Varmt välkomna! Här kommer ni som vill kunna följa livet på Bergamon, paradiset på jorden, i alla fall så nära man kan komma. Berättandet är som livet, ibland sorglöst och på snudd till galet, och ibland djupt och eftertänksamt.
Blir jätteglad om du lämnar en liten kommentar eller bara ett Hej!
Bilderna har jag som regel tagit själv, gillar du någon så får du gärna "låna", men fråga först!!

söndag 27 juni 2010

Först vill jag verkligen TACKA för alla fina och tröstande kommentarer ett sorgset mormorshjärta fått!! Det värmer, och jag vet att ni "där ute" är många som också haft och har det svårt, så jag vet att ni förstår mig när jag skriver att man ska ta vara på stunden med sina kära, ingenting är självklart här i livet. På sidan här på bloggen har jag lagt in lite fakta som rör lillprinsen.
Söndagen är ju den dagen i veckan som punkt är efter en mening...hur vart det där?? Ja i alla fall så är det slutet på en riktig sommarhelg, det har ju varit alla slags väder, t.o.m. Pohlman skulle vara nöjd tror jag.
En hel del trädgårdsarbete har det blivit, dels blir det rensat och sen rensar det själen också...Ett skönt avbrott på eftermiddagen blev det med lillprinsen och hans föräldrar till glassbaren i Hjortkvarn, behöver jag säga att vi INTE var själva där...?? Men som vanligt, väl värt resan och väntan i kön.
Kvällen vart med goda vännerna i torpet, vänner som man verkligen kan skratta och gråta ihop med, och som vi fick dela solnedgången med!

Först så letar sig solen in genom spetsgardinen, kan få den mest stenhårda och tuffa man att bli romantisk...

...sen blir det solnedgång över Skrukebacken (jo, den heter faktiskt så...). Jag kan hålla med om att då är Sverige helt fantastiskt, ja t.o.m. här i "gnällbältet" finns det en viss tjusning, tyvärr har vi inte riktigt samma vy här hemma, vi har skog som skymmer. Men man vet aldrig, mannen har ju skaffat sig en motorsåg...

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Du, jag läste lite mer i din blogg nu på nattkvisten. Det gör mig ont att du och din familj har drabbats av denna sorgfulla sjukdom.Extra hårt känns det säkert också för dig då det gäller ett barnbarn.De är på något sätt hjärtreroten för oss mor/farföräldrar. Jag kan känna sin oro o din rädsla för framtiden. Men kanske det ordnar sig, läkekonsten kommer framåt hela tiden och kanske hittar de på ett botemedel.Skickar tröstekramar till dig o de dina.
    Kram Agnetha

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Jag har gjort som Agnetha här ovanför, fast nu, och jag blir så sorgsen över sådant som kan hända i en familj.

    Lillprinsen ser dock väldigt glad och lycklig ut och jag tror mig veta och förstå att bättre än han har det kan man inte ha. Omsorger utöver det vanliga! En sån go liten kille!

    Jag hoppas att forskningen går fort fram och att han får till sitt blod det som fattas. Han kan fåt ett underbart liv! Det har han ju redan, det syns ju!

    Kram på dig och hela din familj, och man stöter på många konstiga saker i livet och ibland förstår man rakt inte varför det är på ett visst sätt.

    Kramar
    Agneta

    SvaraRadera