För sjutton år sen (igår alltså...) föddes det ett litet flickebarnet...

 ...som skulle bli mitt första barnbarn.

Grattis söta M!!

 Igår firade vi henne, en idag klok och vacker tjej som jag som mormor är oerhört stolt över!! Lika stolt som jag är över hennes mamma som uppfostrat henne till den hon är idag.

(bilderna är det dålig kvalité på, glömde men nya bra´iga externa blixt hemma...)

Sjutton ljus i tårtan. Två systrar som tålmodigt väntar...ska hon aldrig blåsa ut ljusen...va´funderar hon på egentligen....det var väl ändå bara Törnrosa som sov i hundra år...kom igen då!!

En tårta som mamman i huset så klart hade gjort, och som så klart var kanongod. Tyckte alla...utom...

...liten prins som hade väntat hela dagen på att få äta tårta. Å vad hade mamma gjort?? Jo, hon hade haft i några slags polkagriskulor i kladdkaketårtan...hur tänkte hon där?? Det var som grus i tårtan tyckte den lille prinsen, vad var detta...?? Underläppen darrade länge, och besvikelsen stod tydlig att läsa i det lilla söta ansiktet...tårta....som han hade längtat så efter... Å tänk om livet ändå inte hade större besvikelser i beredskap än lite grus i tårtan för en liten prins...!! Han kommer förmodligen att möta större motgångar i livet än så...Men vi andra var mer än nöjda!!

Å nu till helgen kommer dot´ra från Göteborg hem. Ja, för det HÄR är hem, jag har bara lånat ut henne ett tag för att hon ska få studera, sen räknar jag kallt med att hon kommer HEM igen...Lite svårt att pussla ihop en gemensam träff med alla, men vi får försöka.

 

Jag som sa att jag inga krokusar hade...

nu har de tittat opp, på ett helt annat ställe än förr...får väl se om de får vara i fred nästa vinter...

Blåsipporna blommar för fullt här på tomten nu. Upptäckte att de är minst lika vackra från "avigsidan"...med sina mörkare kanter på blombladen.

Skulle ju inte handla mer vårblommor...men efter en tur in till den stora staden så blev det liksom bara så att jag helt plötsligt befann mej på Björka Trädgård. Fråga mej inte hur det gick till...

En ny bekantskap för min del, krusiga penséer, som fullkomligen ropade efter mej när jag klev inför grindarna till trädgården...

...och nu bodde de grannar med Morgonstjärna, tror jag den heter, och det var ju självklart att de skulle fortsätta att få vara grannar.

Som av en händelse fanns det även vit Kungsängslilja...

Och här är resultatet....

...en liten vårbalja!! Å inte står den ivägen heller på vår lilla altan...

Det här att åka in till den stora staden för att uträtta ärenden är inte bara av godo, jag tycker inte om det!! Har nog paradisjorden upp till knäskålarna snart...Men som belöning hade jag lovat mej själv en tur till växthuset i Stadsträdgården. Å hör och häpna, när jag väl kom dit så är det ju naturligtvis mitt i lunchrusningen, och ihop med växthuset ligger...just det, en lunchservering. Så där fegade jag ur, inte tordes jag tränga mej in där, bland alla matgäster, och ta bilder. Sur...?? Ja....

Jaha...så var det slut på vintertid...och den avslutades med en sagolikt vacker kvällshimmel!!

 Om någon undrar om det är dessa träd som skymmer som jag tänkte fälla över grannens tomt istället...så nej det är det inte. Dessa träd skyddar däremot lite mot trafikljudet från riksvägen, eller ja, när de får löv i alla fall...För övrigt är tre av de fem björkarna nu nedsågade av ett proffs, och täcker i stort sett hela vår tomt. Mannen i huset har alltid sagt att han tycker om att arbeta med trä, frågan är om detta var vad han menade...??!! Nu är det i alla fall vårt jobb att såg upp och rensa innan proffset kan komma tillbaka och ta de sista två björkarna.

Det här med sommartid är inte lätt!! På jobbet skämtade vi hela lördagen om vem som möjligen skulle komma i fel tid till jobbet. Så det slutade med att jag på lördagskvällen hade fullt sjå med att ställa om klockor, och till slut visste jag knappt vilka jag hade ställt om och ifall det var bakåt eller framåt eller inte alls...Men jag kom i tid till jobbet!!

