Nu ligger vi i startgroparna, sista trimningen innan avfärd. Ölen på kylning, cider på kylning. Mannen har kollat över potatisbeståndet en sista gång, han är lite orolig eftersom han hört inside information, någons har blommat över för länge sen...Mutorna är klara, förhoppningsvis kommer vi i mitten av färden, domaren och protokollförare kan ha tappat lite koncentration och är lätta att muta. Ett minus idag, det är liiite för varmt, och av gammal erfarenhet, det är svårt att få gubbar att dricka vatten när det finns öl...

Eftersom jag satt igång lite forskning angående våran ros (som nu grannen talat om att det är nån slags vildart, men det vet man aldrig) så kommer det ytterligare en bild, tilläggas skall att den doftar väldigt mycket!
Den här bilden är väl egentligen inget att visa...

...för det är den japanska lilla söta fänrikshjärtat jag köpte i Julita!! Nu vill jag ju tro att det är vädret den inte gillar, för att leva på Bergamon måste ju ändå vara ett av livets höjdpunkter...??!!
Sen vill jag TACKA alla för alla fina kommentarer, dels om mammas hus och sen lille älskade Leopold. Om vi börjar med huset så känns det vemodigt, javisst, men det känns också rätt. Det är inget gammalt hus, men det behöver underhållas och trädgården likaså, och jag vet att lilla pappa också skulle ha velat det, han byggde det med kärlek till trakten, och här fick han leva alla sin sista år, alldeles perfekt. Angående Leopold så är det bara orättvist, jag försöker att inte tänka vad det finns för mening med det, för jag kommer ändå aldrig att hitta något svar. Jag vet bara att han rör allra djupast i mitt hjärta, där det ligger mycken sorg för hans skull. Tack alla!!