Nu firar jag!!

Från den 27:e feb har jag en tillsvidareanställning, d.v.s. att jag har ett fast JOBB!!

På måndagen kallade chefen in mej när jag kom på eftermiddagen, med en min som var svår att tolka, hon försökte se allvarlig ut och samtidigt ryckte det i mungiporna...

"...Vi vill erbjuda dej en tillsvidare....osv ...om du är intresserad...?"

Äntligen är det över, kontakter med arbetsförmedlingen, rapporter som ska skickas in, intyg hit och dit. Jag har ett liv!!

Så visst var jag värd en semla...??
God var den också...försvinnande god...
Härom kvällen planerade vi lite för sommaren, här i det lilla torpet.
Ska vi satsa på att få allting klart, som aldrig blir klart...försöka få på lite färg där det behövs som bäst...spika upp det där som aldrig kommit upp...
Ja men sen kom vi väl in på alla turer med husbilen vi gjorde förra sommaren...
Västervik...

 ...på sensommaren, nästan höst. De sista rosorna började så sakta tappa sin charm.
Eller Gotland...

 ...där jag upptäckte pioner utanför husbilen, mitt ute i ingenstans. Hur jag fick använda  hela min  kraft för att inte plocka in i bilen och pryda bordet...för visst gjorde de sej bättre där ute...
Sista turen med bilen...upp till Siljanstrakten...andra paradiset för mej.

 Morgonsolen som knappt orkade upp, inte jag heller för den delen. Det är bara så dags på året som jag kan bjuda på morgonsol på bild...när solen tar sovmorgon och inte visar sej före nio...det passar mej!!
Nu kom vi överens om, inte för många måsten den här sommaren heller...
Så det kommer säkert att vara omålat både här och där ett bra tag till, lister fattas, säkert kommer trädgården att se ut som om den fortfarande vore på planeringsstadiet, men...
vi kommer förhoppningsvis att ha upplevt en massa, ha minnet laddat fullt med bilder och trevligheter!!
Och idag...sista januari...ett steg närmare våren!!
Tack för upplysningen om blommorna i förra inlägget,Gul Nunneört och Murreva...
 det ska jag försöka komma ihåg...

Men älskade svärmor...

...hur tänkte du här??

Hur ska jag klara den...jag som redan har en vit liggandes i komposten...

En bedårande vacker azalea...

 Så full med knopp så det inte ens går att räkna...

 ...det var vad jag fick på söndagens släktfika.

Jag bjöd på hembakat, jo det är alldeles sant...(det tar sej...!)

Och sen...lite bilder från Gotlandsresan förra sommaren.

Jag hade plockat ihop lite guldkorn ur bildarkivet, lagt på en CD och sen kunde vi bänka oss i sofforna framför tv:n. 

Uppskattat...??

Jo...en tår i ögonvrån på söta svärmor när hon såg sitt älskade barnbarn med lilla söta barnbarnsbarnet i famn, vandrandes på stranden vid Ihreviken. 

Vad glad jag är att jag tog mej tid att göra Cd:n.

Tulpaner...

...söta svägerskan tog med lite mer vår in i huset. 

Varken rosa eller röda, går inte att bestämma vilket, men fantastiska.
Och eftersom jag redan är inne på Gotland...igen ( nu får ni stå ut, ni kära gotlänningar som är här och läser...) ...så kommer det lite mer bilder från förra sommaren.
Ni som vet...berätta!! Vad är det som växer i muren runt Visby...??

 Små, söta ljuslila blommor...en livskraft få förunnat...klamrar sej fast i varenda skreva.
Ihop med kraftfullt gula blommor...

 Har väl inte en aning om vad de heter heller...
Har hellre ingen aning om hur sjutton jag kunde och vågade...

...sista kvällen, utanför Visby...
...ta mej hit upp, utan att darra alltför mycket på hand få en bild på en helt fantastisk utsikt. 
Jag som är så j-drans rädd för höjder...

Nu är vi två i köket!!

När jag kom hem i går kväll, trött och sliten.

Då stod han där...

 Ung...vacker...och alldeles oanvänd!!

Mannen i huset...inte vet jag om han  tröttnat på köpt matbröd, eller om han tycker det bakas bullar för sällan, men en försenad födelsedagspresent ( beställningsvara...) var det!!

