Kan man möjligen göra så...

Ringa till jobbet idag och säga...tyvärr kan jag inte jobba i helgen eftersom det förmodligen är de sista dagarna med det här fantastiska sensommarvädret...Visst måste det stå någonstans i alla dessa otaliga skrifter som finns, att "vid misstanke om att sommaren börjar så sakteliga taga slut är det var arbetares rätt och skyldighet att avnjuta de sista dagarna på bästa sätt och med full betalning". 

Och under tiden jag funderar på om detta är möjligt så roar jag mej med att putsa fönster, och då slår det mej...
Näe... vi ska inte flytta till sagoslottet vi hittade förra helgen...

 Visst vore det underbart att bo vid vattnet...
Men...365 fönster!! Putsa ett varje dag...Jag som har nog med att komma till skott när det gäller tre-fyra stycken...
Jag är nog torpare jag...
Och när väl rutan blivit så ren så man kan se ut genom den igen...
Ja då upptäcker jag att blomman i lådan utanför, ja den kommer på sin andra andning, eller är det blomning...

Efter sommarens hårda prövning så klippte jag ned rubbet i lådorna, och se...det lönade sej!! Nästan så den ser lite uppkäftig ut, sträcker ut tungan åt mej...där fick du kärring, du som trodde komposten var nära...
Och när vi ändå är inne på det här med trädgård, så är det lika bra jag visar nästa bild...
Klockrankan, den blå...som aldrig blommar....

...jodå, det har den förmodligen gjort. Eller ganska säkert. Fast på fel sida om altanstaketet...En enda blomma, som nu gjort sitt...och som jag aldrig fick se när den var i sin fagraste skrud...Surt.
Med rena fönster ska jag nu avnjuta fredagskvällen...

...plocka in en bukett av de sista klöverblommorna, låta dess doft sprida sej genom huset. 
Njuta.
 

Tiden går fort i goda vänners lag...

Och det är verkligen ingen osanning.

Helgen som gick tillbringade vi med Annika 

och hennes man ( det är nog han som är Datten om man kollar in på hennes blogg...).

Efter lite överläggningar blev första anhalten Torshälla.

Strandnära hade vi fått kryssa i om det gällt fastighetsdeklarationen...men med husbil och en natts boende så...alldeles vid Eskilstunaån parkerade vi, centralt och bra.

Anledningen var att det på lördagen var marknad på den lilla orten. Med männen i släptåg gjorde vi så sta´n.

Stort utbud, mycket av det vanliga "marknadskrimskramset", men keramiken här ovan...den fastnade jag för!! Kakfatet...den gröna skålen...visst ångrade jag mej ganska snart att jag inte öppnade penningapungen där!!

Ganska snart tröttnade vi på storstadslivet, och rattade vidare mot Skjulsta fritidsområde utanför Eskilstuna. 

Den här gången kanske inte direkt strandnära boende, och med järnvägen strax intill så...men absolut inget fel på själva fritidsområdet!!

Fina strövområden, så lummigt och vackert med stora pampiga ekar som kantade stigarna.

 Och gammalt ordspråk håller än...genvägar är senvägar...eller också kan man säga, följ den markering som hänvisas, dom som snitslade slingan hade förmodligen koll på vad dom gjorde...Tack vare att vi nu tog egna gemensamma beslut så fick vi se ännu mer av den vackra naturen på fritidsområdet Skjulsta. Motion har ingen dött av...

Så kom söndagen, dags för hemfärd. 

Benen utvilade, ja resten av kroppen också. Efter frukost i rena rama sommarvärmen så rullade vi sakta hemåt.

Vi har ju ibland tyckt att vi är lite trångbodda, att det här med torparliv kanske ändå är lite ur tiden, så nu har vi tittat på nytt boende...

...eller näe...men Stora Sundby Slott blev nästa stopp. Inte visste jag att vi hade sagolika byggnader på så nära håll!! Det är ju ett Törnrosaslott!! Vilken miljö!! 

Med en vacker och välskött park, delvis öppen för allmänheten.

