Så var en jobbarhelg över,  hela kroppen känns som kolasmet...Får nog ta tag i det och kolla upp mina värden, detta är inte normalt!

Detta är delar av vårat sovrum, och det kanske inte heller är så normalt...det normala skulle väl isåfall vara mannen i huset, till höger på bilden...Det är inte kul att upptäcka att under golvet och i väggen är det mesta ruttet och mögel/svampangripet, men så är det med gamla hus. Så det blir att byta ut stora delar, vilket inte gör att sovrummet blir klart fortare. That´s life.
Roligt däremot är att familjen från Odensbacken var här och fikade idag, bjöd på jättegod äppelkaka, recept från http://snackskalsdalen.blogspot.com

Underbara ungar, förgyller vårat liv!
Med andra ord har det inte blivit varken kantareller eller vildsvin i helgen, inte orkat med stavarna, inte varit ute speciellt mycket i trädgården heller, så nu blir det till att ta igen lite!
Glömde ju nästan!! Odjuret inne är ett minne blott! Efter mörkrets inbrott och alla lampor släckta så åkte en blomkruka i golvet, jakten hade börjat igen. Kan villigt erkänna att det inte blev många timmars sömn den natten! På morgonen låg den död på golvet/sågspånet där mannen renoverar...

Det är inte ofta jag blir rörd och tyst, men ibland så...

Snyft...Snörvel...
Sköna höstdagar, annat kan man väl inte säga!! Hittat en del kantareller i våran lilla skog, tyvärr har även fyrbenta hittat, och efter konsultation med viltkunnig så har vi VILDSVIN in på knutarna! Jo, jo, nu kan man få gräsmattan kultiverat på nolltid. Risken/chansen är dock inte så stor, de är vandrande djur och bosätter sig inte i en liten skog, puh. Men de kunde ju ha gett f-n i kantarellerna...
Även Svea (katt) har bidragit med lite dramatik här i paradiset. Jaktlyckan ute på vallen är god, plockar matte in från skogen kan hon väl plocka från gärdet tänkte hon säkert...Tyvärr skrek matte, Svea tappade fångsten, fångsten försvann, matte trodde att den sprang ut, men Svea satt länge och väl och tittade in i ett hörn där det så småningom ska bli sovrum, sen bytte hon till där vi sover NU, och det känns inte riktigt okey...Som om det inte vore nog så rasslar det i väggen där vi sover, och mellan nya och gamla delen på huset är det en skarv...Ibland, jag säger ibland, skulle det inte vara dumt att bo på fjärde våningen inne i Örebro...

Ibland är det bra när ingenting blir som man tänkt sig...Gårdagen börjades med stavgång, sen var det lite diffust om jag skulle läsa eller vara nyttig i hemmet. Det löste sig ganska snabbt och väldigt bra, det behövdes barnvakt i Odensbacken!! En eftermiddag med prinsen innebar en underbar eftermiddag där vi byggde med klossar (väldigt länge...)

...han är en riktig ByggareBob!

I sådana stunder glömmer man bort hur sjuk han är, han är bara min älskade prins med JÄRNVILJA och HETT temperament...Sen droppade syskonen in en efter en, gud vilken tur jag har som har dessa ungar så nära!!
Vilken morgon tisdagen bjöd på!!

När jag ska upp tidigt drar jag inte ner rullgardinen utan vaknar av ljuset (kommer att ställa till bekymmer i vinter...) och i morse var det sååå vackert....

Efter några minuter var det nästan trollsk stämningen ut över gärdena. Vilket innebar att jag höll på att komma försent till skolan...eftersom jag sprang runt med kameran istället!

Igår gick färden till yngsta dottern, som envisas med att bo i Göteborg, bara för att hon läser där...Fullpackad bil och födelsedagspaket på toppen så kom vi till Göteborg med strålande sol, om än lite småkyligt. Så efter en god lunch så tog hon med oss ut havet, eller till inloppet till Göteborg, och vi fick andas lite annat än "paradisdoft"...

Vi passerade en jättefin krog, Sjömagasinet (varför heter det så när det ligger vid havet...?) och kom sen ut till själva inloppet till hamnen.

Där kommer stora StenaLines färjorna in, ser den lilla stackar´n framför som försöker fly undan...??

Man får nästan tro att de byggde färjan precis så att den gick under bron...

