Segt som sirap idag......näe, jag är absolut inte sjuk, men...

...jag försöker få lite ordning på övervåningen/vinden...som så många gånger förr...

Det har funnits med på dagordningen många gånger, och nu när jag går hemma den här veckan, och liksom är " stand by" på jobbet om någon skulle bli sjuk, ja...då faller det liksom på min lott. 

Sen är det så, det är väldigt mycket där uppe som är mitt...tyvärr. 

Så nu flyttar jag det mesta från ena sidan, till den andra, försöker dölja det som går...guuud så trist det är!!

Betydligt roligare är att det rota bland bilder...
Tagna i helgen...

 ...ulleternell. Verkar klara både en och två frostnätter.

 Nästan som pappersblomster.
Eken...påminner mer om läder.

 Fin gammal skinnfåtölj, typ Chesterfield...
Vitpyttan...

 ...liten, pyttig och söt. Växer som ogräs har jag upptäckt...
Gör inget.
Tänker inte klaga på vädret, fast jag vill...jo då.
Det finns dom som har det värre. På andra sidan Atlanten.
Jag är bara tacksam över att vi tagit ned björkarna som stod väldigt dumt till. 
Oavsett om det är Gudrun, Sandy eller någon annan som kommer på besök, 
den ved vi behöver inomhus, den bär jag helst in själv och inte får den rakt genom taket...

Vilken underbar fantastisk helg vi har!!
Vädret är kanon, även om det är kallt på nätterna med flera minusgrader...
Så...det är bara att ha kläder efter väder.
Barnarbete...tillåtet här i paradiset...

...inom rimliga gränser.

Söta, go´a lilla prinsessan, tålmodigt krattande.

Och när man väl fått ihop en rejäl hög...

...bara att slänga sej i den!!

Liten man...

...med allvarlig min. Kanske var det då när mormor sagt nej alldeles för många gånger och han han förkunnade " du mormor...jag känner mej inte riktigt välkommen här längre..." Mormorshjärtat höll på att brista, samtidigt som skrattet bubblade. 

Ville man nu inte kratta löv så...

...kunde man ju alltid fotografera dom.

Tänk va smidigt det är sen med läskunniga storasyskon!!

 Inga läskiga sagor, utan söta trevliga Nalle Puh så man lugnt kan somna sen.

Eller som den brunögde lille mannen sa till sin mormor "...det är bäst du lägger dej här bredvid mej i sängen om det kommer marsmän genom taket, får då kan jag trösta dej..."

Storasystrarna och mormor förklarade att det nog så inte skulle ske, och sen trädde morfar in lite senare och förklarade det hela...Tv-reklamen, han som får besked om att han är glutenintolerant...barn snappar upp mer än man tror!!

Druvorna... 

...mogna och förmodligen redan oätliga p.g.a. frosten. Fullt med fåglar i snåren, så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte laddat fågelbordet än...

Sista Höstanemonen...

...har lovat mej själv att nästa år plantera en hel häck av dessa underbara höstblommor. Tacksamma, vackra...

...finns i flera färger, kan inte bli bättre!!
Nu har lugnet lagt sej över det lilla paradiset. Barnen hämtade av sin moder, tystnaden...ja den var skön de första minuterna, men nu är det...oändligt tomt!!
Så jag tror jag åker in till stora staden i morgon och...
är barnvakt!!
Men först ska det bli en lång härlig söndagspromenad i det vackra vädret!!

Det är då tur...
...att jag inte har ett jobb som man sköter hemifrån...via datorn!!
För nu har jag provat på det också...
Alla inom kommunen ska lära sej ett nytt system att dokumentera, för att det ska bli enheligt och lätt att arbeta med, för alla...
Så igår...då skulle jag i lugn och ro sitta här hemma, med en kopp kaffe, lite stearinljus tända, njuta av en rofylld förmiddag framför datorn...svara på lite frågor, läppja på mitt kaffe, titta ut genom fönstret, småle och fortsätta svara på frågorna...
Jo...tjena!!
Nu får du ursäkta mej Lena
 jag vet att du lagt ned massor med tid och energi på detta, men...
....sååå stressad jag blev!! Skulle inte med bussen, inte med tåget (ja...vi har ju ingen räls här så det blev väl lite svårt...)...så varför jag efter bara en kvart var så uppe i varv att det saknas motstycke...ja det vet jag inte!! Efter varje avslutat kapitel, då kom det en liten test med frågor...helt plötsligt så var huvudet lika tomt som från början...eller om möjligt...ännu tommare!! 
Borta var leendet, kaffe hann kallna, stearinljusen slocknade av ren förskräckelse över alla svordomar, och vad som rörde sej utanför fönstret...har inte en aning!!
Det gick åt MÅNGA koppar kaffe den förmiddagen kan jag meddela...
Nu är det i alla fall gjort, om man säger så...kommer att behöva en inkörningsperiod!!
Men eftermiddagen/kvällen blev desto bättre!!
Fikastund med mysiga vännen, på ett av stadens fik. 
Så mycket gemensamt vi har, vänner, gamla vänner, ännu gamlare vänner...
Hur mycket som helst att prata om!!
Men sen...gjorde jag kanske något jag får ångra...
...jag släpade nämligen med henne på stadsvandring...
...i kylan...