Gamla byggnader, renoverade byggnader, förfallna byggnader...

Ibland kunde man nästan tro att man hamnat i Provence (ja, jag har ju inte varit där, men jag har hört att det också ska vara vackert och lite speciellt...).

Den gamla dörren...

...bara den som en vacker tavla mitt i parken.

Slottet ligger alldeles vid Hjälmaren,

...nu är väl kanske inte dess vatten så mycket att skryta med, men det gör ju inte slottets läge sämre precis.

Tack för trevligt fotosällskap Annika, det var en hel del vi såg genom kameralinsen den här helgen!!

 

Har du sett Herr Kantarell...??

Han kom dit i förrgår kväll med sin hatt på nacken...

Fast riktigt så enkelt är det kanske inte...

Ni som undrat lite om hur det går för Zambo (och mej...) med vår nya hobby, kantarellsök...

Jo, men han har fattat galoppen, korvpreparerade kantareller...säg den jycke som kan motstå det...??

  Nästa steg blir utan korv...för annars får jag ett elände ute i skogen, då är liksom vitsen borta med att han ska leta om jag första ska lägga dit korvsnuttarna...

Än så länge har vi bara tränat hemma i trädgården....

...och det gäller att se upp så han inte tjuvkikar, ivrig som han är!!

Idag tog jag tag i saken. Har länge känt att förhållandet inte har funkat som jag velat. Så efter sju år gjorde slag i saken, jag gjorde slut. När man väl bestämt sej, ja då går man ju och liksom laddar och tänker ut hur man lättast ska säga det...Döm om min förvåning när man möts av förståelse, vänliga ord och ett samtal som avslutas med "ja men lycka till nu då...".  Tack 3 för dom här åren, ser fram emot ett gott samarbete med Telia efter uppsägningstiden!!

Å sen en liten runda i trädgården...som kanske inte bjuder på så många överraskningar så här års.

Men...

...en söt liten viol som jag lyckats övervintra inomhus, och som jag sen planterade i ett gammal emaljerat fat tidigt i våras, bortglömd  över hela sommaren...så upptäcktes den idag!! Jaha ja...där var du tänkte jag...stor och frodig har du blivit, så det har väl inte gått någon större nöd där inte...

Förmodligen har jag fått den av min kära trädgårdsduktiga f.d. kollega...

...dock namnlös. Kanske någon som vet?? Lite udda, lite läcker tycker jag.

Å visst är det lite för tidigt när det redan kryper ned mot nollan på morgontimmarna...

...men fuchsians knopp fick i alla fall en lite extra snygg utsmyckning!!

Som sagt, kallt på morgonkvisten men vackra dagar har vi. Kan till och med erkänna att jag njuter av hösten när den är som denna!!

Inte händer det mycket...

Men augusti har varit fantastiskt!! Vilken sensommarmånad, nu hoppas jag att september fortsätter i samma stil...

Man blir ju lite bortskämd, så att vakna upp nu på morgonen...ingen sol...känns lite...tja vemodigt och oroväckande.
Kvällspromenader i skogen har det blivit, mååånga och lååånga...
 
 ...ljuset den här årstiden är helt fantastiskt. Sen har jag ju så bra promenadsällskap, vi diskuterar det mesta här livet, allt från arbetsbelastning på jobbet till senaste nyheten om tuggben, hur de egentligen mer är restprodukter från skotillverkning än från råhud. Så där har vi lite förklaringen till varför många hundar tuggar på mattes skor...Vi förfasar över båda delarna, kan inte bestämma vilket som är mest alarmerande...
Och kom inte och säg att det är tråkigt att promenera i skogen...

Vi upptäcker hela tiden nya saker...dessa wombats är vi väldigt nyfikna på, men tyvärr...hitintills har vi missat dom. 
Ofta passerar vi trädgården med de små söta broarna och bäckarna.

 Ja, nu är väl bäcken nästan torrlagd, men ändå så är det hela vackert som i en film. Väntar bara på att Scarlett O´hara eller någon annan filmlegend ska komma gående där.
Och tar vi inte den kvällsrundan, så...

