Jaha, så knyter vi då ihop påsen med maj månad. Den innehöll väl egentligen hela väderlekskartan, allt från snö (nästan i allafall) till högsommar...Har bestämt för mig att jag läst att svenskan är nästan det enda språk som har ordet lagom, och vädergudarna har definitivt inget lagom när de kan vräka på med +31 idag!! Men jag har lovat både mig själv och mina kollegor på jobbet att inte klaga på värmen efter de vintrar vi haft, så jag knep käft idag...

 Löjtnantshjärtan, en av mina favoriter i trädgården, och det ser nästan ut som det stora hjärtat håller i de små...

 ...och mitt i allt klickande och krypande i rabatten så fick jag en luden liten stjärt med frömjöl på, i gluggen!!
I morgon är det dagen D, den är helig, nästan rödmärkt i kalendern. I morgon ska jag och vännen i torpet till Julita, den årliga turen till vårt eget lilla Mecka. Att gå där i växthuset och bara häpna över alla pellisar, det gör att pulsen stiger till nästan omätbara slag. Visst, det har utlovats regn i morgon, men inte viker vi oss för det, här är det hårdhudade kvinnor som drar till fält!

Mors Dag...Mamma till någon kan man vara på så många olika sätt, alla är värda att firas. Jag lånar några kloka rader från (hoppas det är okey Rantarmor...) http://rantamor.blogspot.com 
Mammor blev till av den vackraste dagen i vårt liv....  Mer behöver inte sägas. Med denna stora vackra Nemesia sa mina barn och barnbarn en hel del igår...

 De känner sin mamma!! Blommor, de´är mitt liv de´se...

Min lilla mamma fick också vara med på ett hörn, inte ofta hon har ork att lämna sitt hem, men igår fick hon njuta av att se både barn, barnbarn och barnbarnsbarn!! Jag hoppas att hon förstår hur rik hon är...

Det är så sorgligt att yngsta dottern i Göteborg inte har möjlighet att komma hem så ofta, att studera och sen åka tåg titt som tätt går inte ihop ekonomiskt, så vi fick äta för henne  med när vi grillade igår...Lite får man ju offra sig...Ska bli skönt att träffa henne snart, det blir en tur till Götet inom den närmaste tiden.

 Sonen kom med/på sin ena ögonsten, den andra (flickvännen) hade otur att jobba. Det var inte utan att lilla mamma vart sugen på att gränsla detta fartvidunder, men jag besinnade mig. Med mina taxben är det ungefär som att kliva upp på en häst, jag måste ha en pall för att komma upp, och det går väl an, men att sen stanna någonstans kan ställa till problem...så jag avstod, och jag tror sonen är lika glad för det...

 The Family från Odensbacken...det krävdes en del att få alla på samma bild...!! Om någon undrar vem som är mamman, så är det hon med randigt, tillika min förstfödda också...

 Mor och dotter...dotter som snart ska flytta hemifrån för att börja på gymnasiet många mil hemifrån!! Undrar just hur många förmaningar och visdomsord som hennes mormor ska packa ned...?? Men är det verkligen så, är det över sexton är sen denna ljuvliga varelse såg dagens ljus?? En rund, rosenkindad glad tös  som mest liknade Skalle Per, hur kan hon redan ha växt upp och vara flygfärdig?? Nej, jag känner mig absolut inte gammal, men jag vet i sjutton hur det gick till...

Vi har firat min underbara svärmor idag, hon är värd att firas. Hon är ju mor till mannen i mitt liv...För övrigt är hon rackarn´s så trevlig.

Igår var det dag två i kursen autism-VISA, med en ny och en "gammal" lärare, eller vad man nu ska kalla dem. Om man säger så här, kunskap är en gåva, att förmedla den och samtidigt vara ödmjuk är en kunskap...Dra slutsatser själva!! Lärorikt på flera sätt alltså...
Något mer som jag lärt mig, kanske inte just igår, men med tiden, att det som egentligen är fult (ogräs) kan vara vackert...

 ...nu skulle jag ha en mer poetisk ådra och beskriva det skira och fluffiga med vackra ord, men den begåvningen saknar jag tyvärr...

...bilderna får tala för sig själva.

Liksom färgerna, blålila skulle jag väl kalla den, men det finns säkert något tjusigare namn för det också!

