Lördagspromenaden...

...började med en vacker vy över backen...

...fortsatte över nästa krön, och ooops vilken vacker gårdsbild!

På andra sidan krönet gula sädesfält så långt ögat når...

...genom energiskog gick vi och hamnade på nästa vackra byväg...

...och ett bekant hus i linsen! Vännernas torp i kvällssolen!

Men är det inte Bullerbyn som skymtar över gärdena...?? Inte riktigt, men nästan.

Vidare gick vi, nästan som i en dal...

...för att till slut hamna på våran lilla skogsväg hem till paradiset!!

Ikväll har vi varit till vännerna i torpet och blivit bjudna på underbart gott grillat, trots att vädret är som det är. Det bästa med just vännerna i torpet är att de liksom vet när man behöver sådant, för egentligen är var jag inte på festhumör. Känns mer som att sommaren sprungit ifrån mig, det var så mycket jag ville göra och borde göra...ladda inför sista skolspurten och läsa på inför två stora prov direkt när vi börjar. Och framför allt umgås mycket mer med barnbarnen. Sen kom så mycket annat emellan, sånt som man inte kan rå på, och det är då de liksom ser, nu är dags att liva upp stämningen lite. Inget stort partajande, utan trevligt småprat och en massa god mat. Så helt plötsligt känns allt lite roligare och inte fullt så tungt. Så TACK kära vänner, nu ska jag krypa ned i sängen, mätt och belåten, och ladda för en dag på jobbet!

Våren egna lilla "Lotta" har lärt sig cykla utan stödhjul!!

Ikväll tog vi en liten grillafton och givetvis togs cykeln med, det gäller att ta alla tillfällen i akt att öva.

Tungan rätt i mun, full koncentration...( ser ni plåstret på knät...?)

...och en lycklig prinsessa får ta emot folkets jubel! Det går åt en del plåster, men det är det värt...
Idag värker kroppen, både utvärtes och invärtes känns det som. Fortfarande hålls vi och tömmer huset, en nyttig läxa om inte annat för att man själv ska rensa sina förråd ordentligt. Känner också att jag nog behövt lite mer egentid den här sommaren för att orka med höst och vinter. Sen har det blivit alldeles för liten tid med barnbarnen, det gör nog mest ont. Ja, det gör det.Sen är det skönt att veta att lilla mamma ändå trivs med sitt nya boende, flytten hade ju kommit förr eller senare, och inget tillfälle är väl mer lämpligt än något annat, så är det. Men just idag är jag trött i kroppen, och invärtes.

Så kom sommaren tillbaka!! Bara att njuta.
Njuter gör jag också av stockrosen som jag köpte i Helsingör och transporterade hem, hel var den också!

Jag hade lite svårt att välja färg, men det blev en riktigt cerise, och dubbel. Så nu blir det till att ta reda på frökapslarna och försöka så nästa vår.

Sen har violrutan slagit ut, ett skirt lila skimmer av små små blommor. Satte den förra sommaren och den har verkligen växt till sig.

Igår vart jag bjuden av familjen i Odensbacken, eller delar av den i alla fall, på teater i Lerbäck (en liten ort i närheten av Askersund). Hela dagen hade det regnat, men sen så frampå kvällen blev det uppehåll, och faktiskt tittade solen fram en stund under föreställningen. I vilket fall som helst, en amatörteater som hade satt upp Bröderna Lejonhjärta, de var helt fantastiskt duktiga! Barn som vuxna satt som förtrollade, och minsta prinsessan gjorde tummen upp flera gånger, och riktigt ruskigt var det emellanåt också. Väl hemma kidnappade jag mellanprinsessan.

Att få ha en i taget av barnbarnen är jättemysigt, dels får de vara i centrum hela tiden och sen hinner man ägna sig åt dem på ett helt annat sätt, även om man inte gör något speciellt. Jag riktigt känner hur rik jag är, som har barn och barnbarn. Älskade ungar!

Jaha, vad hände med sommaren då?? Vem ska vi skylla på för det här vädret?? Visst känns det lite som höst, men än ska väl sommaren inte ha tagit slut.
Det är bra arbetsväder i allafall, dels på gruppboendet och sen här hemma. Mannen sover framför tv:n och jag sitter här vid datorn...
Sista etappen från jordenruntresan, nästan...
Onsdagen var lika med hemfärd, och ett måste var Kiviks musteri. Det var även marknad, men att trängas med en massa folk i värmen, nej tack.