Inne på vackra Stallbacken...fina gamla hus, varsamt renoverade, inga stall längre...

...men vackra så mysiga butiker.

...med mycket vackert i (och bredvid) sina fönster. 

Ån...i kvällsljuset...

...som flyter runt slottet och dess bro...

... alla ljus som speglar sej och reflekteras...

...vinet som "rinner" nedför husväggen...

 

 ...ja men det är en vacker stad på kvällstid också, å inte hunnan tänker man då på att det är bitande kallt, att vännen bredvid småhuttrar och pratar mindre och mindre...näe jag bara "klickade" på. 

Så nu har jag lite ångest...

 Som om det inte vore nog med det...

 Den första snön har kommit!! 

Så nu letar jag febrilt efter min Karl-Oskar...för nu ska jag utvandra!!

Brukar inte så ofta hämta bilder från nätet, men ibland kan man ju inte låta bli...

(bild lånad från nätet)

 Helgen som stundar...
...då är jag med barn, barnbarn.
Vilket är=blogguppehåll...

Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar...

Man trodde knappt sina ögon...
...att vakna upp på tisdagen, och solen sken från en helt molnfri himmel!!
Klev med stora kliv över dammsugaren som stod mitt på golvet,

tog kameran på axeln och gick ut i skogen.

 Luften...vet inte när den kändes så klar senast.
Ned till dammen.

 Kvarnen stod kvar...
...dammen fanns kvar, välfylld...(men utan grodor och yngel nu...)

 ...alldeles spegelblank. Men när ska alla gamla luftburna ledningar tas ned...bara en liten parentes sådär...förstör bilderna juuu!!
Temat för dagen...guuult.

 Anders Gernandt hade alldeles säkert haft egna benämningar på alla dessa gula nyanser...men jag får nöja mej med...just gult.
Med lite inslag av orange och kanske rött också...

Sen har det hänt...nästan som att vinna på lotto...
Jag har fått en award!!
Från söta Ann-Louise på bloggen 
http://livetsguldkorn.blogspot.se/ 

Motiveringen är nästan så jag knappt törs skriva...det känns ...ja som är det verkligen mej hon menar...??
Paradiset Bergamon För hennes underbara humor och  fantastiska foton att njuta av, känner mig glad när jag besökt Rigmor.
Jag med mitt svammel...om vardagen, om alla tankar som far som vilsna flyttfåglar i huvudet, bilder som ibland kanske inte är de bästa, men som jag gillar...Men så glad jag blir Ann-Louise!!
Men sen...sen kommer det där igen...som jag har så svårt för...att välja ut fem nya att skicka den till. Jag tycker ju om er alla, just för allas olikheter som ni delar med er av, på ett eller annat sätt, att vardagslivet är så olika för oss alla, det är det som är intressant!! Så nu gör jag som vanligt, delar ut awarden med öppen hand, ta emot den, alla är ni värda den!! Gå in hos Ann-Louise så finns det instruktioner om hur man gör.
Idag...lite "jobb" hemifrån, via datorn...huvudet är mer tomt än vanligt...
Förhoppningsvis lite shopping på eftermiddagen, och sen fika med god vän...
Så var den dagen fylld också!! 

Så försvann den också...
helgen.
Dot´ra i Göteborg kom hem, med böcker och dator...

...det är mycket nu, sa hon och la pannan i djupa veck. En blick på skärmen till den bärbara så förstod hennes ömma moder...att hon absolut inget förstod... av det dottern läste. Hann även med att vara sociala, äta mat, och stora prinsessan blev kvar för att få lite mer tid med sin kära moster, det skiljer ju inte så många år på dom.

