TACK alla som kom med goda råda, tips och även beröm angående mina bilder!!! Nu provar jag lite olika varianter, bl.a. från http://lotta-hippsomhapp.blogspot.com/ som även har andra tips upplagda idag (kolla in hennes sida, kanonfina bilder), och sen  http://mariasbilderblogg.blogspot.com/ som också kan det här med bilder har jag förstått...och alla ni andra, ni är fantastiska på att berätta och sen återge med era bilder!!

Å jag, jag återgår envist till sommartemat...vägra höst/vinterkampanjen pågår för fullt här i paradiset!! För vem vill inte byta ut de här trista långhåriga gräsmattorna med gult inslag mot en äng full med tjärblomster....??

I juni tog vi med kära lilla söta svärmor och hennes syster (älskade moster som hon är för oss alla) på en biltur, och när vi stannade vid deras barndomstrakter och de fick se denna äng, då ville moster slänga av sej både strumpor och skor och springa barfota ut i gräset och verkligen känna sej som barn på nytt. Med lite protester från sin syster så besinnade hon sej...fast nu efteråt tycker jag det var synd...Rönnerdahl...eller moster...hade det spelat nån roll??

 Det var ju även i juni som rapsen blommade som mest och bäst. Lukten kanske inte var som vårens syréner, men för ögat var det en njutning. Nu då...är det en plöjd åker...inte fullt lika njutbart. Eller jo, för bonden som just plöjt klart kanske det är det!

 Vägkanterna, kommer ni ihåg dom...när man kunde plocka in första buketten med alla blommor som man längtat efter?? Blommor som av egen livskraft och vilja återkommit år efter år...inga dyra fröpåsar där, som när man öppnar och det ligger fem ynka frön i ena hörnet och skramlar, och som man sen försiktigt ska försöka få ner alla fem fröna i jorden...utan riktig blommor, som ingen slåttermaskin eller gubbe med vägkantsklippare (nytt ord...) i världen kan ta död på. Dit längtar jag, NU.