När jag var liten
Av: Jonas Gardell

"När jag var liten kunde jag trolla.
Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet,
färdas obegränsat i tid och rum,
jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny.
När jag var liten kunde jag trolla.

Det var innan de lärde mig att jag inte kunde."

Eller som Thorsten Flinck sjunger...

...jag reser mej igen...

Sakta men säkert...en dag i taget.

Jo men visst, så måste det bli.

Morgondagen vet vi inget om, så lev idag!! 

Jag kan knappt andas...jag är så jävla rädd...

Fick ett sms från prinsmamman, de har fått samtal från Karolinska, han har förhöjda levervärden...

Jag vet inte vad det innebär, jag vet knappt hur jag ska våga andas, känns som luften ska ta slut. Å hur ska då inte en mamma och pappa känna...?? 

Älskade dottern min, hur ska du orka...??

Det räcker nu, han har rätt att leva som andra små killar, utan att ha blödarsjuka, utan hjärtfel, och nu kanske något med levern...

Jag tar en paus.

Hoppas alla ni har haft en påsk som varit lugn, trevlig, lite småstökig, som fyllts med goda vänner och glada skratt, allt i en salig och alldeles lagom blandning!! Sista dagen på helgen, dags att så sakteliga börja samla ihop både sans och förnuft och återgå till det vardagliga igen. 

Själv har jag tillbringat mycken tid på jobbet men också här hemma i paradiset ihop med mannen i huset. Ätit god mat, ja...även om det kanske inte direkt varit påskmat hela tiden. Påskakärringer har jag inga sett, men här i huset kom det några stycken, följd av en paparazzi (mellanprinsessan var med och förevigade det hela så jag hoppas jag får se det hela på bild i alla fall...) och mannen  i huset erbjöd dom alla varsin potatis, skyllde på att mormor inte köpt hem något påskgodis. Skulle ha velat sett deras miner...Men efter lite letande hittade han även lite annat, förutom potatisen då...

Lite mer från promenaden i hagen...

Som vanligt...

...överblommat och visset....det är vackert!!

Å trollen...de finns nog här också...

 

 Möjligen skulle de behöva ta en tur till Ikea och inhandla nytt till köket...

Den blå emaljerade grytan hade jag gärna ägt i ursprungligt skick!!

Måtte trollmor ha fler krukor (eller vad kallar man dom...?)för att förvara mjölken i, till sina små trollbarn, annars kan de väl aldrig få i sej tillräckligt...??

Annandagen är lika med ledig dag för oss båda...än så länge är vädret med oss, men råkade slänga ett öga på den hurtiga och välsminkade damen i tvrutan som presenterade eftermiddags väder, och om henne tyckte jag...inte!! Eller var det kanske väderkartan som visade både regn och snöblask som inte föll mej i smaken...?? 

Hemma igen...efter en lååång,  tuff resa, med mycket luftgropar och dåligt väder, men en trevlig kväll med många gamla bekanta. Kom iväg lite sent eftersom det vart osämja mellan kattdamerna om vem skulle följa med, så till slut greppade jag PisseNisse i farten. Han skötte sej bra...han kände sej nog som den värsta hunk när vi landat bland alla tjusiga kattfröknar. Kul var det att träffa er alla, en del hann man bara vinka åt, och en del andra långa intressanta samtal med, om vad som hänt sen sist. Trevlig tradition vi har...men saknade vännen med "sleten kvast..." , hoppas nackspärren har släppt idag!!

Igår var en sån dag som saknaden efter vännen i torpet slog till extra hårt. Så kom jag på vart vi alltid minst en gång om våren styr våra ben...hagen!! Hagen, full med blåsippor, det säkraste vårtecknet av dom alla!!

 Visst var det så även denna vår....

Bäcken som går genom hagen, våryster...

Blåsippor som stod där vid kanten och vände sej bedjande ned mot vattnet...

Stora tuvor... hur många gånger har vi inte plockat med oss en bukett hem till torpet, ställt den på kaffebrickan och sen suttit på verandan i vårsolens sken och huttrande druckit vårt kaffe, med tjocka fleecefiltar om oss, och konstaterat att detta, det är den ultimata vårkänslan...?? 

 Vad kallar man dessa...?? Rödsippor...lila/rosa blåsippor...?? Tycker om dom...

Liksom vitsippor, snart tar de över i hagen, blir som ett vitt böljande hav.

Vännen i torpet, i år fick jag gå ensam i hagen, men dina älskade vårblommor ska du få, ska ta med mej en bukett till din grav i veckan.

Å nu behöver jag er hjälp!! Mitt i hagen, vid bäcken, två bräckliga kvistar, med dessa små söta blommor på, vad är det?? 

Flera timmar blev det i hagen, det gav så mycken styrka, tid för tankar, inte bara sorgliga, och vädret var med mej, med sol och nästan vindstilla. Idag...är det snöstorm och ingen människa vill väl gå ut. Ska jobba ikväll, och får väl hoppas att det värsta gett sej, för jag har sommartofflor på bilen...

