Nu börjar livet återgå till sin normala ordning, familjen i Odensbacken hemma från Göteborg och jag åter på Bergamon, allt på sin plats. Från att ha bott i storstaden Örebro till att flyttat ut till hit på landet, ja det steget var inte svårt. Svårare var det i går morse när man skulle äta frukost nere i samhället, till frukost har man ALLTID morgontidning, och den hämtar man i nattskjorta. Så dock inte igår. Inte heller kan man äta frukost ute i nattskjorta, så dagen vart inte riktigt bra från början, men den rätade upp sig.
Sen när man kom hem hade bonden slagit vallen utanför sovrumsfönstret, det doftade verkligen härligt när man gick och lade sig!! eftersom det är varmt sover man med öppet fönster...

...mindre härligt var det strax efter fyra i morse när hela mellanSveriges kajor hade frukostmöte på detta nyslagna hö. Får trösta mig med att det sker en gång om året, högst två, som vallen är nyslagen. Nu ska höt plastas in till gigantiska sockerbitar och kajorna är alldeles upprörda, faktiskt riktigt kul att kolla in dessa intelligenta fåglar, för det är de!


Nästa variant av "pytta", jättebra att blanda i buketter.

Först ett nytt bidrag till Sommaren Är Kort...en utav mina tjusiga aklejor i full blom!!

Sen måste jag ju skryta med att jag är storstadsbo (och hundvakt) för tillfället...familjen i Odensbacken är till Liseberg, vilket de verkligen kan behöva, och då passar jag deras husdjur och blir på så sätt storstadsbo!! Nu kanske det är lite att ta i, det bor visst ca 2500 personer här...men för mig som är van med 7-8st i bygatan, då är det mycket. Sen hade jag turen att få jobba på gruppboendet, där jag praktiserade, nu ikväll, och det ligger fem minuters promenadväg härifrån. Kändes riktigt lyxigt att kunna gå till jobbet.


Måste visa de små söta "pyttorna" i våran trädgård nu, har två varianter av dem, den andra kommer en annan dag!
Njut av sommaren gott folk!!

Först vill jag verkligen TACKA för alla fina och tröstande kommentarer ett sorgset mormorshjärta fått!! Det värmer, och jag vet att ni "där ute" är många som också haft och har det svårt, så jag vet att ni förstår mig när jag skriver att man ska ta vara på stunden med sina kära, ingenting är självklart här i livet. På sidan här på bloggen har jag lagt in lite fakta som rör lillprinsen.
Söndagen är ju den dagen i veckan som punkt är efter en mening...hur vart det där?? Ja i alla fall så är det slutet på en riktig sommarhelg, det har ju varit alla slags väder, t.o.m. Pohlman skulle vara nöjd tror jag.
En hel del trädgårdsarbete har det blivit, dels blir det rensat och sen rensar det själen också...Ett skönt avbrott på eftermiddagen blev det med lillprinsen och hans föräldrar till glassbaren i Hjortkvarn, behöver jag säga att vi INTE var själva där...?? Men som vanligt, väl värt resan och väntan i kön.
Kvällen vart med goda vännerna i torpet, vänner som man verkligen kan skratta och gråta ihop med, och som vi fick dela solnedgången med!

Först så letar sig solen in genom spetsgardinen, kan få den mest stenhårda och tuffa man att bli romantisk...

...sen blir det solnedgång över Skrukebacken (jo, den heter faktiskt så...). Jag kan hålla med om att då är Sverige helt fantastiskt, ja t.o.m. här i "gnällbältet" finns det en viss tjusning, tyvärr har vi inte riktigt samma vy här hemma, vi har skog som skymmer. Men man vet aldrig, mannen har ju skaffat sig en motorsåg...

Ja, det är var synen som man såg i morse, mörk himmel men solen tittar fram mellan molnen. Å det tycker jag verkligen symboliserar livet, även om det ser sjutton så mörkt ut, visst finns det solglimtar, gäller bara att se dem och fånga dem...

Det allra bästa för mig, det är terapi i trädgården. Dels att peta och påta, och sen att gå runt lite med kameran, och mannen ser direkt då att idag är det en dag som jag vill ha lite för mig själv.


Stjärnflockan (för visst heter den så...?) är egentligen oansenlig men vacker, borde jag nog flytta till ett bättre ställe...


Malvan har jag varit riktigt elak emot, ibland har jag nästan tyckt att den varit ogräs, men nu inser jag hur fin den är så den får stå kvar.


