Så kom då en dag med sol...och mååånga ( men det skulle visa sej kunna bli än värre...)minusgrader.
Onsdag...

Hjälmaren...grodpölen...inget unket grumligt vatten längre...visade sej från sin bättre sida.

Kvällen...

först lite småshopping, nödvändiga ting inför julen...såsom ny belysning till granen, den lilla svarta till festligheter m.m.

Men sen...

...träff med vännen på vackra Stallbacken för en kopp fika, först...

...för sen skulle hon med ny kamera ha lite vackra kvällsbilder från ett julsmyckat Örebro. Att kvicksilvret kröp nedåt, det gjorde inget, så länge vi satt där inne på fiket med kaffe och en megabulle...

Men sen...bilderna är suddiga...högt isotal, mörker...men framför allt...jag frös så in i h-lvete om fingrarna!!

Vi ägnade oss åt fönstershopping, en billig och bra variant...

Beundrade granen på torget...

Beundrade (?)

...en del mer eller mindre märkliga jularrangemang på Kungsgatan.

Gågatan, Köpmangatan, föll oss bättre på läpp...

...nästan som att gå in i en kyrksal. Och ser ni, det är ganska folktomt...kan bero på att en del förstod att hålla sej inomhus i kylan...

Drottninggatan...

...här var vi rejält nedfrusna så det blir bara suddigare och suddigare...

Och till sist...

...vid Svartån...bor förmodligen en av de familjer som har Örebros högsta elräkning över jul. Faktiskt...tycker det är mindre än vanligt med ljus och figurer...men jag kan ha fel. 
Tack Karina för en supertrevlig kväll, hoppas att du varken drog på dej lunginflammation eller dropp i näsan!!
Sen blir jag glad när jag läser kommentarerna hos mej...det här med julhysteri...det tycks höra till det förgångna. Kommer ihåg ett av mina första jobb, som barnflicka...där revs ALLT ut, ur skåp, ur lådor. Sen torkades det, sorterades, lades/ställdes det tillbaka i linjalraka rader...Allt som gick att stoppa i tvättmaskinen (ja...och lite till kändes det som...)tvättades, fönstren...gud, jag blir matt vid blotta tanken!! Tack och lov har vi begravt den tiden!!
-23,8 i morse...blir en lugn inomhusdag innan jobbet kallar. Kanske några tomtar kommer att titta fram...man vet aldrig!!
 

Genväg...är för det mesta senväg...

åtminstone om det gäller mej!!

Måndag...slutade skapligt tidigt, kameran låg i väskan...så det blev en genväg hem...

...som innebar senväg eftersom jag var tvungen att stanna.
Den lilla kullen långt bort, Kvarntorpshögen, som i somras bjöd på skulpturutställningen, blir nu en vacker bakgrund. Skymningen börjar redan falla, landskapet är bara så vinterlikt som det kan, inte ett spår i snön. Att högen där borta är en rejäl askhög, som säkert innehåller både det ena och det andra...det man kan inte ens ana.
Fortsätter väl med mina träd som blir så vackra med sin snöskrud.
Önskar jag hade en så här vacker allé hem till mitt hus också...

Men inte då...
Sen har jag förstått från en del andra bloggar, att det här med jul inte enbart är av godo. Man stressar och håller ett tempo som skulle få vilken elitidrottsman som helst att stupa innan halvvägs till målsnöret. Å då blir jag...precis tvärtemot!!
Inte av protest direkt, eller av att jag tycker folk är "dumma" som håller på, utan för att jag gör som gamla istadiga hästar, jag stannar upp, trilskas och går nästan baklänges istället...Får ingenting gjort, sitter som Ferdinand under sin korkek, mest betraktar och förundras...Nu kan jag lugna mina avkommor, det blir julskinka, det blir köttbullar och prinskorv, men städat...öppna inte skåp och lådor bara...för då kan det bli överraskningar!!
Sen måste jag tacka Ingemar på bloggen http://kungsfiskaren.blogspot.se/ 
som via vännen Lotta rätade ut frågetecknet kring den vackra fågeln jag sett, det är med största sannolikhet en fjällvråk. Har inte hunnit läsa på än om den är vanlig så här långt ned i landet, eller om den tycker att vädret här är så "fjäll-likt" att det passar bra med en resa söderut. Kvar är den i alla fall, såg den senast igår, men då hade det börjat snöa, så det blev inga bilder. 
Ledig dag idag, och jag har...mest fikat!! Med trevliga kollegor och f.d. kollegor, å tänk...jag tror vi pratade både på in- och utandningen!!
 

Fortsätter väl i den  svart/vita tonen...

Fredagen skulle inledas med sol...men nu började jag på allvar tro att jag befann mej på den plats som SMHI glömde...

Dagsljus...nja...knappt på hela dagen. 

Så när jag tog en tur med bilen, så var det knappt jag såg den vackra fågel i trädet först...

