På vår ytterdörren står det naturligtvis...

 ...men skylten under Välkommen  behöver kanske ingen närmare förklaring...
Som svärfar skulle ha sagt om han levat...
lätt fluffig i omfånget....

 Resten av bilderna får tala för sej själva...

Vadåååå....är det mej ni menar...??
Å jodå...ni ser alldeles rätt, hon ligger dessutom på BORDET ute på verandan, finns ingen skam i den kroppen!!
Har tagit in en bukett jasminer, ja jag vet...de kommer att sloka redan i morgon.
Men jasminer doftar underbart, och är en försmak på midsommar tycker jag. Fanns en stor härlig buske i mitt barndomshem, finns även en stor buske här i paradiset.

Nostalgi...
Cosmos...Rosenskära...

Kärt barn har många namn. Vackra...men också lätta att få lus på. Hoppas att den här sommaren är ett undantag...

På verandan blommar pelargonerna, här är det Mary,

släkt med Mårbacka.

Liten som håller på att bli stor...

...Känguruäpplet som för några veckor sen var en liten planta börjar ränna iväg på höjden. Rädd att den ska blåsa av i nästan stormvindar som råder nu.
 Från Gotland kommer sista bilden, tror det är en Fältsippa som blommat över.

I solnedgången stod de där och vajade så vackert i vinden. 
En jobbarhelg är över, första gänget på jobbet går på semester nu. För deras skull hoppas jag att sommaren kommer i morgon!!

Torsdag igår...skolavslutning för de minsta prinsessorna.
Tänk att det ska vara så svårt att låta bli att få en tår i ögonvrån, och tänk att det ska vara så svårt att vara uppehåll just då!!
Små vinterbleka barnsben satt och huttrade i kylan, väntade på att alla som skulle tala skulle bli färdiga så man fick gå hem, och så öppnar sej himlen dessutom... 
Men nu är det sommarlov, och den enda som inte riktigt fattat det än är väl sommaren själv...för var är värmen och solen?? Barn ska komma tillbaka till skolan i höst, brunbrända, fulla med myggbett och hela ryggsäcken fylld med sommarminnen.
Sista tidens regnande har gjort att blommorna nästan ser ut att vara av plast...

Aklejan ser riktigt ledsen ut, genomskinlig och hängande. Den har nog tappat tron på sommaren...
Vallmon försöker i alla fall att fortfarande se ståtlig ut, samlar upp regndropparna och visar att nu räcker det...

Men vad hjälper det...

Å det här...

...det är delar av mannens bukett han fick från jobbet, och delar av en Papegojblomma!! Å det var tur att jag tog bilden när jag gjorde, för idag är den papegojan ingen rolig syn, fastän den inte behövt vara ute i regnet.

Det blev en hel del tid i trädgården igår, häcken är färdigklippt och nästan helt borta(ögonen är intakta, så allt gick bra...), tog ett varv med grästrimmern. Nu är jag ju sån att även vilda blommor får finnas, så mot husväggen har jag lämnat en plätt med sommarfägring för ögat.

Visst är det vilda vackert?? Ingen ordning, allting växer precis som det vill, precis som mycket annat här hemma...
Prästkragar...

...ingen sommar utan prästkragar!!
Idag blir det lite fortsatt arbete i trädgården, mannen i huset har köpt en ny eldriven häcksax åt mej!! Han vet då hur han ska göra sin hustru lycklig...!! Jag blir som en barn på julafton, den ska provas direkt, och det är tur att grannen tydligt talat om var tomtgränsen går, att det står lite pinnar här och där, för annars vet jag inte hur det skulle sluta...vi har nämligen lite vildvuxet emellan oss som nya saxen klart skulle klara av...

Så återkommer jag till Gotland, kanske för att det var en underbar resa, och kanske för att det var en resa som gav lugn och ro i själen, inga tankar på jobb, inga måsten, mer än möjligtvis att ta oss från punkt A till punkt B, om vi ville...
Tredje natten slog vi läger vid Ihreviken, strax norr om Visby. En fin vik med ett pyttelitet vandrarhem, några sjöbodar, en fortfarande stängd restaurang och en hel massa sommarstugor efter den lilla vägen. 
Familjen i Visby kom ut till oss och vi grillade korv och promenerade på stranden.
Livet liksom bara var.

  Och eftersom jag aldrig hinner med soluppgångar (fast det gör mannen i huset/husbilen...han vaknar tidigt även när han är ledig...) så blev det ytterligare en solnedgång vid havet.

I dessa stunder känner jag mej ett med naturen och universum, och har jag någon sittandes bredvid, så är det ändå tyst...tankarna kommer och går som dom vill, totalt tystnad förutom vågskvalp och fåglarnas kvitter.

Torsdagen lite turer på den norra delen av ön, bl.a. Lergrav, även där raukar...

Sista kvällen...vemod i bagaget...
Fick tips om att stå alldeles utanför Visby på det gamla militära övningsområdet...

