Först lite onödigt vetande...
100 personer dör årligen till följd av att ha satt en kulspetspenna i halsen
Om nu någon haft tanken på att försöka...

Trevlig valborg förresten! Här kommer det att bli en lugn kväll, mannen har tagit den sista orken och släpat sig fram till tvsoffan, och min ork har jag lagt på att städa av altan/verdan under dagen. Så vi kommer att tillbringa kvällen här på Bergamon, varför gå över 52:an om man inte behöver...? Skönt är det i allafall att ha städat verandan så man kan sitta ute under tak om det blir någon fin dag eller kväll. Det har varit ett byggförråd där över vintern, så det fanns en del att ta itu med om man säger så. Sen har "några" bott där i vinter och haft skafferi under en del bråte, och deras hotell är nu rivet och vi får hoppas med det kontraktet uppsagt. Men nu är det gjort, kroppen värker och det är väl ett tecken att man gjort nytta...

TACK kära vän förresten för kommentaren igår, visst är det väl så, angående att läsa som vuxen. Fast jag tror att jag var rätt lat också...

Man ska njuta av livet, ungefär som prinsen njuter av mat här på bilden...men det är svårt. Samtidigt blir jag så lycklig när jag får vara nära alla mina barn och barnbarn, men det svåraste är ju att förstå hur sjuk han är, han som är full av energi. Jag var ju barnvakt igår och det gick jättebra, han klättrade och jag klättrade efter...tänkte inte så mycket på att han är sjuk, men sen ibland slår det som ett knytnävsslag i magen, och då blir jag alldeles gråtfärdig. Men sen rycker jag upp mig, han är absolut inte hjälpt av att ha en mormor som deppar ihop, och inte heller hans övriga familj, så nu gäller det att ta nya tag. För Leopold.

Jag fick underbart vackra rosor av mannen igår, han tyckte jag behövde det. Då blir jag rörd, han ser så mycket men säger inte så ofta, men det är skönt att veta att han förstår. Han har ett otroligt stort hjärta, för er som möjligen inte vet. Sen är han stolt över att jag klarar skolan, och då blir jag också rörd, fick VG på sista skrivningen i Etik...Om nu någon tror att jag skryter så är det inte riktigt så, det är en revansch sen skoltiden, jag gick igenom hela grundskolan med godkänt men absolut inte mer, och det berodde på att jag var LAT. Så är det, och det vill jag väl råda bot för nu kan jag tro.

Efter en skön och varm vårdag så vräker regnet ner här, lika omväxlande och överraskande som livet i sig. Eftersom jag läst hemma idag har jag haft tid att tanka energi och tänka, som vanligt nere vid dammen. Där råder för övrigt full aktivitet, trodde inte det fanns så många grodor som jag såg idag. Hela vattnet bubblade och de låter verkligen, kändes nästan som man gjorde intrång i deras sängkammare...Men jag var väldigt tyst och diskret, satt där på bänken och funderade på livet i både stort och i smått. Försöker hitta någon rättvisa någonstans, och jag hoppas för allas skull att den finns och att speciellt lillprinsen kommer att få utdelning av den. Jo, ibland finns den, kära vännen i torpet fick glatt besked idag, och det värmer sååå. Men sen önskar jag att det ska falla lite lyckoregn över prinsen också, det kan väl ändå inte vara för mycket begärt?

I morgon ska jag vara barnvakt hos familjen i Odensbacken, och det ser jag fram emot. Jag är inte rädd att ta hand om varken prins eller prinsessor, skulle något hända tänker jag inte chansa, det blir 112 direkt, hellre en gång för mycket. Om någon då skulle ha invändningar kommer de att upptäcka att jag inte enbart är envis...

Var tvungen att visa kortet på en kommande kastanjeblomma, det ser nästan ut som om någon hällt kolasmet över den!!