...tar vi den förbi fårhagen. Och varje gång, ja precis varje, måste vi stanna en stund, sitta och beundra/begrunda dessa djur på andra sidan stängslet. Det gör ont i mattes hjärta, bo på landet, långt till lekkamrater...t.o.m. fåren vill inte leka.
När Zambo fått beundra sitt...
 
...så beundrar matte rönnbärsträdet. Kan det möjligen vara en föraning om en lång kall vinter...??
Lite sent ute kanske...men på en utav våra kvällspromenader slog det mej...här ska förenas nytta med nöje!!

 (bilden lånad från nätet, boken ligger just nu i postens händer...)
Så nu är den beställd. Det kan verka lite väl optimistiskt med en sån som Zambo, men man vet aldrig...
 
"...matte...vad är det vi ska leta efter?...säkrast jag börjar spana redan nu..."
Eftersom mina astrar inte tycks trivas, mögel och inga blommor bjuder dom på, så får man köpa...

...stor rejäl kruka med ett hav av blommor, till överkomligt pris dessutom. Kanske ska prova att plantera dom någon annanstans, de som är stationära kanske har hamnat på fel plats i livet, kan ju vara så för en del...

Like a shadow...

Kanske var det säsongens sista grillafton vi avnjöt...

 ...med vår vän i torpet, när jag helt plötsligt såg skuggorna.

Nästan lite vemodigt, men sååå vackert. När jag lite senare gick med Zambo på hans kvällsrunda så följde bilden med skuggorna med mej i tankarna, som om de ville förmedla något, inte bara det vemod som kändes just då, att en stol för alltid kommer att stå tom, utan att ibland måste man stanna upp och SE, känna efter...Livet är ju faktiskt som en skugga, vackert men ack så kort.

Mycket är det som vi inte kan förklara, mycket är det som vi inte ska förstå, men ikväll så... 

Och maten, ja den intog vi i vår lilla glasveranda.

Där blommar det för fullt nu.

 Finaste rosenpelargonen Rococo...ja den har jag säkert lagt ut hundra bilder på vid det här laget...men det är ju min blogg, så...

Å den gula...som i sommar nästan fått namnet den fula...

 ...växtsättet skulle inte göra någon expert glad, men blommorna, de är helt fantastiska med sina skimrande blad. 

Den Blå klockranka....

 ...ja den är inte inne på verandan, men ändå, den växer så det knakar. Men INTE EN BLOMMA!! Kan möjligen ångerveckan gälla där, eller...?? Ja, det har ju gått mer än så sen den inhandlades,och lite besviken måste jag säga att jag är.

 Hörnet, mellan den nya och gamla delen av huset...

...där huserar de "vilda" tillsammans med några fuchsior på det gamla symaskinsbordet, som för övrigt snart behöver en ny skiva...väder och vind har gjort sitt. Jo, alldeles riktigt, några ynkliga minicyklamen fick åka ut på sommarkollo, och se...det gjorde dom gott!! Har de tur så får de komma in också innan frosten kommer...

 

Solklart...fast det tidvis regnade...

...vart vi var i helgen.

Gränna...nästan likhetstecken med polkagrisar.

Men...som mannen i huset/husbilen sa...vi har passerat den åldern så man fortfarande har gratis tandvård, så inga randiga grisar inhandlades!! Däremot nyrökt lax...

Gränna...småstadsidyll. Små trånga gator som nästan stupar direkt ut i Vättern. 

Gäller att ha broms på cykeln...

 Stora maffiga hus...små söta hus...hus som...ja ingen vet väl direkt hur det var tänkt från början, men varför kan man inte bygga ut uppåt??

Hamnen...

...som lördagen till ära inte bara var fylld utav båtar, utan även folk. Tornerspel ute på Visingsö. Långa köer till båtarna, småregn med jämna mellanrum, vi avstod.

Det var då vi såg den blå himlen mitt i allt det gråa. 

Vi åker dit...andra sidan av Vättern.

 Men först...

