Ibland vet man liksom inte vad som är himmel och vad som är moln...kommer ihåg en gång för länge sen när ett av mina barn (vilket kommer jag däremot inte ihåg) undrade vad som gjorde att en del moln var bulliga, mulliga och fina medans andra var mer som en grå matta, eller kanske det var det som var himlen...?? Kommer inte ihåg vad jag svarade, i allafall inget som är vetenskapligt, det kan jag lova!! Men visst är det bomullskänsla?!
Sen måste jag erkänna en sak, som sakta gick in i mitt medvetande i helgen. Jag börjar tycka om hösten!! Inte så där som med våren, den känslan går inte att jämföra, men jag kan faktiskt njuta av hösten. Luften är hög och klar, och tittar sen solen fram så...ja då är det riktigt njutningsbart. Jag tog en tidig promenad i lördagsmorse där uppe i Dalarna, och tystnaden och friden som är nu på hösten där, där det annars är fullt av liv och rörelse, den måste vara skön för den bofasta befolkningen också.

"Våran" egna lilla badplats ligger öde, några kvarglömda badbyxor hänger på en gren, men det är också allt. Visst är Siljan vacker även nu när hösten är på ingång? Så nu gäller det bara att bevara den känslan, och det kanske inte blir så lätt...men jag lovar, jag ska försöka!!

Helgen över, njutit av underbar musik, stämning  och kallt väder...Även träffat trevliga människor som vi alltid hittar tråden med även om det är långt mellan varven. Så kan man väl kort sammanfatta dagarna som varit. Åkte iväg med en liten förkylning på G, fredagen blev att tillbringa i sängen på härbret...

Nu kan man ju sova sämre än så här...

Dalhalla måste man uppleva, det går knappt beskriva känslan, oavsett vem som uppträder där. Det är ett gammalt kalkbrott, och nere där har de byggt upp en jättelik scen med vatten runt om, så man sitter nere i kalkbrottet på enkla stolar och akustiken är fantastisk med dessa klippväggar runt om. Man ska klä sig rejält, igår var det +9...Det var filtar, stjärtlappar och liggunderlag som gällde. Men det glömde man när Kalle Moraeus med vänner kom! Vilken spelglädje, och vilka artister han hade med sig. En helt fantastisk kväll med andra ord. Så nu är det bara att hålla tummarna att man inte sjuknar om...

Vännerna som jag skrev om i början, måste bara visa hur otroligt duktiga de är!! Det här timmerhuset har de plockat ned i en grannby, byggt upp igen stock för stock, och renoverat med varsam hand, så otroligt vackert både inne och ute! Allt så väl genomtänkt, de har hållit på i snart tio år, eller som mannen sa "...men åck då, man ska inte förhasta". Stolparna till verandan är typiska för byggden, det finns stolpar som sitter på Rättvikshus och det finns stolpar för Leksandshus, och gud nåde den som blandar ihop detta...Jag blir avundsjuk på deras kultur och tradition i Dalarna, och att de värnar så om den, vad har vi i Närke att skryta med...?? Att vi pratar på iiii....

V

Egentligen gillar jag inte dessa blommor speciellt mycket, men på bild är den riktigt tjusig...
Vet ni vad dålig timening är? Jo, det är att innan helg med Kalle med stort K (Moraeus) känna på torsdagen (idag alltså) att huvudet håller på att spricka och att det värker i hela kroppen...Nu får vi se om Iprenmannen kommer på sina vita häst och gör någon nytta! Man kan bli less för mindre.
Nu är det klart att jag får jobba extra inom kommunen på äldreboendet jag varit tidigare, genom kommunens bemanningscentra. Gruppboendet som jag jobbat lite på i sommar är inte med än, men nu har jag sagt till att jag vill jobba med funktionshindrade också så efter utbildningen kanske det blir inskolning på fler ställen, håll tummarna! Kändes lite som om kommunen var lite tagna på sängen, det är många människor och många platser de ska se till att det finns vikarier på.

Idag är det nog bara Svea som kan se så här avslappnad ut!! Jag för en envis och ojämn kamp med Blogger, eller rättare sagt jag förstår mig inte på riktigt hur jag ska anpassa bilder och text efter nya grundläggande inställningarna som det så vackert heter! Får kalla på dataexperten när han kommer hem....(sonen). Sen saknar jag något viktigt i det här sammanhanget också, TÅLAMOD. Kan bli skogstokig på döda ting (som datorer) som styr över mitt liv!!
Har jag sagt det?? Berättat att det blir Dalhalla i helgen, Kalle Moraeus med vänner??!! Vilka vänner vet jag inte, men huvudsaken Kalle med stort K är där!! Nu har jag tjuvkikat lite på väderprognosen, och där önskar man väl att man hade lite tumme på vädergudarna, runt 10+ och regn...där ska man sitta UTOMHUS . Gäller att rusta sig med varma kläder, regnställ och filtar.