När det nu börjar likna vår så är de flesta dagar lättare, man har så mycket att se fram emot. Men sen finns det dagar som blir som en tung stor gråsten, och igår blev det en sån, och dessvärre en i raden. Ännu ett bakslag för våran lillprins, nu är han så gott som oskyddad bara några timmar efter att han fått sin spruta. Jag förstår och vet att hans familj har det tio tusen gånger värre, men i utkanten av hans kärnfamilj hänger vi andra. Med tusentals frågor som det inte finns tusentals svar på, det känns bara så j-vla orättvist.

Å som så många gånger förr så sätter jag mig vid dammen för att försöka reda ut och samla tankarna, fast det är inte lätt. Men ofta brukar det vakna ett jävlar anamma där, och lite så vart det nu också. Om alla runt omkring ger upp, vem ska då hålla familjen under armarna? Så, nya tag, försök se våren, njut och samla energi av det, försöka föra över all energi vi kan till de som behöver den bäst just nu.

Hipp Hipp Hurra Hurra!!

Idag fyller sonen år!! Vore det inte för att mina barn fyller år med jämna mellanrum, skulle jag tro att jag fortfarande är tjugofem...men jag förstår att så är inte fallet. Vi har firat här med familjen från Odensbacken, min äldsta måste ha varit konditor i sitt tidigare liv, det har jag säkert sagt förr.

Men innan det blev det tårta grillade vi, det hör liksom till att börja grillsäsongen när sonen fyller.

Minsta prinsessan gjorde verkligen själ för namnet idag, ska man vara fin så ska man...

Å visst är det kul att fira morbror...eller kan det vara morbrors sambo som står högst på listan...??

Stora prinsessan (får snart kalla henne ängel med sitt vackra hår) var också med...

...liksom prinsen.

Men som alla vet, det är jobbigt att vara på kalas!!
Skön avslutning på helgen, men som ofta så saknades minsta från Göteborg, tur att vi fick rå om henne förra helgen.

En del fynd görs när man rensar, eller fynd...?? Jag vet inte, men jag sparar dem i allafall, stod förmodligen här när vi köpte torpet, så de ska nog vara här. Tyvärr saknar den lilla sitt lock, men den kanske vi hittar i en annan låda. Sen, hör och häpna, containern är nästan full redan!!

Men det är mycket tack vare den hjälp vi fick igår, det bars och kånkades och stönades, med all rätt.En massa bråte kvar från förre ägaren plus allt vårat eget.

Söta sambon till sonen orkade hur länge som helst, envist kvinnligt drag...??

Även de gjorde fynd, som behövde snyggas upp.
Så igårkväll tror jag alla somnade rätt fort, dels av all frisk luft och sen kroppsarbetet. Fast först var man ju tvungen att titta på Körslaget...det drar ihop sig!!

Gåshud...

Ibland försöker jag planera min dag, och ibland är "han där oppe" och jag inte riktigt överens...Först skulle jag läsa SEN skulle jag gå ut och fortsätta rensa. Och vad händer?? Han duschar, eller vad han nu gör...regnar gör det i allafall. Så på eftermiddagen har jag sprungit ut och in, släpandes på tvätt dessutom. Men nu har jag gett upp, resten får vara tills i morgon. Måste sen erkänna, det är lite kul också...

Det börjar bli blått i trädgården...så vackra!!

Blåsipporna är lite sena, men det gör ingenting.

Men de här väntar jag på!! Rabarberpaj!! Mums!!

Ikväll ska jag till vännen i torpet och gubbarna har avslutning i bastun. Tror de tycker det är lite vemodigt, men sen får vi se fram emot potatisfesten istället. Lika roligt varje år, lika spännande vem som ska vinna, det gäller att ha mest potatisar, högsta vikten på desamma och sen är det bara mutor som kan hjälpa upp resultatet!!

Nu är den här!!

Å då menar jag inte våren, för den vet jag inte riktigt vart den tog vägen. Men containern, och nu har vi även ett extra garage...På eftermiddagen har jag börjat köra skräp, staplat ordentligt (order...) så att man får in allt. Nu är den ju såpass stor att det är dörrar på den så man kan lätt köra in med en skottkärra och lasta av, suveränt!! Den är besiktigad och godkänd av ena grannen, fast han tyckte den var stor...sen var han rädd att hans husdjur skulle smita in, så nu har jag lovat att vi noga ska kolla innan vi slår igen och skickar iväg den.