...Brahehus . En gång i tiden bodde jag så att skolresan ofta blev till just dessa trakter, och jag kan väl ärligt säga att då var man inte så värst intresserad utav gamla ruiner och dess historia.

.

Men nu, fortfarande är jag dålig på historia om jag inte läser innantill, men jag har ett helt annat intresse för dessa gamla vackra byggnader, eller rättare sagt det som är kvar av dom.

Utsikten kunde de som en gång bodde här i alla fall inte klaga på, bördig mark ligger som ett vackert lapptäcke nedanför ruinen, små byar längs vägen ( för övrigt kallad turistvägen) här och där.

Mitt ute i havet, eller ja sjön då...ser man Visingsö som en smal remsa. Tyvärr för dålig sikt för att se eventuella riddare göra upp i en tornering.

Så rundade vi Vättern, genom Jönköping, upp på andra sidan...

...och hamnade till slut på camping i Karlsborg.

Ja men visst sken solen där!!

Nu är ju vi kanske inte såna som i första hand väljer en camping, men ibland så...kan ju om inte annat vara roligt att se lite folk också!!

TACK alla ni som engagerade och hjälpte mej med den ljusblå vackra blomman här hemma!! Och visst är det en Cikoria, ogräs eller inte, men vacker och användbar är den. Roten, den rostade man förr och hade som kaffesurrogat, man kan även använda roten som rotgrönsak. blomman och bladen, ja dom kan man använda i sallad, och hela växten är även bra mot magsjukdomar, laxerande och urindrivande. Se där...ett helt lite husapotek ute vid soptunnan med andra ord!!

Det stora vemodet rullar in...

Monica Törnell...hur underbart och känslofyllt tolkade hon inte Ted Ströms sång Vintersaga på 80-talet?? Och kanske var det just den här årstiden som känslan for över henne, när man märker att det är oundvikligt, att hösten lurar runt hörnet med vintern som sällskap runt nästa hörn...??

Jo...jag drabbas av vemod varje höst, men jag försöker glädjas åt dagar som denna, när solen står högt på himlen, utan ett moln inom synhåll, luften är klar och hög. 

Och eftersom gräsklipparen är trasig, ja båda förresten...

så härjar ogräset fritt.

Dit hör förmodligen denna blomma, som jag med all säkerhet hade klippt ned utan varken dåligt samvete eller vetskap om att den fanns.

Växer vid soptunnan, lite skymd, alldeles ensam, alldeles ljuvligt vacker...

Snälla, hjälp...

...vem är hon den enkla vackra skönheten??

Och säg den närking som ger sej...??

 

 Ett fullskaligt krig, mot larver och annat otyg...Har till slut lönat sej!!

Stockrosorna verkar klara sej, ja efter att jag flyttat på dom, köpt nya...inhandlat medel som var effektivt, ekologiskt riktigt...så...som gräddfluff vajar nu den vita så fint vid husknuten.

Med en röd som sällskap...

 ...på väg att slå ut. 

Jag bevakar dom lika noga och intensivt som högvakten vid kungens slott.

Lite tjatig är jag ju...

 

 ...och darrig på hand (stativet stod alldeles för otillgängligt...) , men Violrutan...

så krampaktigt håller den morgonens sista daggdroppe i sin hand.

 Kanderade...

...skulle kunna pryda vilket bakverk som helst.

Och ibland sköter naturen allting så enkelt på sitt sätt...

 ...på Zambo´s och min kvällsrunda så växer dessa liljor i ett stenröse, kvällssolen ger dom en färg som kan göra vem som helst riktigt lycklig.

När vi ändå är inne på Zambo...

han sysselsätter både sej själv och sin familj.

Husse tog härom kvällen in höstens första vedkorg, för att det börjar kännas lite småkyligt emellanåt.

En smärre chock fick dock matte...

för när hon sen kommer in i sovrummet i kvällens sena timma, ja då ligger de flesta vedklabbarna ute på golvet, tuggade...skalade från all bark...

Jo, jag älskar honom fortfarande...Zambo.