Lagom som jag suckar som mest över vädret, så tittar solen fram!! Ja men det kan nog bli en riktigt trevlig lördag, mot kvällningen kommer grillen fram och jag hoppas verkligen jag slipper stå med paraply över mannen och grillen...

Lika fattig som igår...

 fast jag nästan hade regnbågen i handen!! Varför kan inget stämma som man trodde på när man var liten...?? Jultomten tex, han som skrämde vettet ur en men man höll god min för att få det där paketen... Å mamma som hade ögon i nacken, hon såg ju allt man gjorde och ibland även innan man gjort det... Storken, hur länge funderade jag inte på hur sjutton han kunde flyga med en unge hängandes i näbben, och hur visste han vem som ville ha en unge sen...??  Å så detta då,  att där regnbågen går ned finns det en skatt. Ingenting av det där är ju sant, möjligen det om mamma då...det tror jag faktiskt på fortfarande!

När jag passerade torget i den stora staden förra veckan köpte jag en salvia (rätta mig om jag är ute och cyklar...) som blommar, då var den ganska oansenlig men ikväll fick jag se, den har slagit ut!! Hur orkar den, i denna blåst...?? Det blåser så tvätten jag hänger ut får jag hämta hos grannen i häcken, ja nästan i hela grevskapet får jag fara runt och leta efter våra kläder. Så nu är det bara mannens ett par kalsonger som fattas, men jag vet nog jag var de är...hon som tagit dom ska allt få lämna tillbaka dom!!

En kväll i syrénernas tid...

  ...doften är underbar, årstiden likaså. Vägen från lilla skogen kantas av vita syréner när man går mot vårat lilla paradis, man kan stå där hur länge som helst och bara andas in doften. Varför går det inte att plocka in dem, de slokar ju direkt?

 Ute på glasverandan blommar en vildpellis, små små söta blommor, så olikt vanliga pellisar.Men den är lite klen i växtsättet så den får nog bo kvar där inne, rädd att det blåser så den går av. För blåser gör det...

Sen har jag upptäckt att jag är utrustad med för liten hårddisk, och då inte i dator´n...Idag var vi några från jobbet som fick åka på kurs, autism-VISA. Autism möter jag ju via jobbet, VISA är ett arbetssätt utarbetat just här i Örebro, och används än så länge bara här, säkert är det liknande arbetssätt i andra kommuner. Intressant som sjutton, men jag hade ju slut på lagringsutrymme!! Huvudet är nu fullt av frågetecken, AHA-upplevelser och annat som bara flyter omkring i en enda salig röra, hur sjutton ska jag kunna sortera upp det?? Men nyttigt, det var det, absolut!!

 

Å nu till alla som tyckte att Svea var lite lagom rund och go´...

 ...behöver jag kommentera mer...??

Förutom att hon är lätt överviktig så har hon även gott över till vegetarisk kost...

  ...månntro hon tjuvläst min blogg och tog saken i egna händ...tassar menar jag??!! När vi ändå är inne på jordnära saker, vad är det här för en äcklig fet larv som finns i min ena blomurna??

 Man riktigt ser hur hårig han är t.o.m.på benen!! Å kroppen sen...*ryser*...

 Nej, jag har inte varit inne på fertilitetskliniken och stulit ett rör, utan det här är resultatet av grodornas kärleksliv för ett tag sen!! Om några veckor så kommer man inte att kunna sätta ned foten i närheten av dammen, det kryllar av smågrodor då!!
Ha´nu en trevlig lördagskväll, här ska grillen snart fram, vännerna i torpet kommer snart och då tänker jag då inte ägna varken vikt eller vegetarisk kost en tanke...
 

Har helt klart valt fel jobb, åtminstone vad det gäller lön...Besökte nämligen en utav den stora stadens fotoaffärer, en riktig affär alltså, med personal, kunnig sådan dessutom. Min kära Pentax behöver en REJÄL rengöring, och det hade jag hört att man kunde lämna in för. Men den som höll på att lämna in, för evigt, det var jag!! TVÅ veckor skulle det ta, och minst 1500:-. Att jag inte slog pannan i disken är ett under. När jag återfått andan stammade jag fram att så länge klarar jag mig inte utan kamera och nu sitter jag här och får plocka bort oönskade prickar i photoshop igen...
När jag ändå besökte den stora staden besökte jag också Stadsparken en sväng, jag blir lika glad varje gång, vi har det jädrans så vackert vår stad!

Magnolian sjöng på sista versen, men fortfarande sååå vackra!!

