede tillhör det tydligen att vi ska lära oss att marknadsföra oss själva nu när vi ska ut i stora vida världen. Dit tillhör då att man ska skriva ett snyggt CV och personligt brev. Så igår var vi på första kurstillfället, det tog FYRTIO minuter, sen var vi ute ur lokalen, jag tror ingen hann fatta riktigt varför vi skulle dit. Kort information vad vi borde tänka på och sen skulle vi gå hem och snickra ihop något. Om en vecka skulle vi träffas och gå igenom och vi skulle få lite tips om ev förbättringar på våra alster. Idag säger läraren i skolan lite förvånat att de hört av sig från arbetsförmedlingen, det är inställt...ville vi något kunde vi höra av oss. Det är just till sådant våra skattepengar går, långsiktig planering...Nu menar jag inte att de som höll i informationen kanske bestämde så mycket, men någon lite högre upp på stegen kunde ha vänt blad i almanackan och upptäckt att pengarna var slut eller vad det nu beror på. Eller också har de upptäckt att det vimlar av jobb till undersköterskor som vill jobba med äldre...

 

Nyponet har fått något lustigt rutmönster...

 

...för att nästa dag vara försedd med spjutspetsar!!

Ikväll är det näst sista fotokursen, jag ska ta med mitt korvfoto och bidra till collaget. Kursen har varit riktigt kul och givande, men nog är han lite virrig våran käre fotonisse!! Lite har jag med mig i bagaget när jag slutar, framför allt våga och sen knäppa utav bara sjutton, det kostar ju inget!

Det blev en lugn fars dag, mannen i huset är rejält trött. Jobbet och arbetet här hemma börjar ta ut sin rätt. Men lite godsaker blev det, dels i form av en sockerkaka...

...och sen kom delar av familjen från Odensbacken med miljonvinster som present. Eller det kunde ha blivit i alla fall. Man kan inte få allt, men huvudsaken att de kom.
Mitt förra inlägg från hembygdsgården fick ju som bekant fantasin att skena iväg, håll med om att det var lite mer dramatik med stupstock än nå´n anordning för att avverka klövar?? Tyvärr hade ni nog rätt vänner, det var ingen stupstock...fast man vet aldrig!

 

Bakom gardinen ytterligare ett fynd, en ljusrosa pelargon utan namn har slagit ut. Knappt ett blad men en jättefin blomma. Jag vet att jag borde nypa bort den, men när den väl har kämpat sig upp och slagit ut så får den väl vara, överlever den så gör den.

Idag blir en tur till Ikea, igen. Jag var där i går också. Eftersom det är ett trevligt ställe så...nej riktigt så är det inte!! Vi har köpt garderobsstommar till blivande sovrummet. Så långt gick allt väl. Men sen lät vi det med dörrar bero så länge, vi kunde inte riktigt bestämma oss ( läs: jag...). Men nu har vi gjort det, eller jag...Så igår for jag dit, och när jag står och lastar ned från deras lagerhylla slår det mig, får jag in sju dörrar i bilen...? Tar det säkra före det osäkra, man kan ju gå in och köpa fler om det skulle visa sig att det får plats. Fyra dörrar chansade jag på. Hemfärden blev med lätt vriden nacke för att få rum...fyra dörrar satt fastkilade så det hade inte fått plats ens ett reklamblad från Ikea. Men idag ska jag bara köpa tre dörrar...

Fars Dag...kunde inte min lilla pappa och alla andra fått lite solsken åtminstone?? Nu har jag inte min pappa i livet, men jag var till kyrkogården på förmiddagen och tände ett ljus för honom, och egentligen skulle jag ha haft med några chokladpraliner till honom också, gottegris som han var...
Vi har en ganska fin hembygdsgård här i trakten, inte så välbesökt så här års kanske, men på sommaren firas det en hel del där.

Vädret var ju inte direkt fotovänligt, men motiven är ju desamma, så det är bara att göra det bästa av det.

