Jo...men visst ska ni få se lite skulpturer, även om fåret dömde ut det!!

Nu har jag inte namnen framför mej på skulptörer, så ni får hålla till godo ändå.

Vackra huvuden, i brons tror jag. Ingen svensk mästare vad jag vill minnas.
The Heart Of Trees,

...tja...kanske inget för trädgården, men lite tjusig på sitt sätt.

Å se där...

...där är han ju igen, min vän och konstkritiker!! Men hallå...man får inte äta på utställningsföremålen!! Nu förstår jag varför trädet saknar blad nertill...
Det som jag nog gillade bäst var det här 400 år gamla kinesiska templet, 

högst upp på gravfältet. Man fick klättra och klampa runt i träskmark för att komma dit, men det var det värt, tror jag...Sen blir man lite fundersam...

...hur sjutton fick dom upp alla dessa delar?? Vilket jobb!!

Många fina detaljer att studera...

...å tänk, redan för 400 år sen fanns det kinesiska klottrare!! Undrar just vad det står...typ "jag var här..." eller nåt sånt kanske.

Sen en bild från Nordens Ark, på varg.

Nu är bilden inte av bästa kvalité, tagen genom en glasruta ifrån serveringen in mot varghänget. Men det som slog mej när vi satt där och helt hänförda såg dessa vackra djur, det är första stället jag är på och dessa vilda djur verkade trivas, verkade inte rastlösa och vandra fram och tillbaka, utan som om det var deras revir och inget annat. Det kändes skönt. Sen är det svårt att förstå, när man ser den här bilden, att dessa djur är rovdjur. Jag tänker inte ge mej in i vargdebatten, där kan jag för lite, men nog är det ett vackert djur??

Sen en liten rolig upptäckt från Skärhamn...

...ser ni kyrkan i bakgrunden? Ser ni även att det är utsmyckad med "smile" på tornet??!!

Så här ser en augustimorgon ut på Närkesslätta...

...vid sisådär halv fyra på morgonen. Tidningen har just kommit...
Å ja, det är jag som tagit bilden, inte mannen i huset. Å nej, jag är inte morgonpigg. Men jag hade glömt en kattdam ute...

Efter Hamburgsund, ja då blev det Skärhamn...

 ...en liten camping någon km före. Inte billigt, men nytt och rackarns så fräscht. Stora platser att stå på, trevlig personal, så dit kommer vi att återvända. Om inte annat så för utsikten...Långt att gå över klipporna om man ska till havet, men så fantastiskt att sitta där på kvällen och njuta av havet, klipporna och tystanden. Ja, när man väl kom ditt vill säga...Höjdrädd är jag, ryggen är inte rolig, knäna skulle behöva nya gångjärn...men med en snäll och tålmodig man (ni ser, jag återkommer till det ofta...han är det!) som ömsom drog och ömsom puttade fram sin hustru, så kom vi dit jag ville. På en klipphäll kunde vi sen njuta av ...

 ...ljungen som blommade så vackert. Men jag vägrar att acceptera att det nalkas höst när den visar sej från sin vackraste sida...

Klipporna en bit bort...

 ...kvällssolen förgyllde dom,

som sen sakta gick ned bakom nästa klippa.

 Inte lätt att få bra bilder på det ljuset...Men det kändes ända in i själen, hur liten man är, hur ljuvligt vackert allt kan vara...

Dagen efter...

en tur in till själva Skärhamn. 

Fullt med båtar, stora...

...som den här holländska som tufft hissade segel redan inne i hamn...

 ...för att sen så vackert segla iväg...Många var vi som beundrade den.

Men det som jag fastnade mest för, det var det här äldre paret...

 ...vant svingade den lilla gumman sej ned i båten från den höga bryggan, mannen tog emot henne, matsäck, en liten sittdyna och en bag in box. Sen kryssade han vant ut mellan stora fritidsbåtar som män med små näsdukar runt halsen höll på att baxa in eller ut ur hamnen. Vem som hade mysigast...?? Behövs inget svar, men varm i hjärtat blev man av att se dom!!

Sista stoppet innan hemfärd blev Pilane gravfält, med skulpturutställning i det fria.

 Många besökare var det...både på två och fyra ben.

En del tyckte så här om utställningen...

 Ja...konst är ju ibland svårt att förstå!! Bilderna...ja de kanske kommer en annan dag.

Jag tillhör nog resande folket...

för guuud va jag trivs med livet i husbil!! Sista semesterveckan, vi packade in oss, kollade på väderleken, jo...västsidan av vårt land såg bäst ut, sen gasade vi.

Första natten i Trollhättan, sov på en ställplats vid slussarna bland husbilar med jag tror hela nordEuropas nationaliteter. Å vi har alla våra egenheter...

