Varmt välkomna! Här kommer ni som vill kunna följa livet på Bergamon, paradiset på jorden, i alla fall så nära man kan komma. Berättandet är som livet, ibland sorglöst och på snudd till galet, och ibland djupt och eftertänksamt.
Blir jätteglad om du lämnar en liten kommentar eller bara ett Hej!
Bilderna har jag som regel tagit själv, gillar du någon så får du gärna "låna", men fråga först!!

tisdag 16 juli 2013


Helgen som var...
ja det var en sån där helg som egentligen skulle ha ägnats åt nödvändigheter, som att sköta om huset, trädgården, ja allt som samlats på hög under vintern.
Men så kom mitt knä emellan. Jag tyckte så synd om mannen i huset, inte skulle han behöva hållas själv och slita, han som just påbörjat sin semester.
Så...vi packade in oss, hund och ett paket korv i husbilen och sen drog vi.
Inte så långt denna gång, utan ner till Linlöping, eller alldeles utanför.
Vid Roxen, strandnära tomt skulle man kunna kalla det. 
Bara vi...och så ett ungt nyförälskat par ifrån Schweiz, som övernattade i en så liten bil...så ja man måste vara nyförälskad för att klara det.

En vacker kväll, då är livet riktigt gott.
Tvärskogsudde. Märkligt namn. 
Vägen ned dit, genom en vacker skog, fullt med ekar och andra stora maffiga träd...som jag naturligtvis inte vet namnet på.
Men...slutdestinationen, ja den blev femstjärnig på vår alldeles lilla egna reseguide. Inga bekvämligheter, inget folk (förutom de från Schweiz då, och dom tror jag knappt märkte att vi var där...), bara naturen och vi.
Så kom solnedgången.
Så där så ord är överflödiga.
Lite kontrast till nästa övernattning.
Bergs slussar. Tittar man åt ena hållet är det riktigt sommarvackert med gult rapsfält och vackra lummiga träd som kantar åkern.
Vänder man sen på sej...
Ja...då ser man verkligheten. Trångt, huvvaligen.
Fyra meter mellan ekipagen...?? Då hade man blivit lynchad om man krävt det...Här fick man vackert kolla så grannen inte öppnade sin dörr samtidigt på sin  husbil, för då kunde man helt plötsligt befinna sej i nästa husbil istället för det som var tänkt. 
En natt så kan man överleva...men inte mer. Det kryper i mej bara jag ser bilden...
Men så på kvällen...
När lugnet liksom lägger sej över både båtar och husbilar, jo...men då kan det också ha sin tjusning.
Men det som verkligen förgyllde vår helg, det var när prinsen kom på besök.
Å tänk så mycket man inbillar sej i förväg om hur barn vill ha det...
Trodde i min enfald att det skulle vara spännande att kolla in alla stora båtar när de slussade, gå runt och se allt spännande som kanske inte tillhör vardagen.
Men nej då, en glass...
...sen ville han hem till husbilen igen. Husbilen, det var hans höjdpunkt. 
Och jag vet någon mer som tyckte det var en höjdpunkt med besöket...
En stolt och lycklig morfar fick läsa Bamse, fick vara med om vattenkrig, det var många frågor om hur och varför, men där visade morfar ett tålamod som hustrun aldrig tidigare skådat.
Och sen när det väl var läggdags, ja då var det lite svårt att komma till ro.  Vid det laget hade också nästa husbil blivit varse om att vi hade finbesök, så när vi för säkert tionde gången tittade ut genom dörren igen, så undrade den mannen med ett illa dold skratt om det möjligen var något fel på sängen i vår husbil.
Prinsen funderade en stund, spände sen ögonen i honom..."och hur ser din säng ut då...?"
Så det slutade med att prinsen traskade över för att kolla in den betydligt nyare, större och flashigare husbilen, och framför allt då sängen.
Men tack och lov, efter lite chips och diskuterande, så återvände han. Nöjd, nu hade han ju sett den husbilen också, och mormors säng , den var i alla fall bäst. Tack och lov.