På söndagskvällen tog vi den årliga turen upp till de rika hjort- och rådjursmarkerna vid Brevens Bruk.

 När vi hade räknat till över femtio betande djur slutade vi...vackra var de som gick där i solnedgångens bleka ljus. Det är lätt att sitta i en bil och beundra dessa djur, kanske inte lika lätt att bo i de här trakter och få hägna in precis hela sin tomt för att få ha något i fred. Nästan alla hus i området har som kravallstaket.

 Finns många fina små skogssjöar efter vägen, och alldeles vindstilla så blev det spegelblankt.

 När vi började närma oss Boo slott så hade himlen åter färgats sådär otroligt vackert, tyvärr blev bilden "grusig" p.g.a. att det var såpass mörkt, men det var sååå ljuvligt och fridfullt där vi stannade vid nästa lilla sjö. Man kunde knappt urskilja var skogen började där i mörkret, och det var totalt tyst , bara en uggla hördes hoande långt långt borta på andra sidan sjön. Länge, länge stod vi där och bara njöt, ändå tills man knappt såg något i mörkret.

Å nu ska jag visa var jag har ett av mina säkraste vårtecken...

Ni som är känsliga för "rääääliga" djur kan ju gå lite snabbt längre ned...

 Man går på utstakad led, nu är väl staketet kanske mest för oss besökare och inte de räliga djuren.

Sen här bland alla stenar så...

...ligger de och solar sej och väntar. 
Det känns nästan som man gör ett litet intrång i deras kärleksliv, men igår var de mest ute och slingrade omkring, det kanske var en s.k. blind date. 

Ingen verkade direkt hitta någon partner. 
Fråga mej inte varför jag far dit för att stå och titta länge på dessa otäcka djur, för hemma blir jag livrädd om jag får se en orm. Eller som en äldre gentleman viskade till mej när vi stod där och stirrade i gräset "...man måste vara lite dum i huv´et, som åker flera mil för att se sådant som man egentligen inte tycker om att se...", och det är väl så det är, lite dum och lite vårrusig.
Ett annat vårtecken hittade jag när jag klippte bort alla syréner som förivrat sej ut i gräsmattan.

En nyckelpiga!! Lite vårslö satt hon där på bladet och solade sej.
Snödropparna har ju sorkeländet ätit upp för flera vintrar sen, men igår upptäckte jag att i komposten så hade några stackare slagit sej ned.

Har ni tänkt på att på själva blomman så ser den gröna teckningen nästan ut som ett argt ansikte?? Mungiporna nedåt...

Mina mungipor ska vara uppåt hela dagen, hoppas jag. Förutom att bilhålorna värker fortfarande så har jag bestämt att det ska bli en fantastisk dag. Tänker fortsätta i trädgården, i lagom takt eftersom jag inte känner mej hundra än, sen en tur till lilla mamma och däremellan många långa pauser i solen med kaffekoppen. Inget dåligt samvete för det, för i helgen jobbar jag...

Nej...jag är ingen morgonmänniska...men när man ändå måste så...

 ...och morgonsolen bjuder på denna enorma färgpalett så...nu är det ju inte lätt att med kameran återge rätt, men ändå...det var nästan så att det var lätt att åka till jobbet den morgonen!!

Det var däremot inte lätt att ta några bilder häromdagen från bron som går över kanalen här i närheten.

Allting vajade i vinden, och jag som hade tänkt försöka komma lite i närheten av vad "farbror Henning" ( http://veteranhenning.blogspot.se/ )brukar åstadkomma med sina vackra havsbilder, jag fick lägga ned det projektet ganska snart.

Vet inte om den här bilden ens är värd att visa...

...möjligen som ett bevis på HUR mycket det blåste.

Idag verkar det bli en fantastisk dag, redan +12 ute och solen lyser som den ska. Så antingen tar jag kameran och gör ett nytt försök där borta vid kanalen, där även ormparadiset ligger, eller också gör jag lite nytta i trädgården. Det sistnämnda borde ha högsta prioritet  eftersom det inom en snar framtid ska avverkas ett antal björkar innan vi får dom in genom hustaket. Fem stycken stora ståtliga björkar, som står väldigt tätt, vajar väldigt mycket när det blåser och står förbannat dumt nära mina vita pioner!! Å det är väl egentligen det som upprör mej mest just nu, att jag inte riktigt vet vart jag ska plantera om dom, de gillar ju inte att flytta på sej. Ett alternativ vore ju att fälla träden in över grannen istället...

