En dag går så fort...

...och ska den sen innehålla både födelsedag och julafton...

 Tio år!! 

Med egenhändigt gjord tårta (och jag som alltid skrutit över hennes mamma och hennes tårtor, nu är hon nog besegrad...)som smakade gudomligt inledde vi den 24:e december. Ingen julafton före kl 12 här inte...Bara födelsedag.

Sen det sedvanliga bilden på julfina barnbarnen...

 ...hur lätt var det??

"Någon" tröttnade innan de större ens hann släta till anletsdragen och klänningarna.

Så kom han då, efter lång väntan. Vi trodde nästan han inte skulle komma alls, vädret var ju inte på hans sida...regn och +7.

Släden hade han försett med pontoner, stövlarna hade han på sej...

 Trött och sliten såg han ut, fick sätta sej på köksstolen och tioåringen fick assistera med att läsa på alla paketen.

Stackars tomten...

Och Zambo...ja han var väääldigt avvaktande, kröp upp i soffan och hängde på ryggstödet och verkligen begrundade vad det var vi hade släppt in i vårt hus...

 Paketen under granen, ja de spred sen glädje till sina nya ägare.

 "...pappa...du missade något...precis när du var ute och fixade något så kom tomten..."

 Och vem blir inte däckad efter en sån dag...??

För säkerhets skull höll Zambo sin julklapp mellan tassarna, för den där rödklädda figuren, honom kunde man nog inte riktigt lita på, han lovade ju till och med att komma tillbaka nästa år...

Idag får vi äta resterna, förmodligen veckan ut...vila, njuta, minnas gårdagen...

Önskar er alla en GOD FORTSÄTTNING, nu väntar snart jobbet, och förhoppningsvis kan vi skapa lite julstämning där också för de gamla.

Så närmare sig då den dagen när alla sinnesstämningar blandas, förhoppningar, önskningar, besvikelse ja till och med tårar ibland.
Här går allt i sakta mak, inte vet jag om det beror på vädret att den riktiga julkänslan uteblivit än så länge, men de flesta kartongerna med julpynt står oöppnade i år, många är de tomtar som får tillbringa den här julen i sin låda...
Och som det inte vore riktigt nog, att ha det mesta kvar på vinden...

...ja inte trodde jag den dagen skulle komma, när det kom in en konstgjord gran i huset!!
Men eftersom vi inte har egen skog ( ja det finns granar nästan inpå husknuten, men som sagt va, de är inte våra...), och jag aldrig hittar den perfekta granen när vi är ute och ska inhandla den, så...Kommer att saknar doften, sakna känslan när man sätter ljus och pynt på de stickiga grenarna...men, förhoppningsvis kommer jag att slippa dammsuga upp granen efter nyår...Det tog emot, ja det ska erkännas, att köpa en i kartong.
Och som en försmak av julen, eller kanske ett försök att ändå få lite julkänsla, så har vi gjort stora pepparkakshjärtan...

 ...som sen skulle dekoreras och förhoppningsvis hänga fint i fönstret.
Arbetsviljan var det absolut inget fel på...

...inte hellre den konstnärliga ådran.
Och säg den bagare som inte har mjöl på sej...
Eller om det är ett avslöjande vart sista degen tog vägen...

Finare köksfönster har iallafall inte mormor haft!!

Så nu är vi faktiskt redo att möta julen, och julkänslan, ja den kom!!

"...å ja...nu tar du väl i...du kanske ska städa upp allt mjöl som ligger överallt..."

Och sen en liten upplysning, och kanske nog så viktig, tangentbordet till datorn tål inte kaffe, då funkar nämligen inte "suddaknappen" och 4:an hakar upp sej...
Tur att det mesta sparas i huset, att det finns gamla tangentbord, dock inte trådlösa, som fungerar...konstaterar jag medans jag tar en kopp kaffe till...

Saker och ting förändras...

 ...och kanske inte alltid till det bättre...

Bilden ovan...till vänster...den fina azalean som egentligen skulle ha stått på ett köksbord i trakten av Skärblacka...

Nu blev det inte så, och bilderna till höger vittnar om dess nuvarande tillstånd...

Ändå har jag försökt efter konsten alla regler, inte vattnet i krukan utan dränkt den, inte för varmt...Ja men vad kan den mer begära??