Med sorg i hjärtat åker detta gamla ekskåp, eller skänk kanske det kallas. Det har stått ute i uthuset sen vi köpte torpet, tidigare ägare har använt det som snickarbänk så det är förstört. Ändå tycker jag det är så vackert, precis ett sådant som jag skulle vilja ha, suck.

Idag har vi haft prov i etik. Etik och psykologi är ungefär lika luddiga ämnen, men det kändes som om jag klarade det. Kanske beror på att jag är duktig på att svamla och lägga ut texten i vanliga fall också...

Sen måste jag bara säga grattis till två utav mina kompisar, den ena blev mormor igårkväll och samtidigt blev den andra farmor!! Finns det något underbarare än bebislukt?? Njut tjejer!!

Så var det vinter igen! På nollan när man vaknade och vitt på backen, nästan så man kan tro att man missat ett par årstider. Sen har jag varit småfrusen hela dagen, man vart kall inombords också.

Efter skolan var jag och fikade med en gammal jobbarkompis från Askenäs, hon liksom jag läser undersköterskeutbildning just nu. Sen muttrade vi lite över kommunens nya idéer, men konstaterade sen att det löser sig nog, två attraktiva (vad nu det har med saken att göra...) damer i sina bästa år, vem vill inte ha oss när vi är färdigutbildade?? De kommer att stå i kö. Om inte så kan vi väl i allafall få leva i den tron tills vi är klara och kommer ut i kalla verkligheten. Ska börja söka efter privata boende här i trakten, det känns säkrare än ett bemanningsföretag.


Efter caféstunden så blev det teater. Mellanprinsessan hade uppvisning och avslutning med sin teatergrupp. Man blir mäkta imponerad när de skrivit pjäsen själva, och sen får ihop en jättebra handling. Så kul!! Den ende som kanske tyckte det var lite läskigt var lillprinsen, de släkte ner ett tag och då var det inte kul...

Å nu sitter vi här hemma och väntar på den stora händelsen, containern ska komma ikväll. Vilket kommer att innebär att den enorma hög med bråte på tomten kommer att försvinna under de närmaste dagarna, vilket ska bli så skööönt. Nu har vi tydligen tagit i ordentligt när det gäller storlek på container så i värsta fall får vi väl leta lite hos grannarna också...

Nu är jag upprörd

Det var väl milt uttryckt...Har just varit på information angående våran kommuns nya rekrytering utav timvikarier inom äldreomsorg. Det är väl till den gruppen jag hade tänkt att jag skulle tillhöra sen när jag är klar med utbildningen...Men efter idag så vart allt lite annorlunda, milt sagt.

Kommunen är uppdelade i två delar, väster och öster (de har inga fler väderstreck inom kommunen...) och nu ska de under ett år på försök då dela upp det från 1:a sept 2010. De som heter väster ska tillhöra kommunen, man får söka till en poolgrupp, samlar fortfarande laspoäng inom kommunen. Nästa grupp som heter öster, vilket jag då skulle tillhöra om jag söker, ska ett bemanningsföretag hand om. Vilket är inte klart än, men även där blir man då anställd av företaget, inga poäng inom kommun, ev intjänade poäng är då värdelösa. Om man nu blir anställd så fyller man i ett tremånaders schema, hur man kan tänka sig jobba, inte alls klart att man får jobba. Sen ska man invänta sms, på morgonen, ifall någon händelsevis blir sjuk, man har ca 4 minuter på sig att svara. Annars har man inget jobb den dagen. Så då ska man alltså dels vara på språng klockan 07, sitta med telefonen vid örat och vara snabb som f-n, sen ska man ha den på hela dagen och vara tillgänglig ifall någon ringer sig sjuk inför nästa arbetsdag. Undrar om de håller med Losec också?? Hur blir det för de gamla då? Massor med nya ansikten, det kan ta tid innan det kommer någon, kul för resten av personalen. Sen känns det lite som att med gamla gör man som man vill, det här ska då provas under ett år, jaha, vad händer sen då? Vad tycker anhöriga egentligen om det här?? Skulle jag vilja att min mamma bodde på ett ställe där det titt som tätt körde ihop sig, fattas personal för att det först ska ringas till bemanningsföretaget och ska de jaga folk?? Vem blir lidandes i slutänden?? Kommungubbarna som ska hålla i pengarna eller de gamla som för länge sen slutat föra sin egen talan?? Det känns som det är dags för ett inlägg i dagstidningen. Å inte bara för egen del, jag kan ju inte söka något eftersom jag inte är färdigutbildad, utan mer för de gamla som jag jobbat hos, det känns inte värdigt. Shiiit.

