Så har då kung Bore klätt vårt landskap i sin skrud, vitt och vackert. 

Snöar rejält nu på morgonkvisten, inga stora lappvantar utan små stickande nästan isiga flingor, som är ett rent h-lvete att få bort från altan och trappa. Får nog göra en fuling när jag ska till jobbet senare idag, starta bilen ett bra tag innan...På önskelistan till tomten ska det stå överst: motorvärmare alt. garage.

Eftersom jag är realistisk så satsar jag på värmaren först...

Men måndagen...den bjöd på sol, och mååånga minusgrader, typ -19,8 när man slog upp ögonen. Eftersom jag fullkomligen tokeldat i kaminen på kvällen innan så hade jag inte heller slagit på elementet i sovrummet, utan låg där och småhuttrade (det visade sej vara lite över +12...) och väntade på att "någon" skulle komma och tända i den igen, ända tills det slog mej att denne "någon" redan åkt till jobbet...Det blev en hård start på veckan!!

Men solen...

 ...trots alla dessa minusgrader så var jag bara tvungen att gå ut till verandan med kameran, med stela fingrar försöka fånga några av alla de vackra kristallerna på rutorna. Vilka konstverk!!

 Nästan som julgranens glittergirlanger.

Å lilla söta Violrutan...

 ...dekorerad med en äkta diamant.

Ljungen...

 ...frostig och vacker lyste den upp. Såg sen att det satt en en hel småfåglar i den, undrar just vad de hittade för ätbart där...??

Å ekorren, den söta som poserade så snällt...honom har vi bara sett en gång till, ivrigt samlade han ihop frön på marken och sen under stor möda försökte han få med det in i buskarna. Hoppas han kommer tillbaka!!

Tänker på smånissarna i skogen...får väl hoppas att de hann in i sina gömslen innan Bore kom på allvar, vill ju så gärna se dom igen, och nu har jag förstått efter alla kommentarer...jag är inte ensam om att ha småfolk omkring mej!!

Det händer mystiska saker...

det försvinner saker när mannen i sin iver städar vinden/övervåningen...

så nu är paradiset utrustat med två nya adventsstjärnor!!

Prisad vare Rusta...!!

Helgen går i ett nafs...hälften och knappt det hinns med.

Dansuppvisning...man blir hänförd och imponerad, fart på de ungas kroppar, man kan tro att de är helt befriade från ben i kroppen, viga som en annan aldrig någonsin varit...

Inga bilder...kände att nya kameran och jag inte var riktigt samkörda än. Men hon var strålande, mellanprinsessan...och mormor tårögd och stolt, i skydd av mörkret snöt jag mej en extra gång...

Fint besök har vi också haft...

Många år sen sist...men så satt han där på lördagen...

 ...genom sovrumsfönstret blev det några bilder.

Fönstren är inte nyputsade...

och efter att jag och kattdamerna tillsammans beundrat sötnosen så är det även en rejäl snorranden på rutan...å då inte utav mej utan två lystna kattdamer.

Rediga tassar han har...

 ...kan nog behövas när man ska samla ihop alla frön som fåglarna sprätt omkring.

Var till skogen för att hämta mossa (i grevens tid...) och jag kände direkt att jag inte var ensam...

Det dröjde en stund, jag stod blick stilla...hörde hur det tassade och rasslade, fnissades och småpratades.

...Så fick jag se den stackar´n...

...kavandes i snön..så när tappat fästet, ivrig i den första snön.

Sen fick jag syn på nästa...lite blyg låg han där i snön...

...men jag höll andan och välsignade den nya kameran som är snabb och tyst, till slut så vågade han titta upp...röd om kinderna...lite förlägen...

...och efter ett tag...fler...ystra, leklystna...

Se, då krypa tomtar upp ur vrårna, upp ur vrårna,
lyssna, speja, trippa fram på tårna, fram på tårna.

Jo...men ni var många som gissade rätt...

en ny KAMERA är det ju!!

Tillökningen alltså...

Av samma märke som den tidigare, men med mer pixlar, snabbare, vattentät ( ja...kanske inte i badkaret som badanka, men...ute i regn i alla fall!)och en massa finesser som jag inte hunnit utforska än. Det bästa av allt, inhandlad hos en liten lokal fotohandlare i närheten, service som få...samma pris som på de stora kedjorna!!

Han garanterade nästan dygnetruntjour om jag hade några frågor...dom orden kommer han nog att ångra både en och två gånger...!!
Bilderna, på min november/julkaktus är tagna inomhus, utan blixt men med högt isotal, därav suddigheten...

 Hoppas på tid och bra väder i helgen så jag kan testa utomhus också.

 Nästan som julafton här i paradiset...