Bakom huset står den gamla bänken, undrar hur många pussar som det i smyg delats ut där...? Tänk om den kunde berätta om alla drömmar som spunnits där, tårar  som sedan fällts över de som krossades...

Inte vet jag om folk här i trakten var väldigt ogudaktiga, om det här möjligen är stupstocken...eller vad den nu kallades, som man blev fastspänd i på kyrkobacken...

Gamla fina timrade bodar, lite märkta av tiden men ändå väl bevarade. Jo, visst går jag igång som vanligt...

Fönster, vackert...

Nu ska det fixas lite gott till kaffet, även om mannen i huset och jag inte har några gemensamma barn, så är han dock en far och då ska han firas!!

Ja men hur svårt kan det vara...?? SKITSVÅRT tydligen...Dels att sakta ner på tempot och sen att LYSSNA....Igår kom jag glad i hågen till fotokursen, fick väldigt mycket beröm för mina bilder och det vart jag oerhört glad för!! Man betraktar ju så olika. Men sen kom det en liten chock, det här fotocollaget vi ska sammanställa nästa gång, med motiv på bokstäver, jag vart tilldelad J och Ö i början av kursen. DET SKA FÖRESTÄLLA J OCH Ö!! Vad har jag gjort?? Jo, tagit kort på en järnväg och en överblommad blomma i rabatten...Såg ut ungefär som katten i reklamen för Com Hem, haksläpp....Lilla fotogubbe, jag som tyckte han var förvirrad, nu vart det väl ändå jag som fick bära dumstruten, skit samma att bilderna jag bidragit med var bra. Sen har jag vridit lakan i natt igen...Men, när mannen och jag var på inköpsrunda i den stora matvarubutiken på tre bokstäver, den första på I, så inhandlades det en snabblunch, falukorv. YEEES skrek hustrun till mannens förvåning, ett J!! Tror ni han ville åka hem sen...??

Kom inte och säg att det är idétorka här!

Ikväll är det bastukväll, som vanligt är förväntningarna stora. Sekretessen som råder om vad som avhandlas inför bastuns väggar är fortfarande stor, men lite ska man väl kunna klämma ur mannen när han kommer hem rödblommig och glad. Under tiden det späkes så ska jag och vännen i torpet umgås, först ska vi äta ihop med gubbarna och sen får vi förhoppningsvis en stund för oss själva. Självklart råder det även här sekretess... Å jag tänker INTE bjuda på J eller jag menar falukorv, utan något lite mera delikat.

Ibland är det bra att inte veta allt. Jag menar, som när barnen  var små och de hade gjort hyss (jo, det hände faktiskt, någon enstaka gång...)visst hade det varit skönt att slippa veta...eller som i morse. Jag satt med min kopp te och verkligen njöt, tänt levande ljus och försökte ladda för en dag i skolan. Då kommer kattdamen den lätt vresiga och mycket bestämda, hoppar upp på diskbänken (i tron att hon var själv i köket), går med bestämda och målmedvetna steg (det var med andra ord inte första gången...) till MITT vattenglas (jag är uppe på nätterna och dricker), sätter sig och mycket snyggt och försiktigt doppar tassen i vattnet för att sen slicka av den...Undrar just hur många gånger hon gjort det förr??? Undrar var tassen har varit innan....eller det var ju det som jag egentligen inte ville veta...
Idag efter skolan gjorde jag skrivningen i demens, kände att det var lika bra att få det avklarat. Efter skrivningen pratade min lärare med mig, och jag fick lite att fundera på när jag åkte hem. Hon tyckte jag skulle slå av på takten, jag började se grå ut...Så typiskt mig, när det är nittioväg kör jag hundratio...när jag läser, ja då ligger jag på lite till, lite till....

Oooops....även naturen kan ha lite humor...men fina formationer blir det när det varit någon plusgrad mitt på dagen. 

Vattendroppen kom aldrig längre, sen frös den till is.

