När är det vita vitt egentligen...??

Vit, ingen färg, syns den inte då...??

Vit azalea, blir inte speciellt snygg på bild, för stora kontraster.

Svart/vit...tja...

 Vit julstjärna, den är ju inte alls vit...

 ...den skiftar ju i gul/grönt!! Å bladen, de liknar ödleskin!!

Jag älskar ju vita blommor...men egentligen har jag ju inte så många vita!!

Promenad i förra veckan, solsken...

I fönstret på den gamla smedjan...

Slutet på november, kunde lika gärna ha varit vår. Fortfarande grönt på åkrarna. Å fönstret, ungefär som den som höll i kameran, lite avflagnat här och där, skulle behöva en rejäl renovering, men håller fortfarande ihop!!

Ikväll ska mannen i huset och jag in till den stora staden, julshow med Kalle Moraeus och Orsa spelmän står på programmet!! Julklappen till oss själva, vi öppnar den lite förväg...Berit eller vem det nu är far runt knutarna här, molnen kommer fortare än X2000 på himlen, och den tänkta promenaden i skogen blir det ändrad kurs på, vore väl synd på de dyra biljettpengarna om jag fick ett träd i huvudet...

Å så var första advent över...

kanske inte så mycket adventskänsla över söndagen, men en härlig dag blev det i alla fall med många utav våra nära och kära.

Vi är så oerhört tacksamma över att fortfarande ha med den äldre generationen. Svärmor som efter ett hårt och strävsamt liv kan berätta om hur hon hade det som liten, hur man gick flera mil för att köpa några kolor till helgen, för oss är det näst intill ofattbart. Jag hoppas att jag får med mej åtminstone ett litet uns av all den vördnad och tacksamhet hon visar inför livet, av allt det goda hon mött under sina dagar, trots alla prövningar.

Söta svärmor, hon vet vad jag älskar...julrosor!!

När jag kom hem på lunchen idag så spred solen sina bleka strålar över blomman.

Inte fyllde någon av oss år...men presenter fick vi!!Glöggen verkar spännande...choklad och cherry. Saffranstryffel...Mmmm. 

Tur den är inplastad, annars vore den väl slut redan!

Gottegrisar är vi ju...pepparkakskolor fick vi också, och en söt liten nisse, han ser nästan lite förskräckt ut över all uppståndelse, eller är det kanske över allt vi ska vräka i oss??

Trevligt var det, VARMT var det (glömde stänga av värmen kvällen innan...) så dörrarna stod stundtals på vid gavel i blåsten. 

Så kom måndagen...

 ...och helt utan anledning så kom mannen i huset hem med tre röda rosor!!

Tänk att en måndagskväll helt plötsligt kan bli så otroligt vacker!!

I morgon är det första advent, och tittar man ut har man kanske lite svårt att tro det...sol och klarblå himmel och nästan +10...

Efter lite förberedelser inför morgondagen så tog jag en promenad i bygatan, över till nästa bygata...

...och tro det eller ej, mitt ute här på bonnvischan ligger en jättefin liten presentbutik. Ett vackert dörrhjärta fick följa med hem, och jag vet en till som skulle ha gillat det. Så enkelt men ändå så vackert!!

Titta gärna in hos Emmas butik!!

http://sv-se.facebook.com/pages/Emmas-Butik/227507310599091?sk=wall

Sen fick jag en liten rolig och annorlunda award från http://nettececilia.blogspot.com/

man ska med åtta punkter berätta om sin jul.

Jag nappade direkt, och var beredda, inte en helt vanlig jul kanske...

1.

Det största och vackraste hände en julaftons morgon, och jag fick vara med!!

Minsta prinsessan kom till världen, och jag vet precis hur de tre vise männen kände sej...det var ungefär som barnmorskan och jag när vi stod där med tårar på kinderna och såg världens finaste julklapp komma till världen!! Vilken oerhört känsla att få vara med.

Så därför har vi alltid födelsedagsfirande på förmiddagen, ingen säger God Jul före kl 12.00 här...Å jag tycker det är helt underbart fantastiskt att fira henne, ingen ska komma och säga att det är synd om barn som fyller på julafton!! Alla barn är en gåva.

