Jag krackelerar!!

 Nu var det väl inte ovansidan av foten som var det stora bekymret...och den lilla bruna färg jag hade kvar på fötterna (ovansidan då...efter tvätt) hade ju inte gjort så mycket om den suttit kvar...Men som sagt va, det är inte bara ormar som ömsar skinn...Fortsättning följer!!

Ljuslila...blodröd...ibland inte helt fel!!

Det ljuslila i bakgrunden är mina älskade violrutor, som verkligen frodas och trivs med vädret. Lite sämre tycker alla pellisar om allt regn...

 ...de blir fläckiga och fula i blommorna.
De stora får ju stå ute eftersom de...

...är alldeles för stora för att få plats någon annanstans!! Så nu är det inte bara rullebilen som man ska jaga plats för till vintern, utan ett gäng gigantiska pellisar. Har genom en annan blogg fått vetskap om att det finns övervintringsrum (jo...ni läste rätt...) för växter.

Man får sen köpa till en värmefläkt...

Känns det som om man gått för långt då...?? Jag kan höra mannen sen i höst när bastukvällarna börjar...Men tanken finns...

I morse knackade det på dörren, tidigt. En försynt, men ändå bestämd knackning. Jag visste nog i bakhuvudet vem det var, men nej, jag ville inte öppna. Försökte förtränga det där envisa monotona knackande, tog en kopp kaffe, hörde i bakgrunden...knack...knack...knack. Försökte läsa morgontidningen utan att lyfta blicken mot fönstret vid dörren för jag visste ju att han stod kvar där. Sen till slut så...jag var ju tvungen...öppnade jag dörren, men bara lite på glänt, försiktigt...för jag ville ju inte...å där utanför stod han, grå, trist och med dimmig blick, farbror HÖST.