Inte många timmars dagsljus, men igår hann jag med en liten tur i skogen...
Kände direkt den där lite annorlunda, mystiska känslan...Att man inte var ensam men ändå fanns ingen där...
Eller...jo...nu börjar de allt komma fram...

...de lite blyga, ibland buttra och men ändå nyfikna små skogstomtarna!! Kände hur de kikade på mej bakom stubbar och stenar, tänkte väl  borde inte ho´där vara hemma och förbereda julen lite mer...gå här och och ingen nytta göra...

Dom här örhängena har en alldeles speciell innebörd för mej. Finns inget guld i världen som kan ersätta dom. Älskade saknade vännen i torpet har gjort dom, för många år sen. Satt och pillade och knåpade, stod i stora stadens gamla kvarter Wadköping och sålde till jul. Med röda kinder och stelfrusna fingrar lade  hon  de små tomtarna i små vita påsar till sina köpare, skrattade och småpratade med alla som gick förbi...Inga stora förtjänster, men för henne var det en början på julen.
Döttrarna har nu hittat dom i hennes gömmor, säljer dem och alla pengar går oavkortat till cancerfonden. För mej betyder dom sååå mycket.
 

Sankta Lucia...

kan man väl knappast tro när man tittade ut idag, plusgrader och inte en gnutta snö kvar.

Inte heller kunde man tro det när man släpade ut soptunnan igår eftermiddag...

 ...för bakom den blommade en liten vilsen blåklocka alldeles för sej själv!! Det kändes nästan som om man ville ta in den för att skydda den mot eventuellt kommande kyla och snö, när den nu kämpat så länge och hållit sej vid liv.

Runt hörnet blommade vinterns sista (?) ros...

 ...och härdar den ut några dagar till så kanske namnet JULros för en dubbel innebörd...
Vi har även haft lucia på jobbet idag, skolbarnen kom och lussade för de gamla, verkligen uppskattat! Med i luciatåget var mellanprinsessan, mormor var stolt som en tupp...Men nå´n riktigt julkänsla vill inte riktigt infinna sej tycker jag.
Ni var några som kommenterade våra fönster uppe i nock...Nu ska jag ärligt berätta att putsas, det görs det väldigt sällan...och OM det görs så är det mannen i huset som får släpa in stege och kliva opp...likaså från utsidan. Finns inga pengar i världen som skulle få mej att kliva opp där, och det är också därför det händer att dessa vackra adventsstjärnor står kvar till fram i påsk...fast då brukar jag inte ha dom tända!! Så här kan man verkligen sjunga "julen den vara ända fram till påska..."

Tredje advent...

 ...all snö borta men med några minusgrader i morse så lite frost i alla fall. I krukan vid ytterdörren var kulorna vackert dekorerade av Kung Bore. Nu skulle jag samtidigt kunna utlysa en tävling...är det någon som ser ett "fel"?? Just det, kulan längst uppe till vänster är HALV. Av kylan utomhus så blev de extra sköra, och när jag skulle ändra om lite så...krasch så sprack den!!

Varje år införskaffar jag ett datumljus...

 ...och varje år får jag tokelda för att jag missat flera datum!!

I år köpte jag ett litet större ljus i glas...å ni ser...fortfarande är vi bara på den sjunde december!! Men tomten ser i alla fall glad ut...

Däremot vet jag inte om jag är glad eller förfärad...

 ...för nu har mannen i huset tagit tag i sånt som inte blivit riktigt klart, som tex att sätta lister och måla längst uppe vid nock. Jo, jag är naturligtvis glad att det äntligen blir gjort, jag har nog påpekat det både en och två gånger...men kanske inte just nu så här nära inpå jul!! Nu är ju jag inte den som hetsar upp mej i första taget, det finns nog värre saker att oroa sej för...

...så jag lutar mej lugnt tillbaka i fåtöljen, konstaterar att man kan fira tredje advent på många sätt!!

Rosorna jag fick av mannen för drygt en och en halv vecka sen...

 

 

 

...idag blev det dock komposten för dom!! Kvalité på dessa rosor, liksom på vårt liv och kärlek. Aldrig enkelt att få vardagen att gå ihop, aldrig enkelt att få rosor att stå sej länge...Men med näring så går det!!

Dagen började med sol...om man nu vore klok nog att ta den där promenaden på en gång istället för att som Alfons Åberg..."jag ska bara...". Så nu när alla småsysslor är avklarade, ja då är solen bakom alla moln igen. Får se hur det blir med promenaden innan jobbet...

De sista margueriterna ser lite ledsna ut efter nattens minusgrader...

...men har ändå en utav vardagens alla små pärlor!!

Som bekant har vi ju två stycken kattdamer i huset, som härskar med hård tass och stolt svansföring. Deras senaste uppdrag är att hålla koll på nya grannens odrägliga äckliga lilla hund. Till råga på allt tycker matte att den är ursöt och klappar den gärna...En krullig sak vid just namn Krull, som glatt studsar fram bekymmersfritt i sitt hundliv, kattdamerna sitter på behörigt avstånd i köksfönstret och MORRAR ilsket...varför går jag och drömmer om hund i huset...?? Vi har ju vaktkatter!!

