Ja men...jag är ju så stolt!!

 Den minsta av de här två sötnosarna (den något större är min minsta...)

ser idag ut så här...

(bilden tagen med mobil, därav kvalité)

...en snart sjuttonåring som går första året på gymnasiet, frisörlinjen. Som förra veckan fick bli modell med hjälp av de i tredje årskullen. En tjej som vet vad hon vill, fötterna på jorden...å ja...jag är så jädrans stolt över att få vara hennes mormor!! Samtidigt orolig, vad ska livet erbjuda henne...måtte det vara nådigt och inte alltför krokigt och besvärligt!! Tänker på när jag själv var sjutton...visste knappt hur världen såg ut utanför kommungränsen...trodde livet skulle bli enkelt och rakt...

Nu sitter jag här...krokig har vägen varit, ångrar ingenting som jag gjort för då skulle det vara ogjort...men lite smidigare hade väl kanske kunnat gå...många människor har jag mött, en del har passerat utan större avtryck medans andra blivit vänner för livet.

Ja...så är livet....

Söndag...innebär för en del ledig dag...

 ...man ligger i soffan och kollar på tv...

...eller man ligger i sängen och brasan sprakar, å så blir man störd av nån med kamera...(nu vet jag precis vad mina barn kommer att säga..."se där, det där är den där elaka katten med ondskefulla ögon...", men det har hon inte, men de är stora...)

 ...och nej...ni ser inte dubbelt...Det här är kattdam nummer två, den något rundlagda som inte går ut förrän det blir vår igen.

Å matte då...

 ...hon ligger soffan och äter praliner (Marianne...) och petar navelludd...

Nej...hon jobbar och har s.k. delad tur, är hemma på lunch. Mannen står vid spisen, eller...det blev visst pizza!!

Men söndag är det i alla fall!!

Torr, trist, tråkig...

Ja...det kunde vara en beskrivning av mej själv, men...

...det är inte direkt roligt när man plockar fram olivträdet från vinterförvaringen och det mest liknar en ruska!! Det får någon vecka på sej att visa vad det går för, men jag tror hoppet är helt ute. Undrar om man törs klippa ned det...??

 Pellisarna...inte kommer det att bli många som klarar vårens gallring!! De ser nästan lika trötta och ledsna ut som olivträdet. Å vad har jag lärt mej av detta?

Jo, minska ned på allt som ska vinterförvaras, vi har inte rätt utrymme för det. Här tokeldas det med jämna mellanrum, och murstocken går i rummet som pellisarna ska ha som vinteride. Så värmen där kan variera, inte undra på att de tröttnat, så många gånger de har lurats till att tro att våren är på G! Påminn mej när köpivern drar igång...!!

Fick en rolig och lite annorlunda utmaning av bloggvännen Agneta på

http://snackskalsdalen.blogspot.com/

Tio saker om mej själv...

Känner mej väl inte så intressant, men vi kör på!

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
 
oj...det kommer jag knappt ihåg...Jo, jag kikade nog över staketet till det här torpet och önskade att det vore mitt...
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
 
Avslutade min utbildning, slängde mej handlöst ut i yrkeslivet igen och kände ungefär som jag hade ett stup framför...visste inte alls var jag skulle landa!!
3) FEM SNACKS DU GILLAR 
 Gottegrisen nummer ett...
*Just nu ligger Marianne högst upp...tills jag förätit mej på dom...
*Olw´s Cheez cruncherz ...lite mer smak och lit knaprigare...
*Chips, alla sorter med sourcream
*Choklad...måste väl räknas som snacks...
Tycker nog det räcker så...får skämmas nog ändå!! 

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL 
Där stöp jag direkt, kan bara lite barnsånger utantill...Nu känner jag mej precis lika tråkig som olivträdet faktiskt!!   
5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR

*Jag skulle direkt skänka pengarna till forskningen för blödarsjuka.
Finns inga fler alternativ.

6) FEM DÅLIGA VANOR
*Sitter alldeles för mycket vid datorn...
*Dricker alldeles för mycket kaffe...
*Kör bil alldeles för fort...ja jag vet, det är olagligt också!!

*Kan fastna i vissa saker och rutiner, det måste bara vara så...
*Lat...det där såg riktigt illa ut...men jag tycker alla andra hinner så mycket, men det kan bero på att jag just sitter här, framför datron...

