Kärlekskrank, luggsliten, hemlös...kom han in i kattdamernas liv...

... dom som annars är griniga som det anstår två gamla fröknar....

 Jag ser knappt skillnad på dom, upptäckte bara att en dag var det tre randiga katter inomhus!! Nu litar jag inte riktigt på den här herren, dels ser han väldigt ovårdad ut, har säkert loppor, säkert inte rumsren, och blicken...??!! Beslöjad kan man lugnt kalla den!! Men damerna ser hänförda ut, de hör inte hur illa han låter när han INTE får komma in...han skriker så man nästan ser rakt igenom honom, från öppningen där fram till öppningen där bak. Men djurvän som jag är, nu ligger det lite extra mjukt ute på altan att sova på, och mat i en skål. Bara han nu inte är medlem i något gäng, så hela altan blir full av hungriga, kärlekstörstiga hankatter!! Men intelligent är han inte, båda kattdamerna är steriliserade efter konstens alla regler...

Å TACK för alla go´a kommentarer om barnbarnet som fyllde år, visst är jag en stolt mormor, å visst tycker jag också att hon är vacker!! Å vågade jag skulle jag lägga ut en bild på hennes mor, så skulle ni se vem hon ärvt det utav...vart det mycket skryt nu?? Okey, men det står jag för!!

Ingenting är som det har varit...
Igår fyllde världens bästa Maja sexton år!! Hur kunde det bli så, nu är vi ju nästan jämngamla, barnbarnet och jag...??!!

En skönhet, som står med ena foten i vuxenlivet, ska välja vad som ska hända efter grundskolan, hur ska man kunna veta det?? När jag som passerat femtio fortfarande kan vackla och fundera på vad jag vill med livet?!Å alla frestelser (å då tänker jag inte enbart på pojkar...), alla misstag hon måste göra och gå igenom innan hon blir klok och med en vuxens erfarenhet, jag som fortfarande gör misstag och är rädd och osäker inför nya utmaningar. Det kan inte vara lätt att vara tonåring idag, och inte heller mamma till en tonåring...Men vi firade en glad sextonåring igår, mamman i huset hade bakat massor med gott, vi höll blodsockret på en jämn och hög nivå...

"Någon" ska ju slita för brödfödan medans andra åker runt och förlustar sig på kalas och äter gott...Inte lite förvånad blev jag när mannen kom hem med famnen full från hans kära släkt till mig!!

En stor zinkbalja full med blommor, sååå tjusig!!

Å det här ska väl vara jag då, i egen hög person...På något vis känns det så, lite tjolahopp och hejsan när jag hålls i trädgården...Det blir inte alltid så perfekt men jag är glad ändå...

 En underbar rosa Gerbia, hur f-n ska jag hålla liv i den...?De brukar få gamnacke ganska fort och sen rätar de aldrig mer upp sig.

 Men det här då, vad är det?? Hjälp mig ni som kan och vet!!

 

En bok fick jag också, har redan börjat bläddra i den, fantastiska bilder som är lite annorlunda, fotogravyr och gummitryck. Ger hela boken en gammal prägel. Den handlar inte om hur man SKA odla, utan citat:"den här boken handlar inte om när det är dags att klippa rosor eller så morötter. Här står inte ord om gödsel, vattning eller ogräs. Det handlar inte om vad vi ska göra med trädgården utan mer om vad trädgården gör med oss".

Passar mig perfekt, jag är ju som ni kanske redan märkt inte den som följer alla mallar och snören spikrakt , vägen kan ibland bli ganska krokig men oftast kommer jag dit jag ska, någon gång... förutom allt detta så fick jag trädgårdsredskap, passar perfekt efter som jag sällan håller ordning på dem...fröpåsar passar också perfekt, har som vanligt inte inhandlat några än, en urtjusig scarf, så nu MÅSTE jag bara köpa ny vårjacka, den passar absolut inte till den gamla!!  Så nu ska jag njuta av den här söndagen, snosa lite på alla mina blommor, läsa lite i nya boken och mannekänga med nya scarfen innan jobbet kallar i kväll!!

 

Jo men det går riktigt bra att säga nej, har gjort det igen...ledig dag med fruktansvärt gott samvete!! Jobbar nämligen i helgen...
Tog en sväng till Plantagen idag, mannen ska på kalas med tjocka släkten i morgon när jag jobbar, och då gäller det att förse honom med blomster till alla som fyllt och ska fylla inom närmaste tiden. Som plåster på såren för att jag jobbar och inte får ta del av all den goda maten och allt gott till kaffet så tröstade jag mig med...

