Åker i hällande regn och åska och kommer hem i strålande solsken...

Precis så var det!! Premiärturen med husbilen har gått galant.

Första natten i Linköping, på en parkering vid ett friluftsområde. Bara vi, en massa kolonistugor och en väldigt massa fåglar...

Lördag morgon...mannen i husbilen vaknar ungefär samtidigt som fåglarna...

Så strax efter åtta strosade vi runt i Gamla Linköping...

 Som ni ser...inte en levande själ inom synhåll. Normalt folk sover antagligen så dags en lördagsmorgon. 

Trodde i min enfald att så gjorde även de som bodde i det här ursöta lilla huset, men lagom som jag knäppt bilden så kom det ut en dam på trappan, tittade lite förvånat på mej och jag var ju tvungen att ursäkta mej med att jag tyckte huset var så gulligt...då hade mannen i husbilen redan försvunnit fort runt gärdsgården. Han borde väl ändå vara van vid det här laget kan man tycka...

Fortsatte sen färden till Vadstena.

 Parkerade alldeles vid slottet, och strosade sen runt bland lördagslediga östgötar. Nu var folk vakna i alla fall...

 Den Heliga Birgittas klosterkyrka, stor som...ja jag vet inte vad. Så otroligt vacker, man kan riktigt känna hur friden liksom griper tag i en när man går där, fastän stadslivet finns runt hörnet. Tillbringade några timmar där...

...och avslutade promenaden med en tur ut på piren. Tänk så vackra stenarna är med all dess beklädnad!! Tänker inte ens våga mej på att gissa vad det är...

Vi hade parkerat husbilen på en uppställningsplats, och nästan som på en given signal, vid solnedgången, så for alla dörrar på husbilarna upp, och som ett lämmeltåg tog vi oss ned till vattnet för att beskåda...

 ...när Vättern fullkomligen brann!! Har aldrig någonsin sett något dylikt, och som vår "bilgranne" sa där han stod med sin mobil och försökte få till en bra bild...

"tror ta mej fan jag ska bli religöser på kuppen, för nu kommer han väl snart gåendes på vattnet också..." Vi stod där ett tiotal personer, alldeles tysta och bara beundrade det vackra, vi kände inte alls varandra, men efter detta hade vi något alla gemensamt, vi hade upplevt DET.

Nu måste jag nog  förtydliga mej lite angående mina små söta violer...inte försöker jag utrota dom...det var nog bara så att det tog några år innan jag fattade att de små gröna späda bladen skulle bli violer, innan dess ryckte jag hysteriskt upp dom...

Det gäller att passa på när solen bjuder upp till dans...

De stackars små violerna som envist kämpar för att få vara kvar, jag som lika envist i många år rensat bort dom eftersom jag trodde de tillhörde släktet ogräs...

Nu har de gömt sig under Honungsrosen och tittar blygt fram i kvällssolen.

"Lurade" med mannen på promenad ned till naturreservatet, ni vet där trollen och tomtarna bor...

 Man ser hur träden börjat skifta färg och åkern är riktigt grön nu.

Inne bland hasselbuskarna har vitsipporna slagit ut, fåglarna bjöd oss på en riktig vårkonsert. Eftersom jag inte klarar av rörliga motiv, så får ni lita på mitt ord...det var gott om små bevingade vänner, och alla hade en egen stämma...

 Vems skafferi det här är skulle jag gärna vilja veta, kan det vara en ekorre som gömmer sina nötter i trädroten på eken??

 Lite dåligt bordsskick vem det än är, resterna slänger man utanför ingången bara...eller också är det ett EKologiskt tänkande...

 Ni som har sett någon utav filmerna Ice Age...jag kommer genast att tänka på honom, han som lika envist håller i sin lilla nöt eller gömmer den, oavsett om jorden går under eller inte...

 bilden lånad från nätet

Även han tycks hålla till i Berga äng som det heter!