 ...genom rutan knäppte jag snabbt...

...men det är klart han såg mej!!

 

 Vackert, majestätiskt lyfte den...bredde ut de vackra vingarna och seglade iväg.

Där kan du sitta och glo i bilen tänkte han säkert, ingen skärpa, inget bra objektiv...Tror det är en Glada i i alla fall. Om inte...så är det säkert nån här som läser som kan hjälpa mej.

Vägen till det fågelrika området är vacker även vintertid...

 Tycker om träden, det spretiga...

Tomt är det på ängarna där det för några månader sen var fullt med gäss och tranor, sista flighten har gått...får hoppas det inte var några förseningar, för att bli lämnad kvar här är ingen hit...

 Men vackert är det, så ödsligt vackert...
Vackert väder har det däremot varit i helgen när jag jobbat.
Men utsikten från tredje våningen, där jag befunnit mej, går inte av för hackor heller...
Gnistrande kallt på morgonen, skönt att vara inomhus när termometern visar på -17...

 Bilderna tagna genom fönstret, lite blänk här och där...men det bjuder jag på...
Å nu börjar dom verkligen stöka runt...

 ...dom små med röd luva och skägg...
För när jag kom hem från jobbet idag, långt upp vid nock, vindsluckan...fyra meter ovan jord...stackar´n...brått han fick när han hörde någon komma...luvan fastnade...måtte han inte gjort sej illa, för jag vill ju så gärna att han återvänder om några veckor...
Blir en lugn avslutning på helgen, tänder lite ljus...

...en del med kloka budskap som inramning. 
Jo men det gör jag, njuter!!

Man kan nästan tro att jag har gått över till svart/vita bilder...

...men de sista dagarnas väder har mest gått i den här färgskalan.

Om nu någon äventyrs tycker att vi inte fått så mycket snö...så nej då, inte så mycket snö kvar på gärdena utanför husknuten, för det mesta ligger nämligen på vägen. Framkomligheten har varit begränsat, som de skulle ha sagt på nyhetssändningen...

Bilden tagen genom fönstret, och när jag nu tittar noga...

...så ser jag den stackars stretande människan där i blåsvädret, på nästa bygata...Kan undra om han är hemma än...??

 Å visst ser det injbudande ut, två fluffiga fåtöljer ute på altan.

 Bara att slå sej ned med en kopp kaffe...i väntan på våren eller något sådant.

Kransen på ytterdörren har fått lite extra utsmyckning.

Och egentligen...jag tycker inte om att skryta...tycker inte hellre om folk som skryter alldeles förfärligt mycket...

Men ibland måste jag bara gå över gränsen...

Som stolt mormor, ja megastolt...ja då har man nog rätt att skryta utan att bli hånad eller kallad högfärdig. Underbara unge...kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, första barnbarnet...livet har inte alltid varit lätt, kommer inte att bli lätt i den värld vi lever i, men för sjutton...njut av det som bjuds prinsessan, du kommer att förvalta det väl med din klokhet, för skönhet är inte allt, det vet jag att du vet. Fotografen...en lokal "kändis", http://www.procard.se/, har en hel del vackert på sitt samvete.
Mormor är stolt.
 

Så har då kung Bore klätt vårt landskap i sin skrud, vitt och vackert. 

Snöar rejält nu på morgonkvisten, inga stora lappvantar utan små stickande nästan isiga flingor, som är ett rent h-lvete att få bort från altan och trappa. Får nog göra en fuling när jag ska till jobbet senare idag, starta bilen ett bra tag innan...På önskelistan till tomten ska det stå överst: motorvärmare alt. garage.

Eftersom jag är realistisk så satsar jag på värmaren först...

Men måndagen...den bjöd på sol, och mååånga minusgrader, typ -19,8 när man slog upp ögonen. Eftersom jag fullkomligen tokeldat i kaminen på kvällen innan så hade jag inte heller slagit på elementet i sovrummet, utan låg där och småhuttrade (det visade sej vara lite över +12...) och väntade på att "någon" skulle komma och tända i den igen, ända tills det slog mej att denne "någon" redan åkt till jobbet...Det blev en hård start på veckan!!

Men solen...

 ...trots alla dessa minusgrader så var jag bara tvungen att gå ut till verandan med kameran, med stela fingrar försöka fånga några av alla de vackra kristallerna på rutorna. Vilka konstverk!!

 Nästan som julgranens glittergirlanger.

Å lilla söta Violrutan...

 ...dekorerad med en äkta diamant.

Ljungen...

 ...frostig och vacker lyste den upp. Såg sen att det satt en en hel småfåglar i den, undrar just vad de hittade för ätbart där...??

Å ekorren, den söta som poserade så snällt...honom har vi bara sett en gång till, ivrigt samlade han ihop frön på marken och sen under stor möda försökte han få med det in i buskarna. Hoppas han kommer tillbaka!!