 

...just det!! Blommor till mig själv!!Frosttåliga stod det, fan ta bofinken om de inte är det, perenna är de i alla fall så de får väl hamna i någon rabatt så småningom.

 Ranunkel, blodröda, också tåliga...

 ...kommer väl att sluta med att jag på kvällskvisten förser dem med pyjamas eller tar in dem i go´a värmen.

Nu ska jag återgå till mitt obetalda halvtidsjobb, att pyssla om mina pellissticklingar som inte längre är sticklingar utan ganska stora plantor som kräver sin plats...Fönsterbrädorna är knökfulla, de växer så det knakar och man ska vända och vrida på dem så att de växer någorlunda rakt, det är nästan som att vara småbarnsförälder på nytt, ständig passning....

 

En sån här dag som man inte vet om man är ledig eller inte...Står till förfogande fram till kl 22 så det är bara att småpyssla och se glad ut! Tog en sväng ut till fågelriket...

 ...och de börjar komma nu. Jag är ju absolut ingen fågelskådare och inte duktig på arter (eller heter det sorter...?), men de hör ju liksom till våren. Så när jag stod där och svajade i stormvindarna så kom det två riktiga entusiaster, två äldre herrar med RIKTIG utrustning. Gentlemän med lååånga och stooora saker, klädda i camouflagefärgade kläder, precis så som man förmodligen ska se ut för detta ändamål...De riggade upp sin utrustning, kollade in i kikaren, kollade i kameran, kollade sen på mig som stod där stativlös, utan kikare, svajandes som en fjällbjörk på hösten...Först pratade vi lite löst om väder och vind, sen frågade den ene "...har du sett nått...??" Är det då man skulle ha avslöjat att jag på sin höjd känner skillnad på svanar och gäss, eller...?? När jag log sådär finurligt kvinnligt som just vi kvinnor bara kan, så frågade den andre gentlemannen om jag möjligen sett....?? Hade aldrig hört talas om den fågel´n, så jag log ännu mera klämkäckt, så sen gav de upp konversationen. Antingen trodde de att jag drev med dem, eller också att jag var väldigt hemlighetsfull och inte villa avslöja.

Mannen i huset har blivit bönhörd. Med hjälp av prinsens far så hämtades denna leksak hem i måndagskväll, och nu går han som en trånsjuk katt och suktar efter att få tid att putsa och sen ut och prova. Sanningen är den att det var jag som peppade honom att köpa, han behöver något att koppla av med mellan jobbet här hemma och jobbet där nå´n annan basar över honom...

Hade ni problem igår...??

 Nu förstör vindkraftverket bilden, men stor och rund som en schweizerost, kom han sakta upp bakom skogen, mångubben. Jag var beredd på en helvetisk natt, mannen i huset skrattade lite i smyg och antydde något om "...hade du inte tittat ut och sett månen hade du inget vetat och sovit gott...", men natten blev ganska lugn. Ett par vändor upp ur sängen blev det, månen log lite överseende från sin himmel när han tittade ned på mig, inget hände och jag kunde krypa ned igen, lite lakansskrynkel innan jag somnade.
Utflykt stod på programmet idag, kände att jag behövde byta miljö några timmar och glömma allt vad jobb hette. Mannen följde snällt med, och GPS:en, vi var eniga nästan hela vägen, GPS:en och jag...Mannen konstaterade att när vi båda var tysta var vi förmodligen på rätt väg...

Som av en slump blev det...just det!! Norrköping!! Tog med en inte alltför förtjust son, hans sambo verkade mer förstående...när vi ändå var där och sen bar det ut till Rockdala. Rantamor på http://rantamor.blogspot.com brukar skriva om sina matorgasmer, här blev det pelargonorgasm, i kvadrat!! Ett jättelikt växthus med bara sticklingar, ovanliga, vanliga, vackra, fula, VILDA, ja allt hade de. 

First Yellow, en riktigt gul variant.

 Ömma Ögonkast, vit med små, små cerise stänk.

 Det verkliga fynden, en VILD, sammetsröd P.x.ardens. Gud beskydda den kattdam som gör den till tuggtobak!!

Om det vart billigt...?? Allt är relativt, men jag är lycklig, haft en underbar dag, och i morgon ska det planteras om elva stycken nykomlingar i familjen.

Ett intensivt dygn som inneburit:

Kolla in klädstilen!! Gummistövlar, blöja o hjälm, fullutrustad måste det väl kallas??!!

