Vet ni...betänketid...det har man bara i frågesport....

 ...för när mannen kom hem från jobbet igår så kom skruvdragaren fram på direkten...sen tittade han på mej med fordrande min..." har du bestämt dej än...??"

Å jaa...jag är riktigt nöjd med resultatet. Känns extra gott att det var alldeles gratis....Livet är alldeles för kort för att hålla på och vela...

 

När jag och vännen i torpet var hos Tant Grön för en tid sen köpte jag en sommarblomma som jag tyvärr glömt namnet på...men som är översållad med små små sammetsröda blommor...

 ...jag har njutit av den hela sommaren och idag har jag likt Linné stått och samlat in små små små frön av den, lagt dem i ett kaffefilter...och det skulle ju ha varit fulländat om jag också kunnat skriva på va´den heter...Så nästa sommar hoppas jag att jag har flera krukor med dessa vackra blommor!!

 Jobba kväll innebar att jag hann ta en runda i skogen, sitta en stund vid dammen och samla tankar, fundera över livet. Upptäcker när jag sitter där att även i ändernas värld finns det en i paret som styr och ställer...och om jag säger så, den hade inte grönt på huvudet...

Jo...jag vet...det är oundvikligt...den är på väg...

 ...hösten. En tidig morgon (ifall nå´n skulle ringa sej sjuk...annars sover jag så här dags...) möts jag av dimma, bara några plusgrader och en bedårande vacker soluppgång. På nyhetsmorgon förklarar en kvinnlig meteorolog att nu är det definitivt höst. Men riktigt övertygad är jag ändå inte...så det blir en tur med kameran...fånga sommaren om det går.

 Några enstaka klöverblommor finns kvar på ängen utanför köksfönstret...visst är det lite sommar...??

 I rabatten blommar Tremastarblomman, jag hoppas sorkj-veln lämnar den i fred i vinter...

 ...för den är lite annorlunda och riktigt läcker med sin lilla tofs i mitten!! Finns i lite olika färger, rosa, lila och riktigt ljusblå som den här. Kommer att stå på inköpslistan igen!!

 Den vita Hö..anemonen har äntligen slagit ut, en stor bullig knopp har det varit en lång tid nu, trodde nästan jag skulle få hjälpa till som vid en förlossning...

Ni som följt mej här en längre tid, ni vet...att mannen här i huset har många små egna projekt, kanske inte alltid så väl förankrade hos den som han delar tidningen med...

 ...och nu står dessa vindskydd här mot husväggen medans det pågår en liiiten diskussion...

Jag hade tänkt mej ett staket som detta

bilden lånad på nätet
vid altanen/trappan...

 ..men det kanske skulle vara trevligt med ett vindskydd i ena hörnet och dölja det som vi borde ha rensat upp i sommar och samtidigt får jag lite lä för mina blommor...

Vart vindskydden kom ifrån?? Jodå...en byggfirma här i stan håller på att bygga om och bygga ut, och de hade stått uppe som visningsexemplar. Vid lämpligt tillfälle erbjöd sej mannen tjänstvilligt att skruva ned dom mot att han forslade bort dom...å nu står dom här!! Mannen är mycket nöjd med sitt kap, jag är lite mera tveksam...

Ytterligare en dag med Prinsen...

 ...vilket innebar för mormor att finna sej i att vara nummer två...för är morfar hemma så är det han som gäller.

Man får nämligen vara med i morfars egna lilla snickarbod/verkstad, och man får nästan göra som man vill där...med morfars vaknade öga över sej. För liten prins är det ett himmelrike att vara där, få peta på alla saker, prova alla saker (nästan...) och tala oavbrutet till en morfar som hör ganska dåligt...men det blir bra ändå i slutänden!!

Morfar...han lånar ut sin jobbarmobil (den är stöttålig...och bilden dålig, för här gick det undan i svängarna...)...som alla STORA snickarkillar behöver.

Morfar ringde upp från sin andra mobil, och de hade ett mycket viktigt och långt samtal om vad som borde göras under förmiddagen... 

 Å morfar...han har sin mobil i fickan...men inte är det lätt att som liten kille hitta rätt bland alla dragkedjor och fickor...

Å som med alla hantverkare...det är gott om fikapauser...

På eftermiddagen kom älskade moster Johanna, och det var tur det, för morfar åkte på kalas och det tyckte en liten prins var väldigt onödigt!!

Å denna älskade prins, som nog har en alldeles speciell plats i allas våra hjärtan, som vi trodde skulle få ett så annorlunda liv, han tar nu igen det han missade i början av livet med rekordfart. Sin blödarsjuka kommer han alltid att ha, men det har han kryddat med sin enorma envishet och livsvilja, vilket gjort att han kommit så här fantastiskt långt!!

Å vi är evigt...evigt tacksamma för det!!

En blivande trummis möjligen....??

 Nu är det tydligen lite som behöver finslipas...Till och med han själv höll för örat...men mormor applåderat förstås ändå!! 

 Med van hand och allvarlig min blandade han sen medicin och gav sin arma mormor i armen, mormor skrek i högan sky, och prinsen såg nöjd ut.

