T.o.m. gamla förfallna hus blir vackra i kvällssolen...
Å vem har sagt att Närke är platt och fult?? (jo, jag, många gånger...)Men just ikväll fick var allt bara vackert, eller också såg jag med nya ögon.
I den här lilla backen åkte man pulka när man var liten (jo, det är alldeles sant, lite lutning är det faktiskt, alldeles lagom för en skitskraj unge...), vi hade inte så höga krav på den tiden. Inga upplysta, pistade backar, och absolut ingen lift tillbaka opp!! Här stretade man och drog, och de första pulkorna man hade kallades tefat...för att de såg ut som stora tefat!! Livsfarliga, gick absolut inte att styra utan man hamnade precis var som helst, oftast där det var meterdjup snö och så fick man streta och dra ännu värre för att komma opp igen...
De sista vitsipporna vände sig mot kvällssolen, och det gjorde vi också.
Det är betraktaren som avgör vad som är vackert ju. Jag tycker att det finns många vackra vyer i platta Närke. Vilken rolig present till Markus!
SvaraRaderaVi får höras lite
Kram
annika
Jättefina bilder, den där på huset är verkligen fin. Så härligt ljus, kvällsljuset är det bästa. :)
SvaraRaderaKänner igen det där med pulkabacken, och tefaten....ja jisses hur man for fram. Ingen styrning alls, bara att sätta ner fötterna när träden började komma för nära.
Ha en fin kväll.
Kram
Hejsan Rigmor !
SvaraRaderaVilken härlig natur Du har runt Dig.Lite småländskt. Häromkring finns kanske det längre ut på landet. Men jag är en stadsmänniska men någon gång kan det vara skönt med lite annat.
Kolla min blogg så får Du se vad Babbi fixat åt mig.
Kram Mi
Tänk vad naturen ändå ger oss. Vädligt vackert där du bor o vandrar. Grodor...humm...de är lite läskiga, de skriker hemsk om de blir skadade, jag har sett därvan en här på gården, men inte i år. Innan jag gifte mig brukade jag pussa dom, men aldrig blev de någon prins.
SvaraRaderaKramiz Anki
Åh, så vackert!
SvaraRaderaKram
Närke i mitt hjärta!!
SvaraRaderaHärligt med kvällspromenader, stilla, ro i luften o lukten...mmmm!
Klem Anna
Aha, det är Räv-Algots hus du varit och fotograferat. Jag känner allt igen det. Å, så Myrbacken, gamla kära Myrbacken. Det var inte bara pulka som åktes där utan man har också tävlat i att cykla uppför utan att få stopp. Enligt min mor så tävlade de i den grenen även på våra mödrars tid. Jag har aldrig försökt och aldrig kännt mig frestad.
SvaraRadera