Kiviks egna lilla trädgård hade något som jag aldrig sett förr, kryddtagetes!! Låter spännande, så nästa är blir det att inhandla. Mannen förklarade direkt att där går gränsen, blommor tänker han inte äta, grönt kan han sträcka sig till, men sen är det stopp.Ja, ja, man får ta till den kvinnliga listen igen.

Äppelträden har de bundit upp väldigt vackert med olika smidesalster, lagom höga också, något att ta efter den dag vi planterar nya, de gamla följde med sista stormen.

Efter ett tag var mannen borta, han hade tröttnat. Nu ville han hem, det stod det i hela pannan på honom. Vädret gjorde också sitt till, vi hade tänkt oss lite småstopp efter kusten hemåt, men det blev raka spåret nästan. Väl hemma konstaterade vi bara att semester är väldigt bra, men upptäcker hur skönt det är att komma hem!!

Jaha, då har man gjort ett litet inhopp på gruppboendet och jobbat idag, alltid lika kul. Kan man säga så om jobb...?? Jo det kan man allt.
Åter till våran lilla semestertripp. Tisdagen vart som måndagen, en lång väntan på frukostkaffet för mannens del. Så i den arla morgonstunden kom vi överens om att på nästa semestertripp ska det packas med även en vattenkokare och pulverkaffe.

Är man vid havet ska man börja dagen vid havet, sagt och gjort. En stunds relaxing på stranden, bara vi och måsarna, kan inte bli bättre.
Sen var det dags för mer kulturella inslag, ett besök på Sofiero slott. Ligger helt fantastiskt bara några kilometer utanför Helsingborg, alldeles vid havet.

En bedårande park, dels med rosor och dahlior, och på baksidan en skog utav rhododendron. Nu hade ju de sistnämnda blommat över, men man kunde i allafall ana vilken prakt det måste vara tidigt på sommaren.

Tjusningen med att gå i alla dessa parker är dels att man får en massa nya idéer, och sen veta att man slipper rensa dessa ofantliga områden...
På eftermiddagen gjorde vi som så många andra shoppingtokiga, vi tog båten över till Helsingör. Genast slås man av den gemytliga danska atmosfären. De är trevliga!!

Många små fina gränder med många små fina affärer...

...mannen hittade sina, och jag tittade på husfasader.
Ser ni skvallerspegeln ovanför blommorna?? Sådana har vi inte på Bergamon.

Inte blommorna heller. Men däremot hade de stockrosor på det lilla blomstertorget i Helsingör,
och medans andra släpade hem lådvis med drickbara varor, ja då släpade jag hem en stockros...vad mannen handlade?? Han gick tomhänt ombord på båten, men det fanns ju taxfree...

Å på kvällen kunde vi åter igen njuta av Helsingborg från sin allra vackraste sida.

Jaha, att inte öppna upp frukostmatsalen förrän sju, det var en svår upptäckt för mannen, som brukar ta sin första kopp kaffe strax efter fyra på morgonen...Nu hade han ju inte heller någonstans att ta vägen i sin förtvivlan, här hemma går han ut en sväng och tar en första pratstund med katterna, men på ett hotellrum, ja det blev ju hustrun som fick offra sig, inte fullt lika pratsugen och sällskapssjuk så dags...
Så till nästa etapp på resan (låter som det varit en näst intill jordenruntresa...).
Om nu någon trodde att Skåne är platt, så är det fel. Det är j-drigt högt på vissa ställen, särkilt för någon som har problem att komma högre än en köksstol...

Första gången jag verkligen förstod HUR högt det kan vara, det var vid Mölle. Det fanns lite vandringleder runt fyren där och på klipporna, tyvärr kan jag inte visa några bilder därifrån, mannen är inte så duktig på kameran...

Jag stod på behörigt avstånd och var nöjd med det jag såg. Hjärtat slog fort nog ändå.
Lunchen intogs på ett helt gudomligt ställe, Flickorna Lundgren på Skäret. Har ni möjlighet någon gång, åk dit! Miljön är så vacker, och servicen är kanon.

Man sitter i en vacker trädgård och äter gott, kan inte bli bättre!

Man ska vara där i god tid, strax efter vi kom blev det en väldans lång kö.

Skulle ge nästan vad som helst för att ha den här vyn utanför mitt köksfönster!