En hel gång fylld med olika clematis...

...lite käckt att blanda två sorter.

Fortsätter man sen promenadstråket kommer man ner till Wadköping. Nu tror jag att varje lite större stad har ett eget Wadköping, men ändå, här kan man verkligen andas in gamla Örebro. Å  vem skulle inte vilja ha en sådan lampa förresten på stugknuten...??

En bit in på gatan...

 ...en inbjudande port...( å upptäcker nu, vilken snygg färg på port och fönsterluckor!!)

 ...med café på innergården. Men eftersom jag måste spara ihop till storstädningen av Pentax så blev det inte ens en slätt kopp där...

Ser ni likheten...??

...vår lätt överviktiga kattdam Svea...

 

...och ett bältdjur...??

Nu är det alltså inte bara matte som behöver sättas på svältkur inför beach 2011!! Med denna vikt hörs det även när hon går, låter som hon har graningekängor på fötterna, förlåt tassarna. För att inte tala om när hon hoppar ned från soffan på övervåningen,  man tror hon ska komma rakt ned igenom taket. Kan man sätta en kattdam på kolhydratsbantning kanske...??

När man bor såhär på landsbygden så kan man antingen ta raka vägen ned till den lilla byhålans affär, det tar exakt åtta munter, om man kör lagligt, och det gör jag...Eller också kan man ta turistvägen...

 

...eller sommarvägen kanske den skulle heta...

genom grönskande hagar...

...med egen rastplats, kanske lite enkel, men utsikten kan man inte klaga på...

 ...vackert!! Å vad vore landskapet utan maskrosor...??

Färglöst!!

Idag tog det ett bra tag innan huvudet och resten av kroppen liksom jobbade tillsammans...Å det berodde INTE på att jag varit ute och firat med han Saade, inte heller varit ute på andra lösaktigheter eller dåligt leverne, utan att jag jobbade från 08-22 igår. Jag var bokad mellan 8 och 17, och sen kom en kollega och undrade om jag inte kunde ta hennes kvällspass, hon ville så gärna gå på ett kalas. Självklart Sickan...lika självklart kändes det inte när klockan klev över 17strecket...men jag älskar jobbet (kanske en liten överdrift...) så det är egentligen bara kroppen och huvudet som inte riktigt hängde med...
Å under tiden jag jobbade så flyttade mannen in i sitt sommarhu...nej vedbod. Han fixade till en förrådshörna där inne också, så när jag yrvaket klev ut i morse så var det röjt både här och där, guuud så skönt!! Å allt detta UTAN att jag behövde lägga in det i hans dagordning!! Herre jösses, vi börjar tänka lika....
Nästan lika glad blev jag när jag såg vad Madeleine gjort!! Hon har slagit ut!! Å hon som var en s.k. "blind date", jag köpte henne efter lite övertalning av försäljaren på http://www.rockdala.se  när vi var där för ett tag sen. Hon skulle enligt försäljaren ge mig valuta för pengarna, bli en riktig läckerpellis i samlingen.

 Alldeles rätt!! Marängvitrosa är beskrivningen....

...kunde inte sagt det bättre själv!!

Hur många är irriterade på blogger...?? Hur många inlägg och kommentarer svävar runt någonstans...?? Får se vart det här tar vägen...
I alla fall så börjar mannens sommarstugebygge att ge resultat. Eftersom han ogärna lämnar paradiset, helst inte korsar 52:an (riksvägen) så byggde han sin sommarstuga här på tomten, praktiskt och nära, vi kan dela kök och toalett och även umgås när vi vill. 

 Först tänkte han ha det som dansbana och bypub nu på sommaren, bygatan saknar sådana attraktioner, men han insåg att det blir trångt med både bardisk och scen, så det fick läggas på framtiden.
Eller är det kanske så att det är en vedbod som börjat ta form...??
Kriget mot sorkj-veln är inte slut, det har just börjat. Efter en tur till den fantastiska http://www.bjorkatradgard.com så har jag fått veta att sorkar inte gillar VITLÖK. Är det bara så enkelt, så kan jag lätt gräva ned både ett och två kilo i höst, å  kommer sen kattdamerna in och stinker vitlök så vet jag vad de har ätit...Med nytt mod och hopp inhandlades det en del till rabatten, så nu är det bara att hoppas att det jag planterar får sitta i fred. Lite annat till krukorna blev det också...

...en tjusig marguerite...