Hur det gick med katten som parfymerat sej...?? Jo, hon var förpassad till egen bädd, på morgonen när husse vaknade så låg hon och sussade sött bredvid honom, alldeles vid huvudkudden...Nu har hon dock fått tillbringa dagar utomhus, så man kan säga att vi har vädrat henne. Säkert har hon varit i rabatterna igen, men det man inte vet...det lider man inte av!!
Å nu mina vänner, nu tar jag helg, på återseende!!

En ledig dag som var helt ren i kalendern i morse...och som sen innehöll alldeles för få timmar visade det sig!! Ibland har jag inte lust med någonting, sen vissa dagar så räcker tiden inte till på långa vägar.

Efter föreläsningen i går kväll, om hur man planterar och får fart på sina växter i trädgården, så förstod jag att det jag är alldeles för snål på är gödsel. Hönsskit på ren svenska. Så idag har det inhandlats en säck, på Björka trädgård förstås, och hemfärden fick bli med öppen ruta, det luktade så vidrigt...Väl hemma så har det gödslats och luckrats efter konstens alla regler. Efter fullbordat arbete så ligger ena kattdamen och fullkomligen vräker sej i rabatten och bara njuuuter  av den underbara/vidriga doften och ser näst intill euforisk ut. Ikväll får hon sova i husses säng...

Full aktivitet har det även varit på alla bevingade små vänner idag. Solen gjorde denna dag till vår igen.

 Scillan är som ett blått hav i nedre delen av trädgården. Lika vacker som den är nu, lika eländig är den sen när man ska klippa gräset...seg som tjärpapp.

 Överallt surrade det av små flitiga bin.

Den här bilden är så misslyckad så den tänkte jag först skicka direkt i papperskorgen...

 ...men den BLÅ färgen gjorde att jag behöll den. Den är så dålig så den blev snygg...

Så var den jobbarhelgen gjord...

Tänk...ett dygn innehåller oftast exakt lika många timmar, och ändå kan det kännas så olika, beroende på vad man gör...Trots att jag jobbat hela helgen, plus idag då, så har det gått som en dans, det måste bero på all den oro som släppte när vi fick ett så glädjande besked angående prinsen!!

TACK alla ni för alla kommentarer, även nu efteråt. Det betyder så mycket att få skriva av sej, och det betyder också väldigt mycket att veta att ni bryr er och ger er tid att kommentera!! Ett speciellt TACK till bloggvännen som skickade en ängel...den förde tur med sej och nu så är den med mej överallt.

Närkeslätten...

 ...en tidig morgon. Man kunde nästan tro att det var före sjösänkningens tid,av Hjälmaren alltså. Men det är marken som ångar, varade bara några minuter just när solen fick tag på den svarta jorden på åkern.

Samma sol...samma morgon...men i trollen och tomtarnas sovrum. Nybäddat med vacker grön mossa...

På mina promenader passerar jag ofta denna trädgård, med bäcken som slingrar sej fram bland vitsippor.

 Varför har jag inte en bäck i min trädgård...med små vackra broar att stå och njuta på?? Kanske för att jag inte bor just där...

Kastanj har jag inte heller...

 ...men vacker är den!!

Ikväll hade jag turen att få följa med en jobbarkompis till biblioteket i den lilla staden i närheten...inte för att låna böcker utan på en föreläsning om planteringar av perenner och sommarblommor. En otroligt kunnig tjej (jo...jag har väl glömt namnet i vanlig ordning...)som hade jobbat på Göteborgs botaniska förr, och nu startat eget. Hon reste över halva Sverige, minst, och fixade till rabatter och krukor åt kommuner och fastighetsägare, de som har råd vill säga...Tänk va roligt att få handla och sen plantera utan att själv behöva betala!

En dag med sååå mycket blandade känslor...

det blir lite bergochdalbana inombords, men först det riktigt positiva, prinsens provsvar på levervärdena, allt OKEY igen!!

 Tänker inte spekulera i vad som gjorde att de sköt i höjden, tänker inte lägga energi på att fundera på hur det kunde ha gått, utan bara njuta av detta ögonblick.Så fantastiskt skönt att få höra det, känns som all luft bara försvann och ändå är jag så jublandes lycklig, man blir liksom tom efter all oro. 