Ingen svampplockning här idag för min del, men lite vart det gjort i trädgården. Ogräset växer oavsett väder verkar det som...Sen har honungsrosen flyttat in i hela huset snart så mannen har gjort en rejäl spaljè, eller portal rättare sagt. Nu återstår konststycket att försöka få den att klänga där och att lirka bort den från tak och väggar. Vasst och jävligt är det.
Sen har den lila brudslöjan börjat blomma, törs knappt säga det, men det är som vanligt, hade glömt att jag köpt och planterat den...

...men det gör sig riktigt bra ihop med violrutan, så lite hade jag väl tänkt till där!

I min iver att få en bra bild på brudslöjan så råkade jag fastna med stativet i den vita brudslöjan, så den ser inte mycket ut för världen...mannens kommentar :..."en jädrans tur att det inte var jag som gjorde det..." Vad han nu menade med det...

Först tänkte jag inte göra något inlägg idag, eftersom jag TRODDE dagen skulle bli en i raden av vanliga fredagar...Men så fel jag hade!! Å så bra det blev!! Älskade prinsbarnbarnet, som har sin blödarsjuka, äntligen har antikropparna mot hans medicin vänt!! Det är inte mycket, han har fortfarande inte värst mycket skydd, men det är ändå åt rätt håll!! Han ska börja på dagis om några veckor, och den oro man känner inför hans framtid, den är konstant. Äntligen något positivt även om det är lång väg kvar och inget vet hur det kommer att bli. Älskade unge, mormor gråter, denna gång av lycka.
Eftersom dagen blivit uppochnervänd så tänkte jag att det är lika bra att fortsätta och bara gå omkring och le och vara lite allmänt stollig. Det gör jag väldigt bra med min kamera...Köpte för några dagar sen en söt liten perenn höstblomma, Gentiana, och den tycks lilla humlan gilla...

...försiktigt kryper man in för att se om det finns något smaskigt kvar...

...inte har jag tänkt på att humlor nästan är lite ludna på stjä....jag menar bakdelen.

Vackra djur är de ändå!
Och detta är varken mannen i husets vilda frisyr eller min!!

Utan klematisen som blommade på försommaren!!
Nu önskar jag er alla en underbar fredag, själv ska jag bara gå omkring och le!

Tur att man var ute en sväng igår med kameran, idag är himmelen öppen. Vart kommer allt regn ifrån?
Nu lite bilder på vilda blommor...

...Jättehundloka har jag upptäckt är ganska vacker på nära håll.
Men absoluta favoriten är rödklöver, doftar helt sagolikt när man tar in en bukett, har turen att ha en vall alldeles utanför husknuten så jag kan plocka i stort sett hur mycket jag vill. Räknar helt iskallt med att det tillhör allemansrätten...

I vilket fall som helst är bonden som har vallen en snäll man så att jag plockar för husbehov tror jag inte rör honom i ryggen. Däremot tror jag att en utav de äldre grannarna igår vart lite bekymrad för mitt hälsotillstånd när jag kröp omkring och tog bilder på rödklövern...han stod länge och kikade bakom häcken.

Idag ska de sista möblerna forslas bort ifrån mammas hus. Ska bli skönt att sätta punkt nu, på flera sätt. Det vemodiga har inte infunnit sig än, och kanske det aldrig gör det. Hoppas att han som köpt huset får till det ordentligt, det finns möjligheter helt klart, jättestor tomt och bra planering på huset. Ska bli spännande. Går det riktigt bra kanske han till och med får vara med i gubbarnas bastugäng...men för det krävs ju en hel del!

Fortsätter väl temat med otäcka kryp...fast den här som snällt satt och väntade på våran dörrmatta är jag inte fullt lika rädd för. Däremot Sigrid tyckte han var en läskig typ, tog försiktigt tassen och petade ned honom.

Sen har jag anmält mig till en fotokurs, för nybörjare. Det var väl sjutton om jag inte ska hitta nyckeln till de där perfekta bilderna någon gång!