Vilken helg!!

Ja, som bekant så blev det resa mot okänt mål igår, eller okänt för äldsta dottern, de andra inblandade visste ju om vart vi skulle och vad som skulle hända. Vi skulle ju alltså ner till Göteborg och den yngsta. Så efter femton mil och en kopp kaffe avslöjade vi och vart vi var på väg. Vi hade bokat hotell i Olskroken, så det första vi gjorde var att parkera bilden där och sen fortsätta med spårvagn och buss. Yngsta dottern mötte upp på hotellet, sen fick hon bli våran guide i Göteborg, vilket hon klarade galant!!

Först tog vi oss till Feskekörka och Saluhallen, sen vart det vandring i gamla Haga, här är cafét som dottern jobbar extra på, barista som hon är.
Tyvärr blåste det så vi nästan fick hålla i oss...


Många vackra skyltar fanns det...

Sen tog vi oss upp på en utkiksplats, Kungakronan kanske det kan heta...minnet är bra men väääldigt kort...

En gammal utkikspost som det om möjligt blåste ännu mera vid...är man sen höjdrädd så...ja allt kan jag väl säga att jag inte såg. Men det jag såg var vackert. Efter det tog vi oss hem till dotterns lägenhet, slappade, fikade och bara mådde gott. På kvällen blev det god mat och sen avslutade vi med en nattfösare i baren på hotellet, liksom pricken över i:et. Vi hade fixat in en extrasäng i vårat hotellrum så yngsta slapp ta sig hem och sova själv, ska man rå om varandra så ska man.
Så i morse grundade vi med det kanske nästan bästa på hela historien, HOTELLFRUKOST. Bara det att slippa duka fram, bara det är värt en hel del. Sen allt detta att välja på, och sen bara resa sig upp och gå. Det är man inte bortskämd med!!

Innan vi lämnade Göteborg besökte vi Sjöfartmuseet, och sen bart det hem till Nääärke igen.

TACK alla barn och sambo till sonen för att jag fick känna mig så RIK hela helgen!! Tack för att jag nu sitter här lycklig, stinn som en stoppad korv och bara småler åt alla minnen från helgen. Om ni visste vad jag njöt, varenda sekund var värd sin vikt i guld. Nu tänker jag börja spara ihop till nästa gång...

Fyndet...

Nu har jag räddat den till eftervärlden...Å i dagsljus kan jag väl hålla med mannen, den är inte i sitt bästa skick. Men jag inbillar mig att den har en historia, och att den tillhör huset på något vis, så nu har jag gömt den. Den är ganska tung så den har säkert varit fin en gång, men går den inte att använda så tänker jag iallafall måla upp den och ha blommor på, den ska stanna här, så det så. Sen hittade vi två gamla dörrar, lite förbryllande eftersom de storleksmässigt inte passar någonstans i huset, men vackra är de.


Särskilt gamla lås älskar jag, visst är det vackert??

Nu förstår jag ju att det kanske inte är användbart, men sparas ska det!! Det är inte bara mannen som samlar på saker...

Om någon undrar vad det är...så är det i vattnet vid kvarnen igår, vårflod kan man nog kalla det.

