Helgen snart slut, och vart tog den vägen? Vädret omväxlande, varmt för att vara slutet av oktober. Tretton grader plus när jag åkte hem från jobbet nu på eftermiddagen. Å upp kom jag i morse, i rätt tid också, jag hade det där med trädgårdsmöblerna efter Icareklamen i huvudet...

Bilden med rönnbär i förgrunden och Hjälmarens gråa vatten i bakgrunden tog jag i fredags. En kort sväng till Julita julmarknad, de är i först i raden av alla marknader som räknas in i slottsmässor. När jag skulle betala i entrén så satt det en stor skylt på en kamera med ett stort svart streck över...man fick över huvudtaget inte fotografera varken inomhus eller utomhus! Mina mungiporna åkte ned, en av anledningarna till att besöket blev extra kort...Stannade sen på hemvägen när jag såg hur vackert de sista löven och rönnbären lyste i det grå vädret.

Men lite julstämning eller julhysteri har jag i alla fall gripits av, och i stundens hetta så bestämde jag att första advent ska det bli adventskaffe här för tjocka släkten. Jag har inga syskon så min släkt är ganska tunn, barn och barnbarnen, men mannens...den kryllar det av folk i!

Så nu åkte adventsboken fram igen, va sägs som saffranssnurror?

 Kanske dessa icecreamskakor skulle passa, påminner om GB sandwich med pepparkakssmak som de brukar ha till jul?? Nu är ju jag ingen fantast av att baka, men ibland får man bjuda till...Sen är det ju egentligen viktigast att man får träffas, ska försöka tänka på det när jag hysteriskt i sista minuten sätter upp de nya julgardinerna, försöker tränga ihop pelargonerna så adventsljusstakarna ska få plats samtidigt som jag har saffranssnurrorna i ugnen...

TACK alla som kom med goda råda, tips och även beröm angående mina bilder!!! Nu provar jag lite olika varianter, bl.a. från http://lotta-hippsomhapp.blogspot.com/ som även har andra tips upplagda idag (kolla in hennes sida, kanonfina bilder), och sen  http://mariasbilderblogg.blogspot.com/ som också kan det här med bilder har jag förstått...och alla ni andra, ni är fantastiska på att berätta och sen återge med era bilder!!

Å jag, jag återgår envist till sommartemat...vägra höst/vinterkampanjen pågår för fullt här i paradiset!! För vem vill inte byta ut de här trista långhåriga gräsmattorna med gult inslag mot en äng full med tjärblomster....??

I juni tog vi med kära lilla söta svärmor och hennes syster (älskade moster som hon är för oss alla) på en biltur, och när vi stannade vid deras barndomstrakter och de fick se denna äng, då ville moster slänga av sej både strumpor och skor och springa barfota ut i gräset och verkligen känna sej som barn på nytt. Med lite protester från sin syster så besinnade hon sej...fast nu efteråt tycker jag det var synd...Rönnerdahl...eller moster...hade det spelat nån roll??

 Det var ju även i juni som rapsen blommade som mest och bäst. Lukten kanske inte var som vårens syréner, men för ögat var det en njutning. Nu då...är det en plöjd åker...inte fullt lika njutbart. Eller jo, för bonden som just plöjt klart kanske det är det!

 Vägkanterna, kommer ni ihåg dom...när man kunde plocka in första buketten med alla blommor som man längtat efter?? Blommor som av egen livskraft och vilja återkommit år efter år...inga dyra fröpåsar där, som när man öppnar och det ligger fem ynka frön i ena hörnet och skramlar, och som man sen försiktigt ska försöka få ner alla fem fröna i jorden...utan riktig blommor, som ingen slåttermaskin eller gubbe med vägkantsklippare (nytt ord...) i världen kan ta död på. Dit längtar jag, NU.

Nu är det verkligen höst....(förklaring kommer lite längre ned...)

å därför tänker jag istället ta fram lite vårbilder!!

