Vart tar dagen vägen?

Älskar vita pelargoner...

Den här dagen har någon stulit. Den tog slut innan jag ens hann upptäcka att den fanns liksom. Skulle hinna med sååå mycket, och vad blev gjort? Trodde jag skulle bli klar med min uppgift i funktionshinder, skrev och skrev, tog sen bort, började om, skrev och skrev, tog bort...så fortsatte det hela förmiddagen. Det är så svårt att få till det, "beskriv kortfattat...", ja men vad menas med kortfattat?? Jag är inte en kortfattad människa, ingenting jag beskriver blir kortfattat, jag lägger ut texten, även när jag pratar...så nu står jag där jag började i morse, ungefär, bara med tolv timmar fattigare...

För att muntra upp tillvaron så hämtade jag mellanprinsessan, det är väldigt viktigt att det blir rättvist. vems tur det är att komma och sova över. Nu är det mellan de mellersta barnen som det gäller, den äldsta har inte bett om att få sova kvar på länge...och den minste håller de hårt i. Nu kanske någon undrar, var i hela fridens dar lägger de det stackars barnet, i en kartong på verandan eller...? Vi har faktiskt två små pyggerum på övervåningen/vinden, på hallen sover vi och det andra rummet disponerar bonuskillen när han kommer (vilket av förklarliga själ inte är så ofta, han har tjej...)och det rummet kan då ev nattgäster låna. Det är inte stort, men backar man in och har väskan framför sig brukar det gå bra. Skoja bara, så litet är det inte, men på vissa ställen är det lite lågt till taket, men funkar bra. I vilket fall som helst så är det kungligt besök här och förhoppningsvis ska vi fylla morgondagen med mer roliga saker än vad den här dagen hade med sig.

Hej VÅREN!

För visst kom våren idag? Hoppas nu att det bara inte är ett tillfälligt besök. Letade lite vårtecken i trädgården, och dessa stackars smultron försökte envist komma upp lite mer i solen. Jag satte dem i en gammal balja i höstas och nu ser det ju faktiskt ut som de överlevt vintern trots att alla pratar om att det gått hårt åt blommor, med snömögel och allt. Vet knappt vad det är, men det är tydligen ruuuskigt.

Sen börjar tulpanerna att hitta opp också, ganska vackra blad.

Idag var det sista dagen i skolan innan påsk, om någon hade trott att det skulle bli en lugn avslutning, ja så då tog vi fel. Fyra grupper, fyra grupparbeten. Tyvärr funkar inte alla grupper så nu efter att den här kursen är slut kommer alla grupper att bildas om. Tråkigt för oss eftersom vi jobbat ihop oss nu, bara att börja om. Men jag förstår varför.

Igår hade jag en mycket trevlig lunch med en gammal vän, TACK så mycket!! Tänk att det ska vara så himlans svårt att få till det, behöver ju inte vara krångligare än så, att mötas på stan över en lunch. Det måste vi göra om!!

Nu har jag två dagar på mig att göra min första inlämningsuppgift i funktionshinder, sen tänker jag ta påsk med mina nära och kära. Äntligen kommer hon som bor nere på kusten hem! Det var då på tiden. Så påskafton blir här på Bergamon, vi har beställt vackert väder så att vi ska kunna sitta ute en del, tycker faktiskt inte det är en orimlig önskan. Sen hoppas jag på fikagäster, och det kan till och med hända att jag tar fram de rosa mazarinerna då ur frysen (har fått en hel del gliringar om att jag gömmer dem där...)!!

Å så lite kalas igen...

Är man envis så är man...Idag kände jag bara att nu måååste jag till dammen i skogen, så jag pulsade iväg, snö upp till knäna på vissa ställen. Det var som det värsta aerobicspass, men fram skulle jag och fram kom jag. Sen gick jag runt och bara njöt av vatten som porlade och detta är verkligen vår för mig. Tillbaka var det mindre kul, fotspåren var fyllda med vatten...så surt är det.

Sen var det dags att fira denna ljuvliga varelse som fyller femton, älskade Maja!! Tänk att det är drygt femton år sen jag skjutsade ner din mamma till BB och fick vänta läääänge innan jag fick komma ner och beskåda underverket, kommer ihåg precis var vi satt, nere i foajén i en liten kur och jag är nästan säker på att både fåglarna kvittrade och solen sken.

Mellanprinsessan har kommit in spelåldern...ertappad!!

Mamma i huset hade gjort en underbart god (och hög) tårta, femton ljus givetvis!

Sen gäller det ju att hålla tungan rätt i mun när man skär...

Lillprinsessan lade beslag på sin älskade Carro, som faktiskt är morbrors lite också...

Lilleman var det full fart på, efter ett tag åkte kläderna av, med andra ord, ett riktigt kalas!! Tack för en trevlig eftermiddag med MYCKET GOTT!!