Under tiden fortsätter jag att krypa runt med mitt nya objektiv, den söta Violrutan dignade under de tunga vattendropparna i morse.

Å visst kommer det att bli en Höstanemon utav den lilla ludna knoppen som jag lade upp bild på för några dagar sen! Fråga mej inte när jag planterat den, har inget minne alls av det. Men söt är den när lite morgontrött lutar sig mot trädstammen. Blir lite orolig när minnet börjar svikta så, läser ju om olika demensdiagnoser och förstår att det kan komma smygandes, att omgivningen märker det först...Så det här med anemonen kan väl stanna mellan oss här på bloggen...??

Känns lite som en Hitchock film när man rensar i rabatten ...tro aldrig att du är ensam... för igår när jag låg där på alla fyra kände jag mig väldigt iakttagen. Å där satt den, blodtörstigt stirrande på mig. Det krävdes en hel del mod för att resa sig upp och rusa in efter kameran, med nya objektivet förstås.

Skärpan blev därefter, skräck och nervositet blandat med lite förtjusning.

När uppmärksamheten blev för stor så kröp vidundret ner till en överblommad ros och kurade ihop sig, och för min del var det slutrensat där...
Annars bjöd dagen på en hel del trivsel också, mannen i huset kom hem från fjärran land. Lycklig att vara på hemmaplan igen, han är ingen äventyrare eller resglad människa, han trivs bäst här i paradiset. Men bra hade det varit, regnat som tusan visa perioder (som om det var något att komma hem och skryta med efter alla skyfall här!), skönt att bada. Jag frågade lite försynt varför han hade samma hudfärg som när han åkte, då visade han ryggen...inte röd men FJÄLL som den värsta abborre! Det är ju dumt att vända andra sidan till... En flaska lukta gott fanns i bagaget till hustrun, han kan han snickar´n.

Fortsätter med mitt macroobjektiv...kul är det!!

Liten blomknopp, dök liksom bara upp i rabatten, ska bli roligt att se vad den blir när den blir stor. Säkert något fynd jag gjort på någon utförsäljning och sen petat ned lite strategiskt.

Följde med delar av barnbarnen och deras mor (inte delar av henne, hon var med hela hon) till Örebros nöjesbad igår, Gustavsvik. Det kallas även för äventyrsbad, och det kan jag förstå. Det är ett äventyr för föräldrar, eller som igår även en mormor att försöka hålla reda på åtminstone EN UNGE och helst då sin egen bland allt folk och alla vågor och, ja allt vatten!! Nu har jag varit en riktigt vattendjur själv när jag växte upp, så det var lite eget nöje också ska väl erkännas. Men var kom allt folk ifrån?? Och vart kom alla konstiga kreationer ifrån? Det märks att jag inte ofta är ute på dylika äventyr, svart baddräkt var det som gällde för min del. En hel dag, och vi vände hem, två supertrötta men överlyckliga barn, en trött mor och en genomtrött mormor i bilen. Väl hemma ringer vännerna från torpet ( de var ute över helgen), precis när jag öppnade dörren till frysen och konstaterade att ABSOLUT INGET gick att tillaga på fem minuter, och berättade att de bjöd en gräsänka på grillat, OCH DET VAR JAG! Gode gud säger, tack för att ni räddade mig! Å idag sitter jag här och väntar på att mannen ska ringa och säga att han anlänt till Swiiiden igen. Efterlängtad??! Jo men visst, skulle väl ljuga annars...

Jaha, då har man hämtat sitt macroobjektiv. Vi är inte riktigt överens än, svårt med skärpan, men jag antar att det är som med allt annat, övning ger färdighet...Det är en sak jag saknar, tålamod...

I allafall så visste jag inte att chokladblomman är av guld också...vet däremot att vissa tider på dygnet är choklad guld värt.
Har haft kungligt besök i natt, eller ja hela dagen också. Mellanprinsessan kidnappade jag igår kväll.

Inte bara jag tyckte det var mysigt...

...även Svea njöt, eller kan det vara så att hon är intresserad av som äts...??
Har inte gjort många knop idag, men det ska vara så när man har kungligt besök. Jo, jag har handlat ny färg, denna gång riktig färg, ny grundfärg som "sitter som fan" som målarnisse sa. Så nu är det bara att börja om...Snart blir det billigare och enklare att köpa ny säng.