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA 
 *Umgås med familjen, det inkluderar naturligtvis barn och barnbarn...annars skulle det ju bara bli mannen i huset och kattdamerna!!
* Vara ute med husbilen, upptäcka alla smultronställen vi har i vårt avlånga land!!
*Kameran...vi är ju nästan ett...
*Vara ute i trädgården, kanske inte nu på vintern...det blir inte så mycket gjort där kanske, men det ger en otrolig inre frid
*Träffa vänner!!   
 
8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA 
*Underkläder som inte är sköna och sitter bra...åldersrelaterat...??
*Kortkort...
*Silkig pyjamas...inte åldersrelaterat...har aldrig kunna ha sidenpyjamas eller liknande...det känns bara för äckligt!!
*Äkta päls
*Alltför tighta kläder...har med figuren att göra, men det är inte skönt heller!!
9) FEM FAVORITLEKSAKER
*Kameran...igen
*Datorn...igen...inte undra på att jag inget får gjort!!
*Nu stjäl jag det här ifrån Agneta...mannen i huset!!...ja, ja vi leker väl inte, men vi umgås så mycket vi kan och vi har väldigt roligt ihop!!
*Mobilen...när jag väl lärde mej den...patiens är min stora passion!! Jaha, man ska ha dom för att ringa också...
*Husbilen...jag älskar att köra den!! antingen är vi på väg till något riktigt mysigt ställe eller också är vi på väg hem med huvudet fullt av underbara minnen, förhoppningsvis...

10) TIO PERSONER SOM JAG SKA GE DEN HÄR UTMANINGEN TILL

Å där skiter det sej direkt…!!
Så var så goda, alla som känner sej manade, ta och nappa på utmaningen!!

Den vita ljungen har fått ett litet fint täcke av snön som kom igår, inte mer snö än att det gick att sopa bort från trappan. Å det känns som om det är alldeles lagom...nu vill jag ha vår!!

 

Den vackra tulpanen i förra inlägget...

...har ändrat utseende och liknar mer en pappersblomma nu!! Det gick fort i värmen...

...från riktigt röd har en del blivit mer åt det violetta hållet.

 Rosorna i kruka som inhandlades förra veckan (tror jag det var...) lider också av att vi eldar och har varmt, istället för vattning försöker jag komma ihåg att duscha dom. Men jag tror inte de blir så gamla i det här huset...

Har fått förlängt på jobbet till sista februari, det går sakta men säkert framåt. Ett lugn infinner sej i vardagen när man vet vart man ska bära sin matlåda på morgonen...sen saknar jag mina kollegor från sommaren, vi hade ju det så bra!!

Det som gör mej mindre lugn är att lillprinsen har ramlat på sitt dagis och slagit i huvudet. Absolut ingen skuld till personalen där!! En treåring ramlar och slår sej, ofta. Men är man blödarsjuk...då kan det innebära så mycket mer. Vi får hoppas att det inte blir några följder. Och tyvärr, det lär hända fler gånger. Men...

Helgen gick väldigt fort, och plötsligt var det måndagsmorgon igen, antingen man vill eller inte...Å jag ville inte...

Efter en lördag med 50% av barnbarnen så blev söndagen en så lugn dag att man knappt märkte när den började eller tog slut. Tid för många tankar, att försöka tänka positivt, att glädjas åt här och nu. 

Lite glädje och vårkänsla väcker fortfarande pärlhyacinterna...

...och har man fel inställning på kameran kan de bli extra blå!!

Lite läckert var det ändå.

 Tulpanerna som mannen i huset gav sin hustru förra veckan är som vackrast just nu. Men de blommar över fort så det blir säkert en ny bukett redan innan den här veckan är slut...

Nu en liten fråga till er som kan det här med pellisar...ska dom klippas ned nu snart och sen planteras om...eller klipper man längre fram i vår?? Mina är långa och rangliga (de som fortfarande är vid liv vill säga...)och skräpar förskräckligt, så nu är jag riktigt trött på dom. Å varje vår är jag lika villrådig, vilket man ska göra först...plantera om eller klippa...och sen brukar det inte bli någe´me´någe´...