 Var på konsert igår kväll, Kalle Moraeus...
Ja...ni som följt mej ett tag vet ju...jag är svag för honom, för hela hans breda musikregister. Tror ingen blev besviken igår heller, mycket varierande sång och musik, djupt allvar ibland, sånt som får en att tänka till. Lasse Kronér är med på turnén, liksom för mej en okänd tjejgrupp vid namn Abalone Dots. Kan väl säga som så...de överraskade mej!! Å resten av publiken också...en blandning av svensk folkmusik i modern tappning, kryddat med lite irländskt, samt lite amerikansk blues och rock. Jo men det satt fint!!
Idag blir det dansuppvisning, inte av mej och inte här i paradiset, utan mellanprinsessan har show. Ska bli spännande och roligt att se, kommer säkert av stolthet att fälla en och annan tår, när hon inte ser...
Jag jobbar väldigt ofta ihop med en liten underbar kollega som har sina rötter i ett land lååångt  här ifrån. Vi fann varann direkt, trots åldersskillnaden. Jag har förstått att så här till jul är det lite jobbigt för henne, mamma långt upp i norra Sverige, släkten långt bort på andra sidan jordklotet. Igår kom hon smygandes med en påse som innehöll nästan renaste guld...men i alla fall rent saffran, som släkten skickat henne. "Åhhh..sa hon, jag är ju så dålig på att baka, du får det så det kommer till användning i alla fall, släkten tror ju att jag är så duktig på allt..." Älskade söta vän, jag blev alldeles tårögd. Att det är äkta saffran...jo, hela väskan doftar jul så därom råder då ingen tvivel!! Å klart jag ska baka något gott till henne!!
Nu ska jag leta stakar på vinden, prova lamporna innan allt kommer på plats, och förhoppningsvis kommer det att bli en lugn och fridfull första advent i morgon!!

Så var det gjort...
årets saffransbak.

Antagligen håller jag på att bli vuxen...

...för jag kan tycka att det är ganska roligt att baka nu. Men lite motvalls kärring är jag, inga traditionella lussekatter...utan mer typ...ja skafferirens. Mandelmassa, russin...ja allt som jag kan hitta och tycker passar ihop. 

Om dom blev goda...?? Fråga mannen i huset, han  tog inte bara en, inte två, inte tre...utan mååånga!!

Första julstjärnan har flyttat in...

 

 ...och naturligtvis en vit sådan.

Vita blad...nästan gräddlika.
Pryder sin plats i köksfönstret.

 Ska försöka komma ihåg att den inte bara kan leva på luft och kärlek, den behöver vatten också...
Så kom den då...

...den första snön. Blöt, eländig och inte direkt vacker och trevlig. Men visst lyste det upp lite i mörkret, utebelysningen fick sig en extra touch.
Å sen en liten nyhet...det ska bli tillökning i paradiset!!

Inte ett barnbarn,( fast de är alltid välkomna) inte någon på fyra ben heller, (också alltid välkomna...)

utan...ja, det kommer jag att berätta senare!!

Helgen gjord...mesta tiden tillbringad på jobbet. Går det med, sämst är det att det känns som om det bara jag som är vaken när jag åker till jobbet, mörkt...mörkt överallt. Annars så...under tiden jag gått helt och fullt upp i mitt jobb har livet rullat på, vita azalena har förmodligen dragit sin sista suck (glömde att vattna nu i helgen...), kattdamerna har fått in en mus i hallen, de kör skiftgång när det gäller vakten. En sover och vilar upp sej medans den andra sitter och tokstirrar in i ett hörn, sen som på en given signal byts de av...en utav alla dessa ljusslingor jag satte upp i fredags har redan gett upp...så med andra ord, en helt vanlig helg!!

Annars är jag glad för fredagen, den gav lite sol och jag hann få upp ljusslingor nu till första advent. Det där med ljusslingor...det måste väl vara en lukrativ bransch...?? Nästan som värmeljus tänker jag...För hur många, ärligt nu, har koll på alla sina reservlampor, och till vilken slinga de hör?? Vilka slingor som ska vara inomhus, och vilka som klarar utomhusklimatet...?? För att inte tala om alla dessa olika adapter som ligger i en hög längst ned i påsen...Sen har jag några slingor till övers, om någon är spekulant, sådana som jag köpt billigt, som sen visar sej behöva ett startkit också...och när man kommer tillbaka till affären med andan i halsen och ska ha just detta startkit, då är de slut...

För övrigt ska det bli kul att se hur många ljusslingor som finns kvar till första advent i detta blåsväder som är idag...

Åter till fredagen...

En ensam liten ynklig knopp, kämpande...

...rosen Linneaus...härdig och tacksam. Blåst gjorde bilden lite suddig, men den är värd att visas ändå tycker jag.

Dassblommorna...