Kalas

Släckte ni ner i kväll?? Här var det mörkt som sånär på utebelysning eftersom den går på sensor och mannen avböjde vänligt men bestämt att stå med ficklampa i en timme och försöka lura sensorn att det var solljus...ibland är han lite motsträvig.

Idag har vi kalasat med mannen släkt, denna cooling plus två lite äldre firade vi. collingen på bilden blev sex år och högsta önskan var just lite coola saker, eftersom storasyster alltid får det. Det som är bra med mannens släkt, förutom att alla är väldans trevliga förstås, är att vi alltid slår ihop ett gäng födelsedagar och liksom hyvlar av dem på en gång, inga märkvärdiga presenter utan man träffas just för att det är så himlans kul att träffas.

På vägen ut till köket för att hämta mer smörgåstårta hittade jag dessa underbara tulpaner!!

Väl ute i köket stod denna tjusiga Gerbera som mannens syster då fått för att hon och hennes familj var så snälla och lät alla samlas hos dem. Vilken färg!

Bara för att vi nu har ångan uppe vad det gäller kalas så fortsätter vi i morgon, då i Odensbacken. Största prinsessan fyller femton!! Denna lilla ljuva varelse, vacker så man nästan tappar andan, hon föddes för femton år sen och liknade mest då SkallePer...Men alltid glad, och det har hon fortsatt att vara, jag är så J-DRANS STOLT över dig MAJA!!

Tack!!

Först och främst, TACK för alla kommentarer igår, och visst är det så, jag ska vara stolt att jag klarar mig så bra, det är ju jag som lagt ner energin på läsningen. Nu menar jag inte att jag ska vara kaxig och dryg för det, utan bara stolt över att jag fixar det. Så det så. Sen kan jag vara lite stolt över att jag a) inte fick bäras ut på bår från tandläkaren idag b)till och med log och var trevlig och pratade så gott det nu gick med alla attiraljer i mun c) önskade honom trevlig påsk och INTE kommenterade att han förmodligen kunde festa loss rätt bra på mina bidrag denna månad...

Resten av dagen har jag försökt att få det lite påskfint i hemmet, det är inte så lätt när vi bor ungefär som i en skokartong, men det kan ju vara kul med fräscha gardiner till påsk och lite gula dukar. Hann med en runda på torget efter tandläkarbesöket och köpte lite "vår", små söta krokusar och penseer som jag planterat i en korg utanför dörren. Får vi se om harar och råddjur törs upp och toppa dem lite, eller om det ska bli första året vi får njuta av dem alldeles själva.

Så, dags för en snabb dusch, sen upp till vännerna i torpet, så de inte glömmer bort hur vi ser ut...

Det hettar till

Jo men absolut!! Vi har bara börjat nosa på etik och genast blir det laddat i klassrummet, man kunde nästan ta på luften stundtals. Sen visar det sig verkligen vilka som respekterar andra och vilka som har jättesvårt att ens lyssna på vad andra säger bara för att man redan har en bestämd åsikt. Men sånt här gillar jag, även om det tar energi. Vi ska tydligen även få läsa boken "Energitjuvar och det blir spännande.
Snart har även vi lite påskledigt, vilket innebär att vi är i skolan två dagar nästa vecka, att jag ska läsa och skriva ett arbete om Funktionshinder över påsk...visst är påskhelgen sisådär en fjorton dagar...När vi ändå är inne på skolan, fick svar på sista medicinprovet idag, VG. Just det, där satt det. Nu är jag jättelycklig för det och faktiskt väldigt stolt, dels har jag pluggat för det och sen har jag inte suttit på en skolbänk på över trettiofem år. Men, sen är det som med Tony i Let´s Dance, meeeen, då ska man få gliringar från en del andra att man pluggar, jaha, och varför är vi där då...?? Det trodde jag faktiskt att vi vuxit ifrån. Sen glädjer jag mig minst lika mycket åt att en tjej i klassen med invandrarbakgrund klarade sig, för det är en sak att svara muntligt, men sen att skriva ner det på svenska, det krävs en del. Bra gjort!!

Nu ska jag koppla av och försöka förtränga morgondagen, tandläkarbesöket i alla fall. Det var till och med svårt att skriva ordet, tandläkare...hur f-n kan man välja detta yrke??????????

Mening

Har börjat småläsa i boken om etik, den kommer att beröra och röra till det, det kan jag lova. Det finns ingen mening med livet, utan mening i livet. Efter att jag läst den här kursen kanske jag kan svara om jag tycker det påstående stämmer, jag vet bara att nu innan kursen så tycker jag att jag är en ganska vidsynt person, som har förståelse för att andra människor kan se helt annorlunda på saker än vad jag gör, och jag låter andra ha sin tro och sitt tyckande utan att det stör mig. En av de stora frågorna under kursen blir hur vi kommer att förhålla oss till andra kulturer och religioner i vårt jobb, särskilt i livets slutskede eftersom vi kommer att jobba med gamla. Har inga problem med det, finns inget som säger att det jag tror eller inte tror på är rätt, möjligen att jag vill veta mer om andra religioner och på så vis möta de anhöriga på rätt sätt. Intressant!!

