Så var vi då hemma igen...

Och egentligen höll vi väl aldrig på att komma iväg...

För när vi kommer till Nynäshamn på lördagens eftermiddag, så fick jag en orolig känsla i magen. Vi skulle med båten tidigt på söndagsmorgon över till Gotland, och jag kände att det var lika bra att åka över redan på kvällen innan. Så jag ringde färjebolaget...

"... Hej, jag skulle vilja boka om biljetten så vi kommer med redan ikväll om det är möjligt..."

"...men du...det går ingen båt från Visby nu ikväll..."

"...nej, inte Visby, vi ska åka från Nynäshamn..."

"...men biljetten du har, den är från Visby i morgon bitti, du har inte bokat från Nynäshamn..."

Där...ungefär...slutade nog hjärtat mitt att slå...Men denna vänliga människa/fe i andra änden av luren, hon fixade allt med sitt trollspö. Så iväg kom vi...och hem också...eftersom jag bokat "åt fel håll" där också....
Annars så...
...tog ett soligt Gotland emot oss, om än med lite dis och dimma.

 Ett Visby som man aldrig blir riktigt mätt på.

Dessa gamla hus och ruiner, blandat med grönska, nyare hus och en vidunderlig utsikt!!
Många steg blev det, gata upp och gata ned, för det finns nog ingen gata som går helt horisontellt...Det kändes i knä och vad efter en heldag!!
 Och vem skulle inte vilja ha nyckeln till den här dörren...??

Med Blåregn böljande ned...som taget ur en romantisk skildring från ön.
Vi skulle ju hinna med så mycket...
Träffa släkten, efterlängtat  och så kärt.
Mannen fyllde år (inget jämt), och sen skulle vi ju ha SEMESTER också!!
Fårö...
...ja där blev det några dagar och nätter.
I tystnad och enskildhet.
Bara vi och allt det vackra runt omkring.
En kväll i ett ensligt bortglömt fiskeläge.

Solen som förgyllde...
Andäktigt såg vi sen hur himlen förvandlades.


Bara vi och fåglarna.
Länge satt vi den kvällen, mest tysta, lyckliga över att livet kan vara så enkelt och ändå njutningsfullt, utan en massa krusiduller och om och men.
Enkelt. Vackert.

Fårö fyr.
Som för året skulle vara öppet för allmänheten...

Jo pyttsan...så mycket närmare kom man inte.
Men omgivningen var väl värd ett besök, så resan var inte förgäves ut till udden.
Gamla Hamn´s raukområde.

Helt plötsligt vällde dimman in. Som i den bästa Bergmanandan.
Jo man nog förstod man varifrån han fick sin inspiration...
"...det är jag som är döden..." (ur Det Sjunde Inseglet)
( Ser ni förresten dinosaurien längst till vänster i bilden...?)
Kunde känna hur mäktigt havet med dimman var...

Solen som trängde igenom.
Och Zambo, ja han badade...eller kände i alla fall på vattnet.

Han hade svårt att bestämma sej för om han skulle gilla det hela.
Husbilslivet gillade han i alla fall, mycket intressant att utforska, många kaninhål att gräva i...Alla nya intryck dagtid gjorde att han somnade lätt på kvällen och snarkade sen högt hela natten igenom...
Och nu är vi tillbaka i vardagen.
Zambo luktar gammal rutten tång efter sin semester så han ska få ett välförtjänt bad ikväll.

"...hahaha matte, rutten tång...luktar mumma...ta lite under armarna så kommer du också att lukta gott..."
Och jo...det kommer säkert mer bilder från Gotland, det fanns några stycken på minneskortet i kameran...!!