Så lätt mot den gamla (som jag för övrigt fick den dagen jag flyttade hemifrån...nästan antikvärde på den numera!) och TYST. Den gamla behövde man ha hörselkåpor på sej för att kunna baka med...Kattdamerna flydde ur huset och ingen mänsklig varelse kunde vara i närheten. 

Men nu så...nu går det lugnt och tyst till väga i köket.

Sen var det ju det där med plats i skåpen...

Och ibland är bra att göra en liten röjning. man vet aldrig vad som döljer sig längst in i skåpen...

Fyra svartmelerade ljusstakar tex!!

 Ett loppisfynd (5:- st...) sen den tiden vännen i torpet och jag for på vår sedvanliga runda...

Tror nog att de får stå framme ett tag nu.

 Och redan är delar av semestern planerad.

Gotland.

Nu ska jag åter tassa försiktigt in genom denna grind i Visby...

 ...beundra Gullregnet som blommar som det bara kan göra där.

Vi ska färdas på vägar kantade av stenmurar och insupa det vackra landskapet som bara finns där.

 Jag ska sitta där i sanden och njuta, betydligt mer och längre än sist...

 Ev byta färg på tånaglarna om jag är riktigt modig...

Vallmon som blommar...

 Ska ta många fler bilder på den, den är värd mer plats på minneskortet än vad den fick den sommaren som var.

Fiket...i Visby...innanför murarna...

...där ska jag gå in den här gången!! Eller förresten...jag ska sitta på en utav de där charmiga stolarna utanför, njuta av något gott till kaffet och framför allt njuta av atmosfären!!

Tulpanfrossa...

Ja men givetvis måste jag frossa när tillfället ges!! 
Redan börjar de första ha gjort sitt, det går fort när det är varmt inomhus...

Buketten som sonen överlämnade (stackars sambon jobbade, som vanligt...det var för övrigt hennes bit av morotskakan jag tryckte i mej sist...) bestod av riktigt rosa tulpaner.
Genomskinliga...

Alldeles blanka, polerade...

...tar man sen hjälp utav eftermiddagssolen som hittade in i köket (trots att fönstren inte tillhör dom renaste...) så får de en extra finish.

De lila tulpanerna...

...dom kom vår vän i torpet med. 

Och som ni vet, är svag för baksidan (heter det så när det gäller blommor...?) .Den här bilden är jag riktigt nöjd med själv faktiskt. Nu börjar det osa skryt också...

Visst är den vacker blomman, med de blågrå tonerna längst in...

Det som verkligen retar mej, som är verkligen oproffsigt, det är att när jag sen ser bilden här i datorn...KATTHÅR på ståndaren (??)!! Antingen får det bli en vända i photoshop eller också får jag leva med det...för tulpanen är redan i kompostpåsen.

Har lite mer bilder från lördagen...den där dagen med det där speciella ljuset och dimman.
Vi tog oss en tur upp till vännen i torpet, kaffesugna...

Vägen dit...

Tog lite tid...

...eftersom den som satt på passagerarsidan skulle ut med jämna mellanrum.

När vi väl kom fram...så var han inte hemma!!

Han var och  köpte...de lila tulpanerna!! Så det blev vi som fick bjuda på kaffet.

Och för rättvisans skull...

...vår infart från "stora" vägen. Inte vårt hus man skymtar där framme, det gömmer sej bakom dungen till höger. 

Nu är det ledig dag. Mycket ska hinnas med. 

Redovisa till arbetsförmedlingen. Kan stolt trycka upp ett nytt papper under näsan på dom, fått förlängt till mitten av april...eller nu ska jag vara rättvis, han är bra min handledare (????) på arbetsförmedlingen. Han har lärt sej, "vissa" är det inte lönt att slösa krut på, de skjuter själva...

Inte blev det riktigt som vi tänkt oss...

men en ganska bra helg ändå.

Barnbarnen, de efterlängtade, de tog och drog till med en maginfluensa. 

Det känns i ett mormorshjärta när man är inställd på att ladda upp med energin som de ger. 

Men det kunde vara värre...det är ju övergående.

Och lördagen...

...vacker, KALL, solig och dimmig. Allt i en salig och härlig blandning.

Träden...

 Frostiga.

