Idag känns det lite tungt i magtrakten, man kan inte helt glädja sig åt att våren verkligen gjort ett tappert försök när de ser ut som det gör ute i världen. Än har vi varken förstått eller sett vidden av vad som hänt och händer, gud hur många ska drabbas denna gång?? För inte så många dagar sen Christchurch (Nya Zeeland) och sen nu Japan. När man var liten och något hände ute i världen, då "var det så långt borta", det hände inte här. Men nu, finns inga avstånd i världen, vi är alla människor, känner samma smärta, samma skräck och sorg, oavsett var vi bor. Gud va´jag lider med dem alla!!
Efter ytterligare en sovande natt på jobbet, som aldrig kommer att bli sovande eftersom fläktsystemet låter som om man vore på Arlanda, så tog jag mig en rejäl promenad i skogen, allt för att hålla ögonen öppna och rensa bihålorna (resultat efter förkylningen...som ett brev på posten!) Å visst är det vackert när våren gör tappra försök att klå vintern på fingrarna!!

Stigen är nog som livet i stort, inte rak, trampad utav många olika slags fötter, men den leder i allafall någonstans...

 ...ner till den älskade dammen med sin vackra kvarn!! Än är det för kallt att sitta där, inga grodor eller bävrar syns till...

 ...men en som jobbar flitigt, det är just bävern!! Jag blir så himlan´s glad när jag ser att han är kvar, vad de som har skogen tycker vill jag däremot inte veta...skulle däremot vilja veta hur sjutton han kommer upp ur dammen när det är is på den??

 Nå´n som det inte gick fullt lika bra för är...ja, vem vet?? kan det vara en hare som fick bli mat åt någon annan?

 När andra läser deckare och romaner på kvällskvisten, då tar jag fram min lilla "pocket", kom med posten igår!! Den är som bibeln för biskopen och Cajsa Wargs kokbok för Carl-Jan Granqvist, jag bläddrar i den med lysten blick, nästan dreglar över alla vackra bilder på nya vilda pellisar som kommit. Tack och lov att det börjar bli vår, så man kan skicka efter!!