Ibland vet man liksom inte vad som är himmel och vad som är moln...kommer ihåg en gång för länge sen när ett av mina barn (vilket kommer jag däremot inte ihåg) undrade vad som gjorde att en del moln var bulliga, mulliga och fina medans andra var mer som en grå matta, eller kanske det var det som var himlen...?? Kommer inte ihåg vad jag svarade, i allafall inget som är vetenskapligt, det kan jag lova!! Men visst är det bomullskänsla?!
Sen måste jag erkänna en sak, som sakta gick in i mitt medvetande i helgen. Jag börjar tycka om hösten!! Inte så där som med våren, den känslan går inte att jämföra, men jag kan faktiskt njuta av hösten. Luften är hög och klar, och tittar sen solen fram så...ja då är det riktigt njutningsbart. Jag tog en tidig promenad i lördagsmorse där uppe i Dalarna, och tystnaden och friden som är nu på hösten där, där det annars är fullt av liv och rörelse, den måste vara skön för den bofasta befolkningen också.

"Våran" egna lilla badplats ligger öde, några kvarglömda badbyxor hänger på en gren, men det är också allt. Visst är Siljan vacker även nu när hösten är på ingång? Så nu gäller det bara att bevara den känslan, och det kanske inte blir så lätt...men jag lovar, jag ska försöka!!