...betydligt vackrare nu än de gula vipporna som är på sensommaren!!

Gräs...

...ljuvligt, vackert skirt gräs. Älskar!!

Å det här...motljus...BRÄNNÄSSLA...

...t.o.m. den är vacker!!

Sista bladet...

...hallonhäcken.

Det här däremot...taget med mobilen...

är när ena kattdamen förbereder sej för råttjakten (får vi hoppas...)

...eller också får det vara en symbol för en riktig livsnjutare, som skiter i divan Sylvia Vrethammar i Så Mycket Bättre, att matte jobbat hela helgen eller att husse glömde azalean...
Förresten...det kom fram att jag inte var så ensam om Hälge...det glädjer mej!!

För fyra år sen...

...var det inte alls så säkert att vi skulle få uppleva detta...

..att den älskade prinsen öppnar sina paket  på födelsedagen...

...inte heller att morbror skulle få sitta och bygga ihop den nya Playmobilhelikoptern.

Cykel fanns nog inte ens i våra tankar då...

men att det sen skulle bli en rosa, jag det förstod jag ganska snart...

Tuffa killar vågar rosa!! Ny slogan...om ingen visste det...

Är man fyra år, så väljer man också sin tårta själv...

God..??!! Ja men självklart!!

Har man sen en pappa som lirar innebandy...

...finns väl inget naturligare då...??

Utmanade morbror på en match...

 ...men självklart, han åkte på storstryk!!
Är man fyra år, en kämpe, va är då en match innebandy...??
Nu får vi hoppas grannarna våningen under också förstod det stora som utspelade sej en trappa upp...
Å vad har ni på nattduksbordet, kvällslitteraturen...??
Nu ska jag avslöja en sida av mej, som kanske inte ger så djupt intryck, inte ger mej några direkt kulturella poäng eller överhuvudtaget passar en kärring i min ålder.

 
Så...nu fick ni veta det också.
Jag kan vara otroligt barnslig, direkt omogen. 
Hälge...har följt mej ganska långt genom livet.
Mina barn köpte varje jul en bok/tidning till sin lilla mamma med Hälge...tills de en dag  tröttnade på att höra mamma ligga i sängen kvida av skratt, tårarna rinnandes och vara helt okontaktbar. Kommer ihåg att sonen i tidiga tonåren kom in en gång, spände ögonen i sin hysteriskt skrattande moder och väste "nu lägger du av, sååå roligt är det inte...", men jo, det ÄR det!! Sen upphörde den trevliga traditionen...
Så nu får jag köpa min egna Hälge, ta fram den när jag känner att vardagen börjar bli väldigt grå och skrattlös,magmusklerna får sitt, jag somnar med ett leende på läpparna...Allvar, det har vi nog av ändå i livet.

Inget vintrampande i år heller...men väl kanske russin till julbaket...

 Inte hann dom mogna riktigt ordentligt, och inte hann jag med att plocka innan frosten kom och nöp ordentligt i de första druvorna...

Så nu hänger de där, på bar kvist, jubla månne fåglarna, och gratis fylla får de på köpet. 
På söndagen kom han...

 ...mannen som kan få mormor att släppa allt hon har för händer.
Med sej hade han en ros, en rosa ros...

 Med bruna ögon och allvarlig min överlämnade han den med orden "...mormor, jag älskaj jåååsa..."
Men självklart, en rosa ros på bordet, inte kan mormor tänka sej något vackrare!!
Älskade unge...
Trädgårdsrunda nu på förmiddagen, solens första strålar ( på länge dessutom...)
gjorde sitt...

 Klematisen ...gillar "tussarna"...
Aklejan...full med frön...

 ...borde ha tagit reda på dom...
På det lilla som är kvar av äppelträdet växer...

 ...tja...inte en aning!! Men kanske jag får svar vad tiden lider...*blink, blink med ögat* mot Anki. Under tiden kan jag bara konstatera att jag hade inte aning om "den" var så luden!! 
Söndagskvällen...kommer att för lång tid framöver finnas i mitt minne. Bjuden till en mycket kär vän och f.d. granne. Där träffades vi tre stycken, alla med barn som växt upp tillsammans, delat skolavslutningar, födelsedagar, trädgårdsfester, sorg och bekymmer men också mycken glädje!! Sen har livet fört oss åt olika håll, men ändå...vänner för livet. 
När jag sen åkte hem i den sena kvällen, slog det mej...tråden den fanns kvar där mellan oss, så mycket hade hänt under alla dessa år, och hade vi vetat det vi vet idag, hade vi gjort annorlunda då...?? 
Tror inte det...livet kan bara levas en gång, alla bär vi på någon sorg eller smärta, vi har bara olika sätt att hantera det.
Tack älskade K för en fantastisk kväll!!