Idag fick jag äran att följa med minsta prinsessan och mamman (drottning..??)på kondis medans mellanprinsessan var på sin teaterkurs. Tänk att när man som sexåring får gå på kondis, välja precis vad man vill, och efter en stunds fundering komma fram till att daimtårta med vispgrädde och chokladsås plus ett stort glas cola, det är precis vad en sexårsmage behöver!! Mycket socker var det i det hela, barnet vart som en duracellkanin efter det, gick på högvarv och somnade förhoppningsvis snabbt när de väl kom hem. Tack för en trevlig eftermiddag/kväll kära prinsessa!!

Etik

Jaha, så var dagens skrivning gjord, sista i medicin. Kändes rätt okey, tror jag klarade det. Så i morgon kör vi igång med etik, och det känns spännande, det tror jag tilltalar mig mera. Där kan jag få svamla runt lite och ha mina egna funderingar. Livsfrågor har ju alltid fascinerat mig, så nu kommer det nog att bli heta diskussioner efter som det är många starka viljor i klassen. Det ser jag fram emot!

Idag är ordningen återställd i huset, boxern till tv:n är hämtad på posten. Vet inte om jag berättat, men den gav upp i lördags och nu har mannen genomlidit ett antal kvällar utan tv, visserligen har han filmer att titta på, men ändå. Sen igår blev det riktigt illa, jag visade att man faktiskt kan titta på tv via nätet, men efter ett tag tappade datorn kontakten med det trådlösa nätverket, så då var det nära. Men den datakunniga hustrun (jo eller hur?? ha ha) fixade till det, och sen var friden återställd på Bergamon. Men så idag fick mannen då hämta ut nya boxern, och nu ska den installeras...än så länge är det tyst i vardagsrummet.

Jaha, nu igen...

Om min tandläkare nu hade tänkt sig en kortare semester kan han tänka om, idag bet jag sönder ytterligare en tand, så nu kan han snart åka jorden runt sponsrad utav mig. Säger snart som barnbarnet när fel låt vann i Melodifestivalen, "får man svära??" Nu gör jag det rättså bra redan, svär alltså (enligt barnbarnen), men det här var JÄDRANS så onödigt! Så på fredag morgon ska jag besöka käre TandBosse och jag ser inte fram emot det. Har redan hjärtklappning...och det är inte för att han är snygg eller så.

Idag ligger Ernst lågt, istället försöker jag förbereda mig inför morgondagens sista prov i medicin. Å det går inte. Har totalt tappat tråden, vet inte om det beror att jag känner av min struma eller om jag bara helt enkelt just nu har för lite energi för skolarbete.

Jag vet att man inte ska gnälla för småsaker, men nu tänker jag göra det. När min man började riva taket så dammade det, och även om nästan hela huset är inplastat så har det trängt igenom ÖVERALLT och krupit upp genom golvet till övervåningen!! Dammet ser inte ut som damm, det är mer rostfärgat och fastnar på allt, även katterna...jag dammsuger och dammsuger, och det enda som är kvar att dammsuga, ja det är just det, katterna...

Ernst och jag

Herre gud, jag fick nästan ståpäls när mannen hittade allt detta i taket, eller i all isolering under taket ska man väl kanske säga. Först hittade han en anmodan om deklaration, från 1930. Ja, man kanske inte behövde deklarera om man inte vart ombedd, praktiskt. Det som är lite kul är att det står Berga, Sköllersta. Tydligen hörde det här till Sköllersta kommun då, sen har det gjorts om till Odensbacken.

Sen måste det ha bott någon bakkunnig här, ett recept som verkar väl använt.

Han hittade ett räknehäfte från någon stackars Dagmar...

som hade fått en del röda bockar...tack och lov att man inte gör så längre!! Det gjorde ont i mig när jag bläddrade, fullt med röda bockar på nästan varje sida, stackars flickebarn!

Sen nu på morgonen hittade han en mycket trasig bibel från 1887, och en massa små trasiga häften från början av 1920 från någon söndagsskoletidning eller dylikt. Har väl alltid tyckt att det vilat något andäktigt över detta hus... Alla dessa små fragment från långt tillbaka, plus några bitar av gammal tapet ska jag spara och rama in och sen sätta upp i nyrenoverade sovrummet, jag tror att jag bevarar lite av husets själ då! Ja, bibeln kanske blir lite svårt att klämma in bakom glas och ram, men den ska sparas i kartong, den tillhör det här huset. Så nu vaknar ju lite av min pappas intresse att släktforska, nu vill jag ju veta vilka alla dessa är som lämnat kvar sakerna, och varför i himmelens namn ligger det i taket/(golvet på f.d. vinden)?? Var det för att eftervärlden skulle få en liten fingervisning om vilka som bott här? Tror någon att jag hinner plugga idag...??