 

Söndagen...den kom och den gick, med tidvis sol och sen lite gråväder igen. Lite trädgårdsarbete blev det, men jag har ju så attans svårt för att veta vad som ska klippas bort, rensas bort och vad som bör få vara kvar...så det blir varken hackat eller malet tycker jag. Sen känns det i bihålorna när man ligger på alla fyra med huvudet nere i rabatten...

 Den enorma, vackra julrosen jag fick (egentligen var den nog lite till mannen i huset också, men eftersom han är dålig på det här med blommor så...)i lördags, den får sova inomhus på nätterna. Så först kollar jag termometern i köksfönstret innan den får gå ut...

 Den här ska jag vårda nästan som mina egna barn.

 Å har jag inte hållit i en bössa förr så...kommer sorkj-veln tillbaka så kommer jag att gå ut i full strid!! Jag (eller vi då...) har aldrig ägt en så stor och vacker julros, så måtte, måtte jag klara den tills det går att plantera den i rabatten.

 Vårflört och penséer kom i jord, eller i gjutjärnsgrytan rättare sagt. Vet fortfarande inte vad vårflört egentligen heter, vacker är den med alla olika färgställningar på samma planta. Istället för att sova inomhus får de täcke...grytan väger nämligen bly så den släpar jag inte med ut och in.

Mannen i huset tillbringade söndagen med att elda upp gammal skräp och virke.

Det bor en liten pyroman i oss alla...

 Värst var nog när han konstaterade att det är just vid ett sånt här tillfälle man skulle grilla korv också, och kylskåpet gapade tomt...Vi som har vår brevlåda och bopåle bara några kilometer från Lithells fabrik...

Bara för att en dag är grå så behöver det inte betyda att den är tråkig!!

 Idag kom nämligen herr och fru Ditten och Datten (http://annika-dittenochdatten.blogspot.se/) på besök ut till paradiset. Vi damer hade bestämt utflyktsmålet, dit vi skulle ta oss per fot, och efter oss kom snällt två herrar med bestämda steg. De var inte ont anande...

För vi skulle till Emmas butik!

Ja men vi har ju allt här på landet!! En underbar liten inredningsbutik, på behändigt avstånd dessutom!!

Å jag vet precis vad jag vill ha...ett underbart fruktfat i två våningar...ska ta det en dag när mannen i huset inte är med...

Det tar lite tid när vi är ute...

...för även fru Ditten har kameran i högsta beredskap!! Å herrarna går snällt före...

En väldigt trevlig dag har vi haft, två promenader hann vi med, mycket prat blev det, lite kaffe och mat också, så TACK vänner för att ni förgyllde en grå lördag i paradiset!!

Det här är vårflört...

...från Plantagen. En härlig mix med vårblommor hade de, där alla heter vårflört...ja men jag vill ju veta just den här blommans namn!! Den ska i alla fall så småningom få bo ihop med...

...ett gäng minipenséer. 

Nu fick jag en helt underbart vacker vit julros av våra gäster idag, tyvärr för mörkt för bilder så den kommer en annan dag!! Men dom vet vad som går hem här i paradiset...

Nu har jag gjort bilderna i mindre format här på bloggen, för att de lättare ska gå att ladda upp. Då upptäcker jag att jag förlorar en massa skärpa...suck. Vad gör jag för fel...??

 

Igår slog den ut!!

Iförd morgonrock, igen...jacka på det och kameran i högsta beredskap...

 ...så hittade jag min enda lilla blåsippa!! Nu börjar det även titta opp lite mer knoppar, så med solens värme hoppas jag de snart också slår ut.

 Gissa vad...??

 Nej, jag har inte börjat odla bomull...

det är Höstanemonens blomma!! Små ulliga bollar sitter nu och pryder där höstens vackra blommor fanns. 

Den enda i familjen som möjligen njuter av att jag är hemma är väl denna egensinnig dam...

 ...för när det är vackra vårdagar ska helst dörren stå på vid gavel, och det är precis vad jag fått serva med.