Helt andra känslor var det dock på förmiddagen, var på urnnedsättning av vännen i torpet. I ömsom snö och ömsom regn blev det det vackert avslut. Det var bara de närmaste närvarande, och jag och mannen i huset känner oss så hedrade av att räknas dit. Jag är dessutom övertygad om att hon fixade vädret, att stå och prata och gråta vid en grav, det vet jag att hon inte ville att vi skulle göra. Hon såg till att det inte blev för långdraget. Övertygad är jag också om att det var hon som såg till att det sen vart full fart i torpet efteråt, barnbarnen hennes for runt och levde med sina mostrar, hon älskade barn och hon älskade farten hos dom...

Helt tom på känslor ska jag nu lägga mej ned och vila en stund, i helgen väntar jobbet. Men först ska jag göra som Flinta, ställa ut katten...

 I detta väder, så är vi oeniga om det är låda eller utomhus som gäller...

Äntligen så har jag ett också...

...citrusträd!! Citron närmare bestämt. 

Doftar ljuvligt där det står i köksfönstret och trängs med alla pellisar och annat smått och gått som är på väg. 

Tur var väl att jag inte innan jag köpte det läste alla odlingsråd och föreskrifter...

...för det är lättare att sköta ett spädbarn har jag upptäckt!!

Nu blir ju frågan om en vinterförvaring för diverse blomster ännu hetare här hemma, citronen vill ha ljust, omkring +15 och dusch väldigt ofta...

Å när vi ändå är inne på önskningar så...

I helgen var jag och en jobbarkompis iväg till traktens bygdegård på fjäderfäutställning. Det vill jag också ha, fjäderfän alltså, inte bygdegården...

 Så där lite lagom kaxig, eller hur??

Skulle passa perfekt här på paradiset, det är bara hönshuset som fattas...

Änder i bur...??

Näe, det var tydligen ankor, ståtliga och väldigt pratsamma. Nöp gjorde dom också...

Våren kom av sej...det har väl inte undgått någon, eller är det rentav vanligt aprilväder?? Kanske har vi förträngt hur det brukar vara, i hopp om att i år så.. i år ska det bli en tidig och alldeles underbart lååång vår??!!

 Regnet gör penséerna lite trötta, tyngda under alla droppar, nästan stora som glaskulor.

Och om framtiden vet vi ingenting.

Men jag hoppas, jag tror, för någonting annat finns inte...

Som Kenta sjöng:

"... Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra..."

Låt det så förbli också...

När jag var liten
Av: Jonas Gardell

"När jag var liten kunde jag trolla.
Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet,
färdas obegränsat i tid och rum,
jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny.
När jag var liten kunde jag trolla.

Det var innan de lärde mig att jag inte kunde."

Eller som Thorsten Flinck sjunger...

...jag reser mej igen...

Sakta men säkert...en dag i taget.

Jo men visst, så måste det bli.

Morgondagen vet vi inget om, så lev idag!! 

Jag kan knappt andas...jag är så jävla rädd...

Fick ett sms från prinsmamman, de har fått samtal från Karolinska, han har förhöjda levervärden...

Jag vet inte vad det innebär, jag vet knappt hur jag ska våga andas, känns som luften ska ta slut. Å hur ska då inte en mamma och pappa känna...?? 

Älskade dottern min, hur ska du orka...??

Det räcker nu, han har rätt att leva som andra små killar, utan att ha blödarsjuka, utan hjärtfel, och nu kanske något med levern...

Jag tar en paus.

Hoppas alla ni har haft en påsk som varit lugn, trevlig, lite småstökig, som fyllts med goda vänner och glada skratt, allt i en salig och alldeles lagom blandning!! Sista dagen på helgen, dags att så sakteliga börja samla ihop både sans och förnuft och återgå till det vardagliga igen. 

Själv har jag tillbringat mycken tid på jobbet men också här hemma i paradiset ihop med mannen i huset. Ätit god mat, ja...även om det kanske inte direkt varit påskmat hela tiden. Påskakärringer har jag inga sett, men här i huset kom det några stycken, följd av en paparazzi (mellanprinsessan var med och förevigade det hela så jag hoppas jag får se det hela på bild i alla fall...) och mannen  i huset erbjöd dom alla varsin potatis, skyllde på att mormor inte köpt hem något påskgodis. Skulle ha velat sett deras miner...Men efter lite letande hittade han även lite annat, förutom potatisen då...