Hur det gick på skrivningen...?? VG....lite stolt är jag!!

OM det undgått någon, så snöar det...och har gjort sen igår.

Mannen gjorde ett tappert försök i morse och åkte till jobbet, men han kom hem igen. Även om han kom till jobbet så kom han inte så mycket längre, inne i centrala Örebro är det kaos, och han åker runt till olika byggen med släpkärra, och eftersom hans chef inte förstått att han behöver (vill...) ha en fyrhjulsdriven chevapickup med V8 i så fick han åka hem igen. Tror nog hans chef hellre skickar hem honom en dag än går med på hans önskan, oss emellan...

Visst är det vackert med all snö, särskilt när man får sitta inomhus och titta ut...
Igår fick vi sen dokumentär från Kunskapskanalen i skolan, om alzheimer. Den är ifrån England, och ibland kan man  tycka att engelsmännen ligger många år efter oss i mycket, men inte där...
http://www.ur.se/play/159568.
Om ni är intresserade, orkar och ha lust, kolla den!! Den ligger kvar t.o.m. lördags på Ur Play. Alzheimer är så mycket mer än gamla förvirrade människor, den drabbar så många fler än själva personen, och den drabbar unga också! Filmen är gripande, och handlar om så mycket kärlek också, ja den berör verkligen.

Så många vackra färger helgen bjöd på! Fast det gällde att passa på, snart tog solen bort de finaste iskristallerna.
Tänk så krångligt det är med relationer med andra människor! Man lägger en massa energi på sådant som man egentligen  inte kan påverka, och ändå kan man inte låta bli att mala runt med det i skallen. Man tänker olika, och så måste det få vara, men jag har svårt att släppa saker innan de gått runt några varv inombords, och då tar det för mycket energi. Är typiskt kvinnligt kanske? Det är inte det att jag alltid ska ha rätt, men jag vill veta hur andra tänker och varför...det här vart lite väl djupt en måndagsmorgon...
Mer bilder från helgen istället!!

En stackars höstanemon ser lite tyngd ut under frosttäcket, hoppas den överlever vintern, den tillhör nykomlingarna i rabatten.

Å vad är det här?? Satt i en utav buskarna på söndagsmorgonen. Förmodligen päls eller hår från något djur som använt busken som klibräda, hoppas det bara inte är ett vildsvin som varit på besök...Sen på eftermiddagen var det borta, märkligt.

Någon frös om fötterna i morse...utanför dörren hade "någon" av damerna tassat fram och tillbaka, någon som varit dum nog att smita ut när husse öppnade dörren.

En underbart vacker morgon som fortsatte i en lika vacker dag.
Eftersom prinsessmamman jobba så lånade jag två av prinsessorna, vi fixade bl.a. till tunnan som fågelmaten ska vara i.

...men mormor, varför ska vi krångla till det med att ha maten i en tunna, ska vi stoppa ned fåglarna där också...? Men sen kom vi överens om att det är ju faktiskt trevligare att hälla upp mat på fågelbordet. 

Mitt i det viktiga arbetet fick lillprinsesan syn på våran skorsten, och då blev det bekymmer! Ur skorstenen sticker ett stort rör upp (till den nya kaminen) och hur sjutton ska då tomten komma ner där?? Fast sen kom hon på, han gör nog som brandmännen...glider snyggt ner som på en stång. Man får hoppas att tomten inte är av den runda typen som på julkorten, för då lär han fastna!

Nu på kvällen skjutsade jag hem tjejerna, vi tog en sväng förbi kyrkogården. Det är så vackert och fridfullt där just en sån här kväll. I bilen pratade jag om att på kyrkogården är man lugn och stilla, att man inte springer runt och hoppar och skriker. Storasyster fyllde på med att några förmaningar, och det var tyst en stund i baksätet, sen hörde man "...men mormor, vem är det man stör egentligen...?" Å det kan man ju undra...Tur att det var mörkt, jag hade svårt att hålla mig för skratt.