 

 

Sakta men säkert återhämtar man sej, om än mer och mer ärrig för varje sår man får. Att förstå livets orättvisor, det kommer jag aldrig att göra men jag måste lära mej att leva med dom. TACK alla ni som bryr er, både med ord och tanke, jag känner att jag här många vänner här som tröstar. Att få skrika ut min sorg och vanmakt här på bloggen är att blotta sej, att visa sej naken och sårbar. Och det är precis vad jag är. Och jag fryser, inombords. Men samtidigt måste jag och alla runt omkring lillprinsen ta oss över kanten, igen. Kanten på en avgrund som ingen vet hur djup den är, bara att det blir längre och längre upp till kanten. Men kämpa, det ska vi. För prinsens skull, annars sviker vi honom. Han ska få den bästa av alla världar, och det är vi skyldiga att ge honom, för han ger oss oändliga lycka och kärlek, helt villkorslöst. Kommer ALDRIG att sluta hoppas och tro. Jo, jag är en optimist, men ibland orkar jag inte ända ut.
Men lördagen kom, och vi fick rå om de minsta kungligheterna. Morfar...han är tålig han!!

  Vad ska vi med en häst till...?? Sen att bygga med lego i liggande ställning...

...å det är faktiskt sant, han somnade!! Trots att prinsen klängde.

Å inte har jag skördat än, om det nu är saffranet som lyser så gult och fint!! Snart har den blommat över, den vita krokusen...

...som har så vackra lila nerver i blombladen.
I helgen nu ska jag ta mej i kragen och hälsa på hos er igen, livet går som sagt va vidare.

Först tänkte jag inget skriva...men det här är ju min blogg, och den innehåller vardagen för oss. 

Så...igår stannade världen liksom upp igen.

Lillprinsen.

 Som har den svåraste formen av blödarsjuka.

Han har också ett hjärtfel, som nu förmodligen kommer att kräva en operation inom en femårsperiod, om inget mirakel händer. Sådana har vi slutat tro på för övrigt..

Att operera någon som är blödarsjuk...dessutom hjärtat. Där behöver jag inte lägga ut texten mer, alla förstår. 

Det var ett tungt besked, både för en mormor och en morfar.

Hur en mamma och pappa ska orka, det går över mitt förstånd. 

Men som en otroligt stark mamma skrev igår, 

Just precis nu orkar jag inte, men jag ska grina ögonen ur mig ikväll och i natt, sen ska jag resa mig upp igen i morgon och fortsätta älska mina ungar till vanvett samtidigt som jag fortsätter leva i den där vardagen som vi måste ha, för någon annan möjlighet finns inte. Det är bara att fortsätta. 

Tänk så liten man känner sej i denna oändligt stora och kalla värld.

Om jag kunde trolla...

En dag att minnas...

...och kanske inte bara för att jag tog tag i saken och såg till att det blev bullar bakade, inte heller för att jag samtidigt sorterade tvätt på hela golvet framför tvättmaskinen eller för att jag också sorterade allt som skulle till återvinningsstationen...

utan för mitt i allt detta så kliver mannen i huset in med en av sina chefer!! Första gången jag skakar hand med denne smått chockade karl, som tittar sej diskret runt omkring i all röra. Där står jag med rödblommiga kinder som den värsta bullmormor med mjöl på magen och med ett ansträngt leende på läpparna. Så vad göra?? På med kaffet och bjuder på nybakat. Men ikväll så...då ska mannen i huset få höra vad man använder en mobil till!!

Kunde inte motstå dessa små minirosor igår i all shoppingiver...

 ...och från att ha varit små oansenliga knoppar igår...

...så har de redan slagit ut idag!! Om det beror på att bullbaket värmde upp hela huset eller om bagaren själv osade hett efter besöket av mannen i huset med chef låter jag vara osagt.

 Arbetet med att scanna negativ fortsätter...

...kvalitén är inte den bästa (tror jag hade en tittochtryck kamera på den tiden...) och någon mästerfotograf är jag då inte, men bilden...den är väl ändå en höjdare!! Minen på min förstfödda...och ja, naturligtvis räddade jag kattungen!! 

Jag blir rörd och jag blir glad...

Åter har jag fått en award...

...denna gång från http://mariasbilderblogg.blogspot.com/.

En mästerlig fotograf med blick för det där lilla extra, titta in hos henne och njut!!

