Allt går att använda. Finns kanske en anledning varför jag lever ihop med en man som har samma syn på de flesta saker han släpar hem...Nu har vi haft två cementrör (nu skulle han dö om han visste vad jag skriver, det heter säkert något speciellt) legat bredvid huset ganska länge, ända sen vi gjorde tillbyggnaden faktiskt. Jag har liksom känt att de kommer till användning en vacker dag, och den dagen har nu infunnit sig. Jag har rest upp dem (med MYCKEN hjälp ska väl erkännas) fyllt dem först med sten och sen jord för att sen kunna plantera i dem.

Första tanken var att måla dem vita, men sen läste jag mig till att det är inte så bra, eftersom de kommer att bli ganska fula snart av allt vatten som tränger igenom. Istället har jag fått tips om (man gjorde tydligen så förr) att ta mossa som jag tycker är vacker, lägga den i mjölk (SANT!!) något dygn eller så, och sen pensla på geggan som blir. Mjölken tränger då in i cementrören och i mjölken finns då sporerna (eller vad det nu heter) som gör att mossan kommer att växa där sedan. Fiffigt va?


Än så länge rör utan mossa men med lite späda perenner, bl.a, akleja som jag är svag för. Sen råkade jag köpa Myskmalva, den är jag lite mer tveksam till efter ha sansat mig, den kanske får flytta ut i trädgården. Sen hittade jag lite andra perenner i trädgården som jag tog plantor av, får se hur det blir. Mannen har en lite negativ rynka i pannan till det hela tycker jag...

Så har jag varit och hälsat på min praktikplats, ska ju börja där om två veckor. Kändes bara sååå bra!! Nu hann jag inte träffa så många ur personalen, men det ska bli väldigt intressant att jobba med funktionshindrade och sen kunna jämföra arbetet med gamla, misstänker att det är stora skillnader.

Sen måste jag berömma mig själv för att jag är så uppfinningsrik!! I morgon har vi prov i skolan, igen kan man tycka. Eftersom dagen ska bestå av hemmastudier, så vad gör jag? Hittar tusen andra saker att göra, har t.o.m. sneglat lite på strykjärnet, men nej, där gick gränsen.

Helt plötsligt kom solen fram, det blev 14 grader varmt och humöret åkte upp bra mycket!! Tänk vad lite det behövs egentligen.

Den här kannan i nickel plus lite annat även det i nickel, fick jag också igår. Först hade jag inte riktigt bestämt mig, var den fin eller...?? Men sen har det mognat över natten, så idag åkte den faktiskt upp ovanför vitrinskåpet. Jag har inga direkta minnen till den, så den hänger fortfarande lite sådär på nåder, men jaaa, kanske...den är nog rätt söt ändå.


Sen börjar alla övervintrade pelargoner att verkligen lääängta ut!! Några har jag vågat ställa på verandan, det blir ju inte fullt lika kallt där som ute, men den här som är så himla söt, njaa den får nog vara inne ett litet tag till.


Pionerna börjar vakna till liv...


...liksom de här väldigt försenade pärlhyacinterna.

Nu ska jag slänga av mig trädgårdskläderna, försöka snygga till mig lite och åka till familjen i Odensbacken. Två prinsessor har avslutning på sin kör i kyrkan och det måste ju mormor få vara med på. För ovanlighetens skull tar jag nog med även kameran...

Så många fynd man kan göra när man ska flytta åt andra!!


Fast det här underbara fatet har jag länge slängt blickar efter och idag så tyckte min lilla mamma att det var nog dags att jag tog med det hem. Jag såg direkt var det skulle passa...


...på köksbänken med kaktusen som blommar för fullt med sina vita vackra blommor. Jag är ju extra svag för just vita blommor, så den kombinationen tycker jag vart bara sååå bra!!


Sen visade mamma mig servisen som användes som vardagsporslin när jag var liten. Huden vart alldeles knottrig, kommer så väl ihåg de små söta kopparna, som säkert var fler till antalet än vad de är idag. Den vill hon inte ha med sig till nya lägenheten så den tog jag glatt emot.


Nu ska varken vackra kaffekoppar...


...eller en söt liten såskanna...


...eller gräddkanna användas, utan de ska få stå i vitrinskåpet och pryda sin plats. Varje gång jag tittar på dem kan jag känna vibbarna sen jag var liten, nostalgi kallas det visst.

Ett underverk har varit på besök. Alla barn är underverk, och just att få sitta med en ny liten människa i famnen, det är verkligen njutbart. Underverkets mamma och mormor kom på en fika, gamla jobbarkompisar båda två. Så roligt att träffas och så mycket att prata om, och framför allt titta på.