2.

Mycket ljus är det här...

...och vita blommor. Älskar vita blommor.

Som jag sagt förut, Ikea över lever nog på värmeljusförsäjningen tack vare mej...

3.

Förberedelserna...

har sett lite olika ut under årens lopp. När jag jobbade i butik var jag innerligt trött på både julpynt och julmat, så då kom det oftast inte fram några tomtar ur vrårna förrän dagarna före julafton. Numera smyger de fram lite mer okontrollerat.

4.

Julklappar...

blir det bara till de minsta och sen en liten rolig grej kanske till de större. Så där lite mer symbolisk. Å nu vet jag precis vad mina barn tänker om de läser det här...eftersom jag jobbade i butik när de var små, och mycket inför jul, så inhandlades julklappar ganska tidigt på året och sen gömdes de...på väldigt säkra och bra ställen. Otaliga är de julaftnar när den ömma modern rusat upp mitt i julklappsutdelning, hysteriskt börja leta efter ett paket som hon just kommit på att hon köpt någon gång på höstkanten och sen gömt...

 5.

Äter gör vi...

alldeles för mycket. Traditionell julmat, och sen är tjocka revbensspjäll livsviktigt för mej...ingen jul annars!!

6.

Jultomten...

kommer nån gång på eftermiddagen.

Eftersom vi bor på landet och väglaget kan vara lite si och så, han kan man inte direkt ställa klockan efter...men när han väl kommer är han efterlängtad!! Å jobbar hårt gör han...kolla in så rejäla arbetshandskar han har (nu står mannen i huset bakom mej och påpekar att det är hans arbetshandskar...)!!

7.

Julafton firar vi med våra barn, deras respektive och min lilla mamma.

Juldagen bär det av in till den stora staden och mannens STOOORA släkt. Hos underbara svärmor, som bor i en liten etta, klämmer vi in oss hela tjocka släkten. Först är det gröt och sen julmat. Lite drop in över det hela, och det är kanske tur, av utrymmesskäl...Går vi rödbrusiga därifrån så beror det inte på tomtebrus utan värmen!!

8.

 Naturligtvis vill jag ha en vit jul i paradiset!!

Nu ska det bli intressant och se om några av er nappar på att berätta om ER jul, jag ger denna award nämligen till er alla, så håll till godo!!

  

    

 

En liten gnutta sol fick jag idag på min lediga idag. Det gäller att passa på, så jag tog kameran och det blev en tur till dammen. Så vackert med träden som speglar sej i vattnet, man kan nästan vända på bilden och den blir exakt likadan. 

Satt en stund och bara njöt, samtidigt som jag tänkte på vännen. Kommer ihåg när vi satt här en sommarkväll med picknickkorgen, så djupt i våra diskussioner så vi inte märkte att oväder med åska drog in...fick skrattandes springa hem, blöta blev vi, men vad gjorde det? Jag hoppas att hon fortfarande kan se allt det vackra, genom molnen, och att allt inte skyms av tårar som i mina ögon. Gud va jag saknar henne!

Nu är det inte bara vi kvinnofolk som blir lätt hysteriska inför advent och jul!! Även familjen Bäver ligger i!!

För ett antal år sen försökte en del markägare utrota familjen, men det gick ju alltså inte så bra...och glad för det är jag!! Fast det är klart, lätt för mej att säga, det är inte min skog...
Men lite förvånad blev jag...

...inte trodde jag att de var såna grovjobbare!! En stor hacka stod lutad mot trädet bredvid, säkert det träd som står näst på tur.

Roligt med alla olika åsikter om mina nya julgardiner!! Än känns det lite knepigt att ha en älg stirrandes när man tar sitt morgonkaffe, men jag vänjer väl mej...Å ibland känner jag ju mej som tomtarna, vill dra ned mössan och nästan försvinna, så gardinerna passar nog här i alla fall!!

Idag kom de nyinköpta julgardinerna upp, fönstren...

