Så var det gjort...
årets saffransbak.

Antagligen håller jag på att bli vuxen...

...för jag kan tycka att det är ganska roligt att baka nu. Men lite motvalls kärring är jag, inga traditionella lussekatter...utan mer typ...ja skafferirens. Mandelmassa, russin...ja allt som jag kan hitta och tycker passar ihop. 

Om dom blev goda...?? Fråga mannen i huset, han  tog inte bara en, inte två, inte tre...utan mååånga!!

Första julstjärnan har flyttat in...

 

 ...och naturligtvis en vit sådan.

Vita blad...nästan gräddlika.
Pryder sin plats i köksfönstret.

 Ska försöka komma ihåg att den inte bara kan leva på luft och kärlek, den behöver vatten också...
Så kom den då...

...den första snön. Blöt, eländig och inte direkt vacker och trevlig. Men visst lyste det upp lite i mörkret, utebelysningen fick sig en extra touch.
Å sen en liten nyhet...det ska bli tillökning i paradiset!!

Inte ett barnbarn,( fast de är alltid välkomna) inte någon på fyra ben heller, (också alltid välkomna...)

utan...ja, det kommer jag att berätta senare!!

Helgen gjord...mesta tiden tillbringad på jobbet. Går det med, sämst är det att det känns som om det bara jag som är vaken när jag åker till jobbet, mörkt...mörkt överallt. Annars så...under tiden jag gått helt och fullt upp i mitt jobb har livet rullat på, vita azalena har förmodligen dragit sin sista suck (glömde att vattna nu i helgen...), kattdamerna har fått in en mus i hallen, de kör skiftgång när det gäller vakten. En sover och vilar upp sej medans den andra sitter och tokstirrar in i ett hörn, sen som på en given signal byts de av...en utav alla dessa ljusslingor jag satte upp i fredags har redan gett upp...så med andra ord, en helt vanlig helg!!

Annars är jag glad för fredagen, den gav lite sol och jag hann få upp ljusslingor nu till första advent. Det där med ljusslingor...det måste väl vara en lukrativ bransch...?? Nästan som värmeljus tänker jag...För hur många, ärligt nu, har koll på alla sina reservlampor, och till vilken slinga de hör?? Vilka slingor som ska vara inomhus, och vilka som klarar utomhusklimatet...?? För att inte tala om alla dessa olika adapter som ligger i en hög längst ned i påsen...Sen har jag några slingor till övers, om någon är spekulant, sådana som jag köpt billigt, som sen visar sej behöva ett startkit också...och när man kommer tillbaka till affären med andan i halsen och ska ha just detta startkit, då är de slut...

För övrigt ska det bli kul att se hur många ljusslingor som finns kvar till första advent i detta blåsväder som är idag...

Åter till fredagen...

En ensam liten ynklig knopp, kämpande...

...rosen Linneaus...härdig och tacksam. Blåst gjorde bilden lite suddig, men den är värd att visas ändå tycker jag.

Dassblommorna...

...betydligt vackrare nu än de gula vipporna som är på sensommaren!!

Gräs...

...ljuvligt, vackert skirt gräs. Älskar!!

Å det här...motljus...BRÄNNÄSSLA...

...t.o.m. den är vacker!!

Sista bladet...

...hallonhäcken.

Det här däremot...taget med mobilen...

är när ena kattdamen förbereder sej för råttjakten (får vi hoppas...)

...eller också får det vara en symbol för en riktig livsnjutare, som skiter i divan Sylvia Vrethammar i Så Mycket Bättre, att matte jobbat hela helgen eller att husse glömde azalean...
Förresten...det kom fram att jag inte var så ensam om Hälge...det glädjer mej!!

För fyra år sen...

...var det inte alls så säkert att vi skulle få uppleva detta...

..att den älskade prinsen öppnar sina paket  på födelsedagen...

...inte heller att morbror skulle få sitta och bygga ihop den nya Playmobilhelikoptern.

Cykel fanns nog inte ens i våra tankar då...

men att det sen skulle bli en rosa, jag det förstod jag ganska snart...

Tuffa killar vågar rosa!! Ny slogan...om ingen visste det...

Är man fyra år, så väljer man också sin tårta själv...

God..??!! Ja men självklart!!

Har man sen en pappa som lirar innebandy...

...finns väl inget naturligare då...??

Utmanade morbror på en match...

 ...men självklart, han åkte på storstryk!!
Är man fyra år, en kämpe, va är då en match innebandy...??
Nu får vi hoppas grannarna våningen under också förstod det stora som utspelade sej en trappa upp...
Å vad har ni på nattduksbordet, kvällslitteraturen...??
Nu ska jag avslöja en sida av mej, som kanske inte ger så djupt intryck, inte ger mej några direkt kulturella poäng eller överhuvudtaget passar en kärring i min ålder.