Mitt emot där vi satt ligger Eriksbergsvarvet. Antar att det snart är ett minne blott, men måste ändå berätta att min svärmor var en av de första kvinnliga svetsarna där på sextiotalet, och det tycker jag säger en hel del om henne!! Hon går inte av för hackor om man säger så!! Om man frågar henne hur det var att jobba där bland alla karlar, så svarar hon bara lite försynt "...man lärde sej en hel del nya ord som inte finns med i någon ordlista..." Älskar henne.
Igår inhandlades det två saker i Göteborg. 1: en GPS, 2: stavar (att promenera med).GPS för att vi inte äger någon utan lånat av sonen vid behov, och igår skulle vi ta oss till dottern via mannens GPS i mobilen...jag körde. Det slutade utanför ett hotell där jag tvärnitade och vägrade köra en meter till, varken framåt, bakåt, höger eller vänster som den vänliga damen i mobilen föreslog. Den informerade om när man skulle svänga, när man var mitt vid avfarten, vilket var i senaste laget...Så sen efter inköpet har vi en "Astrid" (dam med mycket trevlig röst och väldigt tålmodig) som lotsar oss säkert runt hela jordklotet om vi vill!
Med stavarna har jag tagit min sedvanliga runda idag, fick först gå en liten kurs (efter mörkrets inbrott) hos vännen i torpet i fredagskväll (vi var helt nyktra), har väldigt svårt med koordinationen nämligen...Men efter ett tag fick jag faktiskt ihop vänster arm med höger ben osv. Den ende som möjligen inte fick ihop det, det var en utav originalen efter promenadvägen, han sa över huvudtaget ingenting när jag MYCKET raskt promenerade förbi...han tittade bara.

Ser ni!!

Det tar sig!! Det är INTE samma kantareller som igår, å nej! Å lite har jag varit nere med till familjen i Odensbacken, så idag räckte det till minst två smörgåsar...

Annars har dagen varit som för Svea...ganska behaglig...

 ...nu har jag väl inte legat på köksgolvet och solat mej direkt, men försökt att njuta av dagen! "Nya livet" fortsätter, lång promenad på morgonen och sen en runda i skogen. 

I morgon bär det av till Göteborg, tidigt. Minstingen fyller år!! Tänk, 22 år blir hon, hur sjutton gick det till?? Jag är ju knappt äldre jag...

Nu ska vi upp en sväng till vännerna i torpet, de hinner knappt över tröskeln till sitt hus förrän vi står där med ett leende och vill ha kaffe...

Jag är med i gänget!! Efter skolan idag tog jag en runda i våran lilla skog (den är så liten sååå) och letade efter svamp...

 Jag hittade jättefina sådana, men nej, de går säkert inte att äta....

...jag hittade en jättefin som nästan skiftade i blått...men den tog jag inte heller...

Den här var ju riktigt vacker, var nästan lite frestad att ta den...

Men sen...ser ni??!! En enda ynka liten j-vla gul kantarell!! Jag vart sååå lycklig! Sen var det bara att fortsätta som det värsta tryffelsvin och leta...

Ja, det här är vad jag fick ihop...det vart inte ens smak på smörgåsen...Men nu har jag också hittat kantareller!! Tjohoo!!

Jaha, då vart det klart, med mammas hus alltså. Från och med idag behöver man inte kolla att allt är okey med det, idag gav jag med glädje över min nyckel till nye ägaren, likadant gjorde mamma. Det som känns så förbenat bra är just att det inte känns något! Likaså för lilla mamma, hon stortrivs i sin lilla lägenhet, och då är ju allt frid och fröjd. Så när allt var klart åkte vi till ett kondis och köpte med oss lite gott till kaffe, det ska ju firas minsann!! Sen är det riktigt spännande att se vad som kommer att ske med huset, killen har säkert en massa bra idéer.
Jag har börjat ett nytt liv, eller försöker rättare sagt...ja, dels att lära mej älska hösten, och det går väl sisådär. Men sen att få tillbaka lite ork och styrka i kroppen. Eftersom jag har giftstruma och den gör sig påmind ibland, så är det extra viktigt att verkligen röra på sig. Så i morse (och igår morse), rask promenad på nästan en timme. Jädrar vad nyttig man känner sig efteråt!! Har en speciell liten runda, och efter den lilla byvägen bor det en liten gubbe, man kan nästan kalla honom original. Å varje gång jag spatserar förbi, om han är ute vill säga, så säger han"...det är fasen va ho´gnir (går) i gata...". Tänk när dagen kommer vi inte har våra original kvar, så tomt!!

I morse låg daggen som silvertäcke över vallen utanför huset, och mina älskade klöverblommor hade blivit beströdda med älvornas hår under natten.

V

Visst är de vackra??