Så här såg vårat sovrum ut i morse, tomt och kalt. Jag älskar ljuset i det, och jag blir helt knottrig när jag tänker på att det ursprungligen byggdes 1895, tänk om det kunde berätta...Först och främst ska hela rummet isoleras, golv, tak och väggar, ingen mer vinter med + 11 när man ska sova. Men sen ska det in garderober vilket huset saknade helt när vi flyttade in. Först var tanken att slå igen ett fönster och göra garderober efter hela sidan, men det gör ont i mig att ljuset då kommer att bli annorlunda. så nu lutar det åt att gamla köket får ge plats åt all förvaring och ett fönster där får ge vika.


Sen när mannen fått bort taket så dyker det upp ett gammal vackert tak, i en helt underbar grön färg. Då blir jag om möjligt ännu mer lyrisk, nu skenar tankarna verkligen iväg!! Sen har det förmodligen stått ett platsbyggt skåp eller rent av en kakelugn mot murstocken, man kan se märken i taket. Nu är det vackra taket i alldeles för dåligt skick för att bevaras, jag inser det. Men en bräda ska jag spara som minne, och färgen ger mig rysningar.


Sen när jag ser dessa detaljer som kommer fram, går inte att beskriva. Det vaknar en liten Ernst i mig...
Å jag som skulle läsa idag...Kan inte koncentrera mig, måste hela tiden vara med och kolla, mannen får en mer och mer ansträngd rynka i pannan när jag kommer in med kameran och undrar hur det går. Så vackert tak!!
Dagens visdom...från en närståendes blogg.
Det som mest skiljer de dumma och de kloka åt är att de dumma hela tiden begår samma dumheter, medan de kloka alltid hittar på nya. Hmmm...

Livet kunde vara sämre

Jaha, då sitter man nere(??) i Odensbacken och är barnvakt till lilleman, vilket innebär att han sover som en stock och jag funderar på att göra det samma på soffan... Några av barnen är hos sin pappa och stora prinsessan är ute med kompisar, fast visst borde man vara hemma till nio när man inte är mer än femton snart?? Om inte annat för att hålla mormor sällskap. Om någon nu tror att Odensbacken är en metropol som det rör sig på, så är det då fel. Helt dött, inte en själ ute.

Anledningen till att jag sitter själv barnvakt är att mannen är med sina bastuvänner till Relaxen inne i Örebro. Det är årets stora händelse. Redan klockan fem offrar sig några fruar/sambo´n och skjutsar in de förväntansfulla, utrustade med ett oändligt tålamod. Detta tålamod ska räcka även när man hämtar hem sina män, det tar TID för dessa män att komma ut. Först så kommer en, sen kommer en, sen kommer en...Sedan är klockan snart inne på nytt dygn fast de stänger klockan nio. På vägen hem ska detta tålamod också räcka till att första pratar alla i mun på varandra och sen som på en given signal...så snarkar alla. Ens sista uns av tålamod går åt till att försöka få ut rätt gubbe vid rätt hus väl hemma i Asker, så dags på dygnet vill man oftast att de snällt bara ska ta sin lilla väska och kliva ur bilen. Och i år slapp jag köra!!

Betydelse

Pratade idag med en vän som kommer från Turkiet, hon har inte bott i Sverige så många år. Det hon hade absolut svårast för, det är alla synonymer vi har, eller ord som kan betyda flera saker, det har tydligen inte turkiskan. Bland annat när folk sa att någon hade gått in i väggen, hon vågade aldrig fråga varför de inte öppnade dörren...trodde hon förstod fel. Sen har hon förstått att det även blivit ett skämt av det, men för henne var det verkligen så, man gick in i väggen bokstavligt. Nu är hon jätteduktig på svenska man kan inte tro att hon bott så kort tid i Sverige.

Transvestiten kommer inte. Om han nu någonsin funnits, man blir nästan tveksam. Vi fick det sorgliga meddelandet i skolan idag, han tyckte inte han hade något att tillföra oss. Det har vi tyckt hela tiden.

Sen kan jag meddela att fartkameran vid Kävesta fungerar...det var INTE jag som gjorde upptäckten, tack och lov, utan en klasskamrats man...

Trångt, trångt, trångt...

Saker överallt... Ungefär så ser det ut i huset. Hur ska man få rum med det som rymdes i två garderober i en i stället...?? Mannen som för det mesta somnar på soffan framför tv:n, måste han nödvändigtvis ha en säng?? Å andra sidan, var ställer man madrassen?? Hur många viktiga papper kommer jag att packa ned/slänga som jag sen kommer att leta mig fördärvad efter?? Mitt i allt detta ska jag försöka läsa, upptäckte att vi har skrivning två i medicin på tisdag och inte torsdag som jag hela tiden trott. Tur att det blir vår och sommar, då kan man tillbringa tiden utomhus, och för eventuella kaffegäster (och det hoppas jag blir många, för det är alltid kul), det blir utomhus och altan i fortsättningen!!