Städning och inspektion av lådor...

Trött på mormor med sin kamera...??

Bus...

 Let´s dance inspirerade...

Dans...

Allvar och funderingar...

Glädje...

 Legobyggande med en tålmodig morfar...

Storvinst!! 

Eller snudd på det i allafall, en extra lott i tre månader, en liten bit på väg med andra ord. 

Jo men det gick bra för lillprinsen att sova här, bara att lägga honom, godnatt, och sen sov han från halv åtta på kvällen till halv sju på morgonen, och då låg vi och funderade just på när han egentligen skulle vakna...Att han skulle ramla var väl största oron, men efter ett tag slappnade jag av, han är ju faktiskt stor kille nu, om man frågar honom själv...

Jaha, så då har då sanningens ögonblick kommit....*skratt*. Fick en kul utmaning av http://anki-nilsson.blogspot.com  att skriva åtta sanningar om mig själv...Nu kommer säkert en del att nicka igenkännande, andra att skaka på huvudet och börja undra...Men låt gå!!
1. Har jädrigt svårt för att säga NEJ, om det nu kom som någon nyhet...inte så att jag är rädd för att såra någon utan mer att jag tror mig själv om mer än jag egentligen orkar med...det blir tydligare med åren kan man väl säga...
2. Kör alldeles för fort alldeles för ofta, oavsett om jag har bråttom eller inte. Har bara fått böter EN gång, och då trodde de två minsta barnen (som var med och inte alls gamla då) att mamma skulle hamna i fängelse, det var dessutom alldeles utanför Kumlafängelset...
3. Tror att dygnet har mer än tjugofyra timmar, rör ofta ihop saker på slutet eftersom det då sker i elfte timmen...
4. Har legat en hel dag i ett panoramafönster på ett hotellrum i Las Vegas för att spana in alla limousiner som kom till casinot på hotellet mitt emot med alla gäster. Det var första dagarna i Las Vegas, jag hade dragit på mig en dyngförkylning, så när de andra i resesällskapet var på jobbmöte bäddade jag åt mig i fönstret, låg där och det var rätt behagligt faktiskt.
5. Höjdrädd. Å då menar jag rejält höjdrädd...
6. Är oftast glad, försöker leva efter att den glädje du förmedlar får du på något sätt tillbaka. 
7. Tror på något övernaturligt. Man behöver inte alltid ha förklaring på allting.
8. Är STOR djurvän, drömmen är höns av alla de raser...alpackor...en hund eller två...några katter till...


Å nu skulle jag alltså skicka vidare den här utmaningen till andra bloggare, men jag kan ju aldrig välja, så välj själva den som känner för det!! 
Vädret tänker jag inte ens kommentera idag, men däremot Kungsängsliljan!! Jag hade ju lite ågren för att jag bara köpte en, men se det kan jag glömma!

 ...för när nästa knopp slog ut så var den mörklila!! Olika lökar i samma kruka alltså.

 Som sammet nästan, så vackert mönster, jag älskar den verkligen.

 Den vita har också slagit ut, hoppas nu bara att den står sig väldigt länge.

Nu ska huset genomgå en snabbstädning, snart kommer de tre minsta barnbarnen och ska sova över, för prinsen blir det första gången. Är lite orolig för hur det ska gå, han får bara inte ramla och slå sig. Men det ska jag inte låta förmörka det hela, nu gäller det att njuta av tillfället!!

Så skönt det är att kunna säga NEJ!! När telefonen ringde och mannen i andra änden undrade om jag kunde tänka mig att ta "ett litet längre pass i morgon..." så jag jag bara NEJ. Jag ska ha min lediga dag, börjar först kl 22 och har en sovande natt, så det så.
När jag slutade kl 13 idag så hade jag bestämt att dagen skulle ägnas åt att inhandla en massa "måstehasaker" som jag numera aldrig hinner. Det blev bl.a. blommiga gummistövlar till både mig och min lilla mamma,  tycker gott att en gammal mamma på snart 84 kan ha blommiga sådana, gäller bara att övertyga henne också...Sen av en händelse låg Blomsterlandet mitt i resvägen, så då var det bara att snällt stanna till där. Å vet ni vad jag hittade??