Det här är vad som återstår av pionen, tur att jag tog kort när jag gjorde!
Önskar alla er en fortsatt bra midsommarhelg, NJUT för nu vänder det...(usch, det där sista var rätt elakt egentligen, det vill man ju inte tänka på...)

Ja, jag vet, jag har säkert sagt det tusen gånger förr, men det är inte rättvist, men vad hjälper det?? Att en liten underbar ljuvlig kille som vårat barnbarn ska vara så sjuk, att vara så maktlösa som vi alla är runt omkring det är inte heller rättvist. Men han förgyller vårat liv, och det är han gudomligt bra på. Så även idag. En lugn och stilla midsommar har vi haft med två av fyra barnbarn och äldsta dottern, efter gårdagens besked om antikropparna så vill man bara rå om varandra och vara, fira kan vi göra en annan gång. Fast lite firade vi, lillkillen med jordgubbar som är gott!

Sen nu på kvällen tog mannen och jag en promenad till dammen, satt länge på bänken och lät vemod och sorg och även glädje passera, vi kan ju inte ändra på ödet hur gärna vi än vill. Tids nog kommer "jävlar anamma" att vakna igen, för det gör det, men just nu måste jag få vara en ledsen mormor och känna mig liten och vilsen. Men i morgon är en ny dag.


Jag vet att livet inte passerar smärtfritt för någon, men snälla, stanna upp ibland, strunta i alla måsten och krav, ge varandra tid, för det kan man aldrig få för mycket av!
Ha´en fortsatt fin midsommarhelg!

Samtal med den lokala bilverkstaden (nära bekant och släkt ska väl tilläggas...)
-jag har fått loss termostaten nu...
hmmm, tittar ut och ser att bilen fortfarande står där den blev parkerad kvällen innan...
-Jaha???
-ja, på din dotters bil alltså, och det är lika bra att hon tar med den så hon får rätt på en gång
-ja men va bra, jag ska till henne ikväll...
-ja den ligger på släpkärran här utanför...
Framför mig ser jag en gigantisk sak som jag först ska släpa ner till dottern för att hon sen vidare ska in till stora staden för att skaffa en exakt likadan, fast ny, på släpkärra dessutom.
-ja, jag har ju drag på bilen säger jag lite tveksamt, är nämligen inte så van att köra med släp...
-ASGARV den ligger naturligtvis i en liten kartong PÅ släpkärran, kärran kan du lämna kvar...
Så mycket förstår jag av bilar...Är rädd för att jag kommer att få höra det här ett tag framöver. Sen lämnar vi bilar för att övergå till...
....Sommaren Är Kort...

Vad passar bättre än ren svensk sommaräng? Som egentligen är från våran vildvuxna trädgård, fast det är just det som jag tycker är tjusningen, inte för välplanerat.
De här blålila blommorna är som ogräs, ja det är väl egentligen ett ogräs, men jag låter dem växa lite vilt vid gaveln på huset...

...för att de just pryder sin plats där! Sen är de tacksamma att plocka in i sommarbuketten, står länge och skräpar inte.

Men pionerna börjar se lite ledsen ut...

när de hänger över det gamla staketet (som jag egentligen borde rädda med tid är...), så med dessa sommarbilder från trädgården vill jag önska er alla en riktigt TREVLIG MIDSOMMAR!

Ibland kan baksidan vara vackrare...

...än framsidan! Vallmon bjuder!

Fick sammetsröda rosor av mannen igår...

...utan någon speciell anledning, bara för att jag är jag. Det blev tårar i ögonen, känner mig uppskattad. Kommer att vara väldigt snäll idag...

Ja men VÄLKOMMEN säger jag väl till den här lilla söta nävan,

förra året var den lite "kinkig" och ville inte blomma, men i år så...
Sen har jag gjort något jag aldrig trodde mig själv om, köpt en liten figur för att ha i trädgården. Det känns som om det inte riktigt passar in, men den här lilla söta igelkotten kunde jag bara inte motstå. Sen får den symbolisera den som vi inte längre har...

För att göra en historia kort: för ett antal år sen skulle vi ha fest för alla vänner här i trädgården. Det händer inte ofta, men då skulle det ske med besked. Det monterades upp en riktigt stereoanläggning med karaoke anläggning och allt, kvällen innan festen skulle anläggningen provas ihop med vännerna från torpet. till saken hör att vi på den tiden hade en "kotte" boendes på altan, ingen kärvänlig typ utan en ganska bitsk och hungrig sak. När så mannen i huset och frun från torpet stämde upp sin skönsång, så såg vi hur kotte SPRANG bort från altan, sen dess har vi inte sett honom...inte nog med att han inte var direkt trevlig, han var inte musikalisk heller.