Lite mer från promenaden i hagen...

Som vanligt...

...överblommat och visset....det är vackert!!

Å trollen...de finns nog här också...

 

 Möjligen skulle de behöva ta en tur till Ikea och inhandla nytt till köket...

Den blå emaljerade grytan hade jag gärna ägt i ursprungligt skick!!

Måtte trollmor ha fler krukor (eller vad kallar man dom...?)för att förvara mjölken i, till sina små trollbarn, annars kan de väl aldrig få i sej tillräckligt...??

Annandagen är lika med ledig dag för oss båda...än så länge är vädret med oss, men råkade slänga ett öga på den hurtiga och välsminkade damen i tvrutan som presenterade eftermiddags väder, och om henne tyckte jag...inte!! Eller var det kanske väderkartan som visade både regn och snöblask som inte föll mej i smaken...?? 

Hemma igen...efter en lååång,  tuff resa, med mycket luftgropar och dåligt väder, men en trevlig kväll med många gamla bekanta. Kom iväg lite sent eftersom det vart osämja mellan kattdamerna om vem skulle följa med, så till slut greppade jag PisseNisse i farten. Han skötte sej bra...han kände sej nog som den värsta hunk när vi landat bland alla tjusiga kattfröknar. Kul var det att träffa er alla, en del hann man bara vinka åt, och en del andra långa intressanta samtal med, om vad som hänt sen sist. Trevlig tradition vi har...men saknade vännen med "sleten kvast..." , hoppas nackspärren har släppt idag!!

Igår var en sån dag som saknaden efter vännen i torpet slog till extra hårt. Så kom jag på vart vi alltid minst en gång om våren styr våra ben...hagen!! Hagen, full med blåsippor, det säkraste vårtecknet av dom alla!!

 Visst var det så även denna vår....

Bäcken som går genom hagen, våryster...

Blåsippor som stod där vid kanten och vände sej bedjande ned mot vattnet...

Stora tuvor... hur många gånger har vi inte plockat med oss en bukett hem till torpet, ställt den på kaffebrickan och sen suttit på verandan i vårsolens sken och huttrande druckit vårt kaffe, med tjocka fleecefiltar om oss, och konstaterat att detta, det är den ultimata vårkänslan...?? 

 Vad kallar man dessa...?? Rödsippor...lila/rosa blåsippor...?? Tycker om dom...

Liksom vitsippor, snart tar de över i hagen, blir som ett vitt böljande hav.

Vännen i torpet, i år fick jag gå ensam i hagen, men dina älskade vårblommor ska du få, ska ta med mej en bukett till din grav i veckan.

Å nu behöver jag er hjälp!! Mitt i hagen, vid bäcken, två bräckliga kvistar, med dessa små söta blommor på, vad är det?? 

Flera timmar blev det i hagen, det gav så mycken styrka, tid för tankar, inte bara sorgliga, och vädret var med mej, med sol och nästan vindstilla. Idag...är det snöstorm och ingen människa vill väl gå ut. Ska jobba ikväll, och får väl hoppas att det värsta gett sej, för jag har sommartofflor på bilen...

GLAD PÅSK önskar jag er alla!!

Som en liten randig fin luftballong...

 ...har den lila och vita krokusen landat på ny mark. Den har aldrig växt där förut, men den är välkommen ändå, överraskningar av det slaget är bara positivt!!

 Som vanligt fastnar jag för baksidan av blommor, visst är julrosen vacker i kvällssolen?? Ådringen på bladet...suck. 

 Fascinerad blev jag också utav den här trädroten som ligger i ängen jag besökte i söndags. Inte nog med att det finns tomtar och troll, det här måste ju vara en mumifierad drake!! Inte behöver vi åka till något äventyrsland, vi har ju allt runt knuten! 

Det jag skulle i så fall vilja besöka är väl något varmare ställe, dessa kyliga nätter gör ju att våren stannat av helt.