Vet ni hur mycket man kan få skratta med en nästan treårig man i närheten...?? Mer lär det bli, i morgon kommer han och hela nästa helg...fast jag hoppas att han lämnar trummorna hemma...

Hösten släppte greppet för en dag, vi har haft +27 idag och strålande sol,och det ska man väl inte klaga på!! Sen gjorde jag misstaget att hänga ut tvätt när jag kom hem och nu kommer molnen som på parad...skyll på mej om det blir regn!!

Jag krackelerar!!

 Nu var det väl inte ovansidan av foten som var det stora bekymret...och den lilla bruna färg jag hade kvar på fötterna (ovansidan då...efter tvätt) hade ju inte gjort så mycket om den suttit kvar...Men som sagt va, det är inte bara ormar som ömsar skinn...Fortsättning följer!!

Ljuslila...blodröd...ibland inte helt fel!!

Det ljuslila i bakgrunden är mina älskade violrutor, som verkligen frodas och trivs med vädret. Lite sämre tycker alla pellisar om allt regn...

 ...de blir fläckiga och fula i blommorna.
De stora får ju stå ute eftersom de...

...är alldeles för stora för att få plats någon annanstans!! Så nu är det inte bara rullebilen som man ska jaga plats för till vintern, utan ett gäng gigantiska pellisar. Har genom en annan blogg fått vetskap om att det finns övervintringsrum (jo...ni läste rätt...) för växter.

Man får sen köpa till en värmefläkt...

Känns det som om man gått för långt då...?? Jag kan höra mannen sen i höst när bastukvällarna börjar...Men tanken finns...

I morse knackade det på dörren, tidigt. En försynt, men ändå bestämd knackning. Jag visste nog i bakhuvudet vem det var, men nej, jag ville inte öppna. Försökte förtränga det där envisa monotona knackande, tog en kopp kaffe, hörde i bakgrunden...knack...knack...knack. Försökte läsa morgontidningen utan att lyfta blicken mot fönstret vid dörren för jag visste ju att han stod kvar där. Sen till slut så...jag var ju tvungen...öppnade jag dörren, men bara lite på glänt, försiktigt...för jag ville ju inte...å där utanför stod han, grå, trist och med dimmig blick, farbror HÖST.

Ibland blir inte saker riktigt som man tänkt sej...men blir bra ändå!!

 Skärpan är åt fanders,  färgerna egentligen likaså...men ändå. Jag raderade den faktiskt inte. 

 För det jag skulle visa var hur olika knopp kan vara mot utslagen blomma.

En pellis vid namn Deacon Picotee, nästan lite pärlemorstänk i blomman. Nu är inte själva pellisen särskilt vacker i sitt växtsätt, lång och ranglig har den blivit, men det beror helt och hållet på att jag inte har hjärta att klippa ned den när den blommar...

 En som blommat hela sommaren är Rocco, inte med många blommor åt gången men de som slagit ut har stått väldigt länge. Nu är den inomhus på konvalescens, efter en vild fågeljakt utav en av kattdamerna ute på verandan så blev den lite bruten...tejpad och med stödpinne står den nu inomhus i ett fönster.

 Knopparna är nästan lika vackra som utslagen blomma.

 ...va´ska du bli då, när du blir stor...??

 En Apple Blossom så klart!!

Ny uppdatering engående mina fötter (fortfarande rena...), av välunderrättad källa har jag fått reda på att resultatet syns först efter fem-sex dagar! Olidlig väntan...

Vi fortsatte idag där vi slutade igår...

 Men nu är det gjort!! Jag har slutat lova mej själv att hädanefter ska allt sättas in sina pärmar allteftersom det kommer...utan istället kommit överens med mej att högen bör vara lite mindre nästa gång...

Å inte nog med att hon låg mitt i högen, kattdamen...

...hon har gjort avtryck i mitt tilltugg till kaffet!! Hon tar sej friheter...

Nästan som lilla julafton idag..."pling" i mobilen..."...du har paket att hämta ut på Posten..."( jo, den existerar faktiskt här ute, ett tag till...).

Som jag har väntat...

 Vindspel!!

Utan pling och plong eller rassel...

...bara sååå vackert när det rör sej i vinden...

 ...och bildar olika formationer.

Nu är ju inte vädret sådant att jag kan sitta ute på altan och njuta av det vackra, himmelens portar står nämligen vidöppna, och det kommer att bli en kväll med brasan tänd.

Lite uppdatering angående mina fötter...Inget speciellt har hänt än, förutom att de är renare än någonsin. Så än väntar jag på att undret ska ske...Sen kan jag meddela att när man väl bestämmer sej ska man vara väl förberedd, toabesök avklarade, sitta bekvämt, för man blir sittandes där man sitter i två timmar...försök att ta er fram med plaststrumpor fyllda med nå´n slags gelé får ni se...!!

De finns att köpa dels på nätet, sök på babyfoot så får ni fram olika leverantörer. Sen finns de även på Ullared, sonen köpte med åt sin lilla mamma. De var betydligt billigare där...

