Sista turen med Rulle bobil är gjord för den här säsongen. Valet av mål var inte direkt svårt, Kullsbjörken utanför Rättvik så klart, vårt andningshål och rekreationsplats. Rättvik och oktober ihop bjöd på ett fantastiskt höstväder, det kändes nästan som om dom öppnade sin famn och sa "kom hit, andas ut, vila, gråt, hämta kraft".

Lördagsmorgonen kom med en underbar soluppgång över Siljan och byarna runt omkring. Någon plusgrad bara, så jag tog på mej ordentligt och gick sen ned till stranden och satt och njöt av det vackra skådespelet samtidigt som jag var sorgsen inombords.

Det var höstmarknad i Rättvik den här helgen, en utav landets största marknader. Vi fyndade (tror vi ja, säkert stod knallarna och gnuggade händerna av förtjusning när vi betalat och gått...) en hel del, mer om det kommer senare. Det som var kul med den här marknaden var att det var mycket genuint hantverk, såg inte många stånd med "krimskrams". Efter några timmar och en tom börs så tog vi bilen upp till Tällberg, parkerade, och njöt av utsikten.

 När vi värmt upp oss med kaffe och färska bullar (inköpta på marknaden av en pratglad bagare...) och orkade lyfta blicken och titta ut genom bobilsfönstret så blev man nästan stum av den vackra utsikten.

 Tällberg är fullt av små pittoreska hotell i gammal hederlig dalastil, priset för en natt på något av dom är dock mindre pittoreskt...och på sommaren kryllar det av turister här. Många av de gamla gårdarna är numera sommarstugor, som på så många andra håll i vårt land.

Ett av hotellen har till och med egen bil att köra brudpar i, en gammal volvosugga enligt mannen i hus...nej bobilen. Han lyckades få några ord med ägaren till bilen och den har tydligen tidigare gått som taxi där i bygden. Nu är vi ju redan lyckligt gifta, så någon åktur blev det inte. Men en skön och avkopplande helg har vi haft, om än med vemod och sorg i bagaget.