Annars så...

 ...börjar julen göra sig påmind i alla små hus...även här.

Dock ingen julhets, är det någon som stör sig på eventuella gråa lager av damm, ja men jag lånar så gärna ut en trasa!!

Försöker istället ta mej tid med gubben...

 ...en puss kan jag allt kosta på mej, det har han nog förtjänat.

Och det stundande julbadet...

 ...ja det får vi väl ser hur det blir med det, vi har ju bara dusch...

Och mellan varven försöker jag vila ut...

 ...att jobba helg tar på mina krafter. Man gör ju sitt yttersta för att även de äldre ska få lite julkänsla.

Men ibland...

 ...då skulle jag bara vilja hålla för öronen, skrika rakt ut...hallå...det här med jul, har vi inte lite tappat fokus på vad som är viktigt??

Att bry oss om varandra, ge varandra tid...

Och sen har det hänt som jag absolut inte ville skulle hända...

Bara så där, utan att jag gjorde någonting.

Stod i kön till kassan på Willys efter jobbet i lördags, krasch sa det i knät.

Ont. Som ett glödgat järn rakt igenom knät. 

Blixtsmärta.

Blev blöt på hela ryggen.

Sen har det hänt ett par gånger till i helgen, inte fullt lika smärtsamt, men ont så jag bara blir förstenad, stannar upp...

Inte vet jag om jag har någon telepatisk förmåga, för idag på förmiddagen ringde det så en vänlig sköterska från Läkargruppen, där jag opererade mig!!

Frågade hur jag mådde nu, hur det gått...

Så lägligt sa jag.

Så nu får jag stannar kvar i deras famn ett år, kommer det här att fortsätta med knät, ja då ska jag bara höra av mej, så går vi vidare.

Så skönt, eller ja...skönt att bli omhändertagen iallafall. 

Men helst av allt hade jag ju velat slippa det...

(...bilden är mer än dålig...)

"...matte skärp dej...det här är inte ens kul...du får inte lägga ut bilden på mej i vinterkostymen...jag hatar den..."

Som stelopererad hela hunden, nej han tycker verkligen inte om att ha täcke...

Så fel det kan bli...inte var det Kronbloms söta fru Malin som tjurade vid köksbordet...

Det var ju svärmor som var på besök!!
Tack söta Tiger för att du rättade till misstaget, eller kan det möjligen vara matte som hade en tass/finger med i spelet...??
Ja, ja...hur som...inte undra på att Kronblom låg där han låg, och varken brydde sej om det framdukade kaffet eller gäster...
Idag har det en sån där dag som jag njuter av...att bara göra det jag själv vill.
Ledig dag innan  helgjobbet börjar, en dag att ladda batteriet på.
Plockar lite, lååång skogspromenad med Zambo, kaffe...och så lite kaffe till...och kanske ytterligare en kopp, eller två...
Radion på...

 ( å nu ska väl erkännas...detta är inte min radio...utan Kronbloms...)
...skön julmusik.
Hälsat på lilla mamma, hon börjar bli gammal säger hon. Känner att livet håller på att ta slut, men nöjd med det hon har och har haft. 
Klarar det mesta själv, men det tar längre tid, lusten har försvunnit att göra det vardagliga.
Lilla mamma, idag tog jag mej tid med dej, handlade, lyssnade...du ska veta att du förgyller min dag också. 
Glömde jag säga det??
Åhhh...ibland är det tungt att vara ledig, få tid att tänka, ångra...eller nej, man ska aldrig ångra det som är gjort, men jag kanske ångrar det som inte blev gjort om jag inte tar tillvara de guldstunder som bjuds på. 
Efter helgens jobb ska jag åka till lilla mamma, ta en guldstund igen, och verkligen förklara att hon är älskad min lilla mamma.
För ett år sen såg det ut så här hemma hos oss...

...snön låg som ett vackert vitt täcke, granarna lyste så vackert på kvällen.

Eller...nu kanske det blev fel bild...??

Just ja, det här är ju slottet inne i den stora staden, men för exakt ett år sen, det stämmer i alla fall!!

 Så här ser det ut hos oss...idag.

Snön är borta, som så vackert prydde blomlådorna vid fönstret.

Bygatorna är nästan som på våren, leriga, vattenpussar...