Oss emellan, hur många av er sorterar in era viktiga papper på direkten??

Ärligt!!

Här ligger de i olika högar, blir mer mogna en vindruvorna ute på väggen, innan de sorteras in under mycket stönande och suckande. 

Idag är en sådan dag...Hur tråååkigt som helst. Betala räkningar gör jag direkt när de kommer, eller lägger dem hos banken för betalning, men sen...sen blir det en hög för mej...en hög för han...en hög som jag inte riktigt vet vems den är...en hög som känns som den skinnar oss på alla pengar (banken och elleverantören hör dit...), allt bara så deprimerande.

Men jag har haft trevlig hjälp, om än kanske inte så arbetsvillig...

Eller inte arbetsvillig alls!!

Här ligger kattdamen på skrivbordet, mitt bland alla mina papper...helt oberörd.

 Det enda kattdamen kunde sträcka sig till i arbetsväg var att vakta musen...

 De trivs inte så bra ihop, kattdamerna och piphunden. Vi går mest runt med ett kompostgaller när "pipen" är här...men sen när han åkt hem blir det väldigt tyst, och faktiskt så saknar jag honom då, men det skulle jag ALDRIG erkänna för hans matte...

 Någon som provat...?

Längst ned till vänster ser ni min mycket skitig och fula stortå, full med förhårdnader och annat äckel, mina sommartår ser ut så (jag tvättar dom varje kväll om nå´n undrar...). Ska jag nu någonsin kunna fixa till vinet så måste ju fötterna var i toppform. Med dessa mirakeltossor fyllda med nå´t mirakelmedel kommer fötterna att bli som lena små barnstjärtar...

Återkommer med resultatet...

 

Kul att ni tyckte det verkade trevligt här i paradiset!!

Ja men då är det klart att ni ska få följa med in också!!

I nya delen ligger husets hjärta, köket alltså. Har ALLTID velat haft ett stort kök med mycket arbetsytor, så det var ett måste. Oj, nu ser jag att barnbarnets "odjur" kom med på bilden nere i hörnet...

 Glasfatet på fot som kaktusen står på är ett arv som jag fått av mamma, det kommer från hennes farmor. Äääälskar det!!

 Mer vänster ligger själva köket, ytor...skåp...kan man aldrig få för mycket av!

 Ännu mer vänster...det lilla skåpet i hörnet stod i huset när vi köpte det, så det tillhör inventarierna. Kökssoffa, vet ni hur många man kan knö´in på den...?? Den fullkomligen slukar folk!!

 Å vänster igen...utsikt över åkrarna utanför, ängeln i fönstret håller koll...

 Vi har kombinerat vardagsrum/kök, ser betydligt rymligare och större ut än vad det egentligen är. Perfekt när man är mycket folk, även om man hålls i köket så är man liksom med. Men oj, det ligger nå´n i soffan...där hittade jag mellanprinsessan!!

 Bilderna är av dålig kvalité, men det får ni stå ut med!!

Å eftersom jag hittade både en hund och unge på bilderna så behöll jag båda!!

Välkomna hem till oss!

 Här bor vi!!

Ett gammalt hus, det med glasverandan, ett nytt på höger sida. Emellan blir en liten mysig innergård.

 Stenarna på gräsmattan??

De låg i sovrummet som mannen grävde ur i vintras för att isolera, eller ja inte i själva sovrummet utan under golvet. Längre än så kom de inte...Å nu är vi lite oense om vi ska forsla bort dem helt eller kanske göra något kul av dem där de ligger. Det kommer vi förmodligen att hålla på att diskutera några år eller så...

Inne på glasverandan....

Ja men visst, mina pellisar!! Även plats att komma till ro på, har använt den alldeles för lite i sommar känner jag. Att ligga där på soffan och höra hur kvällen övergår i natt med alla dess ljud ger ett enda stort lugn inombords.

(nu ser jag också att en pellis verkligen ränt iväg på höjden, får ta fram sekatören i morgon...)

Mellan husen bor de vilda, ja lite annat också...kryddor och vanliga pellisar. På kvällarna och nätterna bor även paddor och grodor här.

 Här växer mitt nästa levebröd...på det gamla uthuset hänger det nu stora klasar med vindruvor. Jag och fåglarna bevakar dessa...

Nere i ena hörnet av trädgården står växthuset. Vi kan tyvärr inte gå närmare, för då ser ni allt ogräs...Bredvid en gammal zinkbalja med barnens smultronplantor, och även fåglarna tyckte att det var behändigt med allt samlat på ett ställe. Framför växthuset två physalisplantor, vis av erfarenheten får de stå utanför. Första året jag odlade tog de helt överhand inne i växthuset. Det som nu tar överhand där inne är pumpor...

 Här inne i nya delen av huset ligger köket, med vita spetsgardiner som sig bör på landet, och med Mårbacka i fönstren!!

Jaha, så bor vi. Om ingen förstått det så kommer nog både jag och mannen att få bäras ut i horisontalt läge från detta hus, för flytta ska vi aldrig göra...