...ja, de är då inte putsade!! Grått, disigt väder, lusten låg på minus...å det gick fantastiskt bra att sätta upp gardinerna ändå!! Ingen svensk lag har förbjudit det!! Men nu är jag inte helt nöjd med gardinköpet, för mööörkt blev det!! Å jag som tyckte tomtarna var så söta, nu tycker jag mest de ser grinig och sura ut med mössan ända ned på näsan. Älgen, va gör han där?? Det ska väl ändå vara en ren!! Kanske blir bättre när staken kommer upp i fönstret...

Men ser ni, två vita novemberkaktusar(dom som jag trodde det var tantvarning på...!!) har smugit sej in, blommar som bara den. Nu får vi hoppas att inte alla blommor redan fallit av till första advent.

Även lampan över matbordet har fått lite pynt.

Lååång överläggning med kattdamerna, de har lovat att inte röra. Litar lika mycket på dom som jag gör på de som sitter i riksdagen...

Har i flera år velat åka till Liseberg på deras julmarknad. Så, äntligen, blir det av!! Övertalade dottern som bor där att vi ska ha en heldag tillsammans där, och efter lite sms och telefonsamtal kom vi fram till att måndagen den 19:e blir perfekt. Jag ledig, mindre med folk än på helgen, hon har slutat skolan. Så vi bokar tågbiljetter, hon ska ju med hit och fira jul efteråt. Som av en händelse går jag in och kollar på Lisebergs hemsida... jodå, det är öppet den 19:e...från kl 15.00!! Tåget går hem 17.42...

Vår älskade PRINS fyller TRE år idag!!

Att livet har startat tufft för honom har väl inte undgått någon som följt bloggen ett tag, men inte heller kan någon väl ha missat vilken kraft det finns i den killen!! Hans farfar kom hit innan kalaset, och med tårar i ögonen konstaterade vi att livet inte alltid är enkelt och självklart, men att han skulle ta igen så här mycket på så här kort tid, det hade vi inte ens vågat hoppats på.

 Fyller man tre år, och gillar hårdrock, så vad är mer självklart än...

 ...en gitarr??!! 

Den som förstod vad en rockkille vill ha, det var morfar det!! Prinsmamma såg väl kanske inte fullt lika förtjust ut, det finns nämligen EN förprogrammerad låt på gitarren, hårdrock så klart...

 Å så tar vi sats och blåser...

 ...ut ljusen i tårtan!! 

 

I dag har jag gjort slut på ett långt förhållande...

med arbetsförmedlingen! Att vara arbetssökande och samtidigt jobba, det är att hela tiden känna att man borde söka mer jobb, jobba mer än vad jag ibland orkar med, att aldrig veta hur mycket jobb man har i slutet av en månad och därför alltid ta åt sej alldeles för mycket jobb i början på månaden. Så nu när jag snart går över på schema så bestämde jag mej. Slog en signal till min handläggare, som för övrigt är supertrevlig och verkligen engagerad, och hon gav mej en riktig lyckospark där bak, och det kan väl behövas...Vem kommer ihåg en fegis som mannen i huset brukar säga...??!!

Min nya passion i livet...å nu kunde det ju ha varit en bild på mannen i huset, men han har ju liksom hängt med ett tag så...

...så det får bli på en kopp rykande varm och god latte!! Men det kanske ändå hade varit på sin plats med en bild på mannen i huset om jag tänker efter, för det var han som kom hem med kaffemaskinen en dag, till sin kaffeälskande hustru!!

 Så efter en dag på jobbet (ja annars med ska väl erkännas,,,)brukar jag unna mej en kopp, och jag kan nästan förnimma hur de där vinprovarna känner när de jumlar runt med vinet i flera minuter i gommen, skillnaden är att jag inte spottar ut kaffet!!

Å här kommer receptet på saffranskakorna jag gjorde! Jag som inte bakat kakor sen Kungen och Silivia gifte sej, (nästan...)jag fixade det!! Tålamodet räckte, kakorna vart goda, men möjligen alldeles för få, så man ska nog göra dubbla satsen.