Jaha, efter gårdagskvällens oväder så vaknade man till ett kvavt dis, och nu lite sol och det ser ut som det drar ihop sig igen. Det åskade från och till i nästan tre timmar igår, regnet stod verkligen som spön i backen, så det blir väl en repris ikväll känns det som.
Trots passerat femtioårsstreck så lär man sig fortfarande saker. 1: lyssna på mannen när han säger att det blir "dyrt" att köpa skitfärg... 2: det är j-vligt dumt att köpa skitfärg (Rusta)...Tänkte fixa sänggavlarna under min gräsänkeperiod, de är trist bruna, och SKULLE bli vita... Färgen rinner som snor, efter FYRA lager täcker den fortfarande inte. Så nu blir det till att slipa ner, åka och köpa dyr och bra färg och börja om. Suck.

Enda trösten (känns det som just nu) är en runda i trädgården, ulleternellen ger ju lite glädje i allafall. Ända tills jag kom ner till uthuset, där vindruvsrankorna klättrar friskt, fullt med vindruvor, och även fullt med fåglar...Jaha, då blir vi fler om dem i år också.

Egentligen skulle jag kunna ha en bild på ytterligare ett lås idag...dagens prov gick också bra. skööönt, nu är det avklarat för ett tag framöver. De två sista proven jag haft nu har vi validerat av på dator, och det passar mig utmärkt. Risken är bara att jag har för bråttom, fort ska det gå...

Mannen kom hem för ett tag sen med den här gamla säckkärran (bilden är lite dålig, men det syns nog ändå), i trä med hjärnhjul. Om han nu hade tänkt sig att använda den så får han tänka om, för jag lade beslag på den på en gång. Införskaffade en kryss och ställde lite tjusigt där, och när jag just ska ta bilden så upptäcker jag KRUKAN ÄR SKRIKIGT LILA och blomman vinröd...hur tänkte de egentligen när de planterade...??

Tänkte först vara lite vitsig idag och skriva att första provet i skolan gick i lås...

Men egentligen så är det så att jag vill visa vilket vackert lås det var på härbret som vi bodde i uppe vid Siljan! Inte bara låset, hela dörren är vacker, däremot undrar man hur folk såg ut förr i tiden...

...eftersom dörren i stort sett är fyrkantig, man fick verkligen kröka ryggen när man gick in, inne var det full takhöjd. På tal om Dalarna, förstår att du Mathias saknar trakterna kring Siljan, Falun är liksom bara början på det goda.
Hur det går för mannen i Thailand? Jodå första problemet tycks vara tidsomställningen, han ringde 03,30 i morse...då TRODDE han det var efter lunch här hemma, han räknade åt fel håll...Men då satt han och åt frukost, det var över 30gr i skuggan och sen ville jag väl inte höra mer...Eller jo, jag är glad för hans skull, men Patrik på Gotland, jag håller med dig, det var orutinerat av mig att inte föreslå honom att han skulle gå in på taxfree innan han åkte ned. Nu får jag förlita mig på hans goda minne...

bilden lånad
Ja, ungefär den här utsikten har väl mannen i huset just nu...OCH JAG ÄR KVAR HEMMA! Må så vara att det är för jobbets räkning, men lite orättvist är det. Nu kanske någon undrar...är han inte inte snickare...??Jo då, men hans chef har hus i Thailand och nu ska en massa gubbs dit och diskutera fortsättningen på jobb. Till råga på allt har vi bröllopsdag medan han är borta...måtte han komma ihåg det och ta en extra vända på taxfree och parfymavdelningen!! Annars så är det ingen större fara med mig, jag får läsro inför skolstarten på tisdag, två stora prov ska avverkas på en gång den här veckan. Borde också hinna med att måla om en sänggavel till nya sovrummet, så egentligen borde jag se det som bonustid eller egentid. Men Thailand...Ja, ja....vad är väl en bal på slottet...??

Egentligen skulle ju den här dagen börja med lite vemod, men äsch, livet går vidare. Vi hade nämligen en liten avskedsmiddag för vännerna i torpet igår, DE FLYTTAR tillbaka till sitt ordinarie bo, vägrar att skriva att de flyttar hem...Jag förstår att de måste, men näe, jag vill inte att sommaren snart ska vara slut.
Måste visa vilken gullig liten plats jag hittade när vi for runt i Dalarna vid Siljans strand...så romantiskt!

