För sjutton år sen (igår alltså...) föddes det ett litet flickebarnet...

 ...som skulle bli mitt första barnbarn.

Grattis söta M!!

 Igår firade vi henne, en idag klok och vacker tjej som jag som mormor är oerhört stolt över!! Lika stolt som jag är över hennes mamma som uppfostrat henne till den hon är idag.

(bilderna är det dålig kvalité på, glömde men nya bra´iga externa blixt hemma...)

Sjutton ljus i tårtan. Två systrar som tålmodigt väntar...ska hon aldrig blåsa ut ljusen...va´funderar hon på egentligen....det var väl ändå bara Törnrosa som sov i hundra år...kom igen då!!

En tårta som mamman i huset så klart hade gjort, och som så klart var kanongod. Tyckte alla...utom...

...liten prins som hade väntat hela dagen på att få äta tårta. Å vad hade mamma gjort?? Jo, hon hade haft i några slags polkagriskulor i kladdkaketårtan...hur tänkte hon där?? Det var som grus i tårtan tyckte den lille prinsen, vad var detta...?? Underläppen darrade länge, och besvikelsen stod tydlig att läsa i det lilla söta ansiktet...tårta....som han hade längtat så efter... Å tänk om livet ändå inte hade större besvikelser i beredskap än lite grus i tårtan för en liten prins...!! Han kommer förmodligen att möta större motgångar i livet än så...Men vi andra var mer än nöjda!!

Å nu till helgen kommer dot´ra från Göteborg hem. Ja, för det HÄR är hem, jag har bara lånat ut henne ett tag för att hon ska få studera, sen räknar jag kallt med att hon kommer HEM igen...Lite svårt att pussla ihop en gemensam träff med alla, men vi får försöka.