Tänker på smånissarna i skogen...får väl hoppas att de hann in i sina gömslen innan Bore kom på allvar, vill ju så gärna se dom igen, och nu har jag förstått efter alla kommentarer...jag är inte ensam om att ha småfolk omkring mej!!

Det händer mystiska saker...

det försvinner saker när mannen i sin iver städar vinden/övervåningen...

så nu är paradiset utrustat med två nya adventsstjärnor!!

Prisad vare Rusta...!!

Helgen går i ett nafs...hälften och knappt det hinns med.

Dansuppvisning...man blir hänförd och imponerad, fart på de ungas kroppar, man kan tro att de är helt befriade från ben i kroppen, viga som en annan aldrig någonsin varit...

Inga bilder...kände att nya kameran och jag inte var riktigt samkörda än. Men hon var strålande, mellanprinsessan...och mormor tårögd och stolt, i skydd av mörkret snöt jag mej en extra gång...

Fint besök har vi också haft...

Många år sen sist...men så satt han där på lördagen...

 ...genom sovrumsfönstret blev det några bilder.

Fönstren är inte nyputsade...

och efter att jag och kattdamerna tillsammans beundrat sötnosen så är det även en rejäl snorranden på rutan...å då inte utav mej utan två lystna kattdamer.

Rediga tassar han har...

 ...kan nog behövas när man ska samla ihop alla frön som fåglarna sprätt omkring.

Var till skogen för att hämta mossa (i grevens tid...) och jag kände direkt att jag inte var ensam...

Det dröjde en stund, jag stod blick stilla...hörde hur det tassade och rasslade, fnissades och småpratades.

...Så fick jag se den stackar´n...

...kavandes i snön..så när tappat fästet, ivrig i den första snön.

Sen fick jag syn på nästa...lite blyg låg han där i snön...

...men jag höll andan och välsignade den nya kameran som är snabb och tyst, till slut så vågade han titta upp...röd om kinderna...lite förlägen...

...och efter ett tag...fler...ystra, leklystna...

Se, då krypa tomtar upp ur vrårna, upp ur vrårna,
lyssna, speja, trippa fram på tårna, fram på tårna.

Jo...men ni var många som gissade rätt...

en ny KAMERA är det ju!!

Tillökningen alltså...

Av samma märke som den tidigare, men med mer pixlar, snabbare, vattentät ( ja...kanske inte i badkaret som badanka, men...ute i regn i alla fall!)och en massa finesser som jag inte hunnit utforska än. Det bästa av allt, inhandlad hos en liten lokal fotohandlare i närheten, service som få...samma pris som på de stora kedjorna!!

Han garanterade nästan dygnetruntjour om jag hade några frågor...dom orden kommer han nog att ångra både en och två gånger...!!
Bilderna, på min november/julkaktus är tagna inomhus, utan blixt men med högt isotal, därav suddigheten...

 Hoppas på tid och bra väder i helgen så jag kan testa utomhus också.

 Nästan som julafton här i paradiset...

 Var på konsert igår kväll, Kalle Moraeus...
Ja...ni som följt mej ett tag vet ju...jag är svag för honom, för hela hans breda musikregister. Tror ingen blev besviken igår heller, mycket varierande sång och musik, djupt allvar ibland, sånt som får en att tänka till. Lasse Kronér är med på turnén, liksom för mej en okänd tjejgrupp vid namn Abalone Dots. Kan väl säga som så...de överraskade mej!! Å resten av publiken också...en blandning av svensk folkmusik i modern tappning, kryddat med lite irländskt, samt lite amerikansk blues och rock. Jo men det satt fint!!
Idag blir det dansuppvisning, inte av mej och inte här i paradiset, utan mellanprinsessan har show. Ska bli spännande och roligt att se, kommer säkert av stolthet att fälla en och annan tår, när hon inte ser...
Jag jobbar väldigt ofta ihop med en liten underbar kollega som har sina rötter i ett land lååångt  här ifrån. Vi fann varann direkt, trots åldersskillnaden. Jag har förstått att så här till jul är det lite jobbigt för henne, mamma långt upp i norra Sverige, släkten långt bort på andra sidan jordklotet. Igår kom hon smygandes med en påse som innehöll nästan renaste guld...men i alla fall rent saffran, som släkten skickat henne. "Åhhh..sa hon, jag är ju så dålig på att baka, du får det så det kommer till användning i alla fall, släkten tror ju att jag är så duktig på allt..." Älskade söta vän, jag blev alldeles tårögd. Att det är äkta saffran...jo, hela väskan doftar jul så därom råder då ingen tvivel!! Å klart jag ska baka något gott till henne!!
Nu ska jag leta stakar på vinden, prova lamporna innan allt kommer på plats, och förhoppningsvis kommer det att bli en lugn och fridfull första advent i morgon!!