 Vit Kungsängslilja i kruka!! Är den inte ljuvliga, så säg?? Knopparna är nästan vackrare än blomman. När den blommar ute i det fria så är det gräns mellan vår och försommar, fortfarande har man alla ljuvliga sommarkvällar framför sig, och hela naturen är på språng in i sommaren.
Nu grämer det mig bara att jag inte köpte den röd/lila också...Nu ska jag försöka hålla liv i den tills det går att plantera ut den också, lökarna jag satte förra året var det nämligen "någon" som lunchade på.
Jaha, så har mannen däckat då. Förtvivlan lyser riktigt ur hans ögon, på fredag har nämligen bastugänget en kväll på relaxen, de ska alltså "innåt". Det är stort för gubb...grabbarna med sina unikaboxar och förmaningarna ringandes i öronen.  Ska han nu inte orka med på detta evenemang, som han sett fram emot ända sen jultomten drog vidare i julas...??
Har fått uppskattning som värmer! Från http://tigerstassemarker.blogspot.com 
har jag fått en award, som i och för sig har en del förpliktelser med sig, men ändå.

Jag tackar och bugar, och som vanligt, jag kan inte välja!! Den är till er alla, oavsett hur många följare ni har, eller vad ni skriver om, utan för att det är så otroligt intressant att följa med er på era äventyr och vardag!

Underbara våren, äntligen på väg!! Kroppen mår inte bra, förkylningen sitter kvar i bihålorna, men finns det något mer läkande än att ta en rejäl promenad när solen visar sig på en klarblå himmel?? Jobb väntar på eftermiddag och kväll, så jag grundade dagen på bästa tänkbara sätt. Det finns en riktigt gammal schlager (ja, jag tror faktiskt det var före min tid...) som lyder "...på en byväg om våren är det lerigt och dant, och det skvätter från bilar och skjutsar. Men solen den skiner ju så rasande grant, och vägen är full utav pussar..."Kan inte beskriva det bättre själv.
Tog en besiktningsrunda i trädgården, vi har lite skog som skymmer så snön ligger kvar ganska länge tyvärr. Men man kan börja skymta det jag med mycken möda petade ned förra året, sen om det överlevt vintern är en annan sak...

 Får väl hoppas haren varit nådig i vinter...

Allt ogräs jag svor ve och förbannelse över, riktigt vackert såhär på vårkanten när man är ganska svältfödd på fägring i trädgården. Något gott finns det tydligen kvar i fröställningarna, för ofta sitter småfåglarna där och kalasar.

Några kommenterade kvarnen jag hade med på förra inlägget. Jag TROR att den är K-märkt, och någon sommar har den varit öppen för besökare, med en fotoutställning där, bilder då från den tiden den var igång och lite om hur det jobbades runt omkring. Tror t.o.m. min far var involverad i det, han pysslade mycket att ta reda på historien om trakten här. Sen har det varit eldsjälar som haft sommarcafé där, väldigt populärt, men vad som gjorde att det rann ut i sanden vet jag faktiskt inte.

Nu blir det spikmattan innan jobb, undrar om det lindrar i bihålorna om man trycker näsan i den...?? Om inte annat kan jag kanske få en lite annorlunda look idag...

Idag känns det lite tungt i magtrakten, man kan inte helt glädja sig åt att våren verkligen gjort ett tappert försök när de ser ut som det gör ute i världen. Än har vi varken förstått eller sett vidden av vad som hänt och händer, gud hur många ska drabbas denna gång?? För inte så många dagar sen Christchurch (Nya Zeeland) och sen nu Japan. När man var liten och något hände ute i världen, då "var det så långt borta", det hände inte här. Men nu, finns inga avstånd i världen, vi är alla människor, känner samma smärta, samma skräck och sorg, oavsett var vi bor. Gud va´jag lider med dem alla!!
Efter ytterligare en sovande natt på jobbet, som aldrig kommer att bli sovande eftersom fläktsystemet låter som om man vore på Arlanda, så tog jag mig en rejäl promenad i skogen, allt för att hålla ögonen öppna och rensa bihålorna (resultat efter förkylningen...som ett brev på posten!) Å visst är det vackert när våren gör tappra försök att klå vintern på fingrarna!!

Stigen är nog som livet i stort, inte rak, trampad utav många olika slags fötter, men den leder i allafall någonstans...

 ...ner till den älskade dammen med sin vackra kvarn!! Än är det för kallt att sitta där, inga grodor eller bävrar syns till...

 ...men en som jobbar flitigt, det är just bävern!! Jag blir så himlan´s glad när jag ser att han är kvar, vad de som har skogen tycker vill jag däremot inte veta...skulle däremot vilja veta hur sjutton han kommer upp ur dammen när det är is på den??