Fortsatte resan sen till Grundsund. Ja först stannade vi till vid Westgarden, http://westgarden.se/ 
(Allt detta tack vare gulliga Agneta som omedvetet tipsat om både handelsträdgården och Grundsund genom sin blogg...)

 ett mecka för en trädgårdsintresserad...och som av en händelse så kom det med en vit ananasjordgubbe och en lite unik orkidée... Att det sen inte kanske var ett så klokt köp visade sej när vi sen hela tiden fick flytta runt på dessa stackars växter ideligen när vi stannade till någonstans...mannen i husbilen är en tålmodig man!!

Men till slut så...

Grundsund...

sååå  vackert och pittoreskt med kanalen som delar samhället mitt itu. Å tänk så praktiskt, båten alldeles utanför ytterdörren, ungefär som en annan parkerar cykeln...

Fortsatte till Lysekil...

 ...där vi promenerade, promenerade, promenerade...och hamnade till slut på en utkiksplats, kyrkan låg vackert nedanför. Mycket festligheter hade de för sej i den staden just den dagen, vi kunde bl.a. digga loss till Sten & Stanley...allting är bättre live, om jag säger så!! Det som berörde mest, det var när Alexander i bandet, vars far Per gick bort för några år sen, sjöng en hyllning till sin far, Hallelujah...tyst i hela Lysekil...inte ett öga torrt. Rysningar...

Som i alla små orter (och stora) på västkusten har de en egen fiskeflotta...

...träffade på en av mannarna i besättningen. Trevlig, men kanske lite vaksam.

Nästa dag...Nordens Ark!!

Å tänk så bra allting kan bli...

Hade stämt möte med en bloggvän, Lotta. Inte hade vi träffats tidigare, men jisses...där kom hon i flygande fläng med sin man, och vips hade vi guider på Nordens Ark!! Vi pratade, skrattade, klickade hit och klickade dit med våra kameror, tiden bara rann iväg. Å bakom eller framför, där gick våra män, säkert småskrattandes i smyg åt oss, men trevligt, det hade dom med.

Hedvig...från A till Ö kanske ni minns...

...är väl en Lappuggla, eller kanske en slaguggla...är lite osäker där.

Lite större katt än kattdamerna här hemma...

...Pallaskatten. 

Lite svårt med en del djur, de hade glasruta framför så man fick försöka ta bilder genom den.

Parkens lirare, "posade" gärna...

...Järven. Kanske inte i den ställning som man förväntar sej att se detta rovdjur.

En annan katt...

 ...Snöleopard. Jag vart så till mej så jag fick inte ens med hela djuret. Inte heller märkte jag att Lotta hade flyttat på sej, utan grabbade tag i armen bredvid mej, den tillhörde en något förskräckt man när jag helt euforisk förklarade att jag fått den på bild, leoparden alltså. Ibland får man be om ursäkt också...

Nykomlingen i Arken...

...en liten jordekorreliknande varelse, sisel. Hur söt som helst, hur pigg som helst, och nyfiken.

TACK Lotta och Kennet för en supertrevlig dag, och för den guidade turen vi fick. Ingenting planerat när vi for iväg, allting spontant, precis som det ska vara. Dessutom fick vi nya vänner...

Den kvällen parkerade vi på camping utanför Hamburgsund.

 Bakom de små röda stugorna, där sov vi i husbil.

Men kvällen...

 ...den tillbringade jag, bakom en sjöbod, i solen.

Så glad jag blir över alla trevliga kommentarer om vår veranda!! Den är inte stor, men jag trivs där. Faktiskt även när det regnar. Händer att jag på kvällen smyger ut i morgonrocken (ifall grannen händelsevis skulle titta över buskar och staket...)och bara sitter där en stund, med en filt omkring mej. Höra hur regnet smattrar på taket, och se hur det gör fina mönster på rutorna. Fönstren, det var bland det första mannen i huset gjorde när vi köpt torpet, han har gjort dom helt och hållet. Nu fick jag skryta lite över honom också...men det är han värd, jag är så stolt över honom!

Vissa kvällar...då kommer det där speciella ljuset...

...som gör allting lite vackrare, och efter en stund ännu lite vackrare. Så var det i söndagskväll.

Klöverblomman, den somrigaste av alla sommarblommor, doftar underbart när man plockar in den, men ljuset...det kan bara naturen bjuda på.

Den gula blomman...

...givetvis har jag inte en aning om vad den heter. Men till och med den blev vacker i kvällssolen.

 Å den här spretiga, överblommade...

....säkert var den också vacker i sin blomningstid. Nu var den mest uppkäftig i kvällsljuset.

Skörda har jag börjat gjort...

...färskare tomater än så här kan vi nog aldrig få. Inte godare heller.
Ibland tror jag på det här med reinkarnation...
Ni vet att man återföds å så där...
Själv har jag nog varit en sån som hållit på och joxat med allt möjligt i mitt tidigare liv...För på måndagen, då greppade jag röjsågen och drog in på tomten bredvid, ja den är vår också givetvis...granne...han för sköta sitt om nån undrade. Sen gick jag loss, hallonsnår och alskott for all världens väg, guuud va jag njöt!! Sen på åkgräsklipparen och klippte av det som gick, och det som inte gick också (jo...vi måste nog slipa upp knivarna nu...)för den delen, det smällde och smattrade värre. Å tänk...då trivs jag som bäst, när svetten lackar och rinner efter ryggraden ända ned till troskanten, jag är i mitt esse!! Så nu tar jag lite bloggledigt igen, med gott samvete...