 

 Har ni små pärlor i vardagen....

...att ger er tid att se det lilla som blir vackert i det stora hela?? En enda pärla gör ju inget halsband direkt...Ibland känner jag att jag tappar bort de där små vardagliga ljusglimtarna, ser bara vad andra har gjort bättre och vackrare, ser inte allt som man själv åstadkommit under livets resa. Undrar om det går att ändra på efter alla dessa år...??
Min vita azalea...

...den är en utav pärlorna i min vardag!!
Än så länge har jag lyckats hålla den vid liv...
Däremot en röd cyklamen, inte ens värd att lägga ut bild på...den hänger som en hungrig hyena över krukan och tyvärr kommer den nog inte att fira jul med oss.
För ett år sen...

...om än inte pärlor så flingor och delar av min skatt!! Lyckliga prinsessor som hade gott om snö att leka i. Kanske, kanske kan det bli LITE snö snart här också, till och med jag hoppas på det!! Några enstaka flingor dalade ned igår, men de hann knappt landa förrän de försvann i gräset.

Efter en jobbarhelg har jag insett, jag behöver uppgradera och skaffa en extern hårddisk!! Inte till datorn då...utan hjärnkontoret! som vikarie, ja då hoppade jag runt på allsköns olika avdelningar, men nu, nu förväntas jag ta ett stort ansvar och uppföra mej därefter...undrar om dom förstod hur det skulle bli när de erbjöd mej ett vik...Mycket är det att sätta sej in i, komma ihåg...idag känns huvudet alldeles ...ja tomt! Gäller att ladda på den lediga dagen.

Sen en extra liten varm kram till en tidigare kollega som jag mötte som hastigast på parkeringen i söndags...det värmde att du sa att jag var saknad!!

Från att ha varit marsvinsfärgad (utväxt lite här och där...) så är nu innehavaren av denna blogg snyggt färgad åt mahognyhållet. Tack vare äldsta prinsessan...

 ...som nu går och utbildare sej till frisör. Det skulle kanske ha varit en före-och efterbild, men det glömde vi bort igår kväll i all uppståndelse. Älskade unge, så mysigt med allt prat under tiden hon höll på, så klok och vuxen. Gud va jag är stolt över henne!! Inte trodde man att det skulle vara så lyxigt och underbart att vara mormor.

Ett besök hos TantGrön stod på dagordning idag.

TantGrön i julskrud kan man lugnt säga. En massa kvinnfolk strömmade in i den lilla trånga butiken, en vilsen och smått förskräckt liten man också. Honom tog en "tantgrön" snabbt hand om, serverade honom lite kaffe i ett angränsande rum. Smart drag, tanten han kom med kunde då i lugn och ro shoppa vidare!! För det var blommor högt och lågt, tomtar som var glada, arga, blyga, glitter, glitter glitter...

http://www.tant-gron.nu/

Man kan lätt fördriva många timmar där, tänk så mycket vackert det finns!!

  Ljuslyktor...kan man få för många av det?? Lite glitter och glamour kan man behöva så här års i alla fall, även här ute på landet. När jag såg den här var det inte ens två sekunders tvekan. Hur lätt som helst!! Däremot kändes det tungt i hjärtetrakten, förra gången jag var här var det med vännen i torpet. 

Med sorg och vemod i hjärtat blev det ett besök på kyrkogården.

Har aldrig tyckt att vår kyrka är något speciellt, men idag var den riktigt vacker i decembersolen, som knappt orkade opp över trädtopparna vid prästgården. Det blev en stund för eftertanke, tid för att tända ljus och tid för att även njuta av stillheten.

 

Vilken kväll vi hade med Kalle och hans vänner!!

Å nu gäller det inte han Anka som brukar visa sej på julafton...

(bilden lånad från nätet)

utan Kalle Moraeus med vänner!! En av höjdpunkterna var nog när han, Bengan Jansson och Hanna Hedlund kom in som lucior. Inte ett öga var torrt efter det, man låg dubbelvikt av skratt. En alldeles för liten luciaklänning, ett rött band ovanför  den runda magen och sen glittret liggandes löst i luciakronan, han bjuder verkligen på sej själv!! Hanna Hedlund är helt underbar att lyssna på, tycker hon blir större och större (ja inte bara magen då..) för varje gång man hör henne. Fantastisk röst, tolkar många låtar på sitt eget vis, och gör det så bra!! För övrigt en kväll med mycket musik, många skratt men också väldigt mycket djup stämning, och man gick faktiskt hem (eller ja till bilen då...) med riktig julkänsla i hela kroppen. Å tänk, delar av Orsa spelmän, de har suttit på samma härbretrappa och spelat fiol, där vi har vårt andra paradis!!

 

Rosorna jag fick av mannen i måndags...

...lika vackra som då!!

 Sammetsröd, kan väl inte beskriva färgen bättre än med det ordet.