 Söndag...gick i den vanliga gråskalan.

Ängarna som för några veckor sen var fyllda med gäss och tranor, ja de är nu fyllda av...VATTEN.

Man kan nästan säga att vi fått ytterligare en insjö...

...efter Hjälmaren. 

Undrar just hur de här björkarna mår...

På söndagskvällen, när huset blivit tomt, så när som på mannen i huset och jag, då höll jag på att få tokspel, i kvadrat. Vädret, den här hösten kommer att ta knäcken på mej känns det som, och jag tror att han förstod ganska snart att nu var det snabb handling som gällde. Så i nästa andetag undrade han om vi skulle ta en promenad, om jag ville ut med kameran...klok man det där...
Fåren gick kvar...

 ...men sen hände det något, som ingen av oss var beredda på...
...solen tittade fram!!

 Jag börjar nu förstå innebörden av hur det känns när man får en uppenbarelse...
...det måste kittla ungefär lika mycket som det här gjorde!!

 Det kom samtidigt ett stilla, tunt duggregn, och bort över gärdena...där strödde solen ut sitt guldstoft.
Kort men intensivt...

...sen gick den ned igen där borta i horisonten.
Humöret...ja det gick i alla fall upp några pinnhål!!

Jo...man det kan bli så här...att dygnet har för lite timmar, att huvudet är fullt med nya intryck och tankar...som bara far runt så där, så det nästan känns som om man har en torktumlare längst upp, ovanför axlarna...

Men...det är sååå bra på nya jobbet!! 

Visst, har bara hunnit nosa på det, men första intrycket och första magkänslan...

...den kan säga mycket, och det gjorde det. 

Trevliga kollegor, de jag träffat än så länge, bra tänk och ett arbetstempo som man känner att man kan hantera och är till för de boende. Det kommer säkert svackor, det gör det alltid på en arbetsplats, men som sagt...första intrycket...det signalerade något bra!! Så...till 15:e februari, kan jag i alla fall andas ut.

Här hemma...

...huset förfaller, råttorna har tagit över, disk upp till taknock...

Eller nej...Anticimex har varit här och gjort en insats mot odjuren, råttår...sa han med myndig stämma och placerade ut stora blå kartonger med godsaker för de små liven, ...jo, jag vet...instämde mannen i huset. Nu kommer det att bli lugnt...förkunnade mannen i rock, ...det hoppas jag, svarade mannen i huset, annars är jag snart ensam om morgontidningen här...

Huset för övrigt, ja det får jag väl ta tag i nu i helgen...

 Bilder...

...ja det får bli sen i somras, västkusten. Regnet vräker nämligen ned här idag...

Vackra Skärhamn...

 ...bara drygt två månader sen. Tror inte det går omkring någon med short där längre på bryggorna...

Å varför mönstrade jag inte på Lady Ellen...

 ...när hon låg där vid kajen...?? Lagom stor...

...fanns säkert någon ombord där som också tog hand om disk och tvätt...jag hade kunnat ägna mej åt att måla naglar ( som jag aldrig haft några långa...) och beundra utsikten...

 ...hade med lite tur tagit mej till varmare breddgrader den här årstiden...

....välskött verkade hon vara dessutom.

 Polerad...skulle ha passat mej perfekt...jag som gillar att det blänker...

Men mest passade det nog mej när jag fick sitta på en klippa någonstans...

...blickade ut över havet, himlen ändrade färg hela tiden....

...och mitt sinne mest upptogs av funderingar på va sjutton det va för stenformationer man kunde se lite här och var...

Nu stundar en riktigt lördagsmiddag med barnen, kalops...riktigt hederligt långkok, barnen samlade, om så än bara för en liten stund. Rikedom...

Tittar in till er alla under helgen, jag lovar!!

Nu börjar livet så sakta att återvända till min kropp...

Det lät dramatiskt, men det mest dramatiska är väl att jag hela tiden varit rädd för att kanske inte kunna börja nya jobbet i morgon, som det är tänkt.

Men nu är jag på benen...och de verkar bära!!

Vinterns dörrkrans på plats...

 

Duktiga Carin på http://www.bjorkatradgard.com

har gjort den.

Lagom stor...

...med fina små detaljer.

Snabbade mej ut med kameran när jag upptäckte att solen tittade fram ett ögonblick...

...en sista Zinnia...

...för den här kommer troligen aldrig att slå ut.

Stativet...ja det stod kvar i hallen......borde ha lärt mej vid det här laget...att violrutan den lilla darriga är omöjlig att få skärpa på.