...en hängpelargon som var riktigt kraftig och buskig. Har ni förresten tänkt på en sak, varför är det så tjusigt och vackert med kraftiga och buskiga blommor...?? Inte lika kul när man säger samma sak om oss kvinnor...!!

Men nu blommar det...

...uppåt väggarna.

  Clematis "någonting" (har som vanligt glömt namnet...). Vanvårdad skulle det kallas om den vore hund, aldrig näring, glömmer att vattna när det är torrt, och till på köpet har sorkj-veln gjort en ny entré bland rötterna, ett jättehål i rabatten. Får snart starta upp ett krig...Färgen är ju i allafall helt underbar, och tror att den faller speciellt en viss bloggvän i smaken...

http://annika-dittenochdatten.blogspot.com

 Bekvämt?? Nja, men vill man ha de sista solstrålarna av kvällssolen så...Det är Sigrid, den så skräckinjagande kattdamen som njuter, hon har skinn på näs...nosen menar jag. Säkert drömmer hon sig tillbaka, härom dagen kom hon nämligen  hem med förmodligen sitt livs första sork!! Andra katter ser stolta ut, vill visa upp sitt byte. Men inte Sigrid, hon såg mest skräckslagen ut över det som sprattlade och pep i hennes mun, sen "råkade" hon tappa den, man riktigt såg hur hon drog en lättande suck, gjorde ingen ansats av att försöka fånga den igen. Sen gick hon till matskålen...

En sån här vacker dag kan bara följas av en lika vacker kväll. Mannen och jag tog oss en promenad genom skogen...

 ...dammen ligger spegelblank, grodornas kärleksliv är för länge sen över. Snart kommer det istället att krylla av smågrodor överallt, man kan knappt sätta ned foten. Det är en tid då jag sällan går till dammen, det är så j-drans äckligt att trampa på dem!! Sen tycker jag synd om dem...

 T.o.m. gamla förfallna hus blir vackra i kvällssolen...

 Å vem har sagt att Närke är platt och fult?? (jo, jag, många gånger...)Men just ikväll fick var allt bara vackert, eller också såg jag med nya ögon.

 I den här lilla backen åkte man pulka när man var liten (jo, det är alldeles sant, lite lutning är det faktiskt, alldeles lagom för en skitskraj unge...), vi hade inte så höga krav på den tiden. Inga upplysta, pistade backar, och absolut ingen lift tillbaka opp!! Här stretade man och drog, och de första pulkorna man hade kallades tefat...för att de såg ut som stora tefat!! Livsfarliga, gick absolut inte att styra utan man hamnade precis var som helst, oftast där det var meterdjup snö och så fick man streta och dra ännu värre för att komma opp igen...

 De sista vitsipporna vände sig mot kvällssolen, och det gjorde vi också.

Vilken helg vi haft!! Ja, inte bara vi som firat, utan vädret!! Nu fick vi en försmak av sommaren igen...Man tycker att en hel lång helg, här ska det hinnas med både ett och annat plus att man ska njuuuta. Å så vips är det söndagskväll, och man undrar vart alla timmarna tog vägen.  
På lördagen kom sonen med sambo, vi skulle ju fira honom tillsammans med familjen från Odensbacken. Men innan hann vi ta en skön stund i trädgården...

 ...skor åkte av, (inte mina fötter, de är inte så här vackra...)och vintertrötta tår kom ut i friheten. Å nu kan jag avslöja vad sonen fick i present!

 Just det!! Han ska få hoppa fallskärm!!Vi hade skramlat hela tjocka släkten (nu är vi inte så många...)och innan vi skulle sätta oss till bords fick han ett kuvert...

Nu är han absolut inte lik sin mor i alla avseende, för då hade den presenten varit otänkbar. Blotta tanken för mig att må illa. Men av hans min att döma så gillade han det. Jag har däremot lovat att stå beredd med kameran när han landar, det hela måste ju förevigas. Så nu är det bara att hitta en dag som passar, å sen ska vi alla samlas och beskåda det hela. Hoppas att de väljer ett kalhygge eller gärde att landa på, vore ju lite olyckligt om de fastnade i en trädtopp...

Söndagsmorgonen innebar kaffe ute i det fria, en stunds njutning i solen innan de for vidare. Nu kan jag tycka att sonens sambo ser betydligt mer avslappnad och njutande ut, sonen har något mer  ansträngt över sig, kan det vara fallskärmshoppet som oroar...??