Brukar ni läsa meddelande ni får från företag och dylikt?? Bra, idag har jag också lärt mig varför...var hemma direkt efter lunch innan jag skulle vidare på lite annat och då tänkte jag skulle förbereda lite mer på övervåningen, vi har lite delade åsikter om vad som är viktigt att spara och inte. Om jag går ner till uthuset uppstår samma diskussion men omvänt...I alla fall så släpade jag runt med en säng, kartonger överallt, fram med dammsugare, å då, poff...ingen el!! Propparna hela, kollar om grannarna ser ut att vara belysta, men nej. Då slår det mej, "den 16:e kommer vi att stänga av elen mellan 13-16 för underhåll"...hälsningar Eon. Så nu när jag kom hem igen, om möjligt, rörigare än i morse. Men el har vi. Tack Eon.

Ibland kan man inte sluta att förvåna sig över folk. Vi har en del sådana i klassen, eller i alla fall en människa. Ofta har vi grupparbete, och på det sista står det att vi gärna får använda våran fantasi och göra det lite roligare när vi redovisar. Så nu har denna "någon" bjudit in en TRANSVESTIT som ska hålla föredrag för oss. Ingen vet om vad, inte heller varför. Det vart VÄLDIGT tyst i klassen när hon berättade det, jag tror vi såg ut som fågelholkar allihopa. Inte så att jag har något emot transvestiter, absolut inte, men jag kan för mitt liv inte begripa vad det har med undervisningen inom äldreomsorg att göra...

Måndagskväll

Har tillbringat kvällen med att frysa på en skridskoafton vid Askers skola... Tänk att man vid min ålder inte lärt sig att klä sig ordentligt. Men huvudsaken barnen fick åka. Eller rättare sagt försöka, prinsessan på bilden tyckte nog det var i halaste laget och storasyster försvann ut på isen med hjälp av sina kompisar, så där stod vi och huttrade. Trevligt ordnat av klassen i alla fall, korvgrillnig och fika, marschaller runt isen. Ett sätt att tacka för en bra vinter som en pappa sa. Visst, eller kanske hälsa våren välkommen tycker jag...

Idag har jag försökt planera om vårat blivande sovrum, det är inte lätt att få ihop garderober, sängar m.m. på mindre än tio kvadrat som dessutom är en trappa upp där vi mest har förråd. Vi får hoppas att det blir en kortvarig lösning, men jag är rädd för att det som alltid tar mer tid än man tror, dessutom har mannen ett jobb att sköta säger han, vad han nu kan mena med det...

Kärlek

Igår skrev jag om vänskap, och nära det ligger ju kärlek. En typ av evig vänskap kan man väl säga. Min kära väns dotter tillverkar smycken, och ganska naturligt då att jag beställde ett hjärta med alla barnbarns namn på. Sen hoppas jag ju att framtiden ska ge mig två hjärtan till med namn i, inget brådskande med det. Men det finns alltid plats för flera hjärtan...det kallas visst kärlek då. Idag var kärleken när man antingen får en kram från en snart femtonåring med något jox i ansiktet (lermask tror jag det var) som förmodligen skulle göra denna undersköna varelse ännu vackrare...eller när en liten man i matstolen med ansiktet täckt med banankaka fyrar av sitt leende så all snö egentligen borde vara borta nu...eller när gårdagens slalomprinsessa lindade sina armar omkring min hals och förklarade att i morgonkväll måååste du bara komma när vi har skridskoafton i skolan...eller när minsta prinsessan suckande och tålmodigt förklarade för en mossig mormor att det var totalt fel låt som vann igårkväll...Ett ord, kärlek.

Natten gick bra om nu någon varit orolig...av en händelse hade det blivit fel, så istället för att vara två så var vi tre. Till råga allt vart det en lugn natt, förutom att NÅGON som vi inte vet vem var inne och gick på hemmet strax före tolv. Vi kollade en del utrymmen, men så långt som ner till källaren tog vi oss inte, där gick gränsen. Kan väl säga att man tittade över axeln ett antal gånger sen i natt när man gick på larm, det är ju inte alltid man kan gå två och två. Skönt att sova hemma i natt, här är det inga obehöriga som smyger omkring i alla fall.

