Lite vemod ligger det i luften...
Sommaren håller på att ta slut, men jag hoppas den kommer att orka klamra sig fast ytterligare några dagar.
Igår var sista dagen på mitt sommarschema, det var med vemod jag hängde in alla nycklar igen, kramade om de boende lite extra mycket...visst jag kommer säkert tillbaka, men inte lika kontinuerligt. Å det var med stort vemod jag kramade om en utav mina vapendragare, en ung tjej som nyss slutat gymnasiet, som det sa klick med från första dagen. En ung oerfaren tös, med fötterna på jorden, inte rädd av sig, vågade bjuda på sig själv, med en räv bakom vardera örat, och vågade visa att hon ibland inte förstod. Det kallar jag mognad. Önskar henne allt gott i fortsättningen!!
Men det jag ska ta´med mig från denna sommar är...
Vackra dagar, havet inte riktigt som en spegel, men nästan.
Eller den här kossan som står och väntar på nästa avgång ut till någon ö med bättre foder...och kanske lite mer vatten...
(nu är inte kon på riktigt...den är konstgjord som så mycket annat i vår värld, men den skulle väl visa hur man förr i tiden transporterade över sina djur till öarna i skärgården där det fanns bättre bete)
...den här bryggan som gav tid för många tankar och funderingar, även om vädret inte var det bästa.
Å den här veckan är lika med semester för min del!!
Den började med mindre delikata uppgifter...ena kattdamen tyckte vi skulle fira vår gemensamma vecka med frukost tillsammans, en stor mumsig sork ville hon bjuda på, matte slängde igen dörren, mitt emellan där låg sorken...
Valde att inte lägga upp någon bild...
