Nu åkte de ut...

 ...de bedrövligt stora skrymmande pellisarna som övervintrat hos vännen i torpet.  Inne i glasverandan ska de väl palla för en frostnatt eller två...
Å som av en händelse så råkade jag springa på riktigt blodröda Bröllopspellisar när jag var och klippte mig.

 Nästan som sammet, små knubbiga och fina är de. Jag stod länge och övervägde, det fanns inte så många, men jag visste hur trångt det skulle bli här hemma...Så kom en girig dam, man såg på blicken att hon visste vad hon ville, plockade snabbt ned säkert tio stycken i en låda, och vips högg jag de tre sista i ren självbevarelsedrift!! När jag kom ut ur blomsterhandeln var jag nästan i chock, hur gick det här till...?? Men det blir säkert bra...

 Nu blommar det för fullt överallt, ogräset växer, och jag blir lika stirrig som vanligt. Var ska jag börja rensa...?? Sen lugnar jag ned mej, sätter mej förnöjt ned med en kopp kaffe på de nyoljade möblerna som givetvis inte torkar...(Bauhaus fel, de rekommenderade den oljan...). Det ordnar sig nog med ogräset...värre med oljan...
I morgon kommer sonen med sambo, här ska firas han födelsedag som var i påskas, men då jobbade både han och jag. Har en JÄÄÄTTEBRA present, klurigt, men det kan jag ju inte berätta nu...
Hönan är på plats. Ja, prydnadshönan alltså, eller höns rättare sagt (tack för alla goda råd, givetvis har man höns året om). På hyllan för alla foton på barnbarnen,bredvid lillprinsen, så klart. Var annars?? Det var ju han som gav sin mormor dem...

Påskpynt...det är frågan det...

 Nu kan det ju tyckas vara ett ganska litet världsproblem när tromber drar fram i Nya Zeeland, Osama bin Ladin är död och vännerna i torpet biter på naglarna efter som de ska bli mormor/morfar igen, dessutom vilken minut som helst. Men just nu upptar dessa två hönor (?) mina funderingar. Fick dem i present av lillprinsen när han gästade oss långfredagen (tror att prinspappan har ett liiiet finger med i spelet...) och jag tycker de är så rackarn´s söta så jag överväger att inte klassa dem som påskpynt...Sen kan jag tycka att hon som gjort platt fall, och ser ganska förvånad ut för det, påminner lite om mig själv...Det händer ofta att jag upptäcker att saker och ting kanske inte blev riktigt som jag tänkt mig när jag gör något, och jag blir lika förvånad varje gång...Men livet är ganska bra ändå. Sen är figuren (fluffig skulle svärfar sagt om han levat...)ganska lik...

 Vädret skulle jag däremot kunna packa ned på direkten, + tre grader, tidvis lätt snöfall...Kära maj välkommen...

Hjärnsläpp och1:maj...

vilken kombo...

 Hur kunde jag bara glömma att visa det underbara smycket jag fick med i vinsten från Nya Zeeland?? Jag var väl så till mig över thesorterna  jag fick, som för övrigt smakade sagolikt gott, så jag glömde bort det vackra smycket.  Gjort av ett speciellt skal, Paua, som bara finns där. Inte nog med det, det för LYCKA med sig...å har det börjat så här bra så kanske han Olsson knackar på dörren och räcker över ett par bilnycklar...vem vet?? Sen bor jag ju i Paradiset...lycka nog!!

Jag har fått sällskap!! Med kameran!!

 Mellanprinsessan har fattat grejen!! 

Så idag bar det av till Herrfallsäng...

 ...otroligt vackert, även om regnet hängde på lut över trädtopparna...

Å vad är det för speciellt med Herrfallsäng då...?

 Just det, Kungsängsliljorna!!

 Vacker...ljuvlig....

 ...så vi plåtade...

 ...någon hade glömt en brödkaka i naturen, barnbarnet förklarade tålmodigt att det nog inte var så...

 ...hon förklarade också att man kan faktiskt inte gå fram till vilt främmande människor och fråga om man möjligen kan få smaka en kopp kaffe, vi hade nämligen glömt att ta med fikakorg...så jag fick avstånd se på hur de plockade upp den ena godsaken efter den andra...snålvattnet rann.

 Någon som vet vad detta är??

Hon kan det här, tjejen!! Äntligen får jag med mig någon på mina irrfärder med kameran!