En dag med sååå mycket blandade känslor...

det blir lite bergochdalbana inombords, men först det riktigt positiva, prinsens provsvar på levervärdena, allt OKEY igen!!

 Tänker inte spekulera i vad som gjorde att de sköt i höjden, tänker inte lägga energi på att fundera på hur det kunde ha gått, utan bara njuta av detta ögonblick.Så fantastiskt skönt att få höra det, känns som all luft bara försvann och ändå är jag så jublandes lycklig, man blir liksom tom efter all oro. 

Helt andra känslor var det dock på förmiddagen, var på urnnedsättning av vännen i torpet. I ömsom snö och ömsom regn blev det det vackert avslut. Det var bara de närmaste närvarande, och jag och mannen i huset känner oss så hedrade av att räknas dit. Jag är dessutom övertygad om att hon fixade vädret, att stå och prata och gråta vid en grav, det vet jag att hon inte ville att vi skulle göra. Hon såg till att det inte blev för långdraget. Övertygad är jag också om att det var hon som såg till att det sen vart full fart i torpet efteråt, barnbarnen hennes for runt och levde med sina mostrar, hon älskade barn och hon älskade farten hos dom...

Helt tom på känslor ska jag nu lägga mej ned och vila en stund, i helgen väntar jobbet. Men först ska jag göra som Flinta, ställa ut katten...

 I detta väder, så är vi oeniga om det är låda eller utomhus som gäller...