 Den lilla dammen är delvis täckt av en tunn isskorpa igen, ska det vara så i april...?? Hur ska det gå med de stackars bäverbarnen, för att inte tala om grodorna?? 

Sen måste jag tacka alla som engagerade sej i min lav på stubben i förra inlägget, som då inte var någon lav utan en vedlevande svamp som heter epålettsvamp. Den som knäckte den gåtan var Anki på http://ankistankar.blogspot.se/. Om jag nu hade varit utrustad med ett bra minne hade jag lärt mej en massa genom hennes (och alla andras med för den delen...) blogg. Men nu är det som det är...och jag är tacksam för all hjälp ni ger!!

Igår var det första besöket hos sjukgymnasten. Om man säger så...jag var ca 1,60 över havet när jag gick dit...och ja det kändes som om hon dragit ut mej åtminstone en dm till. Ont blev det efteråt, men då har det väl gjort nytta kan jag tro...Det hon snabbt konstaterade var att "disken" vid den förskjutna ländkotan var ihoptryckt, och att ischiasnerven kom i kläm, därav att det hugger till i ryggslutet ibland...å jag som trodde det var latmasken!!

 

Våren som kom av sej skulle man ju kunna döpa ett inlägg till...

Men innan snöfallet igår (för övrigt med flingor stora som dasslock...) så hann jag med en promenad. Mindre än en kvart från farstukvisten har jag...

 Berga äng. Där gick jag med pappa som barn, där gick min lilla pappa med mina barn när de var små...

En alldeles lagom stor äng som numera är som en liten lövskog. Många gamla ekar, vilda krusbär (läste innantill på skylten...) och lite längre fram fullt med liljekonvaljer. 

Nu hade vitsipporna precis börjat slå ut.

 Tror nog de kom av sej lite när våren liksom stannade upp.

 Men här gick jag som liten och tyckte att skogen/ängen var ofantligt stor....

...och det här med tomtar och troll, inte var jag alldeles säker på vad som vara saga och vad som var sant.

 Så...efter lååånga femtio år så hittade jag äntligen beviset!! Det finns troll, för vem skulle annars ha lagt alla stenar i en ring...?? Att tomten finns, det vet jag ju redan...

 Fint har de också i sitt hem, trollen. Nu hoppas jag att jag får hjälp av någon, vad är detta för lav som de smyckat stubben med inför påsken??

 När jag tittade ut mellan träden (bokstavligen...) så...

där var ovädret på gång!! Hann lagom hem innan den första snön föll...

Nöjd med min promenad kunde jag sen sjunka ned i soffan, tänka tillbaka på när jag var barn, så många minnen...men det bästa av allt, nu vet jag att det finns troll också!!

Gult är inte fult...

 ...å när nu solen inte lyser så...

 ... får man trösta sej med blommor istället.

 Tänk att man kan ändra sej så, Kalanchoe kom inte in över tröskeln förr, men nu...riktigt vackra tycker jag att dom är!!

Våren har kommit av sej ordentligt, minusgrader på nätterna och kyligt på dagarna. Däremot var det många plusgrader inomhus här igår, alla mina barn hemma, om än i omgångar. Svårt att få till det så det passar alla, man får ta det lite som det faller sej. Lycklig är dock jag, fått rå om barn och barnbarn. jo...jag är rik, jag vet det...om än inte i pengar så...!!

En annan gäst, som vi för övrigt trodde att vi aldrig mer skulle få se kom i helgen...

...PisseNisse, vår matfriare!! Trodde han dukat under i vintern, övergiven som han var, trodde vi...(ni som hängt med ett tag vet ju...jag hotade med att "kulorna" skulle ryka om han skulle flytta in här, och efter det så såg vi inte till honom i höstas...)men nu är han tillbaka, tuffsig och raggig, men inte alls lika mager som förra våren när han kom. Så han har nog ett hem, om än kanske inte det bästa...Välkommen är han, och kattdamerna uppför sej inte som anständiga kattdamer bör, fjolliga och larviga blir dom, trots gamla damer de är...man får ju nästan skämmas.