Vårdagjämning...solförmörkelse...

Alltihop missade jag!! Konstaterade bara att det vart lite mörkt ett tag, fick tända lamporna, sen fortsatte jag obekymrat med det jag höll på med...Sen slog det mej...Ja, ja...det blir väl vår ändå, och solen lär väl komma åter den också.

Lite vårtecken har det dykt upp här i veckan.

 En snygg dam visade sig från sin bästa sida. 

Jag bor ju som bekant bredvid ett fågel-och ormrikt område, så några turer varje vår till Öby kulle är liksom ett måste.

När jag stod där och hängde på räcket vid gångstigen kom det två herrar, utrustade med kameror och kikare, mössorna neddragna till ögonbrynen, och glatt pratandes. Jag gav dom ett ögonkast som sa " ...håll k-ften om ni ska se något...", och de tystnade tvärt. Efter en stund började den ena viska till mig, berättandes att det var en hona vi såg. De vaknar tydligen först, och är större än hanarna. Det fascinerade dom lite, att en (över)mogen kvinna (??) tyckte det var intressant med dessa djur. Så efter en bra stund så kunde jag det mesta om huggormar, trakten runt omkring, även en del om hans släkt...Den andre herr´n sa inte ett ljud, antingen var han inte lika pratglad eller också satt min varning i fortfarande...

Lite andra vårtecken kanske är på sin plats, alla har ju inte samma smak som jag...

Som små lyckliga vårsolar lyser Vintergäcken upp i den annars ganska tomma rabatten. Tack Anki för att du tänkte på mej förra våren och tog med några små fina plantor!! 

Inomhus blommar det också.

En liten variant av pelargon råkade följa med hem från Plantagen nu sist...Översållad av små näpna blommor, ja vem kunde motstå det?

Även de små sticklingarna i fönstren har satt fart.

Visst vet jag att man ska nypa bort blommorna såhär i början...men det här med regler och förmaningar, ja det är ju inte riktigt min grej. Jag låter det blomma och gläds med det.

Något annat som gör mig riktigt glad, det är

 när solen letar sig in, (vilket inte är lätt när fönstren ser ut som dom gör) och gör vackra mönster. En söt liten kanna från Lena Linderholm

har följt mej länge genom livet, och den blev ännu vackrare nu när solen förgyllde den.

Våren är en fantastisk tid!

Gör nu inte som en del andra här i familjen,

 rusa fram, utan njut av den tid som är!

Den där bjärven...

Ja det var ju en och annan som hade lite funderingar om den. Den är ju egentligen så ruskig så man inte ska avbilda den, ännu mindre skriva om den...

Men håll i er...

 bilden lånad från nätet

 Nu har ju jag och Zambo haft turen att bara sett spår av den. Det räcker bra så.

Annars så...

 Tycker väl att det lyses upp av att det nu är första mars idag, ska väl ändå vara starten på en skön och lång vår? Vet inte riktigt vad jag sysslade med i skogen tidigare i veckan, bilden blev suddig, men stubben...den lyste! Kanske trollen, kanske solen...

 Tog en tur ut till det vanligtvis fågelrika området här i närheten, Kvismaren, tidigare i veckan. De första gästerna hade anlänt, såg väl lite vilsna och trötta ut, men de är väl ändå ett vårtecken, så säkert som något? Och snart kommer trakten att fyllas av både mer fåglar och av åskådare. Är glad att jag inte längre behöver ta den vägen till jobbet, det var ibland svårt att ta sig fram, för alla uppriggade utrustningar som skulle till för att de skulle se dessa bevingade gäster.

Vi har också hunnit med Berga äng i veckan. Hasseln blommar för fullt. Små korvade hängen, och nu när jag sen lägger upp bilden...så ser jag även den lilla honblomman uppe i bilden! Får nog bli ett besök till snarast...

Även gubben i stubben var hemma...eller stammen egentligen. Grinade illa när vi berättade att det kan komma några snörika dagar än. 

 ...Okej matte...självlysande stubbar, gubbar i stubbar, bjärv...man kan undra vad du går på...Tur du har mej!

Näe...jag är inte tjurig...tror jag...*skrattar*... Det är inte därför jag har uppehåll på bloggen, men...varifrån får ni alla andra er inspiration? Kameran...ja men den torkar ju snart ihop, inte blir det många bilder. Jo förresten, nu när solen gör ett gästspel så dammade jag av den. Hade sån tur att jag var ledig också nu ett par dagar.

Så...Zambo och jag har spårat...

 ...och vi kom överens om att det förmodligen är en Bjärv  (Pistvakt/Vintersaga ). Inte så vanliga kanske så här långt nedåt landet, men liksom vargen så kan den väl också vandra långa sträckor. Tur det var ljusan dager, för ingen av oss är direkt modig...

Och vyerna här omkring, ja de blir näst intill vykortsvackra på dagen.

 (ja, jag vet...bilden blev lite för stor...men vill sjutton inte minska ned den!)

 Kvällarna...ja då tar naturens målare fram en ny färgpalett...

 Himlen ändrar sig hela tiden, det gäller att hinna med.

"du matte...den där bjärven...jag håller lite koll på den tror jag...näe, jag är inte alls rädd, men man vill ju veta..."

Annars så...ja det är som vanligt. Förutom då att blogglusten inte har kommit tillbaka, tror jag...

Ha det så gott vänner!!