Öppen dörr

Idag fick förmiddagsfika hos våra vänner i deras torp. På vägen hem funderade jag just på vänskap. När vi kom och Kerstin stod där i dörren så är det det största beviset på riktigt vänskap, en dörr som alltid står öppen. Symbolen för okonstlad vänskap, enkelt och ändå så djupt. Man kan ha så många olika vänner, en del finns lite där i utkanten men man kommer liksom inte varandra riktigt nära och ändå så funkar det. Sen finns det vänner som man inte ens behöver säga allt till, de läser det ändå. Vänner som man kan få vara sådär barnsligt tjurig med,få spy galla över allt och alla och de vet ändå att det är för stunden bara, det måste ut. Likaså när man är glad, det fullkomligen bubblar ur en, inte en sammanhängande mening det bara forsar som ett vattenfall, och ändå förstår de. Vänskapen är också när jag får ta del av det innersta, både sorg och glädje. Det är svårt med vänskap, fast egentligen är det enkelt, antingen finns den eller också finns den inte. Men för mig finns den.

Nu är det snart dags för en natts jobb, lite skrämmande eftersom det är ett tag sen men också kul. Jättekul är det att kusins dotter på berget jobbar natt i huset bredvid så vi samåker, det är bra när vi åker hem i morgon, då kan vi hjälpas åt att hålla oss vakna.

En aning vår

Detta är VÅR även om det är inomhus...



Detta är VÅR utomhus!!
Har suttit ute mot husväggen med boken i knät, så skööönt!! Fåglarna är helt galna och trots att det är snö så har de fått vårkänslor. Det är såna här dagar som varje vår påminner mig varför vi bor där vi bor, att vi tog steget att flytta ut hit för gott. Nu är de där kalla nätterna med knappt elva grader i sovrummet glömda, nu njuter jag bara av naturen och se hur allt vaknar till liv igen, med alla dessa "vårljud" omkring mig.

Idag har vi börjat tömma sovrummet, det ska ju renoveras där också. Framför allt ska det in en ny kamin för kommande vinter. Så det första som åkte ut var bokhyllan full med böcker, som jag nu klämt in i vardagsrummet, ser inte så kul ut men det är bara tillfälligt. Sen återstår en del funderande kring resten, vi har ju inte så många kvadrat att välja på...Kanske får bli tält på tomten över sommaren, eller kanske jag kan flytta in i växthuset!!

Torsdag igen...

Dagen onödigt vetande:
En sjuttioårig människa i genomsnitt har stoppat i sig 30 ton mat - ca 6 elefanter.
Sånt som gör att man lägger tillbaka JORDGUBBSMAZARINEN man just höll i, som man fått från dottern i Odensbacken...Kaffe utan dopp blir det. Annars kan jag berätta att när jag kom ner till familjen i Odensbacken igår för att vara barnvakt, så stod det en HEL BURK MAZARINER, JORDGUBBSMAZARINER. Sååå goda!! För att vara på säkra sidan har jag lagt över dem i en icke genomskinlig burk i frysen, så nu är det bara jag som vet var de finns...Bjudkakor kallas det. Skall avnjutas i trevligt sällskap, går även bra i sin ensamhet vid stugknuten med en kopp kaffe.

(ursäkta att jag snodde bilden från dej Rebecca...)

Sysslat med grupparbete i skolan idag, ett stort sådant dessutom. Det är nog svårast, det liksom "far" iväg rätt mycket, en del tycker det ska vara med allt, andra tycker det bara ska vara det absolut viktigaste för läraren orkar i alla fall inte läsa igenom...det sista köper jag faktiskt. Men nu har vi i alla fall kommit en bra bit på väg, och det känns skönt. Sen ska det renskrivas, och där skulle vi behöva UllaBellaSekreterare...(Solstollarna tror jag barnprogrammet hette som "hon" var med i, som egentligen var en han...)

Nöjd

Ja, jag är inte nöjd med allt som livet för med sig, men jag är nöjd med dagen. Alla som känner mig vet att jag verkligen bryr mig om vad som händer mina kära runt omkring mig, inte minst Loppemannen. Det värmer när ni tänker på mig på ett eller annat sätt, tack snälla ni!! Sen är jag en sån person som försöker plocka det positiva i livet, att leva i nuet är nummer ett därför. Det som var igår, det är redan gjort och morgondagen är framtid, skulle jag gå och fundera på framtiden skulle jag glömma att leva och njuta av nuet, så är det. För att vara stark och orka lägga energi på det som krävs, då är det nuet som gäller. Om jag lät oron vara min ryggsäck genom livet så skulle jag heller inte orka lyfta upp huvudet så högt så att jag ser solen idag, eller alla varma och fina människor runt omkring mig. Sorgen över orättvisan finns där, men den får inte bli min närmaste följeslagare.
Kvällen tillbringar jag nu i Odensbacken hos alla älskade barnbarn, hastigt fick Loppemannens far tag i biljetter till någon konsert i Stockholm, och givetvis ska de åka!! De behöver egentid och de behöver komma ut och få tänka på lite annat, njuta av livet.