Sjukläget är summa summarum att jag tänker lämna sängläget, inomhusläget och infinna mej på jobbet i morgon. Nu har jag tröttnat. Idag ringde också min lilla fröken doktor om meddelade att de fått svar på röntgen. Det som de anade har besannats, jag har artros i höger höft,  men också en kota har förskjutits.

bilden lånad från nätet

Någon gymnast har jag aldrig varit, och kommer med all sannolikhet inte bli...men det som gäller nu är sjukgymnastik och att promenera. Värken kommer jag att få äta medicin emot, och visst, det är väl inte så kul. Men det kunde absolut vara värre, jag har ju det så jävla bra ändå!! Även om siffrorna i det orange kuvert inte var många...
Å förlåt så mycket...att jag nästan skrämde slag på en del med bilderna på de slingrande varelserna...Näe, jag tycker inte om dom heller när jag inte har full koll på var de är, men så där på Öby kulle går det bra, jag åker ju därifrån när det blir för slingrigt...

Läget är fortfarande delvis horisontalt, jag varierar dagen med sängläge, soffläge framför tv:n och datorn...humöret ligger på minus. Dels för att jag inte kan jobba (jag älskar mitt jobb, och älskar framför allt den 27:e varje månad när det syns att man just jobbat...)men också för att de här har vaknat till liv...

 Bilderna är sen april 2010, förra året missade jag dom!!  Å nu har jag hört att de redan vaknat...

 ...puss på dej, ska vi slingra tillsammans...?

Öby kulle, bara några kilometer från min säng...och jag kan inte ta mej dit!!

Det är med skräckblandad förtjusning man vandrar runt där på en speciell gångstig, har man tur så fullkomligen det kryllar av ormar, speciellt snok då, men en och annan huggorm också. Det är ju ett alldeles speciellt vårtecken, ungefär som andra väntar in fåglarna som återvänder.

Bakom köksgardinen...

 ...ett pelargonskott som gått i blom redan. Var tvungen att ta en bild innan jag nöp bort blomman...

Som jag skrev tidigare, humöret är under minusstrecket...och en som fick erfara det igår var en försäljare som ringde och upplyste mej om att min kommande pension inte var något att hurra för...Det orange kuvertet har ju nyss kommit, och han hade alldeles rätt. Men att bli uppringd av en talför lite kaxig kille som erbjuder att placera om mina pengar, det kändes inte okey. Han omyndigförklarade mej ju nästan, och min ekonomi vill jag sköta själv. Sen var själva omplaceringen gratis, men hans tjänst kostade...är inte det ungefär samma sak?? Luren i örat blev det för honom, och det skäms jag inte för. En som däremot nog blev glad, det var den där trevlige killen från Luleå som ville vi skulle flytta över våra försäkringar.  Har synat företaget i sömmarna, och tror de har rent mjöl i påsen, vi sparar över 2000:- per år på att byta bolag för bil och husbil. Näe...det är inte första april...än.

 

Att ligga nedbäddad med en rejäl förkylning när det är en riktig vårdag...det är inte kul!! Å vad gör jag då? Jo, jag slår av all värme i huset, öppnar sovrumsfönstret på vid gavel, drar på mej mitt täcke och snor mannen i husets också, kryper ned i sängen och verkligen känner in våren!! Där har jag legat mest hela dagen, hört fåglarna kvittra, sett solen spegla sej i skitiga fönster, och konstaterat att det borde ha varit en dag med kameran...Så efter några alvedon och en kopp thé så smög jag mej ut med jackan över morgonrocken (det är därför vi bor på landet, vi är inte riktigt som andra...) för att leta efter våren.

 Bland löven så tittar det fram några ynka små sippor!! På feberdarriga ben så knäpper jag några bilder sådär lite på måfå, men nu har jag i alla fall sett lite av våren!!

 Mannen i huset slog sej ned på en stol mot husväggen, och fastän solen började skymmas av en del träd... så över +20 var det!! 

Och i skrivandets stund så ser jag att svier eller om det är knott dansar i de sista solstrålarna över den gamla rosenbusken, alldeles här utanför fönstret, så nog är det på rätt väg, våren är på G!!

Tack för alla krya på sej hälsningar jag fått!! Det är absolut ingen fara med mej, det är bara så evinnerligt tråkigt att vara sjuk just nu!! Å lite förargligt är det också, jag som gått och skrutit och sprätt som en våryr tupp "...äsch, jag blir inte sjuk den här vintern..." när de andra på jobbet har däckat, en efter en. Så pinsamt...