 
Så...nu fick ni veta det också.
Jag kan vara otroligt barnslig, direkt omogen. 
Hälge...har följt mej ganska långt genom livet.
Mina barn köpte varje jul en bok/tidning till sin lilla mamma med Hälge...tills de en dag  tröttnade på att höra mamma ligga i sängen kvida av skratt, tårarna rinnandes och vara helt okontaktbar. Kommer ihåg att sonen i tidiga tonåren kom in en gång, spände ögonen i sin hysteriskt skrattande moder och väste "nu lägger du av, sååå roligt är det inte...", men jo, det ÄR det!! Sen upphörde den trevliga traditionen...
Så nu får jag köpa min egna Hälge, ta fram den när jag känner att vardagen börjar bli väldigt grå och skrattlös,magmusklerna får sitt, jag somnar med ett leende på läpparna...Allvar, det har vi nog av ändå i livet.

Inget vintrampande i år heller...men väl kanske russin till julbaket...

 Inte hann dom mogna riktigt ordentligt, och inte hann jag med att plocka innan frosten kom och nöp ordentligt i de första druvorna...

Så nu hänger de där, på bar kvist, jubla månne fåglarna, och gratis fylla får de på köpet. 
På söndagen kom han...

 ...mannen som kan få mormor att släppa allt hon har för händer.
Med sej hade han en ros, en rosa ros...

 Med bruna ögon och allvarlig min överlämnade han den med orden "...mormor, jag älskaj jåååsa..."
Men självklart, en rosa ros på bordet, inte kan mormor tänka sej något vackrare!!
Älskade unge...
Trädgårdsrunda nu på förmiddagen, solens första strålar ( på länge dessutom...)
gjorde sitt...

 Klematisen ...gillar "tussarna"...
Aklejan...full med frön...

 ...borde ha tagit reda på dom...
På det lilla som är kvar av äppelträdet växer...

 ...tja...inte en aning!! Men kanske jag får svar vad tiden lider...*blink, blink med ögat* mot Anki. Under tiden kan jag bara konstatera att jag hade inte aning om "den" var så luden!! 
Söndagskvällen...kommer att för lång tid framöver finnas i mitt minne. Bjuden till en mycket kär vän och f.d. granne. Där träffades vi tre stycken, alla med barn som växt upp tillsammans, delat skolavslutningar, födelsedagar, trädgårdsfester, sorg och bekymmer men också mycken glädje!! Sen har livet fört oss åt olika håll, men ändå...vänner för livet. 
När jag sen åkte hem i den sena kvällen, slog det mej...tråden den fanns kvar där mellan oss, så mycket hade hänt under alla dessa år, och hade vi vetat det vi vet idag, hade vi gjort annorlunda då...?? 
Tror inte det...livet kan bara levas en gång, alla bär vi på någon sorg eller smärta, vi har bara olika sätt att hantera det.
Tack älskade K för en fantastisk kväll!!

Torsdagen bjöd på ett väldigt vackert väder när man tittade ut genom fönstret på förmiddagen...

Borde ju vara "nyttig" innan jag for till jobbet...

 ...men inte då!! 

Det blev en tur till skogen, den sköna...

 Nästan tio plusgrader, man kunde knappt tro att det var i mitten av november.

Inte var jag ensam heller...

 Vi har fått nya grannar, familjen ÄLG har flyttat hit...

Å det är som alltid med nya bekantskaper, man vill gärna veta var de håller hus...

Tog svängen ned till dammen och den gamla kvarnen (ja...ni har väl snart tröttnat på alla bilder därifrån...)

 Satte mej en stund där på bänken...

Dagen kunde absolut ha börjat sämre.

 Vattnet i dammen...

 ...inte klart, men speglade ändå träden så vackert.

Tittade mej lite extra över axeln när det knakade både här och där i skogen...

 Långa, mörka skuggor...skulle ju kunna ha stått både en och två älgar här och lurpassat.

Om inte annat så kryllar det säkert av tomtar och troll i den här mjuka vackra mossan.

 ...När trollmor har lagt sina elva små troll...
Tänk, igår fyllde min förstfödda trettiofem år!!

Det känns som igår, när jag låg där på BB med mitt första barn i famnen.
Lycklig, salig, stolt...det visste inga gränser. 
Å tänk, det är precis likadant än idag!! Fortfarande lika lycklig, salig och stolt över henne, och över de andra barnen också givetvis!!
Så visst är jag rik!!

 Nu ligger vi i startgroparna inför helgen. 

En del planerat, en del tomma luckor finns det, precis som det ska vara. 

Önskar alla en trevlig helg!!

Kanske inte det bästa vädret för bilder idag...
Men på vägen hem från lilla mamma tog jag en tur till hembygdsgården här i trakten.

Här är det lugnt och stilla så här års.
Inget tjo och tjim, ingen dans, inga fikakorgar på filtar i gräset, inget hångel i busken, bara tyst, stilla och fridfullt.
Perfekt att vandra ensam runt bland de gamla bodarna, beundra hantverket...