onsdag 10 juli 2013


Ni vet den där låten med Galenskaperna...
... fem minuter Falsterbo, fem minuter Koster...
nja, kanske inte riktigt så, men ska man hinna med att runda Vänern under en helg, så....
Första natten...Borgvik.
Kände att den lilla bruksorten gott och väl hade kunnat förgylla en hel helg, och lite mer än så också...
Väl bevarat, hela orten engagerad i dels dess historia och sen i turism, lagom av båda delarna.
Stora huset, herrgården, tjusig byggnad, väl respektabel för en ort som förr i tiden var en av de ledande när det gällde järnmalm.
http://www.grums.se/kommunpolitik/omkommunen/orter/infoomborgvik.1694.html 
Nästa stopp, och det hade jag verkligen längtat efter!!
Irené har gjort det som vi kanske alla någon gång drömt om, hon har satsat på en idé som sakta vuxit fram, som stötts och blötts många gånger.
Men sååå bra det blev!! Café, presentbutik, vacker miljö...Finns absolut inget mer att önska. Eller jo...att det inte vore så förskräckligt långt dit...En trevlig pratstund hann vi med, innan det kom fler kaffesugna gäster. TACK för att du tog dej tid Irené!!
En natt vid Dalbergs å blev det oxå, ligger alldeles vid mynningen till Vänern, nedanför Mellerud.
En promenad genom skogen...
...som för övrigt säkert hyste både troll och andra skogsväsen...
...så kom man fram till klipphällar med Vänern nedanför, nästan som ett hav.
Och på dessa klipphällar, långt ned, finns det hällristningar.
Mannen i huset, som är en riktig gentleman när det gäller, tassar ned för att ta bilder på dessa, eftersom hans hustru har ett knä som inte tillåter dylika strapatser.
Tillbaka kommer en man, som har ett litet spänt uttryck i sitt ansikte...
"...jag tappade mobilen i en bergsskreva...men jag hann i alla fall ta ett par redigt bra bilder..."

" ...nu tycker jag det här börjar likna kattskit...jag vill inte vara med längre..."
Tjurigt...
 Väl hemma så...
...min första orange pelargon har börjat blomma!!
Riktigt orange, svårt att få bra på bild, men...
Hökebo heter den, om någon undrar.
Och knä´t...ja det spökar ordentligt. Sjukskriven en vecka, min gullige läkare (ja för det är han...på alla sätt och vis...*blink,blink*...) försöker trycka på för att få en tid för röntgen, svårt att behandla innan man vet riktigt vad det är. Så nu hoppas jag på en återbudstid. Under tiden...sommaren knallar på...försöker hålla jämna steg med den, men det känns som om den har alldeles för bråttom!!

onsdag 3 juli 2013

Så tackade juni för sej...

Så tackade juni för sej...
Det gick rasande så fort, liksom min semester.
Snart tre veckor till ända, tre veckor som verkade oändligt långa när de började, som skulle innehålla sååå mycket av allt det man drömt och längtat till hela vintern. Det känns lite som om någon stal lite tid både här och där...Inte hann jag med att besöka alla vänner som jag tänkt, inte besöka alla platser som jag planerat, inte ha en massa överflödig tid som jag kunde strössla med lite hur som helst. Men en sak har jag gjort, laddat ned ljudböcker och lyssnat, för läsa...ja det har ju inte heller blivit så mycket tid för...Och det här med ljudböcker, det var något nytt för min del. Fick chansen till en månad gratis på något som heter Storytel, och...ja riktigt bra faktiskt!! Något som däremot inte är bra, det är mitt knä.
Så nu kommer det lite gnäll...den som vill kan hoppa över några rader nu...
Går och väntar på röntgen, och fick brev idag. Eftersom mitt problem inte är av akut art så har de placerat mej utanför kön, ska infinna mej på dropin som tyvärr har stängt över sommaren, men öppnar åter i mitten av augusti...Milde himmel, man får inte bli "måttligt" sjuk på sommaren...
Och rosorna...de vackra...
 ...de vresiga...de underbart doftande...
...ja de hänger över staket och är en fröjd för både öga och näsa när man passerar.
Honungsrosen...
 ...ska helst avnjutas kvällstid. Jag älskar den, mannen i huset hatar den...men än så länge finns den kvar, vackert inramande glasverandan...ilsket anfallande om man frågar mannen i huset.
Men någon som varken är vresig eller anfaller...
 ...mellanprinsessan. Som förgyllt några av mina semesterdagar. 
Vi har unnat oss lite extra, bara hon och jag.
Egentid när den är som bäst.
Så var vi borta i helgen...
 ...hittade blå Bergvallmo i deras rabatt. 
Övriga gäster åt god mat, jag gick runt med kameran. Eller jo, jag hann med maten också...
"...men hallå matte...
...vadå snart slut på semester...?? Jag trodde vi alltid skulle ha det så här, gå hemma och småmysa, gulla lite och vara allmänt trevliga mot varandra...??"
Har väldiga problem med blogger, får väl se om detta inlägg försvinner som en fis i rymden som de tidigare...
 

torsdag 27 juni 2013

Just a perfect day...(Lou Reed)
...jo men det var väl enkelt beskrivet av en fantastisk dag!!
Go´aste bloggvännen Anki kom rattandes i arla morgontimman på tisdagen, och solen hade hon med som ciceron.
Dagen låg framför oss...som ett oskrivet dagboksark som skulle fyllas med minnen och upplevelser.
Och det lyckades vi med...gott och väl!!
Efter promenad här i trakten, småprat på verandan...
så blev första stoppet i vackra Wadköping. Innan dess hade vi plockat opp en annan bloggveteran, Annika ...hon fanns liksom efter vägen, eller ja inte efter vägen, men ja...ni förstår!! Det blir ju så mycket roligare, ju fler man är.
Men som sagt...första stoppet...ja det var för att beundra nästa bloggvän, Karina ´s utställning av hennes fina tavlor! Utställningen pågår tills på söndag, så har ni chansen att besöka, ta den!!
 Förutom att hon är en otrolig konstnär, jag gillar verkligen hennes stil, så är hon en fantastisk människa också!!

Hon har modet, att satsa på det som hennes hjärta klappar för, nämligen måla. Så till hösten börjar hon konstskola, och ja...jag önskar henne verkligen lycka till, bra gjort!!
Efter att ha fått lite kulturellt i själen begav vi oss ut till Naturen Hus och Rynningeviken. Ett område som har fått en rejäl ansiktslyftningen, och väl värt ett besök.
Fågelrikt område...
...även om nu jag inte såg så mycket ovanligt...
Men söt är han/hon i alla fall!!
En del kanske inte ens söta...
...men charmiga på sitt sätt.
 En del såg annat som jag inte såg...

...eller också berodde det på att mitt knä inte ville vara med längre, så jag inte kom ned på deras nivåer...
Däremot....
...vulkanutbrott...?? Hur många kan skryta om det, mitt på "slätta"...??

Och nästa stopp...
...Karlslunds herrgård. Otaliga är väl de örebroare som någon gång ätit julbord där, eller varit på andra festligheter.
Vacker omgivning, med stort ridhus i närheten.
 Nu började knä´t verkligen göra sej påmint...


...så den här bänken...ja den såg inte bara vacker ut, den var lite lockande också!!
Men även det roliga tar slut, så även denna tisdag.
Men minnen, ja dom finns kvar!!
Och i trädgården...

...Aklejrutan...inte lika söt som Violrutan (men den blommar senare), men säregen...
Tremastarblomman...

...som det mesta här i trädgården, inklusive ägaren...inte så vacker kanske, men lite...speciell!!

måndag 24 juni 2013

Är det nu det vänder...??!!
När nätterna blir lite längre...lite mörkare...är det verkligen så??
Har vi redan upplevt de där ljusa sommarnätterna som liksom aldrig riktigt tog slut, som aldrig blev riktigt natt...??
Ja...då har jag väl sovit bort dom...för inte tycker jag att det är dags att vända redan nu.
Inte på länge än.
Midsommar...liksom en milstolpe mitt i kalendern...så mycket sommar det kan bli.
Här har det varit en lugn midsommar. 
In i det sista var vi osäkra om vi skulle fara ut med husbilen, men sen bestämde vi. 
Midsommar är en helg som vi som enstöringar inte  kommer att hitta någon bra plats att övernatta på, vi som inte vill ha för mycket folk omkring oss...
Och visst blev det midsommarstämning...
Stora prinsessan...på midsommaraftonens morgon bands det krans...
Inte vet jag om det var sju sorters blommor i den, men vacker blev den...vacker är hon...
Och mormor är så lycklig när hon får rå om.
Och sill blev det. Och nubbe till gubbe...Lugnt och stilla.
Lillprinsen kom en snabbvisit, men inte ens han var intresserad av grodor som dansar...
 
 Här ska det brumma...och morfars raggaråk...ja det slår nog bättre bland flickor än grodor runt en midsommarstång...
Och natten...
Som egentligen aldrig blev riktig natt, utan bara trollsk...magisk...full av väsen, dansandes på ängen, utan midsommarstång.
Iförd nattsärk beskådade jag det vackra, alldeles ensam, alldeles tyst var naturen. 
Livet när det är som bäst.
Söndagen så...
...våra små mammor skulle också få njuta av det vackra i paradiset.
Ja...då så klart...himlen öppnade sej. 
På glasverandan fick vi avnjuta vårt kaffe, regnet smattrade inte, det dånade, så där satt vi tysta och fick nöja oss med pelargoner som utsikt.
Men svärmor var nöjd, lilla mamma var nöjd och moster, hon somnade så gott av ljudet på taket.
Och mannen och jag, vi summerade helgen, nöjda och belåtna.
Drömde oss tillbaka till Gotland, till Fårö...
 När solen precis gått ned.
När vi satt där tysta, med havet alldeles inpå oss.
"...hade jag pengar skulle jag flytta dit på en gång...bli en riktig enstöring..." muttrade mannen på söndagskvällen. Jag svarade inte, men tänkte i mitt stilla sinne...du är redan på god väg...inte att flytta kanske...men det andra...

torsdag 20 juni 2013


Jo men det gör inte speciellt ont att vara ledig...man vänjer sej fort!
Inga måsten uppsatta än, lite mer som lusten och andan faller på. Lusten kommer stötvis, det här att peta i trädgården. Och inte alltid att tanken och lusten jobbar jämsides...Därför har jag också lyckats med att köra ned med åkgräsklipparen i en rejäl grop...mycket döljer sej i hög vegetation...och själv hamnat i skalbaggsläge, på rygg alltså, när jag skulle baxa upp fordonet. Knä´t gav vika...
Mannen i huset var hemma, och hittade sin lagvigda på rygg, skrattandes så tårarna sprutade...och tänk, han såg inte ett dugg komiskt i det hela!!
"...Va  #%/"*^#"§# ska du ut här för...bland grävlingshål å allt..."
Tolkar det som en ren kärleksförklaring.
 Den fina blomlådan, ja där växer det så det knakar.
 
 Mer än nöjd med resultat. Gäller bara att komma ihåg att vattna...de sitter nämligen på "fel" sida om huset...
Och den gamla trädgårdsstolen....

 
 ...som egentligen borde ha varit med i majbrasan. Ja, den fick en chans till, som blompall istället.
 Flyttat om en del växter, grävt lite grann...
Och det har jag fått experthjälp med.
Pionerna...

 Med eller utan myra...
 Sommardoft.
Och den som spar han har...
 
 Vet inte om det kan vara ett åldertecken...att spara på gamla blommor.
Men julstjärnan, ja den står kvar i köksfönstret. Snyggare än någonsin.
Recycling...
Vill också passa på att önska alla en riktigt skön och fin MIDSOMMAR!!
"... okey...jag kan sträcka mej så långt att jag står här bland blommorna...men nån blomsterkrans på huvudet...nej du matte...där går gränsen..."
Och om nån händelsevis funderar på min lilla odling...så tror jag att jag slipper sy postsäckar över midsommar i alla fall...lugnt i PARADISET än så länge!!

måndag 17 juni 2013

Och visst fick vi vara med...!!

...när äldsta dot´ra sa ja till sin man!!
Inte ett öga var torrt i rådhuset...och skvalade, det gjorde det ännu mer när mellanprinsessan efter vigseln sjöng. Då, om inte tidigare , kom det fram näsdukar även ur de manliga fickorna...
Ett riktigt gardenparty blev det efteråt, och tur med vädret...ja det hade vi verkligen!!
Paradiset blev...verkligen ett paradis den här dagen.
Kärleken liksom flödade...
 Små och stora gäster...alla lika glada!! Oavsett om man fick tårta eller fick nöja sej med napp...
Det var väl kanske bara fotografen själv som flippade ur ibland...
Men det kan väl vara förlåtligt en dag som denna...??!!
Ja...lite uppståndelse kanske det blev ändå när barnen upptäckte mammas nya odling...
När jag har rensat rabatten har jag låtit denna växt få vara...lyckligt ovetandes om det var ogräs eller inte...
Nu vet jag...och hoppas att jag får gå fri hela min semester för det!!
För det är inte jag som planterat, utan fåglarna som genom att sprida ut frön i vintras sått HAMPA.
Jo, jo...i de oskyldigaste vatten...