 Nå´n som det inte gick fullt lika bra för är...ja, vem vet?? kan det vara en hare som fick bli mat åt någon annan?

 När andra läser deckare och romaner på kvällskvisten, då tar jag fram min lilla "pocket", kom med posten igår!! Den är som bibeln för biskopen och Cajsa Wargs kokbok för Carl-Jan Granqvist, jag bläddrar i den med lysten blick, nästan dreglar över alla vackra bilder på nya vilda pellisar som kommit. Tack och lov att det börjar bli vår, så man kan skicka efter!!

Så var man tillbaka på banan igen!! Fullt ös och pedalen i botten. Väl hemma så sjunker man ihop och förkylningen tar ut sin rätt...
Satt för en gångs skull och lekte lite i Photoshop, jag har VÄLDIGT mycket kvar att lära, men en utav mina JÄTTEDUKTIGA bloggfotovänner (nytt ord...) lånar ut lite bilder och då kan man ju inte låta bli!

Kika in på hennes sida, http://dartanjang.blogspot.com 
och njut!! Så mycket snyggt, både enkelt och stilrent, men med just DET. Så blombilden hade jag tagit och hon bjöd på väggen med klotter, och sen pusslade jag ihop det. 

Nu börjar jag undra om någon bytt alla lappar på de där pellisskotten jag köpte för ett tag sen?! INGEN ser ut som den borde...och absolut inte den här!! Nu orkar jag inte ens bli upprörd längre, de får se ut som de gör, huvudsaken de växer. Växer gör däremot inte de vilda som jag hämtade hem från vännen i torpet, de ser ut som julgranen vi slängde ut da´n efter julafton...inte ett blad kvar snart!! Va´har jag gjort för ont...??

Man hinner med mycket när man är sjuk...har åkt Vasaloppet för första gången i mitt liv (från soffan...), uppfostrat hundar med hjälp av Cesar Millan (mannen som talar med hundar) och lärt mig laga mat från världens alla hörn! Å det utan minsta ansträngning!! Det som däremot är ansträngt är min mans ansikte, från att för det mesta alltid vara mild och blid har han blivit mer och mer sammanbiten, i takt med hans fru börjar bli mer och mer otålig och gnällig...FY TUSAN va´jag är tråkig när jag är sådär lite mittimellan sjuk!! För frisk för att ligga i sängen hela dagen och för ynklig för att göra någon nytta.  Trodde i min enfald att jag skulle orka jobba ikväll, men nu har jag ringt mig sjuk, om det går...det är kris med folk så hittar de ingen vikarie blir det alvedon och att spotta upp sig.
Det jag däremot hunnit med är en liten nostalgi tripp bland gamla bilder. Håll i er, vanlig "tittochtryck" kamera, kvalité därefter!

 Blir nästan tårögd, året är 2005, vi for land och rike kring på våran svarta best. Första sommaren (kunde vara 2002 el 2003) avverkade vi 1200 mil!! I ur och skur...Sen kom torpet och vi gjorde ett val, och det blev torpet som fick våran tid. Men nog kan jag sakna tiden ute på vägarna...

 Samma år började mannen tillverka fönster till verandan på huset, fortfarande använde vi det enbart som sommarstuga. Var tvungen att titta två gånger på bilden, herre gud, han ser ju ut som en pojkvasker...

 Ser nu också att jag förändrats med tiden...

 Året därpå, 2006, i augusti så gifte vi oss, mannen och jag. I all enkelhet, på rådhuset och med middag sen hemma i trädgården för de allra närmaste. En underbar dag på flera sätt. 

 Vännen i torpet och stora prinsessan (som inte var så stor då...), de har gått in i fas två...vem har sagt att det måste vara tråkigt på ett bröllop??

 Min underbara brudbukett!! Jag var så nöjd med den, sparade den, torkade den, och sen en dag hade en utav kattdamerna demolerat  den totalt....Det är som med livet, inget blir som man tänkt men det blir bra ändå! Å just nu fick jag reda på att jag slipper jobba ikväll, skööönt!
 

Säkra vårtecken....

...är när det droppar ifrån tak och stupränna

...ser att stuprännan behöver en uppfräschning liksom fasaden på huset...

 ...är när mannen i huset eldar brasa, gammalt bråte från ombyggnaden 

...har förmanat honom, han måste kolla högen först så att ingen igelkott flyttat in under vintern...

...är att jag dragit på mej en förkylning och blir totalt däckad...

...oj, fel bild...