Nu vägrar jag att inse att det förmodligen stått bussruta först, och att någon romantisk resenär sen ändrat lite i väntan på bussen...kanske på väg till sin älskade, vad vet jag?!
Sen liten från cruisingen i Rättvik på tisdagen. Vi hade turen att få första parkett hos släkt till släkten inne i Rättvik, och där parkerade sig mannen vid staketet, med ett uttryck som "... jag vill också ha...." och det var han nog inte ensam om.

Gamla fina bilar, bilar, bilar...folk...folk....folk överallt. Hade aldrig kunnat drömma om att det skulle samlas så många entusiaster och så många bilar på en sån liten ort.

Det proppade igen centrum ganska snart, men alla satt tålmodigt och väntade, alla förutom de som var på väg hem från jobbet och råkade hamna i kön...Men till fots tog vi oss runt och kollade in alla möjliga ekipage, och till slut blev man ganska tung i huvudet av alla avgaser, de kör ju inte direkt på blyfri 95 oktan de här grabbarna...och tjejerna med för den delen.

Men de här tjejerna var kloka nog att i väntan på att det skulle röra på sig, stänga av motorn och kliva ur bilen och sträcka på benen. Behöver jag säga att bilen var en av mina favoriter...?

...och den här...

...eller kanske den här?
Rosa lack och kromad list, I 59 års modell
Jag öser på för fullt i stan, som en 50-tals rebell
Jag sveper över landsvägar, ja jag sveper genom natten
Och tar de cool till Clarions sound, med en säker hand på ratten

Tillbaka igen!!
Här har jag tillbringat några dagar (och nätter), Kullsbjörken utanför Rättvik i Dalarna, alldeles vid Siljans strand

Måste vara ett utav paradisen på jorden, ja förutom Bergamon då, så fridfullt och vackert. Jag har sån tur så att mannen i huset har en syster som är gift med en äkta dalmas, och det här är då deras sommarvistelse, ihop med övrig släkt.
Så i detta härbre har vi haft våran tillflykt...

...på övervåningen bodde ett par andra. Man sover som en stock när man kommer dit upp, måste vara luften och de trevliga människorna man har runt omkring sig!
Nere vid stranden har de en slogbod, det kallas så, där man kan sitta och grilla och bara njuta utav solnedgången. Vädret var dock lite omväxlande...

...men onsdagskvällen bjöd på ett skådespel. Mellan regnskurarna så letade sig solen fram, hela Siljan nästan brann! Vi satt, mannen och jag, själva i slogboden, grillade korv och bara njöt.

Det är på sådana här ställen man hämtar kraft,

och det tror jag hans syster och man förstod att vi behövde!
Sen var vi ju naturligtvis på Classic Car Week i Rättvik, bilderna kommer en annan dag!

Hjälp!! Eller ja, nästa livsfarligt läge...eller inte kanske. Men ändå, bland mammas gömmor fanns denna söta sockerskål (för strösocker), i nysilver. Absolut inget högt värde, men den är bara för söt för att slängas! Så nu vill jag ha tips om hur man får den fin igen, att polera går inte har jag förstått, p.g.a. det är just nysilver, då försvinner det lilla silver som är.

Har sökt lite på nätet, men nja, inget direkt bra knep. Har försökt med tandkräm och tandborste...är rädd att jag får bort alldeles för mycket då också.
Sen har vi haft lillprinsessan här. När man är sex och ett halvt, då är livet fullt av funderingar...

...man är ganska tandlös, bra för då går det fort att borsta tänderna.

Sen är man stor nog för att vara med morfar och bygga! Man får en alldeles egen skruvdragare, MED LYSE! Man behöver inte alltid i förväg veta vad det ska bli....

...men något alldeles extra fint ska det bli, som mamma ska få se! "...hon kommer att svimma när hon förstår att det är jag som gjort det..." Å jag kan intyga att hon nästan gjorde det...nu är det bara frågan om var detta konstverk ska placeras i hemmet i Odensbacken. Våran blivande snickare!

Lila var färgen...
Man kan nästan tro att jag haft homestyling (eller vad det nu heter...) i trädgården, men inte.

Giftig som tusan är den, kommer som vanligt inte ihåg namnet, men vacker.

Clematisen är ynklig i år, den gillade inte vintern på Bergamon!

Lilla söta violrutan, den kan jag aldrig få nog av!
Har hämtat minsta dottern på tågstationen, kort men kärt besök blir det. Även kidnappat minsta prinsessan, hur uppspelt som helst när hon förstod att moster och hon skulle sova i samma rum. Å cykel´n är givetvis med...