Det är ganska bra att rensa på skräp. Dels får man reda på att man har saker som man inte visste om, sen upptäcker man att man haft mer eller mindre en zoobutik (kattburar, kaninbur x 2, kattoaletter ett obestämt antal, fårnät fast vi aldrig haft får), platsblomkrukor som skulle räcka till hela Östernärkes odlare (fast där sparade jag en hel del i smyg), plast burkar av alla de slag. Sen hittar man också saker efter förra ägaren, en jättefin gammal stol, tyvärr i dåligt skick, men den ska vi nog rädda (mannen stönade) och saker som vi aldrig kommer att förstå vad det är och ännu mindre vad de använts till. Men lite kul är det. Och vi tittade på "Arga snickar´n" igår, så vi samarbetade...(han anser ju att nästan allt tjafs beror på att man inte samarbetar)

I helgen kommer det att bli lite överraskningar. Ja, inte för mig och inte för mina två yngsta barn. Men för äldsta dottern kommer lördag och söndag att vara ett vitt oskrivet ark bra länge!! Ända tills lördag morgon när jag hämtar upp henne och vi beger oss mot okänt mål. Sonen med sambo, systern i Göteborg och jag har hittat på lite kul, vi ska ta med den ibland trötta mamman ut, bo på hotell och äta gott. Vi vet att hon behöver det, komma hemifrån och slippa planera allt, nu har vi fixat allt från att Loppemannens pappa är inbokad med sin son, till att stora barnbarnet tar hand om hundarna, det enda hon behöver göra att ta med sig tandborsten. Det ska bli sååå mysigt att rå om varandra, bara vara, äta gott, slappa, och hon ska få sova så länge hon vill och sen är det bara att gå och äta en jättegod hotellfrukost, kan inte bli bättre!!

Lite ormnytt....


kärlek vid första ögonkastet...?

...tillsammans...

...ska vi slingra oss genom livet...
Haft en jättetrevlig dag med min klasskamrat (vad lustigt det låter när man är 50+...). Först tog vi en runda på Öbykulle, ormbacken...Sen var jag ju tvungen att visa henne våran egna lilla sevärdhet, dammen. Så vi köpte med oss sallad och satte oss där för att äta lunch. Då visar det sig att killarna på pizzerian i Sköllersta glömt att lägga med bestick fast vi bad om det...så vi åt med fingrarna, kul att man hällt på dressingen innan man upptäckte att det saknades bestick!! Men men, allt ordnar sig. Vatten fanns ju att tvätta sig med...

Årets första vitsippa hittade jag i allafall, så nu har det gått fort när våren väl kom.

Sopsortering går bra kan jag rapportera, än så länge har vi mest burit fram saker och inte så mycket tillbaka...vi har nu nästan mer gripits av slängfeber, det mesta åker med. Skönt!!

Först dagens onödigt vetande, stulit det från en närstående blogg...
Kattens kiss glänser under svart ljus...??!! Intressant. Eller?

Igår var jag prinsessvakt eftersom lilleman återigen var till KS i Stockholm för provtagning. Att vara prinsessvakt är inget betungande, och med gårdagens väder så blev det mellis utomhus. Det enda som jag ångrar efter alla år med dessa underbara barnbarn är att jag inte skaffade en anteckningsbok med vackra pärmar och skrev ner alla klurigheter och funderingar som de haft under åren. Din minsta med alla sina snusförnuftiga kommentarer och historier, den mellersta med alla funderingar"...och varför är det så...?", den stora med alla ord hon förvrängde när hon var liten. Men tyvärr, så klok var inte deras mormor.



...jaha, här hade vi ju tänkt att flytta in igen...

...men vaa i h-lvete är det här...?Nät??

...jaha...och ordentligt fastsatt är det också...hur ska jag förklara det här för frugan...ingen bostad...?
Idag kommer en kompis från skolan, hon har lika stort fotointresse som jag så det blir väl en tur med kameran antar jag, och sen skulle hon ha med gott fikabröd, så det ser jag fram emot!!

