Å nu ska jag visa var jag har ett av mina säkraste vårtecken...

Ni som är känsliga för "rääääliga" djur kan ju gå lite snabbt längre ned...

 Man går på utstakad led, nu är väl staketet kanske mest för oss besökare och inte de räliga djuren.

Sen här bland alla stenar så...

...ligger de och solar sej och väntar. 
Det känns nästan som man gör ett litet intrång i deras kärleksliv, men igår var de mest ute och slingrade omkring, det kanske var en s.k. blind date. 

Ingen verkade direkt hitta någon partner. 
Fråga mej inte varför jag far dit för att stå och titta länge på dessa otäcka djur, för hemma blir jag livrädd om jag får se en orm. Eller som en äldre gentleman viskade till mej när vi stod där och stirrade i gräset "...man måste vara lite dum i huv´et, som åker flera mil för att se sådant som man egentligen inte tycker om att se...", och det är väl så det är, lite dum och lite vårrusig.
Ett annat vårtecken hittade jag när jag klippte bort alla syréner som förivrat sej ut i gräsmattan.

En nyckelpiga!! Lite vårslö satt hon där på bladet och solade sej.
Snödropparna har ju sorkeländet ätit upp för flera vintrar sen, men igår upptäckte jag att i komposten så hade några stackare slagit sej ned.

Har ni tänkt på att på själva blomman så ser den gröna teckningen nästan ut som ett argt ansikte?? Mungiporna nedåt...

Mina mungipor ska vara uppåt hela dagen, hoppas jag. Förutom att bilhålorna värker fortfarande så har jag bestämt att det ska bli en fantastisk dag. Tänker fortsätta i trädgården, i lagom takt eftersom jag inte känner mej hundra än, sen en tur till lilla mamma och däremellan många långa pauser i solen med kaffekoppen. Inget dåligt samvete för det, för i helgen jobbar jag...