Och eftersom inga barn bor hemma längre så kan jag ha dem ligga i en vanlig plastburk i frysen, inte behöva märka burken med "fisksoppa" el dylikt för att vara säker på att burken inte är tom när jag öppnar den...

Ha´en trevlig söndag vänner, här är ledig dag, och jag ska....

inte göra ett dugg nyttigt!!

Ett under har skett, näst efter en jungfrufödsel är det här nog det största som hänt...

...jo..ni ser alldeles rätt, "hon" har bakat IGEN (ursäkta kvalitén på bilden...)!!

När mannen i huset kom hem från jobbet stannade han upp när han kände lukten av nybakat igen, kliade sej förvånat i huvudet, gick ut igen och kontrollerade om han verkligen gått in i rätt hus...

Nu bor vi ju nästan mitt ute i urskogen, så risken att han skulle ha gått fel är ju minimal...

Men adventskaffet närmare ju sej med stormsteg, och nån gång måste ju även jag klämma till med lite hembakat. Älskade kära "moster" brukar ju alltid ha med hembakat istället för blomma när hon kommer, nu tänkte jag överraska och chocka henne och alla andra...

 För ett år sen, på dagen, tog jag den här bilden på vår utomhuslampa...hela bilden säger KALLT. Värken i kroppen kommer bara av att titta på bilden...Ja, jag vet att ni är många som älskar vintern, men kan någon ärligt säga att vintern är underbar när man tidig morgon i backsvarta mörkret skrapar bilrutorna, huttrandes för att man naturligtvis inte hittade vantarna i brådskan, skrapar med nån gammal dålig uttjänad isskrapa som man fått i reklam (varför har barnen blivit så stora...förr fick man alltid en isskrapa i julklapp, då hade man åtminstone en ny varje år...), vem kan ärligt säga att man längtar efter det...??!!

Så här vill jag ha det, sommarkväll, ängsblommor, solnedgång...

Guuud va jag längtar dit!!

Hipp Hurra Hurra!!

Idag fyller min förstfödda år, och en kvinnas ålder pratar man ju inte om...men vi är nästan jämngamla om jag får säga det själv...

 Jag vet att det är fult att skryta, men jag säger bara, hon är fantastisk med sina fyra barn, envis som få...(uuundrar var det arvet kommer ifrån...)och väldigt duktig i sin yrkesroll, så ja...jag är otroligt STOLT! Så ikväll blir det kalas. Tjoho!!

Så här går det om man tror att man ska hinna ringa alla viktiga samtal samtidigt som saffransdegen jäser...

Efter mycken vånda och övertalning av mej själv så skred jag till verket idag, nån gång ska det ju i alla fall bli gjort. Dom som känner mej vet, jag är INTE nån bagare, långt därifrån, det är så dödandes tråkigt nämligen!! Men sen när jag väl kommer igång så...

...men några traditionella lussekatter blir det inte, dom har jag aldrig lyckats med...de blir stenhårda. Utan saffransbullar med russin, mandelmassa och smör, mycket klet ska det vara!!

Å resultatet...jo då...riktigt goda!!

Nu sitter jag bara och väntar på att det ska komma nån från hushållsnära tjänster och ta hand om kök och disk...för säkerhets skull har jag tagit en kopp kaffe och en rykande färsk bulle, för jag lär nog få vänta...

 

TACK för alla gratulationer till vik:et!!

Nu är det ju inte så att jag hoppas att folk ska förbli sjuka, så en månad i taget tar vi...Tänk, ibland skiner solen på mej också...Å det gör den bokstavligt idag!!

Inte är det många löv kvar på träden...Men för en gångs skull fick jag sol på morgonpromenad. Å tänk, jag tycker det är så vackert med gamla stenmurar!! Vilket jobb det ligger bakom, stapla upp, få det stadigt och liksom lagom överallt!! Nu bor vi i en trakt där det finns gott om sten också, men det föenklar ju inte jobbet direkt.

 Dom som går i hagen med den vackra stenmuren tycks bry sej föga om den... Vi har haft våra diskussioner genom åren, och ibland har jag väl kanske fått för mej att de inte riktigt förstår mej...