Efter att jag gett tandläkaren ett litet bidrag till sin semesterkassa så åkte jag till en gammal jobbarkompis. För snart två veckor sen fick hon ett föl, men tyvärr klarade sig inte stoet, så nu är det mjölkersättning som gäller, dygnet runt. Som att ha spädbarn, fast med fyra ben...och j-drans livligt spädbarn dessutom!!
Snart är det helg igen, och faktiskt så ska jag jobba natten mellan lördag-söndag. Å faktiskt ska det bli riktigt kul, jag kände att jag vill det när de ringde och frågade, sen kanske det är mindre lyckat att det är ett tag sen jag jobbade natt och att vi bara är två den natten...

Å så nya tag igen

Ibland när man vaknar kan man inbilla sig att saker och ting inte hänt, men jag kände direkt i morse att verkligheten är så grym som den är, Leopold är sjuk. Sen måste jag ta till allt det positiva som jag är utrustad med, för det är jag, och inse att jag hjälper honom inte med att tänka på vad som kan hända eller om det händer eller när det händer. Jag måste samla ihop mig och försöka se det underbara i att vara mormor till honom, jag har förmånen att bo nära och dela så mycken tid med honom, och givetvis resten av familjen. Så på det sättet kunde det vara värre, de kunde bo miltals här ifrån, eller värst av allt, på andra sidan jordklotet. Så nu tar vi nya tag, familjen i Odensbacken behöver allt stöd de kan få, jag hjälper dem inte med att gräva ner mig. Leopold är en jätteglad kille, han behöver glada människor ikring sig, och det är min förbannade skyldighet att som mormor ge honom det!! Så det så. Men fortfarande är inte livet rättvist...


Ett betydligt mindre bekymmer är att jag lyckats tugga sönder en tand. Så i morgon blir det fixa till det, en stor bit fattas och det skaver illa i munnen, jag är där med tungan hela tiden. Så nu lägger jag väl några hundralappar extra till tandläkarens semesterkonto...
Måste få skryta, VG på första medicinprovet...Hur bra är jag inte??!! Ha ha!!

Min djupaste önskan

Jag önskar jag hade en trollstav, att jag kunde trolla.
Idag har jag bara EN önskan, den handlar inte om vår och den handlar inte om skolan, utan det ENDA JAG ÖNSKAR är att våran lilla prins någon gång får ett positivt besked. Idag fick hans föräldrar ännu ett negativt provsvar på senaste proven, han har bildat ännu fler antikroppar mot sin medicin. Våran alltid så glada prins, han är värdig något bättre än det här, och hans föräldrar borde få njuta av hans första år och inte bekymra sig över ifall han ramlar, ifall hans lilla mjuka fina kropp blir täckt av små illavarslande blåmärken. Idag kan jag inte glädja mej åt solen, jag ser det knappt för ögonen är fulla av tårar.

Ja, jag har väl inte direkt somnat i matskålen...men inte har det blivit mycket gjort idag!! Men ibland måste det få vara så. Har läst en del, givetvis, fikat med vännerna från torpet först, sen med familjen från Odensbacken. Hunnit med en rask promenad där emellan, eller rättare sagt den började väldigt raskt men mattades mot slutet. Min kropp är seg, och då beror det inte enbart på att jag bär runt på en massa extra kilon, den är "strumaseg". Sista provsvaren var ju inte helt bra, men jag tyckte då att det var hanterbart, men nu överväger jag att ringa läkaren och vi får börja om med pusslandet av medicin. Ska fundera lite mer på det.
Har fått opp min hylla i fönstret till men sålådor!! Så nu ska det petas ned frön i små torvbriketter och sen vattnas och sen få stå i söderfönster och växa. Nu är det ju ingen panik med det, som det verkar nu kommer det inte gå att plantera ut de stackars blommorna förrän i augusti...

En prinsdag...

Mamma skulle iväg på något så jag stannade hos mormor och morfar, där kan man ju leka tittut i soffan...



Sen när mamma kom tog vi en promenad i det vackra vädret, mamma trodde jag skulle sova...ha ha hur dumt var inte det...??



När man har varit ute och gått ska man fika, det vet jag. till råga på allt kom morbror med sambo, vart lite orolig att jag inte skulle få någon kladdkaka...men som ni ser räckte det till mej också...



Men herre gud, ni kan inte mena att det redan är slut...??!!
Som mormor säger jag bara TACK alla för en underbar dag!! Nu ser jag fram emot påsk när även minsta dottern kommer hem och blir med oss!!