Från maj... 

...när lönnen just slagit ut, trädet var fullt av surrande bin och humlor.

 Syrénen hos grannen blommade för fullt när man kom på vägen hem från skogen. Kunde stå där nästan hur länge som helst och bara dra in den underbara doften i näsan, det doftade inte bara vår utan även spänning inför sommaren, allting låg framför en, grillkvällar, små semesterresor, sommarjobbet...

 ...de första sommarblommorna kom ut i sina krukor, man var lite rädd för att det skulle komma ytterligare nattfrost men vårkänslorna tog överhand så man chansade...

Snart är vi där igen!! Men först ska denna höst övergå till vinter innan det blir vår igen...och höst innebär att vi får in möss i huset, första riktiga hösttecknet, som kom idag...Nya och gamla delen på huset binds ihop av den gamla hallen, det som är kvar att rusta också. Vindsluckan i hallen är därför inte klar, den består idag av genomskinlig byggplast. På denna byggplast trippar idag en liten mus fram och tillbaka, vi ser en söt liten mage och den äckliga svansen och den verkar ganska oberörd av att jag och en av kattdamerna kollar på den. Jag tror också att kattdamen och jag har helt olika intressen när det gäller musen förehavande, jag tackar gudarna så länge den är kvar innanför plasten, kattdamen ser nog mer hur lunchen vandrar där fram och tillbaka. Mannen i huset är VÄL informerad via telefon vad som väntar på dagordningen när han kommer hem...

Sen har jag en liten undran till alla er som lägger ut era fantastiska bilder här på bloggen. Förminskar ni ner dom i lagom format för webben, fixar skärpan efteråt, eller...?? Jag har förstått när jag läst lite mer grundligt på bl.a. http://www.moderskeppet.se/ att man bör göra det för att bilderna ska behålla sin kvalité. Själv lägger jag upp dom i originalformat, och jag ser ju att det inte alltid kanske är det bästa...

En tung men vacker helg till ända.

Efter att skjutsat minsta barnet till tåget så blev det en promenad ned till dammen i skogen. 

Så vackert och rofyllt vid den gamla kvarnen, precis vad själ och hjärta behöver.

Drömmer tillbaka och skrattar för mej själv åt alla gamla roliga minnen, inte får det svarta och sorgsna ta över!! Inte ville vännen det, att sorgen skulle bygga bo hos oss alla runt omkring?! Nej, vi ska fortsätta att leva, föra hennes glädje vidare, det är precis på det sättet hon vill att vi ska minnas henne. Se allt det vackra omkring oss, stanna upp och njuta, vara rädda om varandra och ha förståelse för dom som kanske inte är lika lyckligt lottade som vi andra.

Vägen hem, vacker med höstens alla gula nyanser. Men jag saknar det röda...

 Hemma...vår lilla byväg. Känner mej lite som staketet på sidan där...skrangligt och lite slitet, med mossa på...

Väl hemma så hade mannen påbörjat det verkliga höstjobbet...att städa ur och tvätta bobilen. Inte roligt...dels att det är så definitivt höst då, och sen allt som ska förvaras någonstans...Vi som lever compact living förut... ska nu försöka få in alla dynor och allt annat...Dessutom ska bobilen vara så kemiskt ren inuti som det bara går, så inte familjen mus flyttar in under vintern...Så det var den söndagen!!

Helt tömd på tårar, men full av ljusa glada minnen och skratt...

 

När verkligheten blir sagolik..."

När vi kommer till Stugan och verandan har förvandlats till världens bästa utefik... 

En av dom stunder...när verkligheten blir sagolik..."

Den låten skrev Robban Broberg med all säkerhet just till dej vännen.

 Har varit till frissan idag....

....eller nej...det är klematisen som har tagit på sej vintermössan. Men lite raggarstil ligger han inne med, brylcréme och bakåtkammat.

Nu tar jag lite paus över helgen. 