...nääära till havet, Blåelden på väg att slå ut...det gula som blommade har jag inte en aning om vad det var...
Men vackert som tusan var det!!

Promenad på kvällen och på morgonkvisten...

...och överallt där det över huvudtaget fanns en gnutta jord så växte det, det ena vackrare än det andra.
Å visste ni att det finns grön/turkost vatten även runt svenska stränder??
Å visste ni att det är jag som vågar kika ut över kanten och ta bilden??

Det tar sej... som pyromanen sa...
Men det tog en stund innan jag kommit så nära så att det över huvudtaget gick att ta bilder...

Men utsikten gör att jag nästan glömmer hur nedrans höjdrädd jag är. 
Vem är det som lagt stenarna så vackert i cirklar, är det från våra förfäder eller är det ungdomar från idag med överskotts energi...??
Fredagen tänker jag knappt nämna, ta farväl av familjen i Visby, i strålande sol åka på färjan över till fastlandet...kändes hur dumt och onödigt som helst!!

Hipp Hurra...för Bamsefar som är så snäll och rar!!

Igår firade barn och barnbarn mannen i huset, inget märkvärdigt utan dom kom på en enkel fika, dom som kunde. Stor fest blir det senare, då slår vi flera flugor i den smällen...

Jag hade köpt en slags hängmatta/hammock i present...

 ...med myggnät och allt, ifall han skulle somna och inte vakna förräns frampå kvällskvisten. Nu kanske det inte var så väl genomtänkt det här som present...risken är ju att det inte blir så mycket gjort vid huset den här sommaren!!

Nu visade det sej att den rymde ganska många...

 ...både en femtioåring och prins och prinsessor!!

Barnen hade kommit på en genialisk present...

 ...i det stora fina svarta grattiskortet var det med en inbjudan till en restaurangkväll, inne i stora staden, för två stycken, med skjuts fram och tillbaka till paradiset! Jo, jo...nu ska vi inåt, om det nu är jag som får följa med förstås...

Lite gott att dricka fick han också från vänner, och jag hade gjort en fotobok om våra år tillsammans..."Det ska va gött å leva..."

Blommor och blader blev det också...

 ...en vacker bukett från hans jobb idag.

Vackra rosor fick han även igår...

 ...färgen är underbar!!

Jag tog en paus i berättande om Gotland, men lugn...det kommer mera!!

En annan dag...

 

Nu kommer det att bli lite tjatigt en tid framöver...

om Gotland!!

Första natten tog vi oss en bit nedanför Visby, till en liten plats och camping som heter Sandhamn. Husbilen parkerad på höjden, havet alldeles nedanför...knappt en människa mer än vi och campingvärden...kan man mer än njuta...??

 Bilden tog jag när vi satt och njöt av solnedgång, gott i glaset och konstaterade att livet kan vara fantastiskt. Nu kommer ni så småningom att upptäcka att några vackra soluppgångar kommer jag däremot inte att bjuda på...för då sover jag!!

På tisdagen fortsatte vi längst kusten, så nära havet som man bara kan komma. Ekstakusten, tror t.o.m. att den på vissa kartor är utmärkt som en naturskön väg.

Havet...vägen...en gammal väderkvarn...

...bara att stanna när man vill och förundras över vad som bjuds på!!

Gamla sjöbodar...

...och sen kom vi ända längst ned till Hoburgsgubben.

 Nu är ju jag lite höjdrädd...så ni får ta till godo med gubben ur en lite annorlunda vinkel...

Men sen vet jag inte riktigt vad som flög i mej...

...för helt plötsligt så stod jag i alla fall där uppe!! Inte allra längst ut, inte allra längst upp, men ändå...Men pulsen var hög kan jag berätta!! 

Tror nästan man såg hela Gotland därifrån...

Fortsatte sen upp efter östra sidan av Gotland, till Ljugarn.

En liten ort som bjöd på små gamla kalkstenshus (som för dagen var upptagna av en massa konstnärer, förstår att det var inspirerande med havet alldeles intill!!)

och raukar ute vid naturreservatet Folhammar.

 Där slog vi oss ned för att firas mannens 50-års dag, en enkel måltid vid husbilen, grillat på en engångsgrill...

Kvällen vid havet, långt efter att solen gått ned...

 ...mannen snarkade redan gott i husbilen. Här satt jag på stranden, med rumpan på stenar rundade av tidens vatten sen mååånga år tillbaka, och önskade att detta aldrig skulle ta slut.

Å nu när jag läser igenom hos mina bloggvänner, så upptäcker jag att jag fått en award, igen!! Från två olika håll, men samma award. Så glad jag blir, och så rörd...Nu sist från söta Agneta nere på kusten vid Lysekil,

http://snackskalsdalen.blogspot.se/

en blogg med underbara bilder från en underbar trakt!!

Tidigare samma award från numera konditorn (utnämnd av mej...den tjejen hon kan, på andra sidan jordklotet!!)

 http://tinefiskrivnaord.wordpress.com/

 där hittar ni recept till det mest gudomliga bakverk!!