                                                                Söndagen...

När vi egentligen skulle ha samlats runt bordet, med stoj och skratt, och fikat.

Nybakat.

Det blev istället en lång och välbehövlig promenad.

Första dagen denna vinter när det var helt vindstilla, inte ett moln på himlen, och ja....så fantastiskt vackert. Solen, den till och med värmde, näsa och kinder fick en vacker röd färg.

Och när vädret är sådär vykortsvackert, ja då blir ju allting en njutning för ögat.

Den gamla stenmuren, som jag också i vanliga fall tycker är lite speciell, den var som ett konstverk.

Säg vad vi inte har...

t.o.m. varg efter promenadvägen!!

 ...eller ja, nästan i alla fall. Ibland måste man ju få lov att krydda tillvaron när den blir alltför blek...Men dessa djur är egentligen inte bleka, utan väluppfostrade och kärvänliga.Fast just idag, då hade de annat intresse än två på promenad...

Nu var det ju inte bara vi som njöt av vädret...

...vid den gamla öde ladugården satt en misse och solade sej. På behörigt avstånd hade han full koll på oss, dumma tvåbenta varelser som stod där och lockade och fånade sej, försökte vara gulliga...Gud så löjliga ni gör er tänkte han, man såg på hans hållning att han inte tänkte bevärdiga oss med att komma fram och vara gosig.

Å huset vårt...

 ...ser riktigt charmigt trots att det inte på långa vägar är färdigt än. En solig dag, ja då är det mesta vackert, och på lagom avstånd syns inte heller skitig fönster och omålade detaljer...

Tur som va dök i alla fall sonen upp och hjälpte till med att äta upp det nybakade, det hade ju annars varit förskräckligt om vi hade fått offra oss under hela kommande veckan.

Nu är huset nästan fyllt av tulpaner, i alla dess färger.

Känner mej än en gång som Ferdinand, går här och njuter av all prakt.

Tack för alla gratulationer!!

När man nått min ålder, ja då räknar man kanske inte upp alla år, man firar med måtta.

Men mannen i huset kom hem ett stort knippe tulpaner...

Han vet vad hans vårtörstande hustru älskar och behöver...

Och i morgon kommer delar av barnaskaran hem och fikar, vissa delar av skaran bor alldeles för långt borta, och det är synd en sån här dag. Annars också förresten...

Gårdagen bjöd på en maffig avslutning, om man är ute efter det där speciella ljuset.

Och om han har kameran med sej...

När jag klev ut från jobbet och visste att nästan tre mils bilfärd låg framför mej, ja då bröt nästan paniken ut. För hemma låg kameran. Och vägen hem full av fartkameror...

 Det blev en snabbutryckning när jag väl kom hem, egentligen alldeles för mörkt, fel vitbalans (alldeles för blått) och kanske inte den perfekta bilden. Men vad gör man när man ska ut i fält och inte är riktigt stridsberedd...?? Man går ut ändå.
Dimman bäddade in naturen. 
Den här bilden kunde jag egentligen ha försökt redigera, men på något vis...

...rätt läcker ändå!!
Och nästa...

...nu låg mörkret verkligen på lut. Och dimman...den ligger som ett lock!! Jag skulle ha slutat tidigare den dagen...
Ska begära att det skrivs in i ev framtida anställningsbevis, att vid vissa ljus- och väderförhållande har jag rätt att lämna arbetsplatsen utan förklaring och med omedelbar verkan. 
Nu är det en kall lördagsmorgon, -17,8 , lätt snöfall och solen gästar oss. Och inte är jag ute med kameran då...här ska nämligen bakas till morgondagen!!

Två dagars ledighet snart tillända. 
Brist på sysselsättning har det inte varit, det har vädret sett till...
Skottat snö, hur många gånger har jag tappat räkningen på. När jag hållit på som bäst har grannen på ena sidan glatt kommit på sin fyrhjuliga motorcykel med schaktblad monterad där fram...med ett leende har hon plogat åt alla håll och kanter, backat och trixat. Avundsjukt har jag fortsatt mitt skottande, svetten har runnit efter ryggraden...Enda positiva, jag har säkert fått betydligt mer motion än hon...Men hon hade betydligt roligare, det är jag helt övertygad om!!
Idag har jag haft sällskap här vid datorn.