En tung helg som jag kommer att dela med nära vänner och familj.

Jodå, jag lever...och har hunnit/orkat (???) med ett par dagar i Ullared med mannen i huset...Det sista kanske inte var ett av mina smartaste drag, att åka dit efter söndagen. Men nu tror jag att alla julklappar (nåja...nästan då, brukar alltid bli nåt mer i sista minuten...) är klara. Skönt att ha det överstökat när alla andra börjar irra och stressa runt...Nu ska jag väl inte påstå att det var speciellt lugnt och rofyllt i Ullared heller, halva nöjet är ju att titta på allt folk (mannens HELA nöje...), men nu hade vi tid på oss och kunde strosa runt och inte handla i panik.

"Yrsla" är bättre, dock inte helt bra.  Har lovat mina närmaste att händer det igen så ska jag ta tag i det. 

Det har flyttat in en gäst, som jag förr inte hade så mycket till övers för.

Novemberkaktus/julkaktus.

Jag tyckte förr dom var HEMSKA, tantvarning och jag vet inte allt...

Men helt plötsligt så fick en följa med hem.

Efter ett par dagar så kom belöningen.

...blombladen nästan som av siden. Den kanske ändå inte är så tokig...Om nu kattdamerna kan låta bli knopparna...

Ett fynd från Ullared!!

En liten smidig bok, för några tior bara, med väldigt enkelt och roligt innehåll!

Jag såg nog hur mannen i huset smålog i smyg när jag lade ner den i kundvagnen, han vet att han inte ä gift med nå´n bagare precis...Jag vill sååå gärna, men där brukar det sen vara stopp...

Men recepten är inbjudande, så skam den som ger sej!! Kommer att dela med mej av dom med jämna mellanrum, alltid är det väl nå´n av er som ska blir sugna på att prova.

Nu ska jag titta runt hos er andra och se vad ni haft för er, varit lite dåligt med kommentarer från min sida, bättring lovas!!

TACK alla snälla ni som kommenterat om mina blombilder!! Å det är nog så, jag får hålla mej till blommor...motiv som håller sej relativt stilla...och på min blogg kommer det nog också fortsättningsvis vara ganska skralt med bilder på med rörliga fotoobjekt...

Själv har jag inte heller varit speciellt rörlig idag, knopp och kropp har inte varit synkroniserade. Vaknade i morse och kunde inte ta mej upp ur sängen, allt snurrade och jag fick vackert ligga i horisontalt läge till efter lunch. Fortfarande yr i knoppen, men nu kan jag vara uppe och fästa blicken...segt virke i gamla kärringer!! Grämer mej att jag fick ställa in fikat med familjen i Odensbacken, har ett fruktansvärt sug efter barnbarnen, skulle behöva en rejäl dos av kramar som ger energi. Grämer mej också att en hel vacker höstdag gick åt h-lvete, kameran ligger orörd...

Istället får jag drömma mej tillbaka till förra helgen uppe i Rättvik, hur solen några få sekunder rörde de höströda löven med sina strålar, hur jag for ut ur husbilen (mitt i matlagningen...) med kameran och hann få EN bild innan skådespelet var över...

 ...hur vi satt nere vid Siljans strand och såg solens sista strålar dansa i vattnet och leka med färger på piren. Så vackert, och så kort, precis som ett människoliv.

Å nu sprider sej en ljuvlig doft av mat i huset, mannen står vid spisen och det borde han göra oftare, för han är inte bara en duktig snickare...utan en duktig kock också!! Och en orolig make...för sin yra hustru.

En ny värld har öppnat sej för mej idag...

Med nya glasögon (som kostade en förmögenhet, men har man inte bytt glasögon sen 2004 blir det så...) ser jag omvärlden i ett helt annat ljus...ungefär som när man går in i photoshop och fixar till skärpan på en bild som kanske inte var så bra från början...å nu upptäcker jag hur det på många ställen här i hemmet ligger en lite gråaktig hinna...kanske ska återgå till gamla "ögonen"!!