Efter en helg på jobbet så känns det så här ikväll...

...ska ALDRIG mer säga att jag är den enda på avdelningen som inte blir sjuk...

Näe...jag är väl inte direkt avundsjuk...

...men nog skulle jag ha velat vara med på planet till London i morse!! Sonen med sambo tog flyget dit över en weekend (nu är det väl inte lika säkert att sonen och hans sambo skulle ha velat haft med mamma/svärmor heller...). Mannen i huset och jag var där 2006, jag fick resan i present av mina dåvarande jobbarkompisar, jag fyllde jämt. Att sen mannen i huset "missade" att boka hotell...gjorde att vi fick ta det som erbjöds sådär dagen före...

 Vilket innebar att vi hamnade mitt i "smeten"!! Hotellet ligger nästan mitt i bild..

...en rosa båge där det står Regent Palace Hotel. Inget elegant hotel, men ypperligt med promenad avstånd till det mesta. För gick gjorde vi...så att vi till och med inte orkade gå på puben en kväll utan tvärslocknade i sängarna. Att gå i London är ett måste enligt mej, man ser så mycket som man annars skulle missat om man tagit tunnelbanan, som i och för sej är väldigt lätt använda där, men nej...bra skor så tar man sej dit man ska.

London är en stad som jag bara älskar, har varit där ett antal gånger, och för varje gång upptäcker man nya intressanta ställen, mysiga affärer, pubar, gator...ja allt möjligt!!

Vi hade tänkt hälsa på en bekant...

...men som ni ser var grindarna stängda och det såg ganska öde ut, så vi antog att ingen var hemma. Synd, när vi ändå hade vägarna förbi så att säga...afternoon thea hade ju inte varit fel!!

....Nej, så tjock du har blitt
Ja, du har nog gått och lagt på dig litt
Och du som var tunn som ett hyvelflis
Nu har du blitt fet som en julagris...

Det är den bistra sanningen, inte bara tvåbenta i det här hushållet har lagt på sej under vintern...

Storstadsbo för en dag, eller nästan i alla fall...

blev jag igår. Det är mycket skjutsade, lämnande och hämtande innan allt liksom kommit på plats när man flyttat och har fyra barn som ska åt alla håll. Eftersom jag hade ledig dag så morskade jag upp mej och for in till den stora staden. Träffade prinsens dagispersonal, både lokaler och personal verkar kanonbra. Sen fick prinsmamman åka till jobbet och mormor tog över.

Å vet ni hur trött man kan bli när man nyss slutat sova middag...

  ...det gäller både stor och liten, den större på bild lutar betänkligt och blicken verkar då inte helt klar!! Just en snygg barnvakt...Det där med siesta är då inget dumt påhitt...

Under dagen droppade det in barn efter barn efter barn...till slut tappade jag räkningen, men alla verkade på något vis ha anknytning till adressen så jag utfodrade allt eftersom. 

 Minsta prinsessan hade fullt upp, efter bara några dagar i nya klassen så hade det kommit till en pojkvän...och en fin teckning kan man väl kosta på honom...

På kvällen efter diverse utfärder så kom den trötta mamman hem, och jag som mormor förkunnade att jag trivdes jättebra i deras nya bostad, så här skulle jag faktiskt kunna tänka mej bo, och tänk...jag kunde nästan ana något förfärande i hennes blick innan jag förklarade att kanske inte just HÄR och NU....Nej då, de är nog tillräckligt många på sina kvadratmetrar ändå, men bra blev det!!

När man slog upp ögonen i morse var det inte kul...det kommer ned små vita flingor!! Hur vart det här...det var väl ändå inte med i planeringen...jag som tänkt mej en lååång promenad med kameran, i solsken...Rotade i tisdagens soliga  bilder, och upptäcker...

...jag har ju missat att visa er tuppens vackra fru!!

Efter allt svammel kommer lite allvar. Det ringde upp mej en försäkringskille i går kväll, för en gångs skull trevlig och inte påstridig, norrlänning dessutom (det kanske förklarar saken...). Han representerade ett ganska nytt försäkringsbolag på svenska marknaden, norskt från början, Vardia. Är det sant det han påstår så är det mycket billigare än andra, någon som har erfarenhet eller vet något om bolaget?? Han skulle återkomma ikväll, bara han inte ringer under Antikrundan...för då är det kört för han!!