...titta in genom gamla fönster, fundera på om de tänker laga skorstenen snart...
...för träden får sej en omgång under novemberdagarna, de få timmarna dagsljuset råder.
Välbehövligt...men mycket ris att ta reda på...

... men det kommer att bli ljust och vackert här sen i vår.
Så stänger jag åter den gamla grinden till den vackra hembygdsgården.

Undrar just hur många händer som haspat här...??
En del trötta men lyckliga efter midsommardansen...han kom ju till slut i alla fall, han som hon väntat på hela våren.
Andra har med sorg stängt grinden, det blev inte riktigt som man hade drömt om, förväntan som hade pirrat i magen hade bytts ut mot sorgen som gnagde tungt.
Hur många barn har inte lyfts upp för att kunna stänga, för korta i ena änden, på tillväxt, men med en lycklig morfar/farfar som höll under armarna fick man till slut den tunga haspen på plats. 
Tänk om den ändå kunde berätta...
Väl hemma står den vackra azalean, full med knopp.

Köper alltid en vit.
Tänker varje gång...

...att den HÄR gången ska jag komma ihåg, 
dränka den ordentligt i vatten, inte låta den bli blöt om fötterna, inte låta den torka ut...
Förmodligen kommer jag att hinna köpa många azaleor innan jul...
Några undrade över kameraförbudet jag skrev om i förra inlägget, på Julita, förra årets julmarknad.
När man kom till entrén, så satt det en ganska stor och rejäl skylt där.

Nu kommer jag inte ihåg exakt vad jag sa...
Men så mycket framkom nog att jag hade en annan åsikt...
att jag också förstod att den  efter ett tag något bleke och darrande pojke som tog upp betalning inte rådde för det. Förklaringen jag fick var att utställarna inte ville att deras alster skulle kopieras. Hur de gjorde med alla mobiler med kamera i förmäler inte det hela...
I år såg jag ingen skylt, faktiskt. Men då hade jag redan min egna plan klar, en liten behändig kamera i handväskan...

Så...nu känns det som om jag kan komma med lite bilder och lite nytt...

TACK för alla uppmuntrande kommentarer, det kändes så bra att läsa att ni saknar mej, och att jag skriver om sånt som får er att småle lite, kanske skratta  ibland, om vardagens små episoder och allvarliga funderingar. Men så ibland, då tar det bara slut, flödet i huvudet och fingrarna upphör. Kan bero på denna långa gråa höst, eller också nytt jobb som upptar mycken tanke verksamhet, men som känns sååå bra. Oavsett, jag är här igen, hur ofta får vi se...

Har haft "finfrämmande" i helgen, stora prinsessan har andats lantluft.

Lördagen blev det Julita julmarknad. 

Förra året kameraförbud...så i år smög jag med den lilla kameran...

Små fina gamla bodar, fulla med hantverkare och jul...

 Utomhus inte så mycket julstämning än, grått och lite råkallt.

Vi gick in och ut genom stora och små dörrar...

 ...smakade på allt från ost, fisk, struts till godis, och godis igen...

Så in i attans roligt att ha med en snart vuxen prinsessa som tyckte det var minst lika roligt som jag.

Så kom vi fram till det vackra växthuset...som väcker ett habegär utan dess like...

 Ja...jag kan tänka mej både växthuset och det som är innanför dess fönster och väggar...

 Här inne bor alla pellisar, mödrarna till de fina små sticklingarna som jag sen girigt köper på försommaren. Gamla fina sorter, med anor långt tillbaka. Både vilda och förädlade.

Men fyndet den här gången blev...

(bilden lånad från nätet)

 Violärt...en gammal, nu mycket ovanlig växt. Framtagen av en hängiven odlare som är kompis med tjejen som driver växthuset här. Dessvärre är härdigheten inte riktigt den bästa, så den får bo inomhus om vintern, hoppas...hoppas den överlever till våren!!

Och när man är så i farten blir man också hungrig...

 ...vildsvinskebab!! Sååå gott!! Kön till matstället var lång, men där var vi tålmodiga och stod lugnt och väntade på vår tur. Lön för mödan...

Men lite funderingar hade vi...

 ...varför hänger man upp äpplen på rad så här??

Om det skulle vara till våra små bevingade vänner, varför då göra bädd under??

Å vackra hjärtat mitt...hon fick en julklapp i förtid...

 Hittade en mössa/halsduk i ett, kantad med päls (fusk givetvis...). Hon blev överförtjust, mormor fick en tår i ögat...vackra barn, får nog skaffa hagelbössa och ladda skarpt...

På kvällen bakade vi inför Fars Dag...

 Oooops...här kom jag på dej...!!

Fars dag idag...varmrökt lax, inköpt på julmarknaden stod på söndagsmenyn.

 Så var den helgen till ända...