Sen gick bilen igenom besiktningen idag, om det berodde på att jag hade nätstrumpor, högklackat och den kortkorta lilla svarta vet jag inte...eller också vart pojkstackarn som tog emot mej skrämd från vettet och ville ha mej därifrån fortare än kvickt. Skit samma vilket, bilskrället rullar ett år till nu.

Om ni tröttnat på mina Höstanemoner kan ni scrolla ner...

...men tyvärr blir det fler av dom!! Dom är ju nästan som tyg, lite ludna och...alldeles underbara!!

Baksidan vackrare än framsidan faktiskt, alla färgskiftningar...mmmm

Hänger på sista versen gör väl den här Margueriten, men den lyste som eld i morgonsolen, och inte har jag hjärta då att kasta den på komposten!

Jag har förstått när jag läser en del andra bloggar, man bör höststäda utomhus också...solen skiner och kaffet urdrucket, så ja...jag går väl ut då!! Men städa...det har jag inte sagt att jag tänker göra!!

Här kommer lite av "fynden" från Rättviks marknad...

En underbart mjuk, go och skön kofta i alpackaull. Ni som följt mej länge här vet ju att jag har en viss förkärlek för alpackor också, och i mitt nästa liv ska jag bli herde i Anderna och valla dessa vackra djur (i nuvarande liv är det helt omöjligt, jag är alldeles för höjdrädd...) men tills dess får jag nöja mej med en kofta. Till saken hör också att knallen som sålde dom kom ifrån Anderna, han berättade lite om hur man levde som herde, och han var bara sååå trevlig, inte påträngande alls utan berättade för oss alla nyfikna marknadsbesökare hur man levde med sina alpackor.

Nästa köp blev kuddfodral, rejält stora som ska bli myskuddar i soffan. Innerkuddarna  var slut så nu blir det att leta på Jysk, ikea eller vem nu som kan tänkas ha lite större modell. Å eftersom de var slut så prutade jag, 150:- för alla tre, det tycker jag var överkomligt.

Å ska jag nu hålla mej varm upptill i vinter, så måste ju även fötterna få sitt...

Ulltofflor!! Kanske inget man direkt springer runt i, men riktigt mysgovarma är de, kommer säkert till användning när termometern börjar krypa under minus tjugo grader...

 Sist en bild från stenpiren nere vid stranden vid Kulls. Några månader tidigare mycket lägre vattenstånd, och jag badade där...Nu vart det en lördagskväll på sittunderlag inne i slogboden, men fortfarande en bedårande utsikt.Ja, jag älskar verkligen detta ställe!!

Sista turen med Rulle bobil är gjord för den här säsongen. Valet av mål var inte direkt svårt, Kullsbjörken utanför Rättvik så klart, vårt andningshål och rekreationsplats. Rättvik och oktober ihop bjöd på ett fantastiskt höstväder, det kändes nästan som om dom öppnade sin famn och sa "kom hit, andas ut, vila, gråt, hämta kraft".

Lördagsmorgonen kom med en underbar soluppgång över Siljan och byarna runt omkring. Någon plusgrad bara, så jag tog på mej ordentligt och gick sen ned till stranden och satt och njöt av det vackra skådespelet samtidigt som jag var sorgsen inombords.

Det var höstmarknad i Rättvik den här helgen, en utav landets största marknader. Vi fyndade (tror vi ja, säkert stod knallarna och gnuggade händerna av förtjusning när vi betalat och gått...) en hel del, mer om det kommer senare. Det som var kul med den här marknaden var att det var mycket genuint hantverk, såg inte många stånd med "krimskrams". Efter några timmar och en tom börs så tog vi bilen upp till Tällberg, parkerade, och njöt av utsikten.

 När vi värmt upp oss med kaffe och färska bullar (inköpta på marknaden av en pratglad bagare...) och orkade lyfta blicken och titta ut genom bobilsfönstret så blev man nästan stum av den vackra utsikten.