GLAD PÅSK önskar jag er alla!!

Som en liten randig fin luftballong...

 ...har den lila och vita krokusen landat på ny mark. Den har aldrig växt där förut, men den är välkommen ändå, överraskningar av det slaget är bara positivt!!

 Som vanligt fastnar jag för baksidan av blommor, visst är julrosen vacker i kvällssolen?? Ådringen på bladet...suck. 

 Fascinerad blev jag också utav den här trädroten som ligger i ängen jag besökte i söndags. Inte nog med att det finns tomtar och troll, det här måste ju vara en mumifierad drake!! Inte behöver vi åka till något äventyrsland, vi har ju allt runt knuten! 

Det jag skulle i så fall vilja besöka är väl något varmare ställe, dessa kyliga nätter gör ju att våren stannat av helt.

 Den lilla dammen är delvis täckt av en tunn isskorpa igen, ska det vara så i april...?? Hur ska det gå med de stackars bäverbarnen, för att inte tala om grodorna?? 

Sen måste jag tacka alla som engagerade sej i min lav på stubben i förra inlägget, som då inte var någon lav utan en vedlevande svamp som heter epålettsvamp. Den som knäckte den gåtan var Anki på http://ankistankar.blogspot.se/. Om jag nu hade varit utrustad med ett bra minne hade jag lärt mej en massa genom hennes (och alla andras med för den delen...) blogg. Men nu är det som det är...och jag är tacksam för all hjälp ni ger!!

Igår var det första besöket hos sjukgymnasten. Om man säger så...jag var ca 1,60 över havet när jag gick dit...och ja det kändes som om hon dragit ut mej åtminstone en dm till. Ont blev det efteråt, men då har det väl gjort nytta kan jag tro...Det hon snabbt konstaterade var att "disken" vid den förskjutna ländkotan var ihoptryckt, och att ischiasnerven kom i kläm, därav att det hugger till i ryggslutet ibland...å jag som trodde det var latmasken!!

 

Våren som kom av sej skulle man ju kunna döpa ett inlägg till...

Men innan snöfallet igår (för övrigt med flingor stora som dasslock...) så hann jag med en promenad. Mindre än en kvart från farstukvisten har jag...

 Berga äng. Där gick jag med pappa som barn, där gick min lilla pappa med mina barn när de var små...

En alldeles lagom stor äng som numera är som en liten lövskog. Många gamla ekar, vilda krusbär (läste innantill på skylten...) och lite längre fram fullt med liljekonvaljer. 

Nu hade vitsipporna precis börjat slå ut.

 Tror nog de kom av sej lite när våren liksom stannade upp.

 Men här gick jag som liten och tyckte att skogen/ängen var ofantligt stor....

...och det här med tomtar och troll, inte var jag alldeles säker på vad som vara saga och vad som var sant.

 Så...efter lååånga femtio år så hittade jag äntligen beviset!! Det finns troll, för vem skulle annars ha lagt alla stenar i en ring...?? Att tomten finns, det vet jag ju redan...

 Fint har de också i sitt hem, trollen. Nu hoppas jag att jag får hjälp av någon, vad är detta för lav som de smyckat stubben med inför påsken??

 När jag tittade ut mellan träden (bokstavligen...) så...

där var ovädret på gång!! Hann lagom hem innan den första snön föll...

Nöjd med min promenad kunde jag sen sjunka ned i soffan, tänka tillbaka på när jag var barn, så många minnen...men det bästa av allt, nu vet jag att det finns troll också!!

Gult är inte fult...

 ...å när nu solen inte lyser så...

 ... får man trösta sej med blommor istället.

 Tänk att man kan ändra sej så, Kalanchoe kom inte in över tröskeln förr, men nu...riktigt vackra tycker jag att dom är!!

Våren har kommit av sej ordentligt, minusgrader på nätterna och kyligt på dagarna. Däremot var det många plusgrader inomhus här igår, alla mina barn hemma, om än i omgångar. Svårt att få till det så det passar alla, man får ta det lite som det faller sej. Lycklig är dock jag, fått rå om barn och barnbarn. jo...jag är rik, jag vet det...om än inte i pengar så...!!

En annan gäst, som vi för övrigt trodde att vi aldrig mer skulle få se kom i helgen...

...PisseNisse, vår matfriare!! Trodde han dukat under i vintern, övergiven som han var, trodde vi...(ni som hängt med ett tag vet ju...jag hotade med att "kulorna" skulle ryka om han skulle flytta in här, och efter det så såg vi inte till honom i höstas...)men nu är han tillbaka, tuffsig och raggig, men inte alls lika mager som förra våren när han kom. Så han har nog ett hem, om än kanske inte det bästa...Välkommen är han, och kattdamerna uppför sej inte som anständiga kattdamer bör, fjolliga och larviga blir dom, trots gamla damer de är...man får ju nästan skämmas.