Sen har sommaren helt plötsligt blivit fullbokad, min kära lilla mamma ska flytta. En liten tant i stort hus, det går liksom inte hur länge som helst, så nu ska huset säljas och mamma flytta till en alldeles lagom lägenhet i det alldeles lagom stora Odensbacken. Så praktiskt och nära familjen som redan finns där, tänk att hon då kan få besök av sina barnbarnsbarn lite då och då, de får ju gångavstånd till henne. Det enda som kanske är mindre praktiskt är att lägenheten är ledig redan första juni, och som sagt va, mammas hus är stort och fullt med saker...som dessvärre inte bara är hennes, utan våra också. Dessvärre också har vi inget lagerutrymme för där sover vi just nu, för dessvärre håller vi på att rusta vårat sovrum som dessvärre absolut inte är färdigt till första juni...Världsliga ting...

Rätt ska vara rätt. Mycket låter jag passera, men inte allt. Små saker kan man tycka, men ibland kan jag inte släppa det och då får man gå vidare med det. Så har jag gjort idag. Med ens känns allt mycket bättre, även om det är lite David mot Goliat...Lång historia kort: om man blir lovad någonting gratis, så ska det vara just gratis. Inte när det sen gäller finnas ett litet tillägg ..om du betalar trerättersmiddag och frukost till fullt pris är hotellnatten gratis... Får vi se vad som händer, eller inte händer. Men de vet säkert vem jag är vid det här laget...

Läraren frisk igen och det betydde skoldag idag. Fast ibland undrar jag om vi inte mer skulle behöva en förskolelärare med en ängels tålamod...Ibland är nivån på det stadiet och jag känner att det stjäl energi som bara attan. Undrar just varför vuxna människor inte kan arbeta ihop även om man inte direkt älskar varandra...?? I arbetslivet får man vackert jobba ihop även om man inte gillar samma fotbollslag eller vad det nu kan vara.

Ibland blir ju inte dagen riktigt som man tänkt sig. Så vart det idag. Klockan sju ringde telefon, läraren sjuk. Efter lite snack hit och dit träffades jag och en klasskamrat för en promenad och fika i vackra Wadköping, vi tyckte att man gott kan förena skolarbete med fotografering. Men innan jag kunde åka mot den stora staden Örebro så var jag tvungen att konsultera bilverkstaden här på bygatan, det uppträder mer och mer underliga ljud i bilen, och när det inte hjälper att ha radion på för full volym, ja då kanske det är dags att söka för det...nu hittades det inget fel vid första undersökning så han ska på återbesök nästa vecka för grundligare genomgång. Bildoktor´n försäkrade att allt satt fast som är av värde, motor och dylikt, så nu törs jag åka ett tag till.

Så istället för en trist lektionssal blev det promenad bland gamla vackra byggnader, som man till vardags knappt lägger märke till.

Å visst är det vackert med vatten?

Lite knoppar fanns det också...

...och vackra under blommor!! Magnolia som blommar på bar kvist, nästan som pappersblommor.

Sen gillar jag sådana här skyltar, särskilt om det hänger en lite mindre under med texten öppet...

Åååhhh, nu börjar det dra ihop sig igen!! Ja jag vet, jag och vännen i torpet har lovat varandra, inte fullt så många pellisar i år, vi ska försöka hålla oss till normalt Svenssonantal. Men så börjar de blomma i fönstren, som den här riktigt djupt röda, och jag blir sååå sugen på fler. Sen i ett annat fönster står det en blekt rosa sak som säkert kommer att växa till sig nu när solen kommer, den har faktiskt klarat en vinter här. Pelargoner, det svenskaste som finns när det gäller krukväxter, gamla hederliga robusta. Sen har det kommit nya förädlade varianter, så fina och så roliga...å man får absolut inte glömma de vilda pellisarna!! Så nu gäller det att stilla sig, tygla pellisandan och försöka inte köpa alltför många. Men en liten tripp till Julita måste det bli, man kan ju i alla fall titta i deras växthus, till min förskräckelse såg jag att det inte öppnar förrän 1:a juni i år, på tok för sent.

Dagen har varit som måndagar brukar, läst hemma och försökt känna mig nyttig. Har kommit i en formsvacka när det gäller läsandet, känns lite som om de ryckte undan mattan under fötterna när de presenterade nya förslaget om vikarier på mitt jobb. Får hoppas att praktikperioden som snart kommer ger mig gnistan tillbaka, vad ska jag annars pyssla med?? Ja, lite drömmar har jag ju, men inte direkt något som man kan livnära sig på. Jag skulle vilja ha lite mer uthus för att där kunna ha lite roliga hönsraser och sen alpackor. Var det någon som trodde att jag glömt alpackorna?? I såfall var det fel. Väldigt fel. Väntar bara på att jag ska hitta något stort uthus/ladugård/loge där de kan bo. Ihop med höns.