 Men ett har vi då i alla fall gemensamt, "hon" och jag...vi behöver nog röra på oss mer!! Men jag misstänker att hon inte ätit sej till allt (vilket ju jag har bör tilläggas...), men är det inte lite fel tid på året att lamma nu?

Hur det går med husmusen?? Jo då...mannen i huset har dukat upp en rejäl ostbricka åt henne bakom kärlen med kompostpåse och sopor. Får väl hoppas att hon tycker det ska smaka, för det lär bli hennes sista måltid...usch, nu får jag nästan ångest över hur grymma vi är!!

 

Många val har jag gjort här livet, en del fullträffar och en del kanske mindre lyckade...

Men en riktig fullträff var nog när jag helt kastade om i yrkeslivet, visserligen som arbetslös, men ändå. Att läsa till undersköterska (med ganska mycket "puff" från de närmaste ska väl erkännas...) och sen börja jobba med människor inom äldreomsorgen och med funktionshindrade/utvecklingsstörda, det var rätt val för mej i alla fall. Under snart ett års tid har jag nu hoppat emellan dessa jobb, ibland väldigt påfrestande att knappt veta på morgonen när man slår upp ögonen vart man ska vara, men så givande ändå!! Så kom då belöningen igår, jag får ett kortare vik, från första december. Vilken lättnad, även om jag kommer att sakna de andra jobben, de boende där och framför allt arbetskamraterna!! Men ingen har sett hur länge det här varar...Den här gången med äldre dementa, därmed inte sagt att jag kommer att överge tanken på att jobba med utvecklingsstörda och funktionshindrade! Men nu har jag ETT jobb att gå till, kommer att få in rutinerna på ett ställe och känner redan nu att jag kommer att trivas där. Jag älskar att jobba med människor, och att känna att man kan ge det där lilla extra när inte deras egna förmåga kanske räcker till, göra deras tillvaro så bra som möjligt. Precis som jag själv en dag vill ha det...

 De två yngsta barnbarnen kom på fredagskvällen för att sova över, vilket naturligtvis innebar mys och godis i tvsoffan!! Lilla E, som blir åtta år på självaste julafton, hon har mycket funderingar och tankar. Efter att lillebror somnat pratade vi mycket om hur det är att bli gammal och sen en dag dö. Sen satt hon länge och tittade ingående på mej, tuggade lite förstrött på några skumbilar, sen kom det "...mormor...när jag blir gammal, kommer jag att bli lik dej då...??"

"Ähhh...det kan man ju inte veta, hur så...??"

"Nja...det kan ju vara bra att veta..."

Nu är jag absolut inte säker på att hon tyckte att det skulle vara till hennes fördel isåfall, för hon såg väldigt skeptisk ut!!

Lördagen kom, UTAN sol, hur kunde dom lova och sen inte hålla...??!!

Men ut i trädgården kom vi, hade lillprinsen fått bestämma hade vi varit ute för sex på morgonen...(varför har inga barn fått lära sej vad sovmorgon är...???!!)

...och här bryr vi oss inte om att det är förbjudet med barnarbete!! Här krattades det löv för fullt!!

 

 

Vi provsmakade även de sista vindruvorna... (nu dör prinsens mamma när hon ser hur mormor klätt på honom under hjälmen...)

 

...och som en riktigt gentleman så bjuder man ju också!!

En mycket lyckat start på helgen med andra ord, förutom att när vi sen kom in, jag skulle slänga resterna av vindruvorna i soppåsen under diskbänken, så trillar det ut en livs levande mus på foten!! Jag skrek, barnen skrek, musen for vettskrämd ( och säkert med tinnitus av mitt vrål...)omkring på golvet efter sockeln där den till slut PRESSADE sej in i ett hörn, så nu är den alltså UNDER skåpen...

Fortsättning följer...Vi kommer aldrig mer få besök av nån, det är då ett som är säkert!!

Kan man tro att det är november nu?

I trädgården blommar prästkragarna igen! 

