Känns lite som en Hitchock film när man rensar i rabatten ...tro aldrig att du är ensam... för igår när jag låg där på alla fyra kände jag mig väldigt iakttagen. Å där satt den, blodtörstigt stirrande på mig. Det krävdes en hel del mod för att resa sig upp och rusa in efter kameran, med nya objektivet förstås.

Skärpan blev därefter, skräck och nervositet blandat med lite förtjusning.

När uppmärksamheten blev för stor så kröp vidundret ner till en överblommad ros och kurade ihop sig, och för min del var det slutrensat där...
Annars bjöd dagen på en hel del trivsel också, mannen i huset kom hem från fjärran land. Lycklig att vara på hemmaplan igen, han är ingen äventyrare eller resglad människa, han trivs bäst här i paradiset. Men bra hade det varit, regnat som tusan visa perioder (som om det var något att komma hem och skryta med efter alla skyfall här!), skönt att bada. Jag frågade lite försynt varför han hade samma hudfärg som när han åkte, då visade han ryggen...inte röd men FJÄLL som den värsta abborre! Det är ju dumt att vända andra sidan till... En flaska lukta gott fanns i bagaget till hustrun, han kan han snickar´n.