Dock är jag rustad för nästa halka och vinterväglag...

 Tomten kom tidigt i år, tänkte väl på mitt knä...och ja resten av kroppen också kanske...

För en kväll när jag kom hem från jobbet låg det Icebugs och väntade innanför dörren...

Så nu kör jag fulldubbat, går säkrare, slipper spänna mej och kolla varenda snö-och isfläck. Så sköna dessutom!!

Och Gud vare prisad att vi har golvvärme i groventrén när man kommer in med blöta och skitiga tassar!!

" Ha...skitiga tassar...skyll på nån annan...det är väl de där tjuriga gamla kattdamerna på övervåningen som ställer till..."

Jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än...Håkan Hellström

Så kom den då...

..av vissa efterlängtad och andra mer eller mindre hatad.

Snön.

Och i sällskap med snön kom Sven, fast honom har vi inte märkt mycket av, eller också är det med honom som med SJ, lite svårt att hålla tiderna....

 Och inomhus...

...jag eldar och sen får vi ställa fönstren på vid gavel. Å sen är det dags att elda igen...

Ett besök som är betydligt mer efterlängtat är stora prinsessan...

 Att vid hennes ålder fortfarande vilja tillbringa en helg med mormor, ja det kallar jag för miljonvinst.
Så innan vi for ut till vinterlandskapet här ute...
Först ett besök hos fina bloggvännen Karina som hade utställning på Konstskolan. Många vackra damer där, med de rätta formerna...hon har liksom hittat sin nisch.
Sen tog vi en sväng i det vackra Wadköping, som rustar för ännu en julmarknad i morgon.

 Men så skönt det var att strosa runt där utan en massa folk.

 Mycket vackert i butikerna där, tyvärr kanske inte i rätt prisklass...Glasen ovan, längst ned till vänster vart jag väldigt förtjust i, ända tills jag vände och kollade prislappen...260:- st, förmodligen dyrare än det man ska hälla i dom...
Sen hälsade vi på en annan Örebroprofil, vi har ju inte bara Kevin Walker att skryta med...

 Kändes nästan som om vi störde lite...mannen i huset låg på kökssoffan och tog ingen notis om oss...frugan såg allt annat än glad ut där hon satt på sin köksstol och grinade upp sej...Rediga raggsockor och kalsonger hängde i alla fall på tork så nog är han rustad inför vintern, Kronblom, om han kommer upp från kökssoffan nå´n gång...
Wadköping, med dess omnejd...

 ...så oerhört vackert en sån här strålande vinterdag. Så nog åkte vi hem till vårt paradis med lite julkänsla, som vi tänker förstärka under kvällen med det nyinköpta Glöggtéet inhandlat i den lilla handelsboden.

 "...hörde att matte nämnde något om att det skulle komma någon med vitt skägg...har på känn vem hon menade..."

Så klev v i in i julmånaden...december.

Bilden, som är tagen på en av familjens promenader, ja den kunde lika gärna vara en tidig vårbild, men inte...det är december.

Och som en extra knorr på det hela blev det första advent också, den första december. Så smidigt och så enkelt.

Lite släkt på adventsfika hör ju till traditionerna.

Och håller på traditionerna, ja det gör vi...

Men någon adventsljusstake...ja men den hittade jag väl inte...Eller jo, jag tror jag vet var den huserar, bland julsakerna. Men där gick gränsen, inte orkade jag dra fram alla dom kartongerna...Nej, det fick duga med alla ljuslyktor på det gamla lilla skåpet. 

Å så undrade folk under dagen varför vi tidvis hade dörrarna på vid gavel...??!! 

Vet ni hur varmt det kan bli när man tänt en sådär tjugofem värmeljus plus en ljuskrona...??

Men det var vackert, stämningsfullt.

Vackra blommor fick vi...eller om det var jag.

Vit gerbera...hon vet söta svägerskan som vi våldgästar sommartid uppe i Dalarna, vad jag gillar.

Och den vita hade sällskap av en vit amaryllis, stilrent, vackert.

En eftermiddag med flera generationer, så många kloka ord som sades, historier som blev berättade, en del kanske för både tredje och fjärde gången...En eftermiddag som gav så mycket från så många.

"...jo men du matte, jag gillar vitt också...och tänk, nu sparade du på diskmedel också..."