 Till awarden hör en del förpliktelser, man ska tacka för awarden, och det gör jag och niger djupt, tänk att nån vill läsa mitt trams...

Sen ska man skicka den vidare till bloggar man följer regelbundet, och där stupar jag direkt. Inte kan jag välja någon av er, alla har ni ju "det"!! Så ta för er ni som vill, alla lika hedrade och ihågkomna!!

Sen, sen ska man berätta...

sju saker om sej själv som kanske inte alla vet...

Jo, jo...håll i er!!

 

 1. Jag har INTE så gröna fingrar som folk tror…det ligger mycket på komposten också!!
2. Jag har en liten "andlig" sida också…tror på mycket, utan att för den skull vara vidskeplig. Allt kan inte förklaras, allt ska man inte heller veta…
3. Kan vara fruktansvärt lat…så pass att jag skäms ibland!!
4. Är en riktig slarvmaja när det gäller papper…viktiga papper…komihåg lappar…det är ett under att jag aldrig fått en betalningspåminnelse!! Jag sorterar och lägger i hög, för att sen lägga i en ny hög…å jag har jobbat med bokföring och löner!!
5. Har ALDRIG försovit mej!! Är utrustad med inbyggd väckarklocka…vaknar ALLTID innan klockan ringer, oavsett vilken tid jag ställt den på…
6. Älskar att handla kläder, men det slutar alltid med att jag i alla fall väljer tröja och jeans när det gäller…det är liksom inte riktigt jag annars.
7. Väntar troget på att den där mirakelkuren ska uppfinnas angående bantning…det ska vara enkelt, lätt och gå väldigt snabbt, något annat är otänkbart för min del!!

Ha´en skön söndag gott folk, själv väntar jag på torkväder...

Å så var man tillbaka i verkligheten...

Men i söndags så tog vi husbilen och for till Nynäshamn, för att sedan i måndagsmorse vara först på ...

...färjan till...

 ...rosornas stad....

 Visby!!

Att gå där med kameran är som att släppa in barn i en lösgodisbutik, man vet liksom inte var man ska börja.

Muren runt Visby bjuder på så mycket....

 ...och i allt det karga så finns det liv, gäller bara att se det.

"...Gullregnens månad..."

Jo men visst var det det!!

 Vart man än styrde stegen så fick både själ och kamera sitt.

Så enkelt, så vackert...

Vackrast var nog S:t Karins ruin vid Stora Torget.

Många klick blev det där...

men ska inte trötta ut er med alla!!

Å tänk, Karin,ruinen alltså, med så många år på nacken (närmare bestämt så byggdes kyrkan på 1200-talet...!!) även hon bjöd på blommor på de mest otänkbara ställen...

 ...är inte naturen fantastisk så säg??

Varför vi for till Gotland sådär hur som helst...??

Jo, mannen i huset fyllde jämt ( femtio närmare bestämt...), och sen har han sin systerson med familj i Visby, så fanns det nån bättre anledning?? Lugnt och skönt innan alla andra turister kommer, få träffa familjen i Visby, (vilket blir alldeles för sällan)och bara få några helt fantastiska dagar, kunde bara inte bli bättre!!

Nu ska jag ta mej igenom tvätthögen, plocka ur husbilen (nu var det nog så att mannen i huset fick rätt, jag hade med kläder och mat så vi kunde ha stannat två veckor, minst...) och sen titta in hos er alla och ser hur veckan varit för er!!

Så hände det igen...

 ...det känns ungefär som när man köper en lott, kanske...kanske vinst den här gången, eller att man hittar pengarna där regnbågen går ned...

Och under tiden man funderar på om det är värt ett försök igen att leta efter denna skatt (som absolut inte skulle sitta ivägen...) så hinner himlen ändra sej åtskilliga gånger.

 Lika plötsligt som regnbågen dök upp och försvann, lika plötsligt rullade molnen in, riktigt hotfulla och mörka. Men jag hade väl ändå ingen tvätt ute...?? Kollade snabbt, men nej då, tomt på torkvindan, så jag är oskyldig. 

Hann med att rensa fram de stackars smultronplantorna igår innan regnet kom. Nu är det som vilken sommar som helst, en tävlan mellan mej och alla fjäderprydda vänner, vem av oss som hinner skörda först...Tanken med alla plantorna som får växa vilt både här och där, är ju att barnbarnen ska få plocka dom. Säg den fågel som tar hänsyn till det...??!! Känslan när man trär upp de första smultronen, knappt med färg på, på grässtrået, man blir alldeles kletig om fingrarna för man alltid håller i dom för hårt, ...säg finns det något mer sommarlikt??

Nu tar jag lite bloggledigt, inget allvarligt...men tja...det är en massa annat just nu, roliga saker dessutom...så jag hinner nog inte sitta här på ett tag. Men jag kanske tittar in hos er, och förhoppningsvis hinner jag också lämna en liten kommentar, och om inte, så vi ses ju här igen!!