Erkänn att ni hajade till lite och nästan satte kaffet i vrångstrupen...??

 

Nej då, bilden är nästan ett år gammal, den är tagen den 10:e november förra året, och jag hoppas vid gud att det inte ser likadant ut i år om några dagar!! Visserligen har vi blivit med snöslunga, en rejäl sådan dessutom, men vi kan gott vänta med  snön till da´n före lucia.

Å ni som sitter med rentvättade fötter och väntar på inbjudan till vintrampning (och även avsmakning förstås...), jag är ledsen att jag lovade något som nu inte ser ut att bli av. Oktober månad blev inte som den borde, så mycket annat hände, så vindruvorna hänger där de hänger.

 

 Fina, stora klasar, det var det för några dagar sen...När jag kom hem från jobbet idag hade fåglarna kalas, lät som om de var flera hundra. Så nu är det bara små stjälkar kvar, och jag blev utan vin även denna gång.

Den här bilden borde jag egentligen inte ta med, den är av så dålig kvalité så det är knappt sant...

Men motivet...

 ...det är av högsta kvalité!!

En kille som snart fyller tre år, som vi i närmaste kretsen (och även många andra) gråtit floder för, magen har känts som en ormgrop ibland, man har frågat sej hur grym världen kan vara, barn ska vara friska och inte behöva ta jobbiga mediciner varje dag. Med honom hade jag äran att få dela gårdagen med, ja även hans storasystrar givetvis, men de är lite mer självständiga. Det blev en dag fylld av fart, mormor hade hjärtat i halsgropen åtskilliga gånger. Varför går aldrig småkillar lugnt och sansat, utan springer, klättrar och hoppar?? Vi hade även många diskussioner om vad som STOOORT och vad som är liiitet. Älskade unge, kunde väl aldrig våga hoppas att jag skulle få uppleva det som jag gjorde igår!