Uthyres

Vilket underbart väder!! Eftersom jag har gnällt mycket tidigare måste jag ju nu tala om hur glad jag är för att solen skiner. Har stått en stund mot väggen i solen och bara njutit, hade tänkt att försöka ta mig in i skogen, men se där räckte inte mina taxben till, så det blev lite kaffe mot husväggen, inte fel det heller. Sen har jag kollat över våra fågelholkar, och kan konstatera att det är inte bara huset vi bor i som delvis är i renoveringsbehov...Har dom hyresgästförening våra bevingade vänner lär vi få dom på halsen längre fram i vår. Nu kommer jag ihåg att dottern i Göteborg en sommar hölls och snickrade ihop fågelholkar så henne kanske jag ska anlita för renovering, hon ska komma hem över påsk och hon vill säkert ha lite att pyssla med.
Ikväll är det bastukväll igen för våra män i bygatan. Samtidigt har våra vänner i torpet skottat sej fram till sitt torpet och tänker tillbringa helgen där, så vi kvinnor tar en myskväll där och skickar våra män på bastu. Vilka som kommer att få det trevligast?? Vi kvinnor förstås!! Vilka som kommer att få det varmast?? Det är nästan så jag kan säga vi kvinnor där också, det eldas nämligen ganska rejält i torpet...

Upprörd!!

Nu kanske man inte ska bli upprörd över dessa små rara pojkar...men anledningen till att de får vara med på min blogg är att de är brandmän, och idag har vi haft brandövning i skolan. Jättebra, det som var mindre bra är att det visade sej att det finns inte BRANDLARM eller BRANDVARNARE i lokalerna!! Vi är på tredje våningen i ett gammal hus, vi är tidvis tre klasser där...ca 75 personer plus lite kontorsfolk. Sen har karl´n som är från Sensus (som bedriver studieverksamhet i lokalerna), mage att bli irriterad när vi ifrågasätter om man över huvudtaget får ha det så. Till råga på allt var enda dörren som ska användas som nödutgång belamrad med bråte från UTSIDAN så den fick vi knappt upp...Det som retar mig mest var karlskrällets attityd, att lite senare sticka in huvudet och spydigt konstatera "nu så kommer det att monteras upp brandvarnare redan på måndag, så ni som inte tänkte komma hit förrän det var gjort kan ju komma på måndag..." Baaah!! Detta betalar MedLearn 24000:- i månaden i hyra för...
Vi hade skrivning idag, och jag ska inte skylla på "han från Sensus", men det gjorde inte saken bättre, så jag svarade bara på grundfrågorna, så nu är det bara att hålla tummarna att det håller. Om jag säger så, medicin är inte mitt ämne...Men som jag skrev en annan dag, jag är nöjd, det finns annat i världen att bekymra sig för.

Nostalgitripp

Den här tavlan har en liten egen historia...För många år sen bodde jag i Almby, och var då lycklig ägare till en ganska knäpp men mycket snäll dalmatiner vid namn Brandy. Helt ofarlig men kanske lite burdus. Så en dag ringer det på dörren, som vanligt hade jag och Brandy kapplöpning till dörren, och ja, den här dagen vann han. Fick upp dörren och där utanför står en ung polsk tjej från universitetet som sålde tavlor som hon gjort för att finansiera sina studier. Till på köpet var hon hundrädd, väldigt rädd...hon sjönk ner på bänken på verandan, vettskrämd och fick inte fram ett ord på en bra stund. Så var den tavlan såld för hennes del...mitt dåliga samvete gjorde att jag köpte den direkt, utan att pruta. Tur nog är den väldigt vacker, fast det hann jag inte se just då...



Dessa vackra stenar har jag fått av en mycket kär vän, de symboliserar mina tre barn var tanken, eller barnbarn, för då vid den tiden hade jag tre barnbarn, men nu är jag lycklig mormor till fyra!! Så det blir till att försöka få tag i en till, kanske av annan kulör eftersom det sista är en pojke.



Den här lampan har jag ärvt efter min mormor, den hade hon som läslampa. Nu kan jag väl tycka att den kanske inte är så praktisk som läslampa, men den ger mig alltid en bild av min mormor sittandes i sin fåtölj, alltid med en bok i handen. Hon läste alltid böcker, inte något romantiskt tårdrypande, utan riktiga mustiga deckare skulle det vara, gärna lite mord här och där. Det kunde man inte tro om min mormor!!


Det här vackra skåpet är ett gammalt apoteksskåp! På insidan finns en liten smal hylla med små urholkningar för olika mått man hade förr i tiden. Skåpet fick man pappa när jag var liten av ett original som vi bodde granne med nere i Askersund, en enstöring som pappa hjälpte att fixa potatislandet varje år, och så ett år fick han detta skåp som tack. På den tiden var det kanske inte så märkvärdigt, men för mig har det alltid varit lite speciellt, dels för grannen var på snudd till skräckinjagande och lite spännande, och sen har skåpet följt med mig genom livet. Nu står det i vårat nya fina badrum, kanske inte någon hedersplats för ett skåp med sådana anor, men det fyller sin funktion där, fullt med handdukar...


Å nu ska jag ägna mig åt min dagsranson av läsandet, ute skiner solen...varför göra något nu som du kan skjuta på framtiden...??