Träffat barnbarnen i helgen, ja deras mamma också förstås.

Jodå...kärleken är ömsesidig, även om man börjar bli stor och måste protestera just för att det liksom hör till...

...fast det var lite besvärligt över huvudtaget med ömhetsbetygelser...

...ja rent av lite motsträvigt.
Men morfar, han hade en kompanjon han.... 

Va har du i fickan morfar...jaha, en mobil...

...vi delar ju på allt, det vet du väl...??

Lyssna nu, morfar ska försöka spela upp nåt via mobilen...

ser ni det söta lilla knubbiga pekfingret....

...koncentrera er...

....men herre gud....ska det verkligen behöva ta sån tid...

......man kan bli sur för mindre...å där sitter ni och skrattar, gör det ni..

....kan ju passa på att försöka sola lite...

...ser lite ansträngt ut.

Men morfar....

...du är ju GRYYYM, äntligen lite musik!!

Fast då hade det övriga sällskapet tröttnat för länge sen...

Det är inte många dagar den här sommaren man har kunnat sitta ut, men faktiskt, det gick över förväntan...inte en droppe regn!!
Å blommar gör det...

...på utsidan av verandan...

 ...och insidan. Soliga kvällar brukar jag lägga mej i en solstol här inne med en bra bok, då är det riktigt skönt att vara torpare!!
Sen måste ni bara lyssna på den här virtuosen... 

man blir galet glad av att se och höra honom!!

Som ett tunt flor sträcker den sej mot himlen...

 ...Violrutan. Svårt att få på bild, den rör sej hela tiden i vinden.

Översållad med små, små ljuslila blommor...

 ...klarade inte av att få en enda blomma på bild med riktigt bra skärpa, till slut gav jag upp, det får bli som det blir...

Malvorna sprider sej i trädgården...

 ...och egentligen borde jag rensa bort en del, men inte kan jag det. Nästan som pappersblomster står de där i stora flockar och bara förgyller trädgården.

Stockrosen däremot...

 ...den ska man tydligen fjäska ordentligt för. Rost har det blivit på bladen, jag klipper bort och det kommer nya, med rost...Å svart ska den vara...vinröd skulle jag väl kalla den. 

Samlade frön gjorde jag även förra sommaren...

 ...och nog sådde jag dem i våras. Men inte orkade jag sen plantera om dom i små krukor...näe det blev en hink med alla frön i...resultatet är en rejäl tose med röda blommor, namnlösa givetvis, som fullkomligen vräker sej ur hinken eftersom de egentligen inte alls får plats där...

I år får den leva och blomma...

 ...för hur många vårar har jag inte i min iver klippt av denna stackars klematis som växer mot verandan...?? Alltid försent inser jag att just ja...den där risbusken blir grön väldigt sent på våren, och då ligger den oftast i komposten och jag står där med sekatören och ser alltid lika förvånad ut. Men i år så...då besinnade jag mej!!  

Å har man inget annat för sej på semestern så kan man ju alltid skrapa och försöka måla fönster mellan skurarna. Tror att det är lika säkert som att hänga ut tvätt, det regnar så fort jag tar fram penseln...suck.

 

Så var man då inne i rullarna igen...

bilden lånad från nätet

...eller den där var väl på gränsen till dålig. Men nu är jag i alla fall inskriven igen på arbetsförmedlingen. Fick en ny ung tjej, sommarvikarie förklarade hon. Vi kollade tillgängliga jobb, jodå...det fanns. Många sjuksköterskor söktes det här omkring, hon undrade om jag inte ville söka...tror inte det sa jag...har nog inte rätt utbildning för det. Bara för att man sitter som arbetsförmedlare är det inte säkert att man har riktig koll på läget...Men nu tänker jag inte vara kaxig och dum, utan njuta av min semester!!

Vädret har ju varit som vanligt idag, lite si och lite så... 

pellisarna på verandan fick sej en omgång. Gamla torkade blad noppades bort, blommor som gjort sitt åkte i komposten. Och...för första gången tog jag frön av en del!!

Den gula pellisen...

 ...som för övrigt var årets pelargon, hade gott om frön runt omkring sej på fönsterbrädan. 

Likaså den röda kärlekspelargonen...

...svårt att återge den rätta mörkröda färgen, skulle ha tagit ett filter till hjälp...

En orange spaljepelargon...

...ser ingen tendens på att den vill klättra iväg, ser mest ut som en vanlig pellis, men färgen är riktigt läcker. Hade svårt för de orange/laxfärgade i början, men man vänjer sej och till slut älskar man den!!

Vad mannen i huset gör när jag sliter med mina frön och ansar blommor...??

....jo han ligger i badkaret och läser böcker!! Lättlästa sådana dessutom...