Somliga föredrar varma mjuka gosiga sängar, andra kommer vi aldrig att förstå oss på... Våran Sigrid tillhör de andra...men njuter gör hon!

Helgen försvann i ett nafs, lördagen började med finn fem fel kan man säga...först har vi björkar på sidan av huset...

...sen har vi lite mindre med björkar, och slutresultatet ska bli ännu mindre, men attans så mycket varmare i vinter!! Mannen i huset har införskaffat en motorsåg, och han tog på sig rollen som riktig timmerman direkt, så fyra björkar fällde han glatt första dagen. Sen visade det sig att det finns ganska många till i dåligt skick, så det lär bli en fortsättning. Sen ska veden tas om hand, och jag misstänker att där kommer jag in i bilden...

Söndagen var en utflyktsdag med svärmor och hennes syster (varför heter det egentligen svärmor?), en tradition att barnen tar med sin gamla kära mamma och hennes syster på en bilutflykt. Denna gång blev det Värmland, vi började i Kristinehamn med omnejd.

Vädret blev bättre och bättre, så vi tog oss lite promenader här och där. bla. ut till Picassoskulpturen, på vägen dit hittade jag en vacker gärdsgård, allt som är gammalt tilltalar ju mig.

Skulpturen lämnar jag inga kommentarer till...med den dög i allafall för måsarna som utkikspost.

På vägen tillbaka ännu en gärdsgård...misstänker att det egentligen inte tillhör sevärdheter.

Sist var vi tvungna att kolla ett hus jag lagt bud på, som sommarstuga...Skoja bara, det är Alsters herrgård, Frödings bostad. Jättefin trädgård, men tyvärr hann de stänga alla bodar och själva herrgården så vi fick nöja oss med att titta från utsidan.
Med andra ord, en lyckad helg.

Eftersom vädret har varit såhär idag, regntunga skyar, så har det mest blivit inomhuspyssel, städat och putsat fönster. Det var ju lite att utmana ödet, det sista alltså, för innan jag ens fått upp gardiner så vräkte regnet ned, men insidan är i allafall ren...


Sen tog jag fram ett loppisfynd, för sisådär ett par tior så fick jag en stor duk med vackert broderade blommor på, och virkade spetsar på kanterna. Synd de som lämnade in den kanske inte förstod arbetet bakom alla blommor eller tog sig tid att verkligen SE på den, men glad är jag som gjorde fyndet!

Jaha, då har man gjort sin sista dag på praktiken, behöver jag säga att jag är ledsen för det...Nu är det bara att hoppas att de ringer någon gång och behöver vikarie. Då kommer jag som ett skott!! Den här tiden på gruppboendet har lärt mig så mycket, dels att vara ödmjuk och tacksam för det liv jag själv kan leva. Sen också att ALLA människor tillför något, oavsett ev hinder eller störningar. Det som jag också förstått, oavsett hur mycket kunskap du har, du lär dig alltid något nytt, den dag du tror att du vet alla svar, då har du nog tappat verklighetsuppfattningen. Jag säger bara, TACK för att jag fick dessa fyra fantastiskt lärorika veckor, och tack personalen på boendet som stod ut med alla mina frågor...

Idag har vallmon som höll på att bryta sig ut härom dagen verkligen brutit sig ut! Ser ut som en pappersblomma nästan.


Pionen har slagit ut, doftar underbart...


...den vita som jag köpte i Julita, den lär det dröja innan jag känner någon doft av...


Blir så lycklig när jag ser att min älskade honungsros har knoppar, vintern har varit väldigt hård mot den nämligen. Vad jag däremot inte såg när jag tog kortet var den lilla gröna masken som tagit ett par rejäla tuggor, som dessutom sitter under bladet! Bildbevis måste det kallas.

I morse när jag skulle åka till jobbet, ja praktiken då..., så vart det tvärnit på trappan. Det var dagg på blommor och gräs, och det såg verkligen ut som älvorna hade strött ut silver på bladen!

Så det vart snabbt in efter kameran, och faktiskt, klickar man på bilden så den blir större så ser man hur det glittrar. Ja, jag kom till jobbet två minuter i sju, de suckade lite, de har redan förstått att jag lever med kameran under armen.