Men sen kommer det svåra, att välja nya som förtjänar en award, det gör ni ju alla!! Inte kan jag välja fem utav er, det vore som...ja jag vet inte vad?! så håll till godo alla ni som läser, ta den, ni förtjänar den alla!!

Vita miniamaryllisen...

 ...blommar fortfarande, om än lite mer som lutande tornet i Pisa. Jag har förlåtit trädgårdsmästaren eller vem som nu är den skyldige, den har nog fyllt sin funktion ändå, fast den är röd, väldigt röd...

 

 Den vita krokusen som inhandlades i fredags på TantGrön har redan tittat ut ur sin lök...Men nu blir jag lite fundersam...va sjutton är det för orange tofs den har?? Brukar dom se ut så där?? Men varför skulle den förresten vara normal när inte så mycket annat här i huset är det...?

Hur tillbringar man sin födelsedag då, dessutom på en ledig dag??!! Jo, man shoppar loss utav guds nåde...Det blev en snygg klänning, (jag är ingen klänningsmänniska, men den här har jag suktat efter ett tag, så nu slog jag till) när jag nu ska ha den...sen en FOTOSCANNER!! Nu ska här scannas av gamla negativ som ligger i lådorna, vet ni hur många sådana jag har...negativ alltså, inte lådor...?? Tusentals och åter tusentals. Jag har redan börjat och tiden bara flyger iväg, herre gud så roligt det är!!

TACK för alla gratulationer jag redan fått, inget jämt och inget märkvärdigt att fylla. Känns inget annorlunda heller, och vid min ålder så är det väl så att visdomen kanske inte ökar utan att det förr är åt andra hållet, men om det bekymrar jag mej just nu föga...för här ska scannas negativ!!

Så kom då våren igår kväll...

 ...eller nästan i alla fall. Sonen med sambo hade med sej en bukett vackra vårlika tulpaner.

Det är nog vårblomman nummer ett för mej, och jag törs inte räkna efter hur många buketter som köps till det här huset under den perioden...det är nog som med värmeljusen, Ikea skulle överleva på mej med alla ljus och trädgårdsmästaren på alla buketter jag köper.

 Även stora dottern vet vad mammas hjärta klappar extra för...

...just det, ljuslyktor!! Texten påminner mej om det som egentligen borde vara självklart...att njuta av livet, att man är frisk och att jag har mina älskade omkring mej, det är väl bara minsta dot´ra i Göteborg som jag måste få att förstå att det är här ikring hon hör hemma... Nu skall denna sättas upp på väggen så småningom, men jag kunde inte låta bli att tända den redan nu.

Ombyggnaden av verandan går...ungefär som att slå huvudet i en betongvägg!! Eller kanske inte sååå, men idén är inte riktigt förankrad, mannen hade väldigt många synpunkter. Ojojoj...nu vet han inte mycket om kvinnlig list...!!

Promenadbandet används...jadå. Men jag har nog inte riktigt fått in tekniken än känner jag, efter en stund känner jag att rumpan liksom blir längre och längre bak och överkroppen sakta tippar över framåt, jag hamnar på något vis i 90 graders vinkel...Tur att det finns nödstopp på eländet...

TACK A på bloggen  http://annika-dittenochdatten.blogspot.com/

för en väldigt trevlig eftermiddag!!

En tur till TantGrön i Vintrosa stod på dagordning.

Vi hann med gott fika, två olika sorters kladdkaka med färska hallon till, (den gröna brickan är detsamma som grönt nyckelhål...)satt som en smäck skulle hon Lulu med läpparna i Äntligen Hemma sagt.

 Man sitter mitt i all växtlighet och prydnad och intar sitt kaffe, ett väldigt smart drag för man ser alltid något man vill ha...Men det som får mej att nästan sätta kaffet i vrångstrupen är olivträdet...mitt står nämligen uppe på vinden ihop med alla pelargoner, alldeles naket dessutom...inte ett grönt blad på har det. 

 Fönstret bakom mej...fullt med pepparfrukter. Lägg märke till de vackra fönsterdekorationerna bakom, nästan som blyinfattningar. Vågade inte kolla vad de kostade...

Bordsgrannen till vänster...kanske något lättklädd för att vara i mitten av januari. Å kolla pelargonerna hon omger sej med...Ingen rättvisa här i världen!!