 Tällberg är fullt av små pittoreska hotell i gammal hederlig dalastil, priset för en natt på något av dom är dock mindre pittoreskt...och på sommaren kryllar det av turister här. Många av de gamla gårdarna är numera sommarstugor, som på så många andra håll i vårt land.

Ett av hotellen har till och med egen bil att köra brudpar i, en gammal volvosugga enligt mannen i hus...nej bobilen. Han lyckades få några ord med ägaren till bilen och den har tydligen tidigare gått som taxi där i bygden. Nu är vi ju redan lyckligt gifta, så någon åktur blev det inte. Men en skön och avkopplande helg har vi haft, om än med vemod och sorg i bagaget.

 

Bild från svampturen i söndags...

 ...och eftersom svampexperten var med mej...så plockade vi dom inte. Fastän dom var gula...och lite roliga.

Äntligen fungerar fast telefoni i huset igen. Haft många turer med Telia, och så idag ringde en mycket uppgiven kille och sa att han absolut inte hittade något fel på vår telefon. Eftersom jag var på jobbet kunde jag ju inte bevisa för honom att det låter som om man sitter i en tvättmaskin när man försöker prata med någon. Vi höll på och dividerade ett bra tag om vad som skulle kunna vara fel, ända tills jag förstod att han var vid fel hus...

Snart ska alla pellisar flytta in, och jag känner hur ångesten börjar krypa i mej, jag måste gallra, och det rejält...

 

TACK för alla värmande kommentarer!! 
Ja, det är en stor sorg att mista en så nära vän, men mina tankar går också till hennes familj, tre underbara döttrar och en man som hon delat livet med i över trettio år. Barnbarn som mist en mormor som var som få...där fick barn verkligen vara barn, och jag vet att hon hade minst lika roligt som dom...
Igår kväll över kvällskaffet pratade jag och mannen i huset gamla, glada minnen. Och även om mannen i mitt liv inte har delat lika många år med henne som jag så har vi mycket att minnas och glädjas åt. Å jag är helt övertygad om att finns det en himmel, så är hon där, och där kommer det aldrig mer att bli sej likt...


Ett bra sätt att skingra dystra tankar är att umgås med barnbarnen. Jag lånade minsta prinsessan och tanken var att vi skulle till skogen och fylla många korgar med svamp.

Det gick bra, tills hon plockad några gula kantareller....
Sen tyckte hon det var nog. 
"...vi äter inte så mycket svamp..." konstaterade hon.
Mormor hade ju tänkt sej lite trattisar också...men i skolan hade dom lärt sej att man inte kunde äta all svamp man såg, så där var det stopp...

Så vi tog med fikakorgen och for till badplatsen i närheten, det finns ett vindskydd där som är ypperligt att äta matsäck i.

"...det här tycker jag är bättre än skogen..." konstaterade en nöjd prinsessa. Efter lite diskussion så kom vi överens, det var inte badväder...fast envis var den kungliga att hon alldeles säkert fick bada för mamma...ända tills jag hotade med att ringa och fråga...
Sen upptäckte hon hur fult det var i vindskyddad, klottrat och målat överallt.

Länge satt hon och läste och funderade...
"...du mormor, det står väldigt mycket fula ord här..."
Ja, det är för sorgligt att ingenting kan få bara vara. 

Jag har frågat en stjärna i natt
-- ett ljus långt bort där ingen bor --:
"Vem lyser du, främmande stjärna?
Du går så klar och stor."

Hon såg med en stjärneblick,
som gjorde min ömkan stum:
"Jag lyser en evig natt.
Jag lyser ett livlöst rum.

Mitt ljus är en blomma som vissnar
i rymdernas sena höst.
Det ljuset är all min tröst.
Det ljuset är nog till tröst."

Karin Boye 

TACK vännen för dessa år, sov så gott.