Syns det var det är?? Just det, en ÄLG. För att försöka göra en historia ganska kort, käre kusin på backen undrade om jag hade koll på grodorna i dammen...?? Jisses, jag ilade direkt efter lunch för att ev dokumentera deras kärleksliv, det brukar vara tjockt med grodor nämligen så här års. Halvvägs till dammen ser jag några konstiga spår rakt över stigen, och med näsan nästan nere i backen känner jag att jag är liksom inte ensam. Tittar upp, och får syn på Hälge där på kalhygget femtio meter längre bort. Snabbt upp med kameran, skärpa, vad är det...klick. Oj då, där kom visst Hälges kompis Hälga och gick, och swiiizzzz så kom FYRA älgar farandes förbi mig. Eftersom jag läst lite sjukvård, så ja, jag hade en puls över det normala. Väl nere vid dammen var jag tvungen att sätta mig ett tag, hann inte ens få upp kameran när bävern plaskade till...Nu efteråt känns det nästan lite magiskt att få se fyra stycken älgar i våran lilla skog, det måste höra till ovanligheterna. Hur det gick med grodorna? EN hittade jag, och den kanske kommer in under kategorin padda...


För övrigt har jag varit duktig och läst, sen när det fina vädret drog för mycket så har jag krattat och ansat i trädgården. Det här absolut den bästa tiden på året, allting ligger liksom framför en och ändå kan man njuta. Sen har jag förklarat krig mot de djur som bor under våran tomt, de fina lökarna av Kungsängslilja jag satte höstas har de haft vegetarisk afton på, synd synd. Sen har mannen och jag haft en liten inspektionsrunda över uthusen och vad som ska slängas när väl containern kommer hit. Känner att vi har väldigt delade meningar om det, så nu gäller det att åter igen ta fram den kvinnliga listen!!

En fantastisk dag

Kan en dag börja så mycket bättre?? Först få kaffe uppe i torpet på förmiddagen, solen skiner och man kan sitta ute på läsidan utav huset. Sen att grannens får bräkte som stolliga syns ju inte på bilden...

Det är vårkänsla om något.

Sen ser jag första humlan för i år, som nästan fastnat i våran krokus på altan...en liten kullerbytta eller så.

Sen kommer sonen med sambo och vårstädar sin bil, och sen följer våran bil med liksom utav bara farten och får en riktigt uppfräschning, kan det bero att de ser likadana ut och att de inte såg skillnad...?? TACK så hemskt mycke för hjälpen, våran bil är inte bortskämd med det, tvättning alltså.

Efter prinsen sovit middag tog jag och delar av familjen i Odensbacken en tur ut till orm/fågelparadiset Öbykulle, det var lite med skräckblandad förtjusning som lillprinsessan såg fram emot att för första gången i sitt liv förhoppningsvis få se en livs levandes orm.

...och det fick hon. En huggorm såg vi, och en hel massa snok, både ensamma och de som gjorde skäl för ordet ormgrop...Till slut rörde sig nästan varenda pinne, vart man än tittade så krääälade det. Skönt att veta att de hålls där och inte hemma här på tomten.

På vägen hem fanns det ett svanpar i ett översvämmat dike, och det är verkligen vackra djur! Men av erfarenhet vet jag att man ska ha lite respekt för dem...Så nu så här på söndagskvällen kan jag bara konstatera att dagen varit fantastisk, inte alltid man kan säga så!!

Inte lika kul längre...

Näe, det är det inte, klockan är 23,07 och den förb-nnade skräphögen brinner fortfarande!! Borde ha tänkt på det och borde ha vetat att man inte ska slänga på allt på en gång, men ivrig som jag var...Jag har sprungit med säkert 10 vattenkannor, det märks inte ens. Så nu vet jag hur det är att sitta eldvakt, kom sen inte ni som gjort lumpen och försök berätta den historien!! Jag vet!! Å nu vet jag hur ni luktade också...böckling!!