Nu är det höst...obönhörligen höst.
En del blommor får redan nu flytta in, sådana som är lite känsliga, som skulle behöva ett vinterbonat orangeri för att riktigt trivas...*blink, blink*...
För den här vilda, vackra pellisen, den vill jag verkligen spara!!
Pyttesmå, intensivt röda blommor, näe...inte ska gubben Frost få ta den!!
Å allting är inte alltid det man tror...
Här går jag och väntar på att citronerna inne på glasverandan ska mogna, men det förblir så gröna så...
ända tills jag läser på lappen i krukan...lime. Hmmm.
Jaha ja...då var grönsaken till lördagsdrinken fixad, egenodlad lime!!
Kinesisk gräslök, smakar lite vitlök...
...inte visste jag att den hade så vackra små blommor!!
Inte heller att små rapsbaggar gillar den så mycket...
...att de t.o.m. flyttar in och bildar kooperativt boende.
En del föremål som man har framme, kan man ibland undra varför de står där de står...
Den här ugglan/katten ??? är verkligen inte vacker, men den har sin hedersplats.
Varför...?? Jo...för många år sen var vännen i torpet och jag på loppis (det hände rätt ofta ska erkännas, och vi kom ofta hem med mycket, ibland väldigt osäkert om det ens var användbart...) och där hittade vi denna glasfigur. Det var på den tiden vi var i byggartagen här i torpet, och mannen i huset hade ofta en lätt stirrig blick när jag kom med lite "justeringar" i sista minuten...Ungefär så här tyckte vi då att hans blick blev...Å nu har jag inte hjärta att ställa undan denna hiskeligt fula sak, den är ett minne från vår tid, vännen i torpet och jag. Är övertygad om att hon log lite extra idag, där i sin himmel, när jag dammade av den och med en tår i ögat ställde tillbaka den på sin hedersplats.
Pyttesmå, intensivt röda blommor, näe...inte ska gubben Frost få ta den!!
Å allting är inte alltid det man tror...
ända tills jag läser på lappen i krukan...lime. Hmmm.
Jaha ja...då var grönsaken till lördagsdrinken fixad, egenodlad lime!!
Kinesisk gräslök, smakar lite vitlök...
Inte heller att små rapsbaggar gillar den så mycket...
En del föremål som man har framme, kan man ibland undra varför de står där de står...
Varför...?? Jo...för många år sen var vännen i torpet och jag på loppis (det hände rätt ofta ska erkännas, och vi kom ofta hem med mycket, ibland väldigt osäkert om det ens var användbart...) och där hittade vi denna glasfigur. Det var på den tiden vi var i byggartagen här i torpet, och mannen i huset hade ofta en lätt stirrig blick när jag kom med lite "justeringar" i sista minuten...Ungefär så här tyckte vi då att hans blick blev...Å nu har jag inte hjärta att ställa undan denna hiskeligt fula sak, den är ett minne från vår tid, vännen i torpet och jag. Är övertygad om att hon log lite extra idag, där i sin himmel, när jag dammade av den och med en tår i ögat ställde tillbaka den på sin hedersplats.
Man kan ha vänner, gamla vänner som man känner utan och innan, som man kan dela allt och lite till med. Sen kan man hitta nya vänner som känns som en gammal vän, som man har mycket gemensamt med. Jag har hittat en sådan.
En konstnärliga sådan dessutom!!
Inte nog med det, hon vet redan att jag älskar Stjärnflockan!!
TACK älskade Karina för tavlan!!
TACK älskade Karina för tavlan!!
