Öppen dörr

Idag fick förmiddagsfika hos våra vänner i deras torp. På vägen hem funderade jag just på vänskap. När vi kom och Kerstin stod där i dörren så är det det största beviset på riktigt vänskap, en dörr som alltid står öppen. Symbolen för okonstlad vänskap, enkelt och ändå så djupt. Man kan ha så många olika vänner, en del finns lite där i utkanten men man kommer liksom inte varandra riktigt nära och ändå så funkar det. Sen finns det vänner som man inte ens behöver säga allt till, de läser det ändå. Vänner som man kan få vara sådär barnsligt tjurig med,få spy galla över allt och alla och de vet ändå att det är för stunden bara, det måste ut. Likaså när man är glad, det fullkomligen bubblar ur en, inte en sammanhängande mening det bara forsar som ett vattenfall, och ändå förstår de. Vänskapen är också när jag får ta del av det innersta, både sorg och glädje. Det är svårt med vänskap, fast egentligen är det enkelt, antingen finns den eller också finns den inte. Men för mig finns den.

Nu är det snart dags för en natts jobb, lite skrämmande eftersom det är ett tag sen men också kul. Jättekul är det att kusins dotter på berget jobbar natt i huset bredvid så vi samåker, det är bra när vi åker hem i morgon, då kan vi hjälpas åt att hålla oss vakna.