Sen håller vallmon på att slå ut...


...den här ser mer ut som om den bryter sig ut.


Frampå kvällskanten blev det lite mera gjort i nyplanteringen, nyinköpta fänrikhjärtat kom ner i jorden, liksom en vit jag köpte förra året som suttit på tillväxt och väntan. Lite grus kom det också på, måste bara först tvätta det eftersom det är vanlig stenkross, tar lite tid men blir riktigt bra tror jag.

På vägen till mitt jobb, (eller egentligen praktikplats, men jag önskar att det vore mitt jobb) om man tar en liten omväg så passerar man ett helt fält med bara lupiner.

Det är så himlans vackert så man blir nästa salig på kuppen.


Har faktiskt försökt ett par gånger att ta frön från lupiner, men jag vet inte varför de inte har lust att växa här på Bergamon, ett så trevligt ställe...

Äntligen söndag, och ledig dag dessutom! Eller så kanske jag inte ska säga, jag älskar verkligen min praktikplats, men lite ledig vill jag vara ändå.
Vi gjorde något som vi länge pratat om, vi åkte till urskogen (Hjortkvarn närmare bestämt) och där mitt trollens rike så har de en glassbar efter vägen! Det var väl inte många som trodde på den idéen för några år sen, men ack vad fel de fick! Riktigt mycket folk, och ruskigt god glass. De påstår att den är på italienskt recept och hemmagjord, och det får man väl tro på.

Att välja var inte lätt, man kan som två av prinsessorna, redan börja utanför baren och kolla in vilken som ser smaskigast ut...


...att sen välja bara några av alla sorter, det var inte lätt.


Det ska synas att man äter gott...


Sen har jag hunnit med att flytta några vita löjtnantshjärtan, nu får de både mer utrymme och mer sol på nya stället. Det börjar faktiskt att bli ordning där, men det ska till mera stenar och även lite grus ska jag nog dekorera med.


Sen upptäckte jag hur stor en av mina sparade vilda pellisar blivit!! Han tyckte verkligen om att komma ut i sommaren. Ska han fortsätta att växa i den här farten vet jag inte riktigt hur jag ska förvara den över nästa vinter, men det är tack och lov långt tills dess!!

Eftersom vädret inte inbjuder till fotografering (regnar och är allmänt grått och trist) så blir det lite mer bilder från Julita, och då Pettson och Findus. Ibland vill man vara liten igen...


Eftersom jag gillar höns så vart den här naturligtvis fotograferad, det är väl ungefär så även mina höns (om jag någonsin får några) kommer att ha det, ompysslade och få bo inomhus...


Att vi är med katt har väl inte undgått någon, dock är det ingen av dem som stått på huvudet än, vad jag vet åtminstone...


Sen den här bilden är väl Pettson i ett nötskal...fiffig gubbe det där!!


Det här skulle ju nästan kunna vara på Bergamon!! Ja, inte kanske just nu, dels regnar det och sen är vi ju faktiskt inne i juni även om man ibland (eller oftast) har svårt att tro det, men långkalsongerna har vi lagt undan.

Nu har hon gjort det igen! Mellanprinsessan sjöng solo på skolavslutningen i kyrkan igår! Modiga barn, inför alla kamrater med föräldrar, släkt och syskon. Inte darr på rösten, utan med klar stämma sjöng hon så huden knottrade sej på alla tror jag. Eller jag vet. Efter första skolavslutningen så var det ilfart till nästa, minsta prinsessan slutade förskoleklass, jätteviktigt. Vi firade storslaget med pizza efteråt (en liten parentes, nu vet jag hur det är att stå med sex pizzakartonger på varandra, därpå lika många pizzasallatsburkar, upptäcka att nyckel till bilen lagt, öppnar manuellt vilket gör att LARMET går, och då försöka starta bilen snabbt som f-n för att få tyst på larmet...fortfarande med pizzakartonger...)Nu hoppas jag i allafall att de får ett underbart sommarlov!


Sen ett smakprov från Julitafärden, Japanskt Fänrikshjärta, ska så småningom plantera den ihop med andra Löjtnats/Fänrikshjärtan, tycker dels färgen är väldigt ljuvlig...


...riktigt blodröd...


...men även bladen, som nästan skiftar lite i grått är väldigt speciella. Så nu väntar jag på uppehåll och lite sol så jag kan gräva det sista innan det roliga kan börja, nämligen att planera, det kommer att bli en hel del med stenar, och till sist plantera.