Men med hotande moln vid skogskanten så fortsatte jag...utan stativ.

Nu efteråt kan jag ju se att den dumheten straffade sej...för visst hade lite mer skärpa på blombladet som håller droppen så vackert, varit lite mer mitt i prick...??

 Bladen till violrutan...

...vackra...med mer skärpa där också så...

Blir det tjatigt med droppar...??

Men det är lite av mina favoriter...

 

 ...och den absoluta idag, alunrotens blomma, nästan som en mussla med en pärla i. Men ett stativ hade ju inte skadat...

Laddar idag, med alvedon och nässpray. I morgon på nya jaktmarker, känner mej inte direkt som någon vältränad jakthund på sitt första spårjobb, mer som en gammal utarbetat drever...men det kommer att bli, i morgon...

Man ska inte planera för mycket...

för det är inte alltid att det blir som man tänkt sej, ändå.

En lugn helg, mestadels i horisontalt läge, nödvändigt men tråkigt, väldigt tråkigt...

Mannen i huset...

 ...han greppade ansvaret, å satte fyr på brasan. Allt gammalt ris, ja man kan ju undra varför vi inte gör detta på en gång när vi ändå hålls med veden...men så är det.

 Fortfarande på sena lördagskvällen brann brasan, mycket pinnar var det. 

Men korvgrillning blev inställd...

.

 ...man fick nöja sej med att det värmde gott. 

När man tillbringar söndagen i soffläge, framför tv:n, då kan man programutbudet på TV ganska bra...det handlar om livräddande uppgifter, underhållning av mer eller mindre bra karaktär, och så har vi...

Per Moberg...första gången jag följde ett helt program med honom, kan inte riktigt bestämma mej för om jag gillar honom eller inte...Men jag är väldigt nyfiken på vem som städar efter hans framfart, när han borstar ned det mesta på golvet, och vet i sjutton om jag skulle vilja äta av hans välsmakande gryta när han tar en stor slev, smakar och njuter, och sen häller tillbaka resten i grytan igen...men han är underhållande, jo det är han väl!!

Å nu fortsätter historien om den lilla musen...

...som visade sej inte alls vara ensamstående, som man kunde ha hoppats på.

Lite före 04 natten till söndagen, då vaknade matte i huset av ett ljud...

...ljudet av att "någon" äter något, som knastrar...

Matte väcker husse, som tänder lampan, i sovrummet...

... och jo då, där sitter den ena kattdamen, mumsande på...just det, ännu en mus. Men där upphör allt det kvinnliga hos mej, jag låter henne lugnt äta klart, men sen kommer det kvinnliga tillbaka, för sen städades det...lääänge. Det är vid sådana  tillfällen som jag undrar varför vi bor som vi gör, om jag över huvudtaget någonsin kommer att vänja mej vid detta.

Ja, vi bor i ett delvis mycket gammalt torp, många små ställen för musar att komma in, men nu ska här tätas... 
...och ett samtal till Anticimex!! 

Ur barn funderingar (som inte är mina barnbarn...)
Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern.
Stina, 9 år  

Nu vet man att det är höst, på riktigt alltså...
för igår kväll packade mannen sin lilla väska, badhandduken var med, lite pilsner, och sen åkte han till bastun med de andra herrarna i byn.  Lika glad och lycklig som vanligt...Å varje gång jag släpper av honom och hans vän, så kommer nästan samma känsla som när man för första gången lät barnet gå själv till skolan...man står och ser hur de traskar iväg, ivrigt språkande, väskan dinglande...skillnaden är väl bara väskans innehåll och att skosnören faktiskt numera är knutna!!

Underbara höstmorgon...om man orkar opp...

...träden fullkomligen brinner ute på gärdet. Sämre utsikt kunde man ha när man lyfter ögonen från morgontidningen!!

 Löven på marken...

...bäddat för hösten. Vackert...vemodigt...sorgset.
Stjärnflockan...som egentligen är ljusrosa...

...blekt av höstsolen är den alldeles vit, med  daggdroppar vackra som juveler.
Man måste bara ta sej tiden att se...
Helgen...inplanerat så mycket, trädgård...umgås med nära och kära...
Men...feber i natt gör att det nog blir en lugn dag inomhus, kanske med en ny bok (Härliga Höst, lite råd och tips...) och kanske ett öga på tv:n också.

Från barns funderingar...
En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet.
Kristina 7 år