Så nu börjar bearbetning/övertalning/hot av mannen i huset, den lilla glasverandan skall isoleras och bli lite lagom vinterbonad, tänk att ha den här omgivningen där ute, kunna sitta där på vintern med lite extra kläder på och bara njuuuta!! 

Vad jag shoppade...?? Ett STORT doftljus, 180 timmars brinntid...och vita krokus i kruka. 

Det blev en runda i skogen idag, och lite av skogen fick följa med hem. Då slog mej tanken, den dag när jag inte själv orkar ta mej till skogen, hoppas mina barn då förstår att de måste hämta skogen till mej. Doften, den vill jag kunna känna till min sista dag här på jorden.

Mannen i huset, han kan det här med presenter han!! Ikväll kom han med ett jättepaket och ett finurligt leende i hela ansiktet. Jag fick ett promenadband!! Ni vet en sån där mackapär som man kan gå inomhus på, man behöver inte fundera på hur man ser ut innan man tar den där promenaden, inte om det regnar eller blåser smådjävlar runt knuten, inga broddar behövs utan det är bara ställa sej på!! Tjugo minuter, sen kunde jag knappt tala, fötterna brände och jag hade färgen som en nykokt kräfta. Men nu jädrar ska här promeneras!!

 

Igår fick jag följa med mannen i huset och vår vän i torpet på bio i den stora staden...

 StigHelmer Story. Bra?? Tja...sisådär...ingen Sällskapsresanfilm direkt, men eftersom mannen i huset har fått en hel del biobiljetter i julklapp från alla möjliga håll så gick vi på den. Men det är nog första och sista gången jag får följa med de två bioveteranerna...Jag förstod nämligen ganska snart att jag var en orutinerad biobesökare, jag hade minsta godispåsen...jag tog absolut längst tid på mej i hela biosalongen (nästan) på att komma på plats (ungefär som en katt som ska lägga sej, den snurrar så många var runt runt runt så den till slut liksom ramlar ihop). För när jag väl satt mej...jösses...mobilen, är den avstängd...rota rota rota i väskan, ingen mobil...puh i jackfickan...sen sjunka tillbaka i stolen...duns... men gud, va tappade jag nu...leta leta leta...en tändare (nej jag röker inte, men den är bra till frusna billås...)...tillbaka i stolen...godispåsen...var är den?? Jo, den satt jag på...Så i fortsättningen får det väl bli matiné med barnbarnen...

Lite vårkänsla finns det nu på köksbordet...

...bilden är inte av bästa kvalité precis...men den är ju så attans liten den lilla söta blåa pärlhyacinten som jag köpt!! Så försiktigt smyger sej den lilla blomman fram ur bladvecket, kanske kollar den om våren är på väg?

Det är inte bara gamla möbler som piffas upp med lite ny färg...

 ...idag blev det ett besök hos kära gamla vännen och frissan i en håla lite längre bort...Jag har ju äldsta prinsessan som också har saxen i högsta hugg, men än så länge har de inte börjat klippa frisyrer i skolan så det fick jag fixat idag, och sen en massa färg och slingor. Det bästa med allt, jag slipper fundera och komma med egna förslag, mina kära frissa känner mej och hon får fria händer, samtidigt som vi pratar...om gud och alla människor!!

Det är ju inte gjort i en handvändning att kasta ut julen...å jag är inte på långa vägar klar än!! Om det nu bara var julsakerna som skulle packas ned, men det för ju med sej att nya gardiner ska upp, som dessutom ska STRYKAS, likadant med alla dukar...

Det tog säkert en halvtimme minst innan jag kunde bestämma mej om jag skulle slänga de vita julstjärnorna, som dessutom stod i fina tomtekrukor (ja..krukorna tänkte jag väl behålla...)så det slutade med att de fick bo kvar ett tag till och sen vände jag på krukorna...Inte så många som passerar vårt köksfönster, och skulle nu någon reta upp sej på den söta tomten på krukan, ja då lider han/hon väl mest av det själv!! Gardinerna är nya och ett fynd från Ullared, nästan så billiga så man kan tro att det är engångs...

Fick försöka torka bort alla snorränder på fönstret också, den äldsta och kanske mest vresiga av kattdamerna är så upprörd över grannens hund, som dessutom nu är två till antalet!! Som den värsta drake sitter hon i köksfönstret och frustar när de glatt skuttar förbi, och det blir långa fula snorränder efter henne.

Det var sen när jag skulle börja stryka dukarna som det tog tid...

  ...gamla ärvda broderade dukar.

 Hur många timmar tog det vid kvällslampans sken att brodera dessa vackra blommor, och till vem var duken tänkt från början? Var det min mor som satt på sin kammare och broderade inför sitt kommande bröllop??

 Fin virkad spets runt hela duken...

...som nu pryder ett litet bord i vardagsrummet!! 

Sen slår det mej, vem ska föra denna kunskap vidare? Inte blir det då jag...och nästa generation, broderar dom över huvudtaget?? Å sätter dom värde på att ärva en broderad duk...?? Måste ringa mamma och höra mer om duken!!

"Vit miniamaryllis i glaskruka" stod det på den lilla lappen när jag fick denna underbara blomma i julklapp av lilla mamma...

 Då kunde man inte ana färgen, knoppen var obefintlig i den då gigantiska krukan. Men nu, ja...jag är ganska övertygad om att det är en helt vanlig amaryllis, och färgen...

 ...ja, så mycket rödare kan den väl inte bli!! Nu uppskattar jag den ändå, absolut, men liiite förvånad blev jag den började ränna iväg på höjden.

I helgen har jag rotat vidare bland gamla bilder...

...och kära älskade kusin A, hoppas du inte tar illa upp, men jag var bara tvungen att lägga ut denna underbara bild på oss två!! Fastän det gått nästan femtio år sen bilden togs, så kommer jag ihåg!! Vi rotade i deras ett gammal uthus (brygghuset om jag inte minns fel) och hittade en massa gamla hattar och kläder. Jag har dessutom en gammal löskrage/boa på mej, tyvärr baksidan ut, men vad gjorde väl det...?? Å ser ni, lilla söta kusin, visst är hon väldigt lik Skrållan i Saltkråkan?? 

 Den här bilden säger en hel del...Mamma och pappa jätteglada över nyförvärvet, en liten karelsk björnhundsvalp...Jag ser mindre glad ut...antingen var jag väl rädd för konkurrensen eller också förstod jag att hädanefter kommer ingenting att bli som det varit.

 

Fick en extra klapp så här efter alla helger...

Britt-Inger på bloggen

 http://bittezvardag.blogspot.com

gav mej den...

Å jag tackar och bugar!!

Men ni vet...man ska välja ut fem nya intressanta bloggare...jag kan ju inte!! Jag läser ju alla era bloggar just för att ni alla är intressanta på något vis!! Så var så goda ALLA, ta för er, känn er speciella och hedrade!!

 

Äntligen en till i familjen!!

 Mellanprinsessan har förstått det fina i kråksången...Efter en tids sparande och julklappspengar så skred hon till verket och köpte sej en kamera. Så nu har vi varit på tur...

 Vi har ju vårt vackra Wadköping alldeles intill Svartån. Idag folktomt, nästan, så när som på oss då och några till...Kan bero på att julen dansas ut här i morgon, alla sparar sej tills dess.

...granen var då inte värst stor...de får nog ta en svängom runt flaggstången istället.

 Trånga, små mysiga gränder som slutar i Svartån om man inte hejdar sej i tid...

 Här är det tillåtet att fönstertitta...i Handelsboden. Så fina, roliga saker som passar som presenter till både stora och små.

 

Upptäcker när jag nu tittar på bilderna, Pettsons kalender i fönstret...den ville jag ju ha!! Får bli ett besök till...

 Vackra långa istappar, får väl hoppas att ingen får dom i huvudet bara...

 

 Vi lurade även med sonen, tyckte han behövde lite frisk luft och kultur...så turen avslutades på bageriet. Ett litet mysigt bageri med utsökt gott bröd, både när det gäller till kaffet och mat!!

Nu är prinsessan återlämnad, sonen hemma med sin sambo och här sitter jag, trött men väldigt nöjd med en lyckad och trevlig dag. Tyvärr känns det som en förkylning ligger och lurar, ena ögat rinner och kroppen känns tung och trött. Ska avnjuta en kopp gott Chai-thé som jag fått av dottern i Göteborg i julklapp och det ska nog göra susen.