 En nyfiken liten krabat.
Fick rädda den från ena kattdamen.

 Dålig kvalité på bilderna, men jag tror inte "den" (hen...??) hade gillat blixt...
 Var hos kär f.d. kollega igår, blev bjuden på god mat och trevligt sällskap.
Fick presenter!!
Jo...jo...en del har då tur!!
En ursöt liten kanna, lagom till mjölken som jag vill ha i mitt kaffe.

 En kökshandduk...

...med så mycken vårkänsla som det bara går!!
Den gör mej glad ända ned i tårna när jag ser den.
Tack A för allt, glad och nöjd rattade jag hemåt i vinterlandskapet, småleende åt alla våra minnen från "den gamla goda tiden"...!!
Blev också glad när jag fick en award, från kära, roliga, lite smått tokiga 
Rantamor 
Kommer att hålla på den ett tag, klura lite på frågorna. 
Skrattar gott åt motiveringen till varför hon gav mej den...
Om någon sen äventyrs skulle upptäcka lite nya, annorlunda ord här i bloggen...
mitt tangentbord har nog också fått en släng av influensan som härjar,
för bokstäverna m och n är sega och tröga, några andra hakar upp sej och upprepar sej...
men jag "hamrar" glatt vidare!!
 

"...förbannad...?? Mer än så...hon i huset tror att jag ska gå ut och göra det som hon gör på toaletten...det kan hon glömma..."

Lite vårblommor har flyttat in.

Julstjärnorna är kvar på nåder...fortfarande fina, funderar på att "glömma" vattna dom så det inte känns fullt så trist att slänga... 
Egentligen är det alldeles för varmt och torrt inomhus här, för att några blommor ska trivas. De torkar och blir fula ganska fort.
Men för att jag ska trivas är det alldeles perfekt med värmen... om jag torkat lite och kanske inte är till min fördel...ja då får det vara så!!

Vivor i alla dess färger...

 ...är lite "slitochsläng" blomma. 

Tröttnar fort på dom...

 ...men i grupp blev de riktigt söta.

De ljusa föll mej mest i smaken...

 ...skira, nästan genomskinliga.

Inget bra ljus för fotografering, ingen sol...inga utomhusbilder.
Tror det påverkat mitt humör också...mungiporna är som ett rakt streck känns det som....

Efter många timmar på jobbet de sista dagarna ska det bli skönt med lite ledigt. 
Två dagars ledighet...tänker inte förta mej. 

 "...men matte då...lagd katt ligger vet du väl...skiter i om det är måndagsmorgon..."

Näe...det blev nog ingen vår den här gången heller...
Inget fotoväder heller.

Får rota runt lite i påsen med bilder sen helgen med prinsessan...
När solen gjorde ett kort gästspel när vi var i Arboga...

...och speglade sej så vackert i ån.

När vi nästan trodde det skulle bli en tidig vår...
tyckte liksom naturen nästan viskade lite om det...
...snart så, snart så...vår...

Men förmodligen var det vinter som väste bakom träden...

...nu lurar jag er...nu lurar jag er...

Men lördagen var vacker, den ligger väl bevarad på minneskortet och i datorn, med alla sina vackra speglingar, som här...

Kyrkfönstret.

Gillar kyrkfönster. Mäktiga.

Läste någonstans att nu är den tid när gymmet har högsäsong, att många av oss insett att det vi glatt stoppade i oss under julhelgen har satt sina spår.

Om man tittar ut genom vårt sovrumsfönster mot fågelrestaurangen...

...jo då...det är fler än vi som mullar på oss och tuggar!!
 Här i huset har det väl gnällts en del över det också...eller mest jag då...för att sen i nästa stund nästan kunna ge mitt liv för en chokladkaka. En helt vanlig mjölkchoklad, inget smaksatt, inget som knastrar i mun, utan vanlig mjuk härligt gooood choklad.

Så kommer mannen i huset hem, ser lite sådär vilsen ut som män gör när de inte vet riktigt vad som är lämpligast för tillfället...försöker läsa av hustruns (jag då...) sinnesstämning och säger sen lite försiktigt..."jag har en present till dej..." 

Åhhh....älskade gubbe, jag skiter totalt i byxlinningen som stretar, jag bara njuuuuter!!