 Höstastern ska väl däremot blomma nu, men det gör den lite trevande. Grävde upp den och flyttade, och flyttade den igen, så den är lite trög och säkert småtjurig, men nu när solen äntligen tittade fram lite idag kunde väl inte den heller hålla sej utan slog ut.

 Nästan som på rad står ulleternellens blommor. Jag som beskyllde sorken för att ha ätit upp den, men tydligen missade han lite, för nu blommar den, om än rätt ynklig.

Gårdagens trevande sol förbyttes i en färgsprakande himmel frampå kvällskvisten.

Många gånger har jag förbannat skogsdungen som skymmer solnedgången, men ibland kan den faktiskt ge effekt till bilderna också!!
Idag vart det lite snabb trädgårdsskötsel efter arbetet, jag KLIPPTE gräs och löv med åkgräsklipparen!! Maskarna blir glada, grannarna förvånade och själv är jag rätt nöjd! Finns annat jag kan lägga min energi på...

Tänt var det här...ja, under kontrollerade former förstås!!

Man har ju samlat på sej en del ljuslyktor under årens lopp, och en hel del av dessa har jag nu placerat på ett gammalt skåp, riktigt stämningsfyllt när man tänder alla. Det går åt en del värmeljus också (gjorde nog slut på närmare femtio stycken i helgen...), så idag fick jag åka till Ikea en snabbis och ladda upp förrådet. Dom skulle säkert överleva på mej och mina ljusköp...

I morse lovade (nästan i alla fall...) en hurtig pojkspoling på morgontv:n att solen skulle titta fram under dagen. Nu blir han nog inte långlivad som väderpratare, för någon sol har jag då inte sett till!!

Men förra vintern, en morgon, bjöds det på ett riktigt skådespel till frukostkaffet!!

Himlen fullkomligen brann bakom den lilla smedjan, några få minuter, sen var allt över.

Musjakten då?? Jo då, varje gång någon utav kattdamerna passerar golvsockeln (och uttaget där råttskrämmaren sitter...) så stannar de till, lyssnar, tar tassen och krafsar lite, och sen går de molokna vidare. Mannen i huset tror att de gör det enbart för att hålla mattes puls hög och jämn...

Ibland är det svårt att veta vad som himmel och vad som är vatten...

Trots att vädret inte var strålande så fick vi en vacker dag i trakten av Ludvika med lillprinsen, hans pappa, farfar och sambo. De har en "sommarstuga" som de nu ska försöka använda lite mer vintertid också, och då behövde de lite råd av mannen här i huset hur de skulle göra med uppvärmningen.

Så efter en stund övervägande följde även jag med, och fick på så vis också en rejäl dos frisk luft vid den vackra sjön.

Om inte det här kallas sjötomt så vet jag inte vad det skulle vara...

En söt liten badhytt/lusthus vid det spegelblanka vattnet, kanske inte inbjöd till bad just idag...

...men lillprinsen for runt på de enorma ytorna med en energi som bara han har, mormor lunkade efter med kameran i hösta hugg. Vi hade nog lite olika intressen i det här fallet, han var på väg till uthuset och farfars stora gräsklippare (morfars är mycket mindre...) och mormor försökte njuta av allt det vackra, genom kameralinsen...

Å allt var frid och fröjd, han fick provsitta farfars klippare, och då...

....då dök grannens STORA skogskatt upp! Behöver jag säga/skriva att prinsen inte direkt älskar katter...??

Å när vi ändå är inne på ämnet katter kan jag berätta för er som kommer ihåg att jag förra året köpte en elektronisk råttskrämmare (ja, jag märker ju själv hur dumt det är när jag nu skriver det...hur kunde jag gå på det??) att det fungerar sisådär...För snart ett helt dygn har en utav kattdamerna suttit och tokstirrat på golvsockeln i gamla hallen, under sockeln knaprar en liten (förhoppningsvis...) mus helt oberört, och alldeles ovanför sitter... ja just det, råttskrämmaren i ett eluttag!! Den som hade en räckvidd på ca 140kv.meter...som skulle med råge kunna hålla hela huset musfritt enligt reklamen. Clas Ohlson, nu kommer jag!!