Vi besökte även Hovs hallar (tror det heter så), också HÖGT men också väldigt vackert.

På denna höjd sjönk vi ner på en medhavd filt och slumrade till, just så som en semester ska vara!!
Dagen här hemma var liksom spikad redan igår när jag sjönk ned på kudden, det är röjning i mammas hus som står över hela schemat. Igår fick vi hjälp av våra vänner i torpet, så väldigt mycket är gjort nu, och idag tog vi etapp två. En stor container står utanför garaget där, men måste väl erkänna att en hel del passerade förbi containern och fortsatte på skottkärra till våra uthus...suck. Stackars våra barn när den dagen kommer...

Rackarn´s så skönt det var att somna igår i egen säng!! Innan dess hade vi en skön kväll på altan, med två lyckliga och nöjda kattdamer. Först fick vi fjäska lite extra för dem, men sen svalde de väl den värsta stoltheten och delade de den ljumma kvällen med oss. Sigrid satt värdigt på bordet som en drottning och tvättade alla kroppsdelar, markerade klart att kvällen var hennes. Svea nöjde sig med att lägga vid mina fötter och kråma sig, hon är inte lika långsint.
Nu lite glimtar från våran lilla semester.
Resan gick bra, med GPS och allt. Mannen körde, jag stängde av ljudet på "den talande kartboken" och skötte själv snacket, det gick som en dans! Inte en felåkning och mannen erkände lite motvilligt att alla nymodigheter faktiskt inte är av ondo...När vi väl checkat in på hotellet så tog vi oss direkt ut till havet och bara njöt.

Det är så rogivande att bara höra vågorna som slår mot stranden. Jag kan vara tyst länge...
Sen frampå kvällen tog vi oss till Fredriksdal, en park med teaterscen och vackra odlingar.

Känd för bland annat sina rosor. Om jag nu tänkt mig att artbestämma den halvvilda som jag har, så ja, jag gav upp ganska snart. Det fanns minst hundra som såg likadana ut. Egentligen skulle jag ju kunna klämma till med något klatschigt namn, ska fundera på saken...
Sen kan man ju inte annat än bara drunkna i alla vackra stockrosor som växer nästan som ogräs runt alla hus i Skåne!

Dessa växte utanför cafét på Fredriksdal.
Kunde inte låta bli att fundera lite...

...kunde detta möjligen vara någon slags bostadsrättsförening för sparvar...??
Får inte glömma att...

...Fredriksdal var Nils Poppes hemmascen, nu för ju som bekant Ewa Rydberg hans tradition vidare med sommarteater.
På kvällen strosade vi runt lite nere i hamnen inne i själva Helsingborg...

...och kan väl bara gissa att de som bor i lägenheterna och de som även bor i båtarna inte tillhör den s.k. medelklassen. Men vacker utsikt har de i alla fall!! Nu är jag inte direkt avundsjuk, de har ju för sjutton ingen trädgård!!
Kvällen blev sen, men vad gör väl det, Helsingborg visade sig från sin vackraste sidan även genom ett hotellfönster, och vi somnade nöjda och trötta efter resan fulla av nya intryck.

Men hur sjutton kan de vänta med att öppna frukostmatsalen till sju på morgonen...??!!Mannen blev chockad...fortsättning följer.

Borta bra, men HEMMA BÄST.
Så kan man kanske sammanfatta de senaste dagarna, som varit sååå sköna!! Men så skönt det är sen att komma hem till egen säng och krypa ner lite lagom trött. Har haft några fantastiska dagar i Skåne, närmare bestämt Helsingborg som utgångspunkt. Välbehövligt efter en vår full av måsten och pluggande. Nu har vi fått nya krafter, inte tänkt på varken byggnationer eller skola, utan bara umgåtts och ätit gott, sett massor av vackra platser. Lovar bilder längre fram.
De enda som möjligen har protesterat är väl isåfall våra två kattdamer, de har visat det på väldigt olika och speciella sätt. Sigrid har spatserat ut och in som den drottning hon är här och Svea har stackars kattvakten inte sett röken av, hon har legat och tryckt under all bråte vi stuvat undan här på vinden...Så fort vi kom hem kom två kattdamer fram och beklagade sig högt, så nu är det bara mutor och fjäsk som gäller.
Nu ska jag krypa ner i min efterlängtade säng, sen måste jag under morgondagen (eller egentligen idag...) läsa igenom alla era bloggar som jag missat under dessa dagar!!

Tack för alla tips angående GPS, bl.a. att man kunde få LillBabs som guide...nu de som känner mej väl kommer att småle, hon är nämligen inte min favorit, men det kunde ju naturligtvis den som tipsade inte veta, så TACK ändå!! Så nu ska sonen få ge sin mor lite instruktioner, man kanske kunde få Matte i Bygglov, eller Ola Salo, jag menar, om man ändå får önska... För övrigt tror jag att jag får välja, GPS eller mannen i huset, han har en viss ovilja mot alla nymodigheter, allt från internetbank till att betala med plastkort. Han har klart och tydligt förklarat att han inte litar på GPS, här ska det vara hederlig karta, vi kommer med andra ord att får stanna med jämna mellanrum och rasta, läsa karta och hustrun kommer i smyg att kolla på GPS:en om vi är rätt...

Men vad gör väl det, vi har ju SEMESTER!!
Regnet strilar ner så fint idag och jag får äntligen lite gjort inomhus, med gott samvete. Mannen jobbar på vårat sovrum som inte längre består av stampat jordgolv utan börjar ta form. En ganska vanlig och skön lördag på Bergamon med andra ord.

Ja, nu är man inte ensam i bilen längre...Idag skulle jag ta mej till frissan (välbehövligt, såg ut som ett marsvin i håret, flerfärgad alltså) och eftersom vi lånat sonens GPS tänkte jag pröva den. Nu hittar jag till frissan, så det var mer en testkörning och se om jag var tillräckligt tekniskt kunnig. Det var jag. Vad jag däremot inte är van vid är att någon med så bestämd röst talar om att jag ska ta tredje avfarten i rondellen, när jag VET att jag ska åka rakt fram...Så jag trotsade som ett litet skolbarn, och med ett litet belåtet flin fortsatte MIN väg...Nu var det ju inte den enda rondellen till min frissa, och lika envist skulle jag ta av tredje avfarten i varje, och sista rondellen, där var vi överens, jag tog tredje avfarten.Sen upptäckte jag även faran med GPS, man kollar nästan mer på den än på vägen.Så nu undrar jag, man kan ju ändra väldigt mycket i menyn på den, kunde man kanske få en liten vänligare röst också...??
Igår kom det efterlängtade regnet, med tillhörande åska, men det kunde man stå ut med. För luften efteråt var helt underbar, och marken riktigt kokade, från att först ha varit på +33.4 i skuggan till 19.6 på en liten stund.

Hela landskapet bäddades in i ett slags dis.
Sen en liten rapport från barnkammaren, de verkar bli riktigt flyfotade de små liven!! Tur att de är "innätade".

Måste vara en modernare variant utav barnhage.
Sen måste jag bara visa en riktigt sötnos som dök upp i värsta skyfallet på våran altan...

...han ser verkligen ut som att han är på barhäng! Lite nochalant hänger han på kanten på fatet till krukan, precis som han väntar på att värsta ovädret ska dra förbi.

Igårkväll ringde vännerna från torpet, "...ni måste bara komma upp och se solnedgången,ta´med dej kameran..." Vi slängde oss i bilen och fick verkligen vara med om ett riktigt skådespel när den går ner över backen. Vi bor ju lite mera inklämt med skog, ska vi fånga riktigt maffiga bilder får man som jag, vara uppe vid fyrasnåret på morgonen...

Så vi bänkade oss som på den finaste biosalong och bara njöt, Sverige är fantastiskt!

Efter solens nedgång så färgades himlen i alla tänkbara färger, fortfarande var luften alldeles varm, en riktigt sommarkväll med andra ord! Som torparvännen sa ...det är nästan så man blir religiös på kuppen...

Vi har fått tillökning, fast ute i trädgården. Här är spindelmamman (för inte har de väl kommit så långt i sin jämställdhetsiver att det är pappan...?) härom dagen...

...en jättekula under magen...

...så här ser det ut idag! Kanske lite svårt att se, men inne i "nätpåsen" så kryllar det av små svarta/bruna spindelbarn...


...och nedanför sitter en förmodligen ganska nöjd mamma, dels vet hon var hon har sina barn, de är invävda, och sen blev det rätt många barn!!
Ett litet tillägg